söndag 31 oktober 2021

Oktoberfavoriter

Så var det dags igen för ett nytt inlägg med favoriter, som alltid så här när en månad tar slut och näta ska ta vid. Oktober har varit en vacker månad i år, men också en ganska sorgsen månad med många tunga känslor. Jag brukar inte gilla att oktober tar slut, men i år gör det inte så mycket, särskilt som den varit så grå den sista tiden. 
Nog med suckar och gnäll - mer favoriter till folket!

Bok: Fast så börjar jag gnälla direkt. För den här månaden har varit så tråkig när det kommer till böckerna jag har läst. Jag har nästan bara gett tvåor i betyg, utom när jag gav en etta och ett betyg på 3,5. Så månadens bästa blir "Fågeln som vrider upp världen" av Haruki Murakami.

Film: Måste jag välja första biofilmen sedan februari 2020? Ja, det måste jag. Och då har jag ändå sett flera andra filmer som jag har gillat den senaste månaden. Ändå blir favoriten "No time to die" för Bond är alltid Bond. James Bond.

TV: "Squid game". 

Nagellack: Kiki från Pahlish. Fast det var lite småsvårt att välja.


Skönhet: Alltså. Jag har verkligen inte gjort någonting särskilt alls här den här månaden. Möjligen att jag använde mascara en endaste lilla gång, och då är min favoritmascara den vattenfasta, svarta varianten av L'Oréals Volume Million Lashes.

Extra speciell rolighet: Gå på bio var ju kul, ha Plejadträff var kul, men bättre ändå var att dessa små Plejader "kidnappade" mig och två till som också fyllt 50 år under året, och bjöd oss på chokladprovning. Och choklad är må hända inte min favorit av alla sötsaker i världen, men det här var något alldeles extra. Intressant, lärorikt och gott. Utom pralinen med viol i, för jag gillar inte viol.

Favoritinlägg: Sammanfattningen av Pahlish Hey, let's go!-kollektion. Där månadens favoritlack ingår.

lördag 30 oktober 2021

Oktober på mina naglar

Jag har visst inte varit lika dålig på att måla naglarna i oktober som det har känts som. Jag har nämligen åtta bilder att visa i det här inlägget, och i en av de bilderna samsas två lack. Nio lack alltså, en månad då det kändes skralt, men tydligen inte var det.
Så här har det sett ut. I den ordning jag bar dem, precis som vanligt.


a England, Silver knight
Sista lacket ut från a England på ett tag, de kommande kollektionerna lyser ännu med sin frånvaro. Ett silvermetalliskt som såg lite matt ut.



Pahlish, Kiki
Mörkaste blå, nästan så det är det svart, med guldflakes. Så väldigt snyggt att jag nästan tappar andan bara av att titta på bilderna.
Inspiration från filmen "Kikis expressbud".



Pahlish, Arietty
Nästan så det är neonrosa, men ändå lite för gulligt rosa för det. Och så guldflakes. Det sista av Pahlishlacken jag köpte på Black Friday 2020. Ska bli spännande att se om jag kan hålla mig i år (troligen inte).
Inspirerat av Ghiblifilmen "Lånaren Arietty".



Atelier rouge, Parc de Bagatelle + Paris blues
Påminn mig om att jag inte ska köpa hela kollektioner med pastellack bara därför att. Jag har verkligen inte alls varit förtjust i mitt infall från i våras när jag gjorde just det, och fick fem lack som egentligen är ganska tråkiga, som skramlade runt i lådan. 
Parc de Bagatelle är det gröna, Paris blues det blå. Det gröna var det bästa.



Cadillacquer, Potion
Det är något Ravenclaw-igt över det här lacket. Beror så klart på att det är blått och innehåller kopparflakes. Anar lite hologlitter där också, men mycket av det drunknade i crellybasen. Väldigt tjusigt, hur som haver.



