torsdag 27 augusti 2015

Desperation i Desperation

Nu när jag inte bara sitter och glor in i min dator längre betyder det att jag betar av böcker på löpande band. Mitt mål för året var att läsa 30 böcker 2015, och jag har 5 böcker kvar för att nå det målet. Just nu har jag tre böcker utlästa som jag inte skrivit om här, men snart är det bara två, varav den ena är den bokcirkelbok som ska avhandlas på söndag.

Bildkälla Goodreads
Som bekant tycker jag om att läsa böcker av Stephen King, så det kan kanske ses som lite konstigt att "Desperation" har legat i olästa högen i sisådär 3 år eller mer. Nu var det alltså dags kände jag. Smart val av mig. Älskade maken frågande mig om det var den läskigaste King jag läst på länge eftersom jag pratade så mycket om den under läsningens gång, och ibland efterårt också, men det är den egentligen inte. Det förekommer bara en del creepy crawlies som jag har lite svårt för i verkliga livet, så det kändes lite guckigt att läsa ibland. Det hände att jag var småäcklad emellanåt, men det är ingen ovanlig känsla när jag läser King å andra sidan. Han är bra på att gå in på detaljer och att levandegöra sina miljöer och händelser så att man /jag/ ser det framför mig, som på en filmduk.

Gruvstaden Desperation ligger i Nevadas öken, längs med Highway 50. Här arbetar den nitiske polisen Entragian som på motorvägen stoppar bilförare och arresterar dem för diverse förseelser för att kunna lagra dem i sitt häkte. Entragian är nämligen inte riktigt sig själv längre, något som blir tydligt när han lägger in frasen "Jag ska döda er" i Miranda-varningen när han arresterar Peter och Mary Jackson. Och dödandet är flitigt förekommande i Desperation, det verkar bara vara djuren och Entragian som fortfarande lever. När man har försökt väcka nytt liv i den sinade gruvan har man nämligen råkat spränga sig lite för djupt ner och nått ner till det mytomspunna Kinaschaktet där inte bara kinesiska gruvarbetare spökar utan där något ondskefullt släppts lös och vill frigöra sig.

Det här är en kamp mellan det onda och det goda, mellan Gud och något sorts helvete i jordens innandöme. Det kan stundtals kännas lite tjatigt med alla böner och syner från Gud, där den unga pojken David framställs som en inte helt igenom glad profet. Han får lida en del för sin vänskap med Gud, kan man väl säga. Trots det så trivdes jag bra med en här boken och den gick i en rasande takt att läsa.
Det finns en tvillingbok till "Desperation" utgiven under pseudonymen Richard Bachman som heter "Väktarna" på svenska och "The regulators" på engelska. Jag har inte läst den, men den ligger numera på min milslånga önskelista på AdLibris.
Jag gav "Deperation" betyget 4/5.

Det här är en mardröm, tänkte han, väl medveten om att det inte var det. Det måste vara en mardröm. Jag vet att det känns verkligt, men det måste vara en dröm.
"Ni kan inte mena allvar," sade Mary, men hennes röst var andlös och chockad. Rösten hos någon som visste bättre. Tårarna började fylla hennes ögon igen. "Det kan ni bara inte."
"Ni har rätt att tiga," sade den store polismannen med sin robotröst. "Skulle ni välja att tala, kan allt ni säger komma att utnyttjas mot er i domstol. Ni har rätt till juridiskt biträde. Jag kommer att döda er. Har ni inte råd att anlita advokat kommer rättshjälp att tillhandahållas er. Förstår ni era rättigheter som jag har förklarat dem för er?"
Hon iakttog Peter med vitt uppspärrade och skräckslagna ögon, frågade honom ordlöst om han hört meningen polismannen lagt till i ramsan utan minsta förändring i robotrösten. Peter nickade. Nog hade han hört det, alltid.

Ni glömmer väl inte bort att tävla om ett signerat exemplar av Pernilla Lindgrens bok "Alvhilda - Lidandet"? All information finns att läsa i det här inlägget, sista dag är på söndag. Och svaret är en gissning så gissa på. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.