Bland annat har hon bestämt att man bara får kalla henne saker som börjar på "E" som hennes namn börjar på. Så om man kallar henne för sin lilla prinsessa blir hon oxtokig. Älskling och sötnos kan fungera ibland, om man råkar försäga sig.
I morse kom hon skridande nerför trappan insvept i sitt täcke. Älskade maken gjorde då det stora misstaget att säga att hon såg ut som en drottning med mantel. En annan tycker att det var ganska gulligt sagt, men det börjar inte på "E". Alltså blev hon arg. Och vägrade sätta sig vid frukostbordet.
En regel som finns i skolan är att man inte ska ta med sig leksaker till skolan och om man gör det så gör man det på egen risk. För saker har en tendens att försvinna eller gå sönder. Personalen vill inte ha det ansvaret och det förstår jag. Därför säger jag konsekvent nej när något av barnen vill ta med sig kortlekar, mobiltelefoner eller gosedjur till skolan. Idag hade jag återigen snacket med barnen om varför man inte ska ta med saker till skolan.
Därför att de kan gå sönder.
Därför att de kan försvinna = bli stulna.
Efter att ha jobbat i klockbranschen 10 år så vet jag att den vanligaste förlustorsaken på en klocka är försvunnen/stulen i omklädningsrum i skolor. Barn är som korpar om tillfälle ges. Av den anledningen ser jag helst att mina barn inte har klocka dagar då de har idrott på schemat. Trist men sant.
Så när jag tittade ner i lilla E:s ryggsäck när vi skulle till skolan och jag hittade två gosedjur, varav ett tillhörande lilla A, blev jag lite sur. För jag hade precis haft snacket om att man inte skulle ta med sig leksaker till skolan och lik förbannat hittar jag leksaker i hennes väska.
Och om jag blev lite irriterad och plockade ur sakerna ur hennes rygga så är det ingenting i jämförelse med vad lilla E blev. Hon satte sig helt sonika i trappan och vägrade åka till skolan.
Så jag skickade iväg lilla A, klädde av mig ytterkläderna och frågade lilla E om hon ville att jag skulle tala om för henne när det hade ringt in på skolan så att hon kunde vara absolut säker på att hon kommit försent. Kanske inte så pedagogiskt, men det struntar jag fullkomligt i.
Plötsligt stormar ungen ut ur huset, och då jag inte är född i farstun följde jag efter ut. Mycket riktigt hade hon brorsans gose-lo i handen.
Så nu har jag skällt ut min dotter för hundraåttiofjärde gången den här terminen, och hon har cyklat själv till skolan för första gången.
Jag har hört talas om lilla puberteten. Känns som att det är den jag tampas med här. Det är inte värst roligt faktiskt. Hur länge håller skiten på?