Essie, Bunches of love
Tomatrött krämlack är ett sådant där lack jag aldrig tröttnar på. Förutom då kanske att jag aldrig verkar kunna låta bli att köpa dem. För jag har liknande (eller likadana) sedan förut. Fast det är ju så fint!



Depend 7day, Relax just do it
Från förra årets höstkollektion, tror jag. Det hann stå ett tag innan jag kom till skott, alltså. Ett mörkt kakigrönt lack, men inte så mörkt som det ser ut att vara av mina bilder att döma. Det är ju det där med de tätt gråmulna dagarna...



Cadillacquer, Lush
När det är så där gråmulet så finns det knappast något bättre än att liva upp tillvaron med än med ett knalligt lack. Det här i form av ett knalligt gräsgrönt crellylack, med flakes som ser mest koppar ut, men även skiftar lite i färg, och så ska det visst finnas en aning holo där som jag tyvärr inte får syn på. 
Lacket jag bär just nu, så vi avslutar så.

fredag 29 oktober 2021

FredagsFilmen: Battle Royale

Dags för den tråkigaste "högtiden" på året - den importerade Halloween, som inte har ett dugg med ursprunget att göra, utan här i Svärje har blivit synonymt med skräck och godis. 

"Battle Royale" från år 2000 må räknas som en skräckfilm (slasher) men är en av de där som jag faktiskt tycker är riktigt bra. För det händer så mycket mer i berättelsen är bara mord och blod.

Bildkälla MUBI

I en dystopisk framtid är det stora problemet de upproriska ungdomarna. För att råda bot på detta så väljs en klass ut, helt slumpvis, och placeras på en ö. Enda sättet att lämna ön är att överleva. Och det får bara finnas en överlevare kvar. De får alla en väska med lite förnödenheter och någon form av vapen. De får tre dagar på sig. Låt spelet börja.



Jo, så klart. Det är mycket blod och mord. Det är ju trots allt det hela filmens koncept går ut på. Men det berättas så bra, med så bra skådespelare. Och så får vi lära oss mer om ungdomarna än bara att de ska döda varandra. Om deras liv innan, deras känslor och inbördes relationer. 
Ändå, en film jag rekommenderar, om du nu vill titta på just mord och blod och läskigheter.

torsdag 28 oktober 2021

"One last stop" av Casey McQuiston

Förra året gav jag en femma i betyg (med vissa reservationer) till Casey McQuistons roman "Red, white & royal blue". Den har sedan dess blivit översatt till svenska, och troligen kommer "One last stop" också bli det, så småningom.
"One last stop" är en sådan där efterlängtad bok, som det gärna blir när jag älskat romanen innan, så den hann inte ligga i tbr-högen länge innan jag satte tänderna i den.

Bildkälla Goodreads

August har nyss flyttat till New York för att gå på college. Hon har hittat en lägenhet med rumskompisar, skaffat ett extrajobb på Pancake Billy's House of Pancakes och hittat det perfekta fortskaffningsmedlet mellan sina olika destinationer - Q-linjen i New Yorks tunnelbanesystem.
På tåget träffar hon Jane, den vackraste person August sett. De träffas på tåget igen, och igen. Snart går det upp för August att Jane alltid finns på tåget, och att hon alltid ser likadan ut. Är hon ett spöke? En fantasi? Eller har hon fastnat i tid och rum?

