Novemberfavoriter

Äntligen är november slut - en månad som bara är rolig för att jag och älskade maken firar vår årsdag då. Annars är november mest trist och grå och mörk och det här året var inget undantag. Jag har inte mått bra mentalt alls och sover som en kratta. Men nu släpper vi fram juleljusen och tindrar, ta mig tusan!

Bok/fic: Att sortera in under saker jag är dålig på att göra när jag deppar - läsa böcker. 
Fics har det däremot blivit massor av och jag har försökt läsa de längsta först. Fast ibland är det ju ett särskilt ship man helst vill läsa och därför hamnar 00q-ficen "Sigh no more" av Damphir72 som favorit den här månaden, även om den inte är värst lång.
"Linger" av Maggie Steifvater får väl räknas som månadens bästa bok av den enkla anledningen att den är den bästa av de ynka två böcker jag har läst ut den här månaden. Och det går trööööögt med tredje delen i trilogin. Lättare att läsa fics liksom.

Film: Jodå - jag kom iväg på bio den här månaden också. Såg andra delen av "Mockingjay" eller fjärde och sista delen av "Hungergames" beroende på hur man vill se det. Jag som var orolig för tillgullat slut blev ganska nöjd. Inte exakt som i böckerna, men tillräckligt nära för att jag ska tycka det är en bra adaptering.
Jag har väl inte sett så värst mycket mer än "Mockingjay 2" och Bondfilmer den här månaden, och eftersom vi ser Bondfilmerna i ordning så har vi inte sett klart på de där toklökiga filmerna från 60-talet än. Hur kunde jag tycka att Sean Connery var den bästa Bond liksom?

Tv-program: Förutom att jag börjat titta på "Fringe" så händer det inte mycket i tv-världen för mig just nu. Känner fortfarande en viss saknad efter "Queer as folk" om jag ska vara ärlig, och ingenting kan riktigt mäta sig med den just nu.
Fast jag har ju verkligen gillat "Mr. Robot" även om säsongen slutade lite väl jobbigt.

Nagellack: Jag har pausat min lackblogg den här månaden och funderat på hur jag ska göra med den. Jag har nämligen lyckats göra slut på de otestade lacken och har enbart lackat med gamla favoriter den här månaden och det har känts lite ospännande att visa upp. Nu lyckades jag dock få tag på 8 av 12 lack i Skyfall-kollektionen, så jag kommer nog göra konstgjord andning på "Lackat enligt Jenny" om en vecka eller så.

Frisyr: Har precis klippt mig - för ett par timmar sedan bara. Det är fortfarande i ganska risigt skick och det behövde tas lite mer än vad jag vill, men håret känns bättre i varje fall. Och så har jag bestämt mig för att sluta färga det.

Kläder: Har behov av nya leggins eftersom det är hål på ungefär alla jag har, men jag har inte lyckats köpa några. Än.

Upptäckt: Upptäckte en kattspya i en filt i förmiddags. Ungefär så rolig den här månaden varit...

Extra speciell rolighet: Var på 42-årskalas/husesyn hos en god vän i fredags tillsammans med en massa roliga vänner och det var så där supertrevligt att jag inte riktigt ville att kvällen skulle ta slut.

Mitt favoritinlägg: Det känns alltid väldigt skönt att få skriva av sig lite tankar, och inlägget "Andra sidan myntet" är inget undantag.

The coldest blood run through my veins-Dagens

Låt: "You know my name" med Chris Cornell. Jag säger till när Bond-vurmen går över. Lär dröja ett tag.
Outfit: Leggins, klänning och kofta från HM.
Smink: CC creme från Luméne, ögonbrynsskugga från Clinique, ögonskugga från HM, mascara från L'Oréal, blusher från So Susan, läppstift från Max Factors Star Wars-samarbete.
Nagellack: Green on the runway från OPI.
Frisyr: Flätad lugg och tofs i nacken.
Doft: Lily of the valley and musk från HM. Älskade maken valde.
Smycke: Pärlor i öronen.
Klocka: Randig Lambretta.
Frukost: Te, äggröra, bacon, rostat bröd.
Fika: Te och knäckemacka.
Middag: Antipasto till förrätt, risotto med hemgjord pesto till huvudrätt, bubbelvin att dricka till.
Pryl: Mixer.
Träning: Har stått på fötterna hela dagen. Räknas det?
Kvällsnöje: "I Hennes Majestäts hemliga tjänst" och popcorn.
Att tillägga: Älskade maken och jag firar att det idag är 17 år sedan vi blev ett par. Fortfarande tokkär i honom. Och ser ni? Schumi kom frivilligt och lade sig bredvid mig! Kodak moment.

