"Ursäkta"

Till dig som jag mötte på cykelbanan i morse.

Du vet vem du är. Du som slog mig på armen samtidigt som du sa "ursäkta".

Vet du vad - den ursäkten godtas inte riktigt.

Ja, jag cyklade på fel sida av cykelbanan. Anledningarna till det är två:

För det första hade jag precis innan jag mötte dig och din son även mött en man som cyklade mitt i cykelbanan med en stor väska som han höll över axeln med ena handen. Med andra ord valde jag att ta det spår som gav mig som mötande mest utrymme , och det råkade vara min vänstersida. Alltså hamnade jag fel, och eftersom jag var trött efter ÄNNU ett gräl med min dotter den här morgonen så reflekterade inte jag över att jag var på FEL sida.

Sedan möter jag dig 20 sekunder senare och här kommer anledning nummer två.

Du har din lilla son med dig som vinglar över hela cykelbanan på sin lilla cykel. Åkte stödhjulen av i helgen? Jag ser honom och bestämmer mig för att ligga kvar där jag är på cykelbanan för att ge honom utrymme. Att du dessutom skriker år honom att han är på fel sida när han är på väg mot mig - alltså han cyklar på rätt sida och det gör inte jag - gör så att jag ännu mer väljer att hålla mig till vänster. Så långt till vänster att jag nästan cyklar av cykelbanan. Anledningen till detta är att DU kommer närmare och närmare mig för att när vi är i jämnhöjd cykla in i mig och boxa till på min arm.

Samtidigt som du säger "ursäkta".

Jag förstår att du kanske var lite sur på mig för att jag var på fel sida cykelbanan, men det var inte direkt ont om utrymme för dig på andra sidan. Eller för din son som jag väjde för.

Och eftersom jag lär mina barn att det inte är att okej att slå någon och sedan säga förlåt på en gång, så godtar inte jag din ursäkt.

För den var inte allvarligt menad.

Du visade mig på sämsta tänkbara sätt att jag var i vägen.

Då säger vi så - nästa gång vi möts där, för det lär vi göra, då skiter jag fullständigt i var din son befinner sig och plöjer bara på. Jag kan ju alltid säga "ursäkta" när jag kör på honom.