 Oktober har visat sig bli en synnerligen trist läsmånad för mig, som jag konstaterade när jag äntligen slog ihop den här boken för sista gången efter 12 dagar. 12 dagar på straxt över 400 sidor är mycket för mig, det borde gått på högst fem. Om jag tyckt boken varit bra, alltså. Vissa dagar läste jag 100 sidor, andra inget alls, oftast ett kapitel. 
Det är fortfarande bra skrivet, med en språkbild jag uppskattar, men sedan gillade jag inte så värst mycket mer. Mysteriet med Jane känns väldigt långsökt, och mest som ett sätt att skriva en historisk roman om HBTQ i USA under 1970-talet, parallellt med dagens samhälle, utan att göra en berättelse med två olika tidslinjer. Det blir en mix av magisk realism och science fiction, som jag inte helt uppskattade. Upplösningen känns också väldigt underlig. Allt klickar i som kuggar, på ett sätt som jag bara kände mig meh över. Och är det inte en härlig slump att Jane har lösningen på ett annat mysterium i August liv?
Jag var heller inte överförtjust i vare sig Jane eller August. Boken är helt ur August perspektiv, och det hade kunnat vara intressant att få åtminstone en glimt in i Janes eller någon annans. Också spännande att någon som tydligen har ont om pengar, ändå kan åka tunnelbana helt obegränsat, hoppa över sina jobbpass utan att få kicken, och klara av sina studier nästan utan att vara på skolan.
Det blir mycket tunnelbana, och det blir mycket Public Displays of Affection på sagda tunnelbana. Stackars medresenärer som får bevittna allt detta hångel, och ibland mer än så. Stackars mig som läser om det. Ärligt talat satt jag och skummade mig igenom de flesta av de partierna, för de tilltalade mig icke. Det kändes mest plumpt och tillkrånglat. Det hade gått att skriva den här romanen utan tunnelbanesex mitt i natten, bara för att en har valt att låsa en av sina huvudkaraktärer på en plats. Det kan bli en fin kärlekshistoria ändå.
Plus i kanten för representation, både hudfärgsmässigt och HBTQ+ dito. Annars? Kanske inte så värst.

Mitt betyg på "One last stop" blev 2/5. 

onsdag 27 oktober 2021

Hösttrött

Nu känner jag av en sådan däringa svacka igen. Jag har inte ork eller lust för någonting. Alla böcker jag läser är tråkiga, allt jag ser på tv är tråkiga nyheter, vädret är grått och mörkt, ingenting är kul och jag har ingen lakrits hemma. Dessutom regnar det idag.
Det kan vara en backlash efter en nästan onödigt trevlig kväll (blev bjuden på chokladprovning av min mysiga bokcirkel för att jag (och två till) fyllt tant), det kan vara lingonveckan, det kan vara att det hänt mycket skräpigt de senaste månaderna, och det kan vara allt och ingenting. 

Igår hade jag en dag som helt försvann in i någon sorts glo-på-YouTube-dimma. Jag bäddade inte ens sängen. Hade jag inte haft hunden att lunchpromenera med så hade jag nog inte kommit utanför dörren.
Jag försöker att inte ha dåligt samvete för att det blev så. För även om jag inte prickade av en enda grej på min att-göra-lista så är ju inte det hela världen. Jag gjorde det idag istället. Det var inga tunga grejer så det gick ganska fort. Är till största delen färdig med dagens lista också.

Natten till söndag blir det äntligen normaltid. Solen kommer gå ner en timme tidigare i ett flux, men det är okej. Om bara några månader vänder ljuset igen och dagsljusbiten av dagen blir allt längre. Fram till dess får vi försöka hålla ut. Njuta av de vackra dagarna, de kvarvarande vackra färgerna, tända ljus, en brasa kanske, gosiga filtar, varma sockor, fina mössor, goda varma drycker.

Fast det vore ju inte fel om jag kunde få en bok i händerna som jag verkligen gillar igen. Kanske till och kan få älska? Det känns som att det var ett tag sedan nu. Inte undra på att jag blir less...

fredag 22 oktober 2021

FredagsFilmen revisited: No time to die

I december 2019 tyckte jag att det var aningen jobbigt att behöva vänta flera månader till innan jag skulle få se "No time to die" på bio. Om jag bara hade anat... I stället för ett kvartal, fick jag vänta nästan två år till. Och det har varit en sådan där väntan som gjort att jag nästan känt mig uppgiven mellan varven. Datumet har flyttats fram gång efter gång, så till slut kände jag att jag tror det när jag ser det. Nu har jag sett det.