Andra sidan av myntet

Jag har varit tyst här ett tag. Det har varit en ganska jobbig vecka för mig, rörig. Jag har känt av min ångest/ängslan lite väl mycket och funderat på saker som känns jobbiga.
Mitt i detta hamnade Stora J på sjukhus ett par dagar med buksmärtor. Och trots att vi bor i en stad med en snajsigt universitetssjukhus så fanns det ingen vårdplats hos henne där, utan hon skickades till ett mindre sjukhus några mil bort. Jag har inget körkort. Älskade maken jobbade. Jag jobbade. Och där låg hon själv medan jag traskade runt här hemma och hade dåligt samvete. De vet inte vad det var, men nu är hon hemma och mår bra i varje fall.

Men - nu var det inte min dotters hälsoproblem jag egentligen ville skriva om idag, utan om en sak jag har funderat på ganska mycket den senaste tiden. En sak som irriterat mig, squickat* mig, gjort mig arg, gjort mig ledsen, fått mig att fundera på en fb-paus igen.
Folk är ju så duktiga på att dela saker, nämligen. Det är så lätt att dela någon annans åsikt om en fråga med ett enkelt litet knapptrycka. Och visst - jag delar saker jag med. Fast inte vad som helst och jag funderar först på om det jag delar är relevant, verklighetsförankrat och framför allt om det är något jag verkligen vill ha på min vägg. Tänker lite så här:

Det där N:et där känner jag att folk kanske struntar i lite onödigt ofta. Behöver jag verkligen dela det här? Och det det delas mycket av som jag reagerat på är alla dessa bilder på blommor eller hav eller moln eller en vacker solnedgång, med budskapet att man väljer själv. Att vara lycklig, framför allt. Man väljer själv att må bra. Man väljer själv att vara glad och ha en bra dag. Ingenting kan gå fel, liksom.
Och jag förstår att folk menar väl med de bilderna, det är ju fint, att påpeka att tankens makt är stor, att man kan vända något dåligt till något annat genom att tänka på det som är bra. Superfint.
Men för mig som sitter här och är deprimerad och har ångestproblematik och drabbas av panikattacker och har mått så dåligt att jag känner mig helt stum inför det som händer runt omkring mig för att jag inte orkar ta in mer - för mig känns ett sådant där floskligt inlägg som en smäll på käften.

För vad man även säger med de där bilderna är att om man har mörka tankar, om man mår dåligt, om man är olycklig - då har man valt fel. Man får skylla sig själv. Och när jag - som redan mår ganska kasst - ser att jag tydligen har mig själv att skylla för mitt mående... För jag valde fel där någonstans.
Jag valde tydligen själv att ha taskiga minnen med mig i mitt livsbagage och sedan har jag dessutom mage att tänka på dem! Jag har tydligen själv valt att må så dåligt att jag inte orkar med mig själv vissa dagar, de där dagarna jag knappt tar mig ur pyjamasen. Jag har själv valt att ha så pass mycket social fobi att jag inte orkar prata i telefon ens med älskade maken mer än 5 minuter. Jag har själv valt att min hjärna spelar upp all skit som hänt mig, och fortfarande händer mig, så att jag drabbas av ångest och allmän hopplöshet.
För jag valde inte att vara lycklig. Jag valde inte att tänka på bra saker.

Gud förbjude att det finns något sådant som mental ohälsa. Eller kemisk obalans i hjärnan. Man har bara tänkt fel. Ju.

Jo pyttsan.

*squick = negativ emotionell reaktion på något. Alltså inte en trigger utan mildare reaktion än så.

Säsongssammanfattning: Fringe, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Mitt senaste maratonprojekt är alltså "Fringe". En science fiction/kriminaldramaserie som jag hoppade över när den gick på tv för några år sedan men kände att det var dags för lite i efterhand sådär.
Klara "Arkiv X"-vibbar. Olivia Dunham är FBI-agent och för att kunna lösa ett fall behöver hon ta hjälp av professor Waler Bishop som jobbat med så kallad fringe-forskning - forskning kring det oförklarliga enkelt beskrivet. Walter sitter dock på mentalsjukhus efter ett dödsfall i hans labb för 17 år sedan, och för att få träffa honom behöver Olivia få tillåtelse av hans son Peter Bishop, en man med en brokigt förflutet och en synnerligen trasig relation till sin pappa.

