När stora J var lilla J satt jag ofta hemma med henne och glodde på mer eller mindre dåliga eftermiddagsprogram på tv. Ett av dessa var "Lilla huset på prärien". Jag vet...
Lilla Laura Ingalls växer upp i den här serien och självklart blir hon kär, i lärarinnans bror Alonzo - kallad Manny (eller Manly som Laura säger när hon säger "fel"). Det är inte bara Laura som får upp ögonen för honom utan även Nellie. Eller snarare Nellies mamma. Hon arrangerar så att Alonzo och Nellie ska äta middag tillsammans, men eftersom Nellie inte kan laga mat så får Laura det uppdraget. Kanelkyckling står på menyn. Laura "råkar" tyvärr ta fel och tar cayennepeppar istället för kanel.... Och många avsnitt senare gifter sig Laura med Manny.
Men! Jag blev mest nyfiken på det här med kanelkyckling. Hur smakar det tro? Och så småningom hittade jag ett recept och nu vet jag svaret. Jädrigt gott är vad det smakar!
Kanelkyckling
Så många kycklingportioner det går åt till din familj. Här är det filé, men jag tycker faktiskt det är godast med kycklingklubba.
1 - 2 skivade gula lökar
1½ dl vatten
½ tsk salt
1 krm svartpeppar
1 tsk kanel
2 tsk farinsocker
Ta bort eventuellt skinn från kycklingen. Fräs kyckling och lök i lite smör. Tillsätt vatten och alla kryddor utom farin. Koka under lock 5 minuter.
Ta upp kycklingen och lägg den i en ugnsfast form. Strö farinsockret över löken och rör om ordentligt. Skeda lökröran över kycklingen.
Ugnsstek i 200 grader 20 - 30 minuter. Kolla noga så att köttsaften är klar!
Servera med ris och grönsaker.
