En olycka kommer sällan ensam heter det. Stämmer rätt så bra vill jag lova.
Näst sista juli upphörde vårt kylskåp att fungera. Som tur var hade vi inte jättemycket mat i det eftersom det var i slutet på veckan, innan vi handlar ny mat. Planerade inköp och sådär - tydligen bra av mer än en anledning.
Rumstemperatur i en kyl är ingen hit. Vår var dessutom en kombinerad kyl/frys och även om frysen höll kylan betydligt bättre så steg temperaturen där med. Tur då att vi har en liten frys i källaren, som numera är vår enda frys.
Så fort älskade maken kom hem från jobbet begav vi oss alltså ut på kylskåpsjakt. Efter besök i tre olika butiker bestämde vi oss för en kyl utan frys, betalade, åkte hem med den, installerade den, fyllde på den mat och den är helt underbar. Genast började tankar om en ny, större frys födas också.
Så i lördags hade vi kalas för Stora J, som fyllde 23 år igår *hipp hurra*. På kvällen laddade vi diskmaskinen, startade den och gick och lade oss. Några timmar senare vaknar jag av att älskade maken går fram och tillbaka över tröskeln i vårt sovrum. Då han ibland har hyss för sig på natten trodde jag att han var i någon sorts där halvdvala och gick i sömnen. Frågade honom vad han höll på med och han svarar med att han tror att det kanske kommer börja brinna i vår diskmaskin och just precis då känner jag hur illa det luktar. Som av bränd elkabel.
Han hade alltså vaknat, behövt gå på toaletten och på väg tillbaka till sovrummet känt en otäck lukt. Han följde näsan in i köket, såg att displayen på diskmaskinen slocknat och när han kände på den var den jättevarm. I stigande panik hade han slitit ut den från sin plats under diskbänken. Eftersom klockan var ett på natten och vi ville sova och diskmaskinen var varm, förpassades den ut i trädgården. Så nu har vi ingen diskmaskin.
Här tycker jag att det är ganska lugnt däremot. Vi äger ett diskställ, vi har diskborste och diskmedel och det fungerar utan diskmaskin även om det är bekvämt med en.
Då är jag mer orolig för att tvättmaskinen ska ge upp - den har vi trots allt haft i 15 år och reparerat två gånger och varit beredda på att snart byta ut. Just nu får det vänta dock. Känns lite drygt bara att känna behovet att köpa både ny kyl och ny diskmaskin inom loppet av 10 dagar...
Och så blev det igår.
Jag har haft problem ett tag med att få min dator att gilla Biltema-kabeln som ersatte originalkabeln till min dators strömtillförsel. Igår vägrade den ta ström överhuvudtaget och det verkar inte som att problemet enbart sitter i kabeln utan även i min dator. Jag gillar min dator. Jag gillar att ha en dator som är min, med mina bilder, mina bokmärken, mina inställningar och min invanda fingersättning på tangenterna. Jag skulle kunna klara mig med att låna älskade makens dator, absolut, men jag vill ha min egen. Mer än jag vill ha en ny diskmaskin till och med. Jag kan handdiska.
Men det känns ju inte helt kul, det gör det inte. Vi har lite känslan av - vad går sönder härnäst?