Bildkälla Moviezine

Favoritavsnitt: 1x14 "Ability" Teamet utreder ett fall där människor dött för att de täckts helt av hud. Samtidigt hittas ett manifest som kan ha kopplingar till Walters tidigare karriär.
1x15 "Inner child" När ett hus ska rivas hittas ett barn i en förseglad del av byggnaden. Han verkar kunna hjälpa Olivia att hitta en seriemördare.
1x20 "There's more than one of everything" The plot thickens! Mr Jones dyker upp igen när han försöker skapa en portal till en parallell verklighet och något i Walters förflutna kommer till ytan.

Favoritkaraktär: Jag gillar verkligen Walter. Just hans förvirring och galna professor-stil har bjussat på ett och annat fniss.

Favoritpar:  Har inte hittat något så pass på den.

Bäst i säsongen: Vad ska han med kon till? 

Värst i säsongen: För mig som tycker det är obehagligt med injektionsnålar så har det varit lite väl mycket av den varan.

Övriga kommentarer: Jag hoppade över "Fringe" för att jag tillhör de där som tröttnade på "Arkiv X" när det bara handlade om utomjordingar hela tiden. Det är lite samma grej med "Fringe" fast med parallella universum i stället för utomjordingar. Tokälskade man "Arkiv X" kan man nog gilla "Fringe" också, men för mig tog det ett bra tag innan intresset väcktes rejält. Var på vippen att släppa serien efter ett tag, men nu var det ett sådant cliffhangerslut på första säsongen att jag måste titta vidare.

FredagsFilmen: The Hunger Games - Mockingjay part 2

Äntligen! Sista delen i filmserien "Hunger Games" har precis haft premiär och jag ska enligt planerna se den på söndag. 

Jag har längtat en hel del efter den här filmen, mest för att jag är nyfiken på om de ska Hollywood-gulla till slutet eller om det ska få sluta som i böckerna. Och böckerna är inte så jädra Hollywoodskt klämkäcka faktiskt. Det är tre saker jag kommer hålla extra koll på om de händer, sådant jag tror kan ha strukits. Jag hoppas innerligt det får sluta som i böckerna, men jag är tveksam.

Bildkälla Coming soon

Kriget i Panem har spridit sig och Capitol anfaller andra distrikt i sin strävan att behålla makten. Katniss inser att för att rädda dem hon älskar måste hon ta till strid mot huvudstaden och president Snow.

"Welcome to the 76th Hunger Games."

Saker jag vill hitta under granen

Det har snöat här hela dagen idag vilket påminner mig om att det snart är jul. Och till jul får man önska sig saker har jag hört. Min önskelista för i år är ganska kort, och förutom en pyjamas och diverse saker med rävar och/eller vargar så ser den ut ungefär så här:

Bildkälla 007 Fragrances

Eftersom jag är ganska galen i Bond och dessutom ganska galen i dofter så blev jag inte ledsen över lanseringen av en damdoft i 007Fragrance-sortimentet. Jag har provat den och den är ganska så precis underbar - precis en sådan doft som jag ä-ä-älskar. Finns inte den under granen kommer jag bli ytterst besviken.

Bildkälla Bloomsbury

När vi ändå är inne och tassar på det här med Bond så vill jag även hitta den här muggen under granen. Förutom Bond, såklart, så är det Q som är min favoritkaraktär och han dricker sitt te ur en Scrabblemugg i "Skyfall". Alltså vill jag ha en.

Bildkälla TaliaSari

En del av mitt Bond-dyrkande beror så klart på att jag gillar brittiska grejer över lag. Så när jag snubblade över en Etsy-shop som gör smycken baserade på stadskartor så gnydde jag lite. Det här är London som halsband. Vill. Ha.

Bildkälla Firebird

En dag i höstas när jag promenerade de små hundarna var det någon som eldade och någon annan som bakade och mitt i den doftkrocken hamnade jag. Kunde inte riktigt släppa den oväntat underbara doftkombinationen av rök och vanilj, så jag blev ju inte ledsen när jag hittade en parfymolja som ska dofta just Woodsmoke + Vanilla. Den här kommer jag högst troligt skaffa mig på egen hand, om ingen vänlig själ hinner före mig.

Bildkälla popchix

Och så har vi den här lemmingen i form av 12 lack från OPI. För trots att jag gillar Bond så skaffade jag inga av lacken från Skyfall-kollektionen när den kom 2012, något man väl lugnt kan påstå att jag har ångrat både en och tiotusen gånger sedan dess. Eftersom den är en discontinued LE så kan jag kanske se mig om i månen efter den dock. Fasiken också.