Bildkälla Europosters

James Bond har dragit sig tillbaka från MI6 och lever ett så pass lugnt pensionärsliv som en före detta mästerspion med rätt att döda bara kan - med en blick ständigt över ena axeln och utan att lita på någon.
När hans gamla vän från CIA, Felix Leiter, ber Bond om hjälp med att frita en kidnappad vetenskapsman som har farliga kunskaper om ett biologiskt vapen, väljer Bond att hjälpa honom.
Jakten tar honom tillbaka till London, till personer han trodde att han aldrig mer skulle träffa, och vidare ut i världen, till en mystisk ö utanför Japan där en större fara väntar än vad någon av dem kunnat förutse.


Daniel Craigs sista film som Bond, men inte den sista Bond-filmen. Om en sitter kvar i biofåtöljen riktigt länge dyker frasen "James Bond will return" upp på duken. Vem som ska axla manteln spekuleras det hejvilt om, men det där visar sig väl så småningom.
Vad tyckte jag då? Väldigt mycket om, faktiskt. Jag gillade "No time to die" en hel massa, och hade inte tråkigt i biosalongen en enda minut av de 2 timmar och 45 minuter som filmen tog i anspråk. Det är en hel del twister, vissa kunde anas - andra var mer överraskande. Och alla easter eggs! Både i förtexterna, i musiken, i miljöer och skeenden. Det plockas från andra Bond-filmer flera gånger, jag blev lite extra glad för  återanvändandet av Louis Armstrongs "We have all the time in the world" från filmen "On Her Majesty's Secret Service".

Jag ser med spänning fram emot vad Bond-franchisen kommer hitta på nu. Det finns flera vägar de kan ta, och det ska bli intressant om det blir någon jag anar, hoppas på, eller något jag inte ens kan föreställa mig.

torsdag 21 oktober 2021

Bullet journal för november

Jag hade lovat mig själv att inte göra november grå i min bullet journal i år igen. Det gick nästan bra. Jag lyckades nämligen smuggla ner lite grått ändå, fast mest är november 2021 rosa. Jag insåg nämligen ett jag inte haft ett enda rävtema i år - nämen va! - och för att råda bot på det så plockade jag fram en rävig washitejp jag faktiskt inte har använt förut. Den är pastelligt rosa, men även lite holografisk här och där, så då passade jag på att även använda en smal washi som är just silverholografisk. Därav att jag trots allt kunde lägga till lite grått.


Precis som vanligt är novembers "försättsblad" en månadsöversikt, som jag troligtvis inte kommer använda mig av fler gånger nu. 
Höll möjligen på att bli lite galen på washitejpen den här gången, då den i egentlig mening inte är en tejp, utan en rulle med ett låååångt klistermärke. Och gissa vad - det var inte lätt att separera själva klistermärket från dess baksida, för gu' förbjude att den hade delad baksida eller något annat sätt att förenkla det på. Jag lovar att något av det som tog mest tid med de här sidorna, var just att separera rävarna från dess baksidesfängelse. Det var så jag funderade på att tejpa dit den med vanlig tejp. 


Lite kassabok, och lite loggbok över novembers månadsbok (jag tror jag har bestämt mig) och novembers nagellack. Jag är så himla nöjd med att det syns så bra på den här bilden att washitejpen faktiskt är holo, och inte bara silver. Kommer synas på fler bilder.


Som här till exempel, fast på en annan ledd. Vi kör på med "En rad om dagen" å ena sidan, och vanorna och humöret på den andra. Precis som vanligt. Allt är precis som vanligt.


