Julifavoriter

Är det bara jag eller känns det som att juli gick ovanligt fort i år? Det kan bero på att älskade maken hade semester och dagarna var så där härligt lata och semesterlunkiga. Och varma! Nästan lite för varmt ibland, men det löste sig med massor av vatten och att sitta i korsdrag.

Bok/fic: Jag trodde väl aldrig någonsin att "Moby Dick" av Herman Melville skulle vara så bra att den kunde bli utnämnd till månadens bästa, men det var den alltså.
Jag har legat lite lågt på fic-fronten dock, det blir så när man släpper datorn och hellre sitter på sin nybyggda altan med en bok och ett glas rosé. Jag har dock läst om en serie fics om Arthur/Eames från "Inception" som jag tycker mycket om. "Wherever you will be /That's where I'll call home/" av gyzym består av 8 delar och är markerad som oavslutad, men med tanke på att inget tillkommit sedan serien laddades upp i november 2010 ska man nog inte hålla andan i väntan på fler delar.

Film: "Star Trek Beyond". För jag har varit på bio, hurra! Helt klart den bästa av re-bootfilmerna, för här känns det inte av att man har förstört hela orginaltidslinjen och sprängt Vulcan och så där. Är man lite blödig kan det vara en bra idé att ha med sig näsdukar dock. Jag fulgrät till eftertexterna när man kunde läsa "In loving memory of Leonard Nimoy" och efter det "For Anton". Jag börjar nästa grina bara jag tänker på det.

Tv-program: Säsong 3 av "Peaky blinders" helt klart. Och så är ju "Mr. Robot" igång igen och jag har precis börjat titta på "Flash".

Frisyr: Hade jag varit i närheten av en frisör häromdagen hade jag kanske varit korthårig just nu. Jag är rejält trött på min utväxt, men för lat för att färga håret. Det har å andra sidan varit så varmt den här månaden att håret åker upp mest hela tiden, för att minimera svettandet i nacken. Har uppfunnit en knut som jag kan fästa med bara en hårnål, men det kan ju vara för att jag har rätt så tunt hår också.

Kläder: Lätt och luftigt tack. Älskar tröjan med öppen rygg jag fick av älskade maken på vår semesterresa.

Nagellack: I repris. Omega från Polish alcoholic var en favorit redan förra året, men den här månaden lyckades jag fotografera det i sol. Wawawoom!

Upptäckt: Surströmming var ganska precis så äckligt som jag inbillat mig. Så nu vet jag det. Som i vet och inte bara tror.

Extra speciell rolighet: Vår semesterresa i år gick norröver. Förutom att det var superkul att träffa älskade makens släktingar, som vi våldgästade, så fick jag återse Rotsidan och jag trotsade min höjdrädsla med att åka stolslift uppför Skuleberget. Jag var inte kaxig då. Fråga Chilipojken som satt bredvid mig. Han tyckte dock att det var kul att jag föll på knä och kysste marken när jag kom upp och ut ur den där liften. Fast sedan skulle man ju ner också...

Mitt eget favoritinlägg: "Angående sociala medier". Jag har efter det inlägget även avinstallerat mina spelappar. De funkar bäst tillsammans med Facebook och eftersom jag inte vill vara på Facebook ser jag inget syfte med att fortsätta spela Candy crush. #TheBliss

Veckans vego: Zucchiniplättar

Alltså - ni borde verkligen prova på de här zucchiniplättarna! De är så goda att vi åt dem två gånger samma vecka, eller - jag åt dem tre gånger eftersom jag gjorde vegoburgare till lunch av rester från första gångens plättar.
Beroende på vilka tillbehör man väljer till dem så är det till och med veganskt. Första gången åt vi dem med stekt ris med ärter och tomatsallad, andra gången valde vi att servera dem med klyftpotatis och en grönsallad.

Zucchiniplättar

2 zucchinis, små till medelstora beroende på hur många de ska mätta
1 lök, gul eller röd
2 klyftor vitlök
1 dl mjöl
1 tsk bakpulver
½ tsk mald koriander
salt och peppar efter smak

Riv zucchinin grovt, salta den och lägg i ett durkslag så att de vätskar ur.
Finhacka löken, pressa eller riv vitlöken. Blanda löksorterna med mjöl och kryddor.
Krama ur så mycket vätska som möjligt ur zucchinirivet och blanda med lök/mjölblandningen till en "deg". Det verkar som att det aldrig kan komma att gå ihop, men fortsätt rör bara så händer det.

Forma degen till biffar, eller små fritters, eller bullar. Stek dem på medelvärme i lite rapsolja tills de är gyllenbruna. Klara att avnjutas!

FredagsFilmen: About Ray

Det är Pride-vecka i Stockholm den här veckan och jag har varit nyfiken ett tag på den här filmen med HBTQ-tema. Främst "T" den här gången eftersom filmen "About Ray" handlar om en transsexuell pojke.

Ray har bestämt sig. Han ska ta steget och gå från att vara flicka till att bli pojke. Rays mamma måste nu ta kontakt med hans pappa för att få hans medgivande till könskorrigeringen, något som kanske inte blir helt lätt. Rays lesbiska mormor har även hon svårt att acceptera att hennes barnbarn ska genomgå denna förvandling.

If my heart was still mine I would go to the bottom-Dagens

Det är inte fult där vi köper våra ägg.

Låt: "We have it all" med Pim Stones. Har ni inte lyssnat på den än så gör't!
Outfit: Top från TopShop, kjol från HM. Munkjackan och solglasögonen kommer också från HM. Skorna som inte syns köpte min älskade mamma åt mig förra sommaren när vi var i Mellerud.
Smink: Imålade bryn och en släng med mascaraborsten bara.
Nagellack: Electrify från China glaze.
Frisyr: Knut.
Doft: James Bond 007 Women II.
Smycke: Armband från Edblad, silverring med pil från Guldfynd, långa örhängen från Indiska.
Klocka: Jaques Lemans kronograf F1 Edition.
Frukost: Pannkaka med hallon och lönnsirap, yoghurt med granola och hallon, te. Om ni undrar om vår hallonhäck exploderat med mogna hallon är svaret ja.
Fika: Te och breakfast cookie.
Middag: Mozzarellafyllda köttbullar i tomatsås, pasta och sallad.
Pryl: Stödstrumpa. Medicinsk sådan. Hoppas få pli på min onda fot nu.
Träning: Hundpromenad.
Kvällsnöje: Inte en susning. Läsa kanske?
Att tillägga: Nu börjar en sådan där intensiv period av att folk fyller år till höger och vänster. Idag gratulerar jag en av bästisarna. Grattis E! Saknar dig! <3 p="">

"The Gospel of Loki" av Joanne M. Harris

Det är ganska många år sedan nu som jag i skolan och lärde mig om asatron och nordisk mytologi. "Ganska"...
Jag lånade sålunda Stora J:s bok "The Gospel of Loki - The epic story of the trickster god" av Joanne M. Harris. Jag fick vänta på den ett bra tag - J tog ungefär ett år på sig att läsa den...

Bildkälla Goodreads

Med demoner som föräldrar och född ur kaos sågs det inte med blida ögon när Oden förde med sig Loke till Asgård som sin edsvurne blodsbroder. Han möts av misstänksamhet och behandlas illa av de andra gudarna, så pass att allt det de trodde om honom såg han till att infria.
Profetian säger att när Ragnarök kommer så står Loke inte vid asarnas sida, utan på motståndarnas. Det är en profetia med många vindlingar och fällor, men en som måste ske. Asarna måste gå under och med dem allt det de skapat.

Det här är alltså Lokes vinkel av asatron. Vi få känna på hur sviken och förrådd han känner sig och vad som driver honom att göra allt det han gör. Varför han luras och bedrar och förråder han med.
Berättelserna är välbekanta om man läst nordisk mytologi, men här ses de med Lokes ögon - var han inte med så berättas det bara om det i stora drag, om det är viktigt i slutändan för Lokes berättelse.
Det bästa av allt? Nordisk mytologi utan att förvanskas a la Marvel. Trots en brittisk författare. Tack gode Oden för det!

Jag har däremot vissa problem med texten som gör att jag förstår att det tog J nästan ett år att läsa ut boken. Språket känns lite fjantigt och stundtals tjatigt. Boken är skriven i jag-form, som att det är Loke själv som berättar, och det är en massa "Yours truly" och "Your humble narrator" istället för det där jag-et. Det blev lite suckarnas bro över läsningen då och stundtals kände jag att det var direkt tråkigt. Inte så tråkigt att jag lade ifrån mig boken månadsvis, men att det tar en vecka att läsa en bok på straxt över 300 sidor med ganska stor text, även om den är på engelska, tyder på att jag kanske inte direkt var superroad.
Loke framställs ofta som en tjurig tonåring. Det fattades bara att han skulle smälla i dörrar och vråla till Oden om att han "fattar ingenting" så hade bilden varit komplett. Med tanke på att det står på baksidan av boken att det här skulle vara Joanne M. Harris första vuxenbok känns den väldigt ungdomsbokig i sin framtoning och i sitt språk. Sedan vet jag inte om jag uppskattar att hon tillskrivs boken som en "epic fantasy novel" när vad hon gjort är tagit den nordiska mytologin och kört den genom ett filter som kallas Loke. Fan fiction ja, episk fantasyroman - mnjäe - jag tycker ju inte det.

Trots det tyckte jag ändå att det var såpass trevligt att återknyta bekantskapen med asarna att jag valde att ge boken betyget 3/5.

I know a tale, o sons of earth.

I speak it as I must.

Of how nine trees gave life to Worlds

That giants held in trust.

OK. Stop. Stop right there.
That was the Authorized Version. The Prophecy of the Oracle, as told to Odin Allfather by the Head of Mimir the Wise, and dealing, in thirty-six stanzas, with all of the history of the Nine Worlds, from 'Let there be light' to Ragnarók.
Pretty neat, don't you think?
Well, this isn't the Authorized Version. This is my version of events. And the first thing you have to understand about this little narrative is that there is no real beginning. Or real end, for that matter; although, of course, there have been many of both. Multiple endings, multiple beginnings, woven together so tightly that no one can tell them apart any more. Endings, beginnings, prophecies, myths, stories, legends and lies, all part of the same big carpet; especially the lies, of course - which is what you knew I'd say, me being the Father and Mother of Lies, but this time it's at least as true as anything you'd call history.
See, this is the thing about history. His story. That's all it is. The Old Man's version of events, which basically the rest of us are supposed to accept as the undisputed truth. Well, call me cynical, but I've never been one to take things on trust, and I happen to know that history is nothing but spin and metaphor, which is what all yarns are made up of, when you strip them down to the underlay. And what makes a hit or a myth, of course, is how that story is told, and by whom.

What I eat in a day #5 - Jobbdag

Den här veckan har jag jobbat halvdagar på mitt extraknäck. Det har varit rätt så lugna dagar på jobbet eftersom det blev värmebölja och folk drog iväg till diverse badplatser och inte var inne i "min" lilla butik så mycket. Men jag hade utsikt över ett Pokemón Go stopp så jag kunde roa mig med att titta på mobilzombies i varje fall.

Frukosten, efter ett stort glas vatten, bestod självklart av te och även av en smoothiebowl. Det här är en blåbärssmoothie och jag toppade den med mer blåbär, quinoa crispies, kakao nibs, pumpakärnor och chiafrön.

Lunchen bestod av en snabbt komponerad löksoppa och lika snabbt bakat tunnbröd med ost. Det slank ner.

Efter lunchen satte jag mig på cykeln och cyklade till jobbet.

Mitt mellis fotograferade jag hemma eftersom jag inte hade lust att ta med mig kameran till jobbet. Det är keso toppad med nötter och blåbär. Om ni gissar att vi hade varit ute i blåbärsskogen dagarna innan så gissar ni rätt, men det här var de sista blåbären för den här gången.
Teet jag drack till finns avbildat på Instagram då jag gjorde en motreaktion mot alla bilder av kaffekoppar och bara fötter ute i gröngräset som mitt Instaflöde plötsligt exploderade av.

Väl hemma igen prövade vi ett recept ur favoritkokoboken "Italiensk fastfood" av Paolo Roberto som vi faktiskt har råkat missa! Det här är panerade skinkrullader gjorda på kokt skinka och med en fyllning av mozzarella, skinka och ströbröd. Till det en blandad bönsallad och ett glas rosé.
Vet inte om jag vill kalla det fastfood direkt, men gott var det.

Kvällssnackset var en kopp av örtteet Kvällsro från Friggs, samt en knäckemacka med kaviar. Älskar knäckemacka med kaviar de där kvällarna jag vill ha något knaprigt och salt. Inte lika gott som chips så klart, men ett gott substitut.

Snack time!

Jag försöker skapa nya, bättre vanor för mig när det gäller min mathållning. En viktig del i detta är att verkligen äta. God mat, näringsrik och framför allt - regelbundet. Min dag skiftar nästan lite ur fokus de dagar jag legat och dragit mig i sängen för länge och frukosten hamnat för sent. OCh när det händer är det lätt att jag blir lite grinig. Älskar ordet hangry för att beskriva mitt humör med dippande blodsocker - arg för att jag är hungrig.

Det svåraste för mig har aldrig varit frukost, lunch och middag utan vad jag stoppar i mig mellan dessa måltider. Det är så lätt att bara peta i sig en kaka eller tio, eller en påse godis, eller en påse chips - om man går där och är sugen utan att egentligen veta vad man är sugen på. P-l-a-n-e-r-a stavas det i mitt fall. Och ät riktiga mellanmål - för bövelen!

Nedan kommer några av mina favoritmellisar att ta till när klockan-tre-suget kommer. Och det gör det i mitt fall, så pass att jag börjat kalla min mage för Skalman efter Skalmans mat-och-sov-klocka.

Trailmix, eller "nödproviant" som min ömma fader kallade det när vi var ute och paddlade kanot i mina tonår. Helt enkelt nötter, torkad frukt och choklad. Tricket ligger i att välja nötter med bra fetter, choklad med hög kakaohalt - och att inte äta för mycket.
Här är det en blandning av para-, val-, pecan-, och jordnötter tillsammans med kokosflagor, torkade jordgubbar och mörka chokladknappar.

Det här melliset kommer i en "What I eat in a day" snart. Det är keso toppat med val- och paranötter och blåbär.

Breakfast cookies. Nu blir det recept!

5 dl havregryn
½ tsk kanel
½ tsk bakpulver
½ tsk bikarbonat
½ tsk salt
2 mogna bananer
1½ dl jordnötssmör eller annat nötsmör
2 msk honung
1 tsk vanilj
1½ dl hackade nötter
3/4 dl hackad mörk choklad eller chokladknappar

Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Mosa bananerna, tillsätt dem och övriga ingredienser till havregrynsblandningen.
Forma ganska stora bollar, det ska bli ungefär 12 kakor av den här smeten. Lägg bollarna på bakplåtspappersklädd plåt och platta till dem något.
Grädda i 175 grader varm ugn 14 - 16 minuter tills kakorna blir gyllene.

Självklart måste man inte äta de här kakorna till frukost bara för att de heter så. Jag plockar fram mina ur frysen 20 minuter innan jag vill ha dem och avnjuter dem till en kopp kaffe eller te.

Energibollar. Mixa ca 16 mjuka och urkärnade dadlar med 1 1/4 dl rostade hasselnötter, med det mesta av skalet bortgnuggat, samt 2 msk kakao. Låt det mixa en stund så får du en fin deg som går plättlätt att rulla bollar av. Jag gör mina matskedsstora och får som synes inte ha dem ifred.
Man kan välja andra nötter, jag har gjort dem med jordnötter också. Jag brukar dock bli tillfrågad att göra varianten med hasselnötter ibland.
Vill man kan man rulla bollarna i kakao eller riven kokos, men jag gillar dem bäst som de är.

Och kanske något salt också. Det här är pyttesmå tilltugg jag gjorde av en platta smördeg. Jag kavlade ut den och sporrade ut små fyrkanter. Dessa penslade jag med uppvispat ägg och vek sedan in hörnen och penslade även hörnen med ägget. Över det klickade jag på tomatpuré blandad med lite sriracha och sedan en röra av creme fraishe, riven parmesan och örtsalt.
Gräddade dem sedan i 200 grader varm ugn tills de blev gyllene. Jag tror det tog en kvart ungefär. Kanske.

Johnny wants to suck on a Coke-Dagens

Sicket genuint leende hörrni!

Låt: Jag har en låt som klingar ganska friskt i huvudet när jag tänker på att det finns de som vill ha Donald Trump som president, nämligen David Bowies "I'm afraid of Americans".
Outfit: Top från Vero Moda, klänning från Monki. It has pockets! Solglasögon från HM.
Smink: CC creme från Lumene, ögonbrynsskugga från Clinique, blusher från Sleek, ögonskugga och ögonpenna från HM, mascara från IsaDora, läppstift från Glossybox.
Nagellack: C3PO från Polish alcoholic.
Frisyr: Herrejösses-vad-varmt-det-är-knut. Endast en hårnål!
Doft: James Bond 007 for women.
Smycke: Rökfärgade strassörhängen.
Klocka: Randig Lambretta Cielo.
Frukost: Te! Yoghurt med granola och banan, salamismörgås.
Fika: Fruktsallad och te.
Middag: Sallad, spagetti och köttfärssås.
Pryl: Altan! Den är färdig! Duktigt jobbat av älskade maken.
Träning: Hundpromenad samt cykeltur till och från jobbelijobbet.
Kvällsnöje: "Batman Forever".
Att tillägga: Har hunnit med lite Bubbly Thursday också. Alltså ett par glas prosecco ute på vår vackra altan.

Angående sociala medier

Min kära vän Perny norpade min idé om ett inlägg om YouTube-favoriter, även om hennes inlägg ser bra annorlunda ut mot mitt, och snuddade då vid att jag gjort slut med ett par sociala medier. Jag känner att jag vill göra ett eget inlägg som en kommentar till hennes inlägg och även som en förklaring till mitt eget avståndstagande.

Redan i början av 2014 hade jag min första ganska långa paus från Facebook - dels som en egen idé, men också på inrådan av min kurator. Jag var helt enkelt stressad av den "se-så-duktig-jag-är" alternativt "oh-ack-och-ve-vad-mitt-liv-är-hemskt"-mentalitet jag upplevde rådde på Facebook. Det är svart eller vitt där, det finns inga gråzoner. Antingen visas det upp en glättig fasad så eller så är livet nattsvart - gråskalor finns inte. Mitt liv var i gråskala då. Just när jag tog min första paus var det i en sådan hemsk period av mitt liv att jag inte sov, inte kunde koncentrera mig, och mina studier for käpprätt åt helvete. Mitt i detta satt jag och såg hur mina "vänner" på Facbook hade värsta Carl Larsson-idyllen i sin liv. Jag kände mig otillräcklig och misslyckad som människa som inte hade bakat pepparkakor och gratinerat hummer till nyårssupén, som självklart intogs i paljettklänning med ett glas krispig champagne i näven. Perfekt sminkad, smal och med underbart fluffigt hår.
Det var i jultider alltså. Och jo - det är den bilden ni visar upp, i varje fall i ögonen på en sådan som mig som inte orkade borsta håret och som grät sig till tre timmars sömn varje natt - om jag hade tur.
Paus alltså.

Men en paus är just det. Man är bara en inloggning bort från att vara aktiv igen. Och för varje gång jag loggade på igen kände jag mer och mer avsmak.

Så - i april insåg jag en viktig sak. Jag har ingen anledning att ha ett Facebook-konto. De vänner jag verkligen vill ha kontakt med har jag ändå kontakt med. De andra är "vänner" - eller bekanta. Den enda anledningen skulle möjligen vara Plejaderna, men vet ni - det funkar ändå för de är mina vänner - de messar mig om det är något.
Jag har saknat mitt Facebook-konto exakt inga gånger alls och funderar på att göra min inaktivering permanent, det vill säga avsluta kontot helt.

Och här är den stora anledningen till det - och också min kommentar till Pernys inlägg:
Hur mycket ger det egentligen?
Om man mäter tiden man spenderat på Facebook mot vad man får tillbaka - hur ser siffrorna ut då? Får man tillbaka en tiondel ens? På något som kan räknas som något positivt?
Är det så kallade kontaktnätet något värt om det man betalar med är sin sinnesro? Sin tid? Sin möjlighet att göra något annat? Som att läsa en bok, skriva en bok, söka ett jobb, ta en promenad, ha tråkigt en stund, se en film, krama någon, ta en promenad, föra ett samtal, träffa någon på riktigt, älska, måla naglarna, köpa mjölk, ta en cykeltur, plocka en liter blåbär, klappa en katt, klappa en hund, måla ett hus, skaffa en ny hobby, baka ett bröd, laga coq au vin, laga falafel, brygga te, skriva ett brev - för hand, titta ut genom fönstret - bara stanna upp och vara.
Vad är viktigare än att leva? Inte Facebook i varje fall. För mig var Facebook en tidsfälla som jag tack och lov tog mig ur. När jag kunde ta ett steg tillbaka och se på hur jag mådde av Facebook och vad Facebook gjorde med mig och min tid så var valet lätt. Jag valde mer tid till annat och ökad sinnesro. Och jag har som sagt ångrat det inga sekunder alls.

Då ångrar jag aningen mer att jag avslutade mitt Tumblr-konto. Där finns inte halvmesyralternativet "inaktivera" - antingen är man med eller inte. Jag valde inte. Här spenderade jag också alldeles för mycket tid, men samtidigt hade jag lite kul - Tumblr för mig var intressebaserat och de konton jag följde där följde jag för att vi hade gemensamma intressen.
Men - jag var där för mycket, för länge, och för ofta och kände att det fick räcka. Jag är trots allt vuxen och Tumblr känns som något för en betydligt yngre publik. Kanske att jag skapar ett nytt konto någon gång, men samtidigt - det är ganska gott att sköta sig själv också.

Bara en av sakerna jag mycket hellre gör än låter min tid slukas av Facebook - gosar med katt.

"Moby Dick" av Herman Melville

Har ni någonsin känt er förföljda av en bok? Sådär så att man ser den refererad till vart man än vänder sig? När man ser på film eller tv, läser andra böcker, läser fics, lyssnar på radio, tittar in på bokhandlar på nätet? Så var fallet för mig med "Moby Dick". Vart jag än vände mig så fanns han där - den svåråtkomlige vita valen. Så ja - jag var "tvungen" att läsa boken till slut.

Bildkälla AdLibris

En kall vinterkväll kommer sjömannen som vill bli kallad Ismael till ett värdshus i New Bedford. Det finns inga lediga rum, men han erbjuds dela säng med harpuneraren och kannibalen Queequeg. Ismael och Queequeg blir oväntat de bästa vänner och beslutar sig för att söka plats ombord på samma valfångstskepp.
De mönstrar på skeppet Pequod vars kapten är Ahab. Efter flera dagar till sjöss visar sig äntligen kaptenen på däck och berättar om sitt egentliga syfte med resan - att jaga och döda Moby Dick, den mytomspunne vita valen som tog hans ena ben.
Så tar Pequods resa en ny riktning. Istället för att fånga så många valar som möjligt blir målet endast Moby Dick - en färd mot seger eller undergång, hämnd eller död.

Hur många fler än jag har varit avskräckta från att läsa "Moby Dick" för att man har hört att boken ska vara så seg och tråkig och rörig? Jag hade fel. Jag råkade visserligen hitta en adapterad och förkortad version, så det kan ha viss del i varför jag tyckte att boken faktiskt var rätt så lättläst. Dessutom är den både stundtals rolig och ofta spännande. Boken floppade rätt så rejält när den kom ut, mycket beroende på att den innehåller genreblandningar. Ibland är det memoarer, ibland en äventyrsroman, ibland naturromatisk, ibland naturvetenskaplig, ibland skriven nästan som ett manus med långa tankemonologer.
Tänker jag på Shakespeare? Ja, mer än en gång. Ahab är en shakespearianskt tragisk karaktär och hela romanen känns som "Hamlet" på havet.
Drivkraften är hämnd, kampen mellan vad som är gott och vad som är ont och frågan om vad som egentligen är vad av de två. Det är en kamp mellan Ahab och Moby Dick där Ahab ser sig själv som fullkomlig och en representant för det goda, Gud, medan Moby Dick är ondskan, Satan. Men är det verkligen så?

Som ni märker - boken väcker en del frågeställningar och grundar sig väl för diskussioner om både bokens upplägg och de frågor den tar upp.
Just de olika sätten att framföra texten på var bidragande till romanens svala mottagande. Det var först i början av 1900-talet som "Moby Dick" fick sin upprättelse, och den räknas nu som ett amerikanskt nationalepos.
"Moby Dick" är delvis baserad på verkliga händelser. Dels upplevelser Herman Melville själv haft när han arbetat på valfångstskepp, dels berättelser från förlisningen av valskeppet Essex 1830, där en kaskelot rammade och sänkte skeppet. Denna händelse nämns också i romanen samt utgör grunden till boken "In the heart of the sea" av Nathaniel Philbrick, samt filmen med samma namn, där Ben Whishaw spelar rollen som Herman Melville. Själva Moby Dick är högst troligen baserad på en verklig val - den vita kaskeloten Mocha Dick som satte skräck i haven under 1800-talets början. Han överlevde hundratals attacker innan han slutligen besegrades och dödades 1838.

Jag gillade som sagt den här romanen väldigt mycket, mer än vad jag trodde faktiskt. Mitt betyg blev 4/5.

Kalla mig Ismael. För några år sedan - det kan göra detsamma hur många - när jag hade mycket få slantar i min börs och ingenting särskilt som intresserade mig iland, kom jag åter på tanken att ge mig av ut till sjöss och se lite närmare på havssidan av världen. Det är ett sätt jag tar till när jag vill driva bort min melankoli och stimulera blodomloppet, en utväg jag använder när jag börjar få ett bistert drag kring munnen. När en våt och fuktig november råder i min själ, när jag kommer på mig själv med att ofrivilligt stanna till framför begravningsentreprenörernas fönster och tvångsmässigt skuggar alla likprocessioner jag möter, när min hypokondri får sådan överhand över mig att jag måste ta hela min karaktärsstyrka till hjälp för att inte ge mig ut på gatan och slå av folk deras hattar, ja, när hela mitt väsen protesterar på sådana här vis, och fler därtill, då inser jag att det är hög tid för mig att ge mig av ut till sjöss, så fort jag kan, i stället för att skaffa mig en revolver och skjuta mig en kula för pannan. Cato kastade sig med stoiskt lugn på sitt svärd. Det är inte min melodi. Jag föredrar att gå ombord på en båt.

Säsongssammanfattning: Peaky blinders, säsong 3

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

God damn what a rush! Här händer det så mycket grejer att det nästan är svårt att hänga med.
Säsong tre börjar med ett bröllop och slutar med massarresteringar. Däremellan hinns det med mord, kidnappningar, misshandel, svek, orgier, galenskap, porträttmålningar, sorg, förbannelser och en herrans massa mer.

Bildkälla Recap guide

Favoritavsnitt: Det är svårt att utse favoritavsnitt bland bara 6 avsnitt där alla är så tätt sammanvävda. Måste jag välja blir det säsongens sista avsnitt där så mycket hände och löstes och fuckades upp att jag bara satt och gapade när eftertexterna poppade upp. Cliffhangers? You bet!

Favoritkaraktär: Tommy. Svårt med annat när det är honom man följer som en skugga serien igenom.

Favoritpar: Inget alls. Tyckte Tommy gifte sig med fel tjej, men det "löstes" på det mest tragiska sätt. Som en katalysator för hans fortsatta karriär som gangsterkung i Birmingham.

Bäst i säsongen: Användningen av David Bowies avskedssång "Lazarus" när Tommy låg på sjukhus var tamigtusan brilljant! Jag satt med tårar i ögonen av mer en anledning, kan vi väl säga.

Värst i säsongen: Jag hade gärna sluppit hänga med på den där orgien.

Övriga kommentarer: Jag har förstått det som att "Peaky blinders" kommer komma i två säsonger till och sedan avslutas. Jag trodde ett tag att det skulle vara slut med den här säsongen, men är rätt så glad över att få veta hur sjutton det ska gå med tanke på cliffhangerslutet. Fast jag får ju vänta ett år.

Everything that drowns me makes me wanna fly-Dagens

Låt: "Chasing stars" med OneRepublic.
Outfit: Randig top med öppen rygg från Vero Moda, vida byxor från HM.
Smink: Markerade ögonbryn och mascara.
Nagellack: The dark side från Polish alcoholic.
Frisyr: Herrjösses-vad-det-blåser-!-knut.
Doft: White woods från Clean.
Smycken: Armband från Edblad, röda strassörhängen.
Klocka: Lambretta.
Frukost: Te, rostad macka med hallon/granatäpplemarmelad, grekisk yoghurt med vindruvor, chiafrön, cacao nibs och quinoa crispies.
Fika: Tårta. För jag har varit på landet och firat födelsedag.
Middag: Fortfarande mätt sedan tårtan, så något litet bara - som en macka eller tre.
Pryl: Stängt-skylt. Som den på loppisen vi skulle till när vi äntligen kom dit. En annan dag...
Träning: Absolut ingen alls.
Kvällsnöje: Lördagsslöa och dricka en Gimlet eller två. Hoppas på en brasa i öppna spisen också.
Att tillägga: Varje år är det samma sak - vi åker för att fira svågerns födelsedag på hans föräldrars lantställe. Och det är alltid dåligt väder. Även de tillfällen när solen gassar så kan man slå sig i backen på att det kommer en åskskur. Idag blåste det bara. Om man med "bara" menar kastvindar som fick papptallrikar och muggar att flyga all världens väg.

Älsklingar på YouTube

Jag har gjort slut med både Facebook och Tumblr de senaste månaderna i form av inaktiverat/avslutat konton. Hej då! *vinkar glatt farväl*

Istället har jag kommit på mig själv med att sitta och glo på YouTube-videos. Inte dagarna i ända som jag gjorde med vissa domäner jag gjort slut med, men oftare än vad jag gjorde innan. Och jag har så klart hittat favoriter som jag gillar att titta på.
Håll i er - nu blir det mycket mat!

Yolanda Gampp på "How to cake it" är min ohotade favorit. Hon inte bara gör helt fantastiska skapelser av ungefär vad som helst i tårtform - hon är rolig medan hon gör det. Och hon älskar puns! My kind of lady. Emojitårtan här ovan är bara en i raden av hennes skapelser, jag har sett henne göra en hjärna, ett anatomiskt korrekt hjärta, en kalkon, en burk Vegemite, en tekanna, böcker och mycket mer - allt ätbart. Mitt tips? Spana in och förundras.

En ganska ny favotit är irländske kocken Donal Skehan som både bakar och lagar mat med ett glatt humör och stora doser bjuda-på-sig-själv-humor. Han lagar sådan där mat som ibland får mig att sucka och säga "lyllo hans fru" så att älskade maken nästan blir lite avis. Men det är hans mat jag vill ha, inget annat. Fast han gör ju inte ont i ögonen att se på...

Sarah Lynn på "The Domestic geek" är en annan älskare av puns, kanske inte konstigt att jag hittade henne tack vare Yolanda. Här bjussas det inte enbart på god mat utan även smarta tips om både ditten och datten. Jag är däremot där för maten hon lagar och har prövat flera av hennes recept med gott resultat. Så där gott så att det kommer ett recept med ursprung härifrån inom kort.

Alyssa driver både bloggen och YouTube-kanalen "Simply quinoa" som inspirerat mig så pass att älskade maken frågade mig idag om jag blivit quinoa-drottningen. Bara för att jag hade quinoa i kakorna jag bakade. Pft! Nej, det är jag inte - Alyssa är quinoa-drottningen. Så klart. Som namnet antyder är det mycket quinoa på den här kanalen och här bjussas det på mat med ett hälsoperspektiv utan pekpinnar. Mycket vegetariskt, veganskt och glutenfritt - och gott. Jag vet det för jag har testat en del av hennes recept. Det hittar in annat ibland, som tips på hudvårdsprodukter och så, men mest mat. Och en söt hund.

Sist men inte minst, den ultimata fresterskan. Eftersom det är lättare att baka en cupcake än en tårta som ser ut som en kalkon. Jemma på kanalen "Cupcake Jemma" huserar på ett kafé i London som heter Crumbs and doilies som jag måste besöka nästa gång jag är i den staden. När det nu blir. Hon bjussar på cupcakes i alla former och fasoner, tårtor och grundrecept och bakningstips. Samt att hon har Europas djupaste smilgropar.

What I eat in a day #4 - EM-final

Är det tjatigt med mina matinlägg? Sorry not sorry i så fall, men jag råkar ha skitkul när jag gör dem så då kör jag på. Ska försöka ha lite mer än ett par dagar mellan dem nästa gång dock.

Grejen är ju den att jag åt just precis det här i söndags, när det var EM-final i fotboll, och jag vill ha i färskt minne vad jag egentligen stoppade i mig. 

Tittade jag på finalen då? Självklart gjorde jag det! Jag blir oväntat fotbollsintresserad ungefär vartannat år. Jag höll på Frankrike så jag blev mäkta besviken över resultatet. Hade allt gått rätt till hade Portugal inte ens kommit till final, för den finalplatsen var inte välförtjänt. Dessutom tycker jag innerligt illa om stroppen Ronaldo och jag ville att han skulle böla av annat än en skada. 

Mat var det ja - så här såg min dag ut matmässigt.

Frukost! Vad som inte är med på bild är att jag startar varje dag med ett glas vatten, ofta med en skvätt äppelcidervinäger i, samt min d-vitaminkapsel och min allergimedicin.
Annars åt jag en skiva danskt rågbröd med kaviar och ägg, en smoothie gjord på ingefära, honung, banan, hallon och yoghurt med lite quionoacrispies ovanpå - de fastande för övrigt i sugröret...
Te! Så klart! Jag tror minsann det här var English breakfast.

Och här åt jag... Nä vänta! Jag tvättade håret! Så var det ja.

Stökade en hel del i köket i söndags och då passade jag på att dricka te. Snodde älskade makens mugg. Och håret är överallt. Nytvättat hår är gärna det.

En av sakerna jag stökade i köket med var tillagningen av den här rödbetsblastpajen som jag åt en bit av till lunch. Tillsammans med en ansenlig portion blandade grönsaker med grekisk vitlökssås på.

Den andra saken jag stökade i köket med är de här kakorna. Jag förbereder ett inlägg med mellanmål och var ju tvungen att testa om jag kan dela med mig av receptet. Det kan jag. Drack en liten kaffe latte till och "tittade" på F1 från Silverstone. Läste och tupplurade alltså.

Pizza till kvällsmat! Vi köper pizzakit på Ica för att vi är lite bekväma av oss ibland. Vi köper alltid två kit, eftersom min familj består av fem hungriga individer, men vi använder bara en av burkarna med pizzasås. Den andra brukar det bli pastasås av.
Vi toppade dessa pizzor med kalkonpastrami, lök och mozzarella på ena pizzan och yakiniku som var kvar sedan kvällen innan, lök och mozzarella på den andra. Jag åt två bitar av vardera och blev mätt.

Till EM-finalen skar jag morotsstavar och hällde upp tortillasticks i smaken jalapeño and cheese, samt gjorde en dip på creme fraishe och sriracha. Jag älskar sriracha om ni inte redan hade listat ut det. Och det på brickan åt jag inte själv utan delade med Chilipojken och älskade maken. Jag fick ha morötterna nästan för mig själv - what a chocker!

Sväronen kom hem från sin Tysklandsresa och hade med sig cider till mig! Det är ju trist att Systembolaget inte tar in smaken Ginger Lemon från Somersby för den är på riktigt jättegod. Om man gillar ingefära. Och det gör ju jag.

The print was so small I didn't understand-Dagens

Låt: "We have it all" med Pim Stones. Gör mer musik nu!
Outfit: Byxa från HM, t-shirten är en present från Perny och Penko och den kommer från web-shopen Her Universe, Converse med Union flag-mönster, väska från Society6.
Smink: Inget.
Nagellack: Infra red från China glaze.
Frisyr: Utsläppt, regnlockigt och rufsigt.
Doft: Deo.
Smycken: Stjärnformade strassörhängen från Ego, armband från Edblad.
Klocka: Ingen.
Frukost: Eftersom jag igår blev akut skitsur på att företaget Paulún tar så jädra hutlöst betalt för sin "supergrötmix" så gjorde jag min egen snarlika. Den var jag så klart tvungen att testa idag. Toppade den med pumpakärnor, kanel och lönnsirap. Till det drack jag självklart te.
Fika: Te och nybakade scones med marmelad.
Middag: Lasagne, coleslaw och vattenmelon.
Pryl: Äggbod.
Träning: Hundpromenad inklusive en extrasväng. Har väldigt ont i foten just nu som tack för det. Borde kanske ta kontakt med vården...
Kvällsnöje: Tv.
Att tillägga: Ibland regnar det så man undrar om man behöver bygga en båt. Två minuter senare skiner solen så att man kan fotografera hololack. Det är sådant som kallas omväxlande väder antar jag.

What I eat in a day #3 - vegetariskt

Jag är inte vegetarian. Icke sa nicke. Men ibland äter jag vegetariskt. Det gör mig inte till en flexitarian, för jag tycker att det är ett superfånigt hittepåord, jag äter varierat helt enkelt. Vissa dagar äter jag vegetariskt hela dagen, bara för att. Och när jag säger vegetariskt så menar jag alltid ovo-lakto-vegetariskt, jag är bara för lat för att skriva ut hela frasen varje gång.

En dag i förra veckan, efter att älskade makens semester börjat men innan vi for på resa, såg min vegetariska dag ut så här. Kanske inte direkt supernyttig, men supergod.

Eller okej - nästan allt var supergott...
Min frukost den här morgonen bestod av en chiapudding av det tristare slaget. Tyvärr ville Lilla E just den här dagen prova chiapudding och kärlek uppstod inte, så klart. Annars var den gjord på en fruktblandning med exotiska frukter, kokosmjölk och chiafrön. Jag toppade min med lite uppskuren melon och min hemgjorda granola. Till detta te, för ingen dag har börjat innan jag druckit mitt morgonte. Typ.

Lunchen bestod a falafelwraps med grönsaker och såser. Jag gjorde en omgång falafel för ett tag sedan som tyvärr blev lite torra, men det hjälps upp rätt så bra när man mosar till dem och öser på med sriracha och vitlökssås.
Jag tror att jag var nöjd med den som syns på bilden, resten av grönsakerna tog älskade maken hand om.

På eftermiddagen tog vi en biltur till Hjortkvarn för att äta glass. Det hade vi egentligen tänkt göra dagen innan, men den dagen gick åt till att köpa ny tvättmaskin när vår gamla packade ihop efter 16 års trogen tjänstgöring.
Nåväl - i Hjortkvarn finns Go'glass som man inte ska åka förbi om man är i krokarna och gillar glass. Jag valde att äta whiskeyglass, dulche leche och en kola- och chokladglass som påstod att den skulle innehålla havssalt. Det där havssaltet kände jag inte av alls. Och det var ungefär en kula för mycket - jag blev proppus mättus, som det inte heter på latin.

När jag kom hem drack jag te ur min Q-mugg. Mmmmm... te...

Kvällsmaten var min absoluta favoriträtt för tillfället och sedan i november när jag hittade receptet - risotto med citronpesto. Till det komponerade älskade maken en caprese. Eftersom jag hade stulit all basilika till peston fick han använda torkad basilika till capresen, så det är inte peppar på mozzarellan.

Hade burit på popcornsug hela dagen så mitt salta kvällssnack var helt sonika en liten skål med popcorn.

Och under hela dagen drack jag massor av eau de kran såklart, eftersom det var en varm dag. Och för att jag gör det.

Ett paradis på jorden

Den här veckan har jag befunnit mig på resande fot. Vi tog bilen och hälsade på älskade makens farbror och faster som bor i Ångermanland. Och där finns det en del underbara saker att besöka. Bland annat Rotsidan - och här har vi ett av mina favoritställen i hela detta avlånga land.
Rotsidan består av kilometervis med havsslipade klippor och bjuder på en underbar utsikt med öppen horisont. Väl värt en utflykt om du är i krokarna. Och ja - man kan bada där. Fast det gjorde inte jag på grund av är en badkruka. Och det var kallt så det gjorde lite ont i tårna.