En vanlig jädra måndag

Ja, idag är det såklart tisdag, men igår - då var det måndag. Och jag roade mig med att lägga upp foto i timmen på Instagram, @mrs_data hetar jag där. 

Varje timme klockan halv-någonting, från halv åtta på morgonen till halv elva på kvällen lade jag upp ett foto på vad som hände just då i mitt liv. Och jag gör ju inte många knop om dagarna, så är det ju. Men så här såg det ut i varje fall, 16 november 2015 i mitt liv. Bildspam - så klart.

Missade jag någon timme så var det halv sju, för då låg jag kvar i sängen och trynade fortfarande. En timme senare, 7:30, var jag dock nyäten och tittade på solen som gick upp över hustaken.

8:30 satt jag i schäslongdelen av soffan och läste, lite som vanligt så där. Just nu läser jag "Forever" av Maggie Steifvater. Det som förut var sista boken i trilogin om vargarna i Mercy Falls, men som nu är bok 3 i serien.

9:30 hade jag precis fixat i ordning mig för dagen och valt att spray på lite dofta-gott i form av White woods från Clean. Den är min, men jag gillar den på älskade maken också så han lånar ibland.

Eftersom det var en dag som slutar på -g så tittade jag på tv. Jag har nyss börjar ett nytt maratonprojekt i form av "Fringe". Första säsongen sammanfattas högst troligt i helgen.

11:30 var jag hungrig och ville äta lunch så då gjorde jag det. Lite smått och gott från kyl och skafferi kan bli så här trevligt. Det som tog tid var att koka ägget.

12:30 hade jag precis klivit utanför dörren för att ta dagens promenad. Jag gick bort och hämtade de där gulliga hundarna jag promenerar med och tog en svängom i grannskapet med dem. Leggins, klänning och kängor är från HM, sockorna har mamma stickat. Hon är liksom bäst på det sättet.

13:30 hade jag precis sjungit klart dagens mantra nere i min studio. Pilatesbollen är Stora J:s. Hon fick den när hon fyllde år förra året och har använt den inte ett dugg flitigt sedan dess.

14:30 var det dags för lite mellis. Yoghurt, müsli och en kopp te. Vare sig dagens första eller sista tekopp, men den enda som hamnade på bild.

15:30. Om jag spelar Candy crush Soda Saga? Och har fastnat på bana 420? Ja och ja.

16:30 var det en katt som tyckte att jag skulle ge honom vatten, så då gjorde jag det. Han har sina idéer den där pälsbollen.

17:30 var jag i full färd med att laga middag. Kycklinggryta med ris och ugnsbakad blomkål. Det var gott. Någon i det här huset som påstår sig inte tycka om blomkål tog mer av den. Han erkänner att det kanske är gott. Trots allt.

18:30. Tände ett ljus.

19:30 läste jag fanfics på datorn och åt glass.

20:30 tvålade jag till mig. Tvättade nyllet helt enkelt. Man måste väl ta hand om fejset liksom.

21:30 satt jag och läste bok igen och hade fått gosig katt i knät. Man kan ha det värre. Just nu ligger han bredvid mig med ena tassen över nosen. Söt som en sockerbit eller tusen.

22:30. Dagens sista bild. Så här glad är jag när jag får borsta tänderna. Godnatt!

Alla liv är viktiga

Jag är liksom alldeles för ledsen för att blogga just nu, känner jag. Tänd ett ljus och skicka en tanke till de som behöver den, oavsett.

Soundtrack of my life

Mika - Last party

There's a party going on in here

It's been happening for many years

You weren't invited and don't want to stay

But keep partying anyway

DJ's playing the familiar tune

Got them dancing, shaking up the room

They hear the beat but they don't know the words

This is the saddest song I've ever heard

If you could look into the future, would ya?

If you could see it, would you even want to?

Got at feeling that there's bad news coming

But I don't want to find it out

If it's the end of the world let's party

Like it's the end of the world let's party

Wrap your arms around everybody

If we're all gonna die let's party

Let's party

Let's party

Who can I blame with everything I've done

Is this the price we pay for too much fun

Don't be misled it's not a twist of fate

It's just what happens when you stay out late

So raise your glasses all my kings and queens

Smash the chandelier to smithereens

Who knew that mercury could rise so fast

Enjoy the party 'cause this is our last

If you could look into the future, would ya?