Jag tänker yoga med Adriene i november också, oavsett vad temat blir. Jag har snart gjort det i 300 dagar, så varför ändra på något jag uppenbarligen trivs med.
Jag har däremot inte trivts så jättebra med den övriga träningen den senaste tiden. Känner att det går lite på slentrian, och träningslusten är minimal just nu (förutom gällande yoga). Så jag ska fundera på vad det är min kropp behöver och vill ha, och en sak jag har kommit fram till är att den behöver mer stretch. Därav "sträck ut".


Och allra sist i det här inlägget - den första veckouppslaget. Gillar att november börjar på en måndag. Gillar också att jag kom ihåg att göra plats för extra anteckningar den här gången. Det har varit lite si och så med i oktober, och vissa dagar har det varit en aning frustrerande.
Alla citat har ordet "november" i sig den här gången. 

Snart dags för årets sista uppslag. Ska se om det blir jul i överkant, eller om jag kan göra det mer bara vintrigt och inte så vidare värst jul. Ska bara bestämma mig. Har ju en dryg månad på mig, trots allt.

onsdag 20 oktober 2021

Sett på tv: Squid game

Alltid spoilervarning när jag skriver om tv.

Det känns som att alla med ett Netflixkonto har sett "Squid game" vid det här laget, och de som inte har gjort det har nog ett ganska gott hum om vad serien handlar om ändå. För det här blev en succé, långt utanför Sydkoreas gränser, som den här serien var en tänkt publik för. Undertexter nödvändiga, med andra ord.

Bildkälla Den of Geeks

Det går inte så bra för Seong Gi-hun. Han har förlorat vårdnaden om sin dotter, och hans ex-fru tänker nu flytta till USA med dottern och sin nya familj. Han lever på sin mammas pengar, som han gärna spelar bort på hästar. 
En dag möter han en mystisk man på tunnelbanan, och får genom honom möjligheten att delta i ett spel. Tillsammans med flera hundra andra deltagare, förs han till en okänd plats. De ska nu tävla mot varandra i olika lekar från barndomen, tills bara en av dem återstår som vinnare och får åka därifrån med  46,5 miljarder won i vinstpengar - en prispott som ökar allteftersom de övriga deltagarna dödas.
Samtidigt söker polisen Hwang Jun-ho efter sin försvunne bror, och spåren leder honom till dessa dödliga lekar.

Jag älskade den här serien. Vissa avsnitt var actionspäckade till bredden, och vissa andra var mer långsamma och kontemplativa. Det blev också jobbigare allteftersom tiden gick, då vi får ta farväl av väldigt många karaktärer - på mer eller mindre brutala sätt. Och vi har liksom fått lära känna dem, på ett sätt som gör att tårarna kom mer än en gång. 
Att jag hade svårt att hålla isär namnen är helt och hållet ett jag-problem. Jag hade ändå inte svårt att skilja karaktärerna åt, och hade deras historier och anledningarna för deras deltagande klara för mig.
Mycket våld i den här serien, så är det något som inte tilltalar dig så är det här inte serien för dig. Jag har sett den jämföras med "Hungerspelen", fast för vuxna, men skulle även vilja påstå att den på minner en del om filmen "Battle Royal" (en film som förtjänar ett eget inlägg, när jag tänker efter).

tisdag 19 oktober 2021

Saker jag har gjort slut på

Nästan som vanligt numera så finns det saker jag gjort slut på som inte syns på den här bilden. Detta för att Lush har varor som är förpackningsfria, och då blir det inga tomma förpackningar när de är slut. Jag länkar just de produkterna istället.
Den här gången är det två grejer från Lush som tagit slut, och så har jag fem tomma förpackningar också.


