Ibland kommer livet ikapp mig. Just nu känner jag en innerlig trötthet sänka sig över mig som en gråluddig filt. Jag har helt enkelt lite för mycket att göra. Lite för många anteckninar i kalendern, lite för mycket aktiviteter varenda dag för att jag ska hinna med.
Det är repetitioner, Odd Fellow-möten, teaterföreställningar, jobb, barnaktiviteter och skola och ibland så åker älskade maken iväg på konferensresor och utbildningar. Den här veckan har jag bara söndag oplanerad, annars är det fullt upp.
Och någonstans känner jag att det tar stopp inom mig. Jag är stressad helt enkelt. Inte på samma sätt som när jag var arbetslös då jag kunde gå upp på nätterna med andnöd och gråtattacker. Panikångest.
Men på det sätt att jag känner att jag inte hinner med mig själv som jag önskar. Jag hinner inte med sådant som jag vet gör att jag mår bättre både kroppsligt och själsligt. Yoga, jogga, meditera. Allt sådant ligger på sparlåga.
Så blir det som det blir. Jag blir sjuk. Feber och småförkyld. Om och om igen. Bara för att kroppen säger stopp och belägg. Vilket den gör rätt i. Jag behöver prioritera på ett annat sätt. Hjälpa mig själv.
Så ursäkta om jag inte skriver så mycket/intressant här som jag skulle vilja. Jag är upptagen med att vårda min själ.