If you could see it, would you even want to?

Got at feeling that there's bad news coming

But I don't want to find it out

If it's the end of the world let's party

Like it's the end of the world let's party

Wrap your arms around everybody

If we're all gonna die let's party

If it's the end of the world let's party

Like it's the end of the world let's party

Wrap your arms around everybody

If we're all gonna die let's party

Let's party

Let's party

Let's party

Let's party

There's a party going on in here

It's been happening for many years

And even if it all goes bad

It was the best time we ever had

"Linger"

Del två i bokserien, som var en trilogi, om vargarna i Mercy Falls är nu utläst. Det tog ett tag att komma igenom den trots att den egentligen är ganska lättläst. Det behöver vara intressant också. "Linger" av Maggie Steifvater lämnar en del att önska, men är ändå bra.

Bildkälla Goodreads

Grace och Sam borde kunna vara lyckliga nu, planera sina liv tillsammans. Sam är inte längre varg. I stället jobbar han i bokhandeln och skapar sin musik.
Men Grace är sjuk, för första gången sedan hon blev biten som barn.
Våren är på väg och den nyskapade vargen Cole skakar av sig sitt vargskinn, det han så gärna vill behålla, och ställer till bekymmer för Sam. Cole har ett förflutet han försöker fly ifrån - ett som kanske kan rädda Grace.

Jag har ofta upplevt den känsla jag fick av den här boken, när jag läser trilogier - bok två blir en transportsträcka. Även om språket fortfarande är poetiskt vackert och jag njuter av att läsa så här välarbetad text, så känns själva storyn lite tunn. Det händer helt enkelt inte så mycket på de här 300+ sidorna så att jag tycker att det är värt 300+ sidor. Det är samma sak i olika skildringar.
Dessutom bjuder den här boken på hela fyra olika berättare och minst en av dem ser jag som ganska onödig. Jag förstår att Isabel har blivit en viktigare karaktär sedan första boken, men hennes synvinkel tillför inte tillräckligt mycket för att vara intressant. Då är det mer naturligt att Cole får en egen röst, förutom Sam och Grace, eftersom man på så sätt får hans bakgrundshistoria. I mitt tycker blir alltså fyra berättare lite för många kockar för den här soppan, även om det fortfarande anges tydligt vem som berättar just nu - jag fick ändå bläddra tillbaka några gånger för att vara på den säkra sidan.
"Linger" känns väldigt mycket som Sams och Coles bok - det är deras samspel som bär berättelsen framåt snarare än kärlekshistorien mellan Sam och Grace.
Känner också viss tacksamhet för att det inte skapades ett triangeldrama mellan Grace, Sam och Cole. Är innerligt trött på triangeldraman, kan vi väl säga. *vinkar till ungefär alla ya-författare*

Som en del i en trilogi så är jag säker på att "Linger" tillför en hel del till berättelsen, men den var inte helt spännande att läsa, förrän alldeles i slutet. Med viss förvirring kan man kanske läsa "Linger" fristående, men jag har svårt att se det. Den känns så väldig mycket som en bro mellan två andra berättelser.
Mitt betyg blir den här gången 3/5. Trots alla mina invändningar är det ändå en fröjd att läsa den här boken, bara för att språkbilderna är så vackra. Ibland är det poesi i form av sångtexter insprängt i texten till och med, och det greppet känns inte alls konstlat i den här boken - snarare som en förlängning av karaktären. Och ett vackert språk kan lyfta även en transportsträckig text till oanade höjder.

My eyes smarted with the cold. I held my free hand out, palm up, and watched as snow dissolved on my skin.
This was not real life. This was life as watched trough a window. Life watched on televison. I couldn't remember when I hadn't hidden from this.
I was cold, I had a handfull of snow, and I was human.
The future streched before me, infinite and growing and mine, in a way that nothing had ever been before.

Kladdkakans dag med katt

7 november är visst kladdkakans dag. Hade jag ingen aning om när jag vaknade i morse, men nu är den firad på det enda rätta sättet. Fika är gott.

Som synes så plågade jag mina katter också, med att gosa lite med dem. De är inte helt förtjusta i att vara nära varandra - särskilt Schumi tycker hjärtligt illa om Cullen och sedan han flyttade hit har hon övergett oss vuxna och är numera barnens katt. Särskilt jag är ungefär dummast i världen. Om jag inte ger henne mat vill säga.