Lush. Sultana of soap. Fast tvål.
En tvål fullproppad med diverse torkade bär, som tranbär och russin. Låter kanske mysko men funkade ovanligt bra. Väldigt milt exfolierande och löddrar rikligt. Kändes skön på huden och inte minsta lilla uttorkande alls. Däremot tyckte jag inte så vidare värst bra om doften, så när det var dags för Lushhandel senast, så blev det inte omköp på den här.
Betyg 3/5

Lush. Soak & float. Shampokaka.
Det här var den andra Soak & float jag gjorde slut på, men trots att jag gillar dess egenskaper så blev det inget omköp för mig den här gången. Jag är möjligen lite trött på att den har så många blomblad i sig, och dessa är inte alltid helt lätta att skölja ur, utan de liksom smetar sig fast kring hårstråna. Så ja, jag har plockat blomblad ur håret långt eter hårtvätt en eller massor av gånger. Förutom det så gillar jag den, och det är inte omöjligt att det blir omköp någon gång i framtiden, men just nu testar jag andra shampon.
Betyg 4/5

Tony Moly. I'm red wine. Pore care. Mask sheet.
En mask som ska minska porerna, men då jag vet att det inte går så såg jag den mest som en trevlig mask för avkoppling. Satt som en smäck på ansiktet, och kändes väldigt skön både under användandet och efteråt. Liksom plumpade upp huden, så att den kändes rejält återfuktad och lugnad. Blev essens över så att jag kunde göra mig en liten kur under några kvällar. Alltid välkommet.
Betyg 4/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Pearl.
En mask med pärlextrakt, vad det nu betyder. Ska verka utjämnade på hudtoner, vara lyftande, lugnande och återfuktande. De där två sista märkte jag av.
Masken var tunn och satt bra, essensen var ganska tunn. Kändes dock skön på huden, och var inte kladdig. Mycket essens som jag även här kunde spara i min för ändamålet avsedda lilla burk, och använda som en kur även efter att själva maskandet var slut. Extra plus för att förpackningen är lätt att öppna och tömma.
Betyg 4/5

Apolosophy. Strawberry soufflé mask. Återfuktande.
Jag har varit nyfiken på Apolosophys engångsmasker länge, och nu var det dags att slå till. 
Just den här känns en aning som en lermask, och den doftar så gott att jag vill äta den. Eller i varje fall äta något som doftar som den. Jordgubbsmousse, till exempel. 
Vad som inte står med någonstans är att masken även innehåller jordgubbens kärnor, vilket gör att den med fördel kan användas för att göra en mekanisk exfoliering när masken tvättas av.
Jag önskar att den här masken fanns på burk eller tub, för jag vill använda den igen. Ofta.
Betyg 5/5

The Ordinary. 100% plant-derived squalane.
Ordinarys produkter är ganska ospännade. De är precis det som står på flaskan, i det här fallet plantbaserad skvalan. Skvalan är mjukgörande och återfuktande, och finns naturligt i huden. Jag älskar den här och vill inte vara utan den, så jag har så klart redan öppnat en ny.
Den funkar på håret också, men var försiktig med doseringen.
Förutom det förpackningsfria, den enda produkten som inte enbart är plast. Korken är plaståtervinning, men flaskan och pipetten är glasåtervinning.
Betyg 5/5

Ica. Ekologiskt certifierad dagkräm. Oparfymerad.
En given favorit, och jag har så klart redan påbörjat en ny tub. Nu igen.
Betyg 5/5

måndag 18 oktober 2021

"Hur mår fröken Furukura?" av Sayaka Murata

2021 är året då jag reste till Japan i bokform. Tydligen. Och det är ju kul på sitt sätt, men ibland har jag kommit på mig själv med att blanda ihop intriger från olika böcker inne i huvudet, ibland till och med från olika författare, för jag har inte bara läst Murakami i år.
"Hur mår fröken Furukura?" har jag däremot lyckats hålla för sig själv. En nätt liten bok på ungefär 160 sidor, som gick rätt så snabbt att läsa.

Bildkälla Goodreads

Kieko Furukura har alltid setts som lite konstig, till och med i sin egen familj. Hon har arbetat som timanställd i en närbutik i 18 år och det är den enda framtid hon ser framför sig, trota stt hon är 36 år och aldrig har haft en pojkvän.
Hennes omgivning är bekymrad över hennes brist på engagemang, men de vet inte att Kieko har sitt egna sätt att ge livet mening.

