Plejaderna om "Mr Mercedes" av Stephen King

Det kommer bli en del bok här den närmaste tiden, lite som vanligt alltså.
Jag känner att jag har haft en svacka i hela min tillvaro, jag har mått sisådär med en krånglig rygg och mycket huvudvärk ett tag. Dessutom har jag varit bortrest några dagar för att fira älskade makens mormor som precis fyllt 90 år. Det har liksom inte funnits tid att blogga - eller ork. Så jag har halkat efter med böckerna, helt enkelt. Det gäller att jobba ikapp.

Först ut blir att skriva om ämnet för den senaste Plejad-träffen, "Mr Mercedes" av Stephen King. För mig var det här omläsning. Jag glömde dessutom boken på mitt extraknäck när jag hade läst så lite som 30 sidor och det var en vecka kvar till träffen. Jag fick tillbaks den tre dagar innan träffen och plöjde resten av boken på den tiden. Jag hade så klart kunnat hoppa över det, eftersom den var läst redan, men jag är som jag är och ville friska upp minnet. Och det var kanske tur, för jag ändrade min uppfattning och mitt betyg när jag nu läste om den.

Bildkälla Goodreads

I väntan på att portarna ska slås upp för en jobbsökarmässa, blir folkmassan utanför lokalen nedmejad av en grå Mercedes. Gärningsmannen kommer undan, och försvinner spårlöst.
En av de utredande poliserna, Bill Hodges, har sedan dess gått i pension, men vissa fall ligger där olösta och gnager i honom.
När så Mercesesmördaren själv tar kontakt med Hodges, i ett försök att driva honom mot självmord, väckt Hodges ur sin deprimerande dvala och han börjar tänka igen. På egen hand beslutar han sig för att utreda fallet närmare, och det blir snart en jakt på en samvetslös mördare som planerar ett nytt dåd.

"Mr Mercedes" valdes för att den som valde boken inte gillar Stephen King. Det är vi däremot flera andra i cirkel som gör, och hon ville se om hon kunde få någon sortas förståelse för vår vurm för de övernaturligheter vi tycker så mycket om. Så då var det ju synd att hon valde just "Mr Mercedes"  som helt enkelt är Stephen Kings försök med en kriminalroman. Det förekommer alltså inga övernaturligheter alls, vilket gjorde henne lite besviken. Jag tipsade om att läsa de två andra böckerna i Hodges-trilogin, så kommer de där övernaturligheterna så småningom...

Rent stilistiskt märks det dock att det är en Stephen King-bok. Det kommer överraskande element lite då och då, det slängs in lite hintar både till handlingen i boken (som jag såg enbart för att jag läste om boken) och om hans andra verk. Här nämns både "Christine" och "It", bland annat.
Det är även väldigt detaljerat skrivet, in i minsta lilla bikaraktär. Man får en sorts förståelse för de flesta, även om man kan tycka att det är väldigt obehagliga personer man läser om. För vi får inte bara en inblick i vår pensionerade polis liv, utan vi får även tidigt i bokens skede följa Mercedes-mördaren själv, och ta en obehaglig tripp in i hans sjuka hjärna.
Jag känner sällan ett behov av kill your darlings när jag läser Stephen King, och det gäller även i det här fallet. Det finns passager som är totalt ovidkommande för bokens handling, men jag är ändå glad att de finns där. De tillför inget, men de stör inte heller.
Vad som däremot stör är tyvärr det som så ofta drabbar böcker. Inte bara böcker av män, utan överhuvudtaget. Och det är hur kvinnor ses på av män, och hur de döms på grund av sitt utseende. Som kvinnan som fick sin Mercedes stulen och använd som mordvapen, hur poliserna snabbt beslutar sig för att misstro henne på grund av hur hon ser ut och hur hon uppför sig. Inte på ett enligt dem önskvärt sätt. Hennes syster däremot - en riktig kalaspingla! Så henne kan man lyssna på och tro på lite mer, redan från första början. Det här är en sådan där trope som är himla tråkig att läsa om, om man har tagit på sig genusglasögonen. Det känns lite gubbsjukt emellanåt, och det är inte alls unikt för King, även om det är väldigt vanligt förekommande i hans böcker. För ibland är han bara en gubbe, på nyss fyllda 70 år, som är van vid att betrakta sin omgivning och kvinnor på ett sätt som hör samman med hans generation. Utan genusglasögon.

Vi var fyra stycken som lämnade betyg den här gången, det kan vara så att det trillar in ett betyg till men i så fall gör jag en edit längst ner i inlägget. Betygen var av skiftande slag, allt från 2,5 upp till 4,5. King-hataren herself gav faktiskt ett högre betyg än mig, och cirkelns näst högsta. Medelbetyget på "Mr Mercedes" från Plejaderna blev 3,45/5.
Mitt personliga betyg blev att jag sänkte mig från 4/5 till 3/5. För i slutändan är det här en kriminalroman, och kriminalromaner är inte, och kommer aldrig bli, en genre jag tycker om. Så är det bara.

Nyfiken på vad jag skrev om "Mr Mercedes" förra gången? Klicka här.
Jag finns på Goodreads.