Kladdkaka

100 g smör
2 ägg
2 dl socker
2½ dl mjöl
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
4 msk kakao

Smält smöret och låt det svalna något. Vispa ägg och socker poröst. Blanda mjöl, vaniljsocker, salt och kakao, rör ner det i äggsmeten och rör till en slät smet. Rör ner smöret.
Eller vispa bara ihop alltihop som du vill bara det blir slätt.
Häll smeten i smörad och bröad springform. Grädda i 200 grader varm ugn, 15-20 minuter beroende på ugn, form och önskad kladdighet. Min var inne 18 minuter och blev lite väl gräddad i mitt tycke.
Pudra över florsocker för extra tjusighet, servera med en klick vispad grädde.

Säsongssammanfattning: Battlestar Galactica, säsong 3

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Älskade maken och jag har bestämt att "Battlestar Galactica" har fem säsonger och inte fyra som IMDb påstår. Det betyder att vi har 21 avsnitt kvar och vi kan väl säga som så att det tar emot lite. Den här tredje säsongen har vi nämligen varit rörande överens om att den varit tråkig och oerhört segtittad. Vårt mål är dock att vara klara med serien till årsskiftet. Hoppas den tar sig igen i slutet..

Bildkälla Evil geeks

Favoritavsnitt: 3x09 "Unfinished business" Under en boxningsturnering på Galactica kommer känslor till ytan och vi får i tillbakablickar veta hur livet var på New Caprica och vad som orsakade brytningen mellan Kara och Lee.

Favoritkaraktär: Ingen. Alla var ganska dumma i huvudet och osympatiska och jag tyckte inte om någon alls.

Favoritpar:  Inget.

Bäst i säsongen: Vad är egentligen bäst i en säsong när man bara har ett enda avsnitt som man liksom gillade? Ingenting, är nog svaret. Det har varit på vippen att vi gett upp ett par gånger till och med.

Värst i säsongen: Det mesta, men kanske allt det sega och utdragna tempot. Kill. Your. Darlings.

Övriga kommentarer: Men snälla någon. "All along the watchtower"? Really?

Avslappningsövningar

Jag har på riktigt idag mått alldeles förträffligt dåligt och känt paniken nafsa mig i hasorna. Lyckades tack och lov tampa ner skiten med en stunds mantrasång och en andningsövning eller trettiosju så nu mår jag okej igen.

Men - när jag och älskade maken pratade om det kom vi även att prata om andra avslappningsmetoder. Som den här. Se så - den är kort - klicka och lyssna nu.

Inte avslappnande ett dugg, men superkul - särskilt om man är Who-vian. Och vet ni, skratt kan vara förlösande det med. Det är bra för hälsan! Som Lilla E brukar säga.

Säsongssammanfattning: Queer as folk, säsong 5

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Så underligt tomt det känns just nu. Sista avsnittet är tittat på och även om det inte slutade precis som jag ville så slutade det bra. Hoppfullt. Och vissa saker kan man kanske gissa sig till hur det blir med ändå.

Favoritavsnitt: Alla avsnitten, men om jag måste välja väljer jag 5x10 "I love you" och inte bara för att Cindy Lauper gästspelar som sig själv. En tillställning på Babylon slutar i tragedi när en bomb exploderar. Michael skadas svårt och Brian kommer till insikt om att vissa saker måste sägas innan det är för sent.
5x13 "We will survive" Avslutningsavnittet där vi säger farväl till alla. Och det är inte lätt alltid, ääven om det i vissa fall blir underbart och i andra fall bara vackert.

Favoritkaraktär: Brian gick ifatt Justin som favoritkaraktär den här säsongen, men de är mig ungefär lika kära båda två.

Favoritpar: Brian och Justin - Britin. Och här blev det inte som jag ville fast ändå blev det bra. De bestämde sig för att inte gifta sig utan låta det som sker ske. Och jag gillade det resonemanget. Eftersom man som tittare vet att de älskar varandra.

Bäst i säsongen: Jag älskar ju frierier så jag det klappade lite extra i bröstkorgen när Brian friade ordentligt till Justin. Och så gillade jag att Hunter ska få sina pappor på riktigt.

Värst i säsongen: Proposition 14. Och bomben. Fy fan.

Övriga kommentarer: Ingen aning om vad jag ska se nu. TV-hösten har ju gått igång och jag ligger lite efter i de serier jag följer så jag ska väl titta ikapp mig, men annars vet jag inte. Vad vill man se efter en sådan här känslomässig berg-och-dalbana? Jag kanske bara börjar om med disk 1, vad vet jag.