Första halvan av den här boken gillade jag. Kieko Furukura framstår för mig som en person som inte passar in i normen, men som ändå försöker få leva sitt liv så som hon vill. Under läsandes gång började jag däremot tappa greppet om den, och även om den spottade upp sig igen de sista sidorna, så hade jag redan hunnit tröttna.
Det är bland annat bra (eller dåligt) jobbat av en bok att kunna kännas repetitiv, eller rent av tjatig, fastän att den är så kort. Jag borde ha kunnat läsa ut den här boken på en dag, men det tog mig tre för att jag tappade lusten för den.
Bokens andra halva introducerar en karaktär som jag fullkomligt avskydde att läsa om, och han får ta så pass stor plats i berättelsen att jag tappade lusten att läsa. Så kan det gå.

Mitt betyg på "Hur mår fröken Furukura?" blev 2/5. 

fredag 15 oktober 2021

FredagsFilmen: The Others

Eftersom det är spooktober skriver jag väl även denna gång om en lite småläskig film. Redan 2001 kom "The Others" och det är fortfarande en film som håller sig, särskilt om en inte känner till twisten i slutet. Jag lovar att jag inte kommer avslöja den.

Bildkälla Rotten tomatoes

Efter andra världskrigets slut bor Grace själv i ett hus på Jersey tillsammans med sina två små barn. Hon väntar på att hennes man ska återvända från armén. Barnen har en märklig allergi som gör att de inte tål solljus. På grund av detta måste alla följa strikta regler för att inte skada barnen. 
När Grace anställer tre nya tjänare börjar märkliga saker hända. Är de verkligen ensamma i huset?



Jag har hört rykten om en remake på den här filmen, och ärligt talat är det en sådan där grej som jag hoppas inte blir av. Varför göra en remake på en redan fantastisk film? Varför laga något som inte är trasigt?
Filmen är lite småotäck, men blir aldrig så otäck att jag behöver gömma bakom en kudde. Den har sina jump scares och läskiga twister, men det berättas på ett sätt som gör att det aldrig blir jätteotäckt. Skådespelarensemblen är liten, och miljöerna få men viktiga. Mest är vi i huset, som får en viktig roll i den här filmen. Filmen vilar på Nicole Kidmans axlar, och de små barnen som spelas av Alakina Mann och James Bentley gör ett fantastiskt jobb även de. Det är deras känslor jag känner även jag, där jag sitter i soffan och äter popcorn.

torsdag 14 oktober 2021

"Catherine House" av Elisabeth Thomas

Det var snudd på att jag plockade bort den här boken från min långa önskelista på Adlibris, men istället valde jag att klicka hem den. En bok som jämförs med Donna Tartts "Den hemliga historien" väcker helt enkelt min nyfikenhet, för den tyckte jag ju om.

Bildkälla Goodreads

Catherine House är inget vanligt universitet. Det kräver mer av sina elever än att de bara klarar av sina studier. De vill ha tre år av ditt liv, tre år utan kontakt med omvärlden i form av brev, telefonsamtal, nyheter eller sociala medier. I utbyte får du en förstklassig utbildning som kan ta dig precis hur långt som helst.
Hit kommer Ines. Ines har rymt från sitt tidigare liv, och söker sig ett nytt här på Catherine House. Hon förförs snart av stämningen på Catherine House, men allteftersom tiden går blir frågan inte varför hon valde Catherine House, utan varför Catherine House valde henne.

När vi nu ändå jämför "Catherine House" med andra böcker skulle jag även vilja slänga dit "Wilder girls" av Rory Power och Aldous Huxleys "Sköna nya värld". Det är något med hur eleverna behandlas, hemlighetsmakeriet, som påminner mig om de berättelserna. För det pågår en hel del bakom kulisserna på Catherine House, och det dröjer länