"Greywaren" av Maggie Stiefvater

Det boksläpp jag sett mest fram emot hela det här året är den avslutande delen i Dreamer-trilogin - "Greywaren" av Maggie Stiefvater (en av mina favoritförfattare). Den gavs ut i oktober, men det dröjde ett tag för mig att få hit den, så därför har jag inte läst den förrän nu. För tro mig, den här hoppade jag på snart jag kunde.

Bildkälla Goodreads

Det här är bröderna Lynch. 
Declan, den äldsta som alltid varit den som tagit ansvar för familjen, men som nu finner att det inte finns en familj att rädda.
Ronan, som alltid levt i gränslandet mellan dröm och vakenhet. Och nu när gränserna suddtas ut så faller han fritt.
Matthew, som alltid varit den glada lillebrorsan. Men nu när allt känns som en illusion väcks den rebelliska sidan av honom.
För att rädda världen måste de först rädda varandra.

Jag borde ha läst en synopsis. Så jag antar att jag kommer läsa om den här trilogin för att få ett bättre grepp om den, som det var nu var jag emellanåt ganska vilse. Men jag väntar med den där omläsningen ett år eller två.
Jag återkommer ofta till Maggie Stiefvaters böcker för att jag tycker so mycket om sättet de är skrivna på. Hon har en sorts poetisk kvalitet i sin stil som sitter som en smäck i hjärtat på mig varenda gång jag läser en av hennes böcker. Person- och miljöbeskrivningarna är sådana att jag nästan ser filmer framför ögonen när jag läser. 
Det här är dock en invecklad värld, och allteftersom tillkommer saker som ibland gör det svårt att hänga med. Bilden klarnar dock ofta ganska snart, men ibland känner jag att det blir för mycket kvantfysik för mig. 
Boken har olika synvinklar för varje kapitel, och vi får även färdas bakåt i tiden till när Declan var liten och bodde på farmen The Barns med sina föräldrar, innan bröderna kom. Det är ett intressant perspektiv, även om jag inte förstod varför det fanns med till en början. Det fanns en väldigt god anledning till det, skulle det visa sig. De olika perspektiven är inte krångliga i sig, men det finns stunder då persongalleriet är det. Det må vara lätt hänt när det är två karaktärer som båda heter Jordan Hennesy, en som kallar sig Jordan, och en som kallar sig Hennesy. Vem som är vem är inte alltid superduperlätt att hålla isär, och jag blev förvirrad mer än en gång.
Det var en ganska snabbläst bok, trots att den kändes krånglig ibland. Många twister i handlingen innan vi kom till slutet, som jag uppskattade mycket. Jag tyckte mycket om den här boken, men jag älskade den inte så mycket som jag trodde jag skulle göra, så lite besviken på det.

Mitt betyg på "Greywaren" blev 4/5, vilket också blir mitt samlade betyg på hela Dreamer-trilogin.