"Homegoing" av Yaa Gyasi

"Homegoing" heter "Vända hem" på svenska, och orkar man inte läsa en bok på engelska så tycker jag att det är en bra idé att plocka upp den på svenska istället. För det här - det är en bok som känns.

Bildkälla Goodreads

Två systrar. Den ena gifter sig med en vit slavhandlare. Den andra säljs som slav. Deras olika öden ger eko i generationerna som följer. Från Afrikas Guldkust till Amerikas söder, från missionsskolorna i Ghana till barerna Harlem. Det är berättelsen om en släkt, och om Amerikas tillkomst.

Boken har ett lite annorlunda upplägg, där vi får följa de två systrarnas familjer genom att varje person får ett kapitel att komma till tals. Det blir som nedslag i deras liv, där just de får vara i centrum. Man skulle kunna läsa de olika kapitlen som noveller, men tillsammans bildar de en släktkrönika, och en helhet som känns ända in i märgen. Det var liksom omöjligt att hålla distansen och inte bli berörd. Tecken på att det är bra skrivet. Boken kröp in under skinnet på mig och fullkomligt krävde min uppmärksamhet - och det fick den. Textmässigt känns den väldigt enkel, det är inga svulstiga beskrivningar eller högdragna ord, utan snarare enkelt berättat med små medel och lätta ord. Det kan ju vara därför boken tar sig riktigt långt in i själen också.

"Homegoing" fick självklart betyget 5/5 av mig, och jag rekommenderar den till alla.

Finally, once the murmuring had subsided, Peter raised his hand. "Mr. Agyekum, we cannot know which story is correct." He looked at the rest of the class, slowly understanding. "We cannot know which story is correct because we were not there."
Yaw nodded. He sat in his chair at the front of the room and looked at the young men. "This is the problem of history. We cannot know that which we were not there to see and hear and experience for ourselves. We must rely upon the words of others. Those who were there in the olden days, they told the stories to the children so that the children would know, so that the children could tell stories to their children. And so on, and so on. But now we come upon the problem of conflicting stories. Kojo Nyarko says that when the warriors came to his village their coats were red, but Kwame Adu says that they were blue. Whose story do we believe, then?"
The boys were silent. They stared at him, waiting.
"We believe the one who has the power. He is the one who gets to write the story. So when you study history, you must always ask yourself, Whose story am I missing? Whose voice was supressed so that this voice could come forth? Once you have figured that out, you must find that story too. From there, you begin to get a clearer, yet still imperfect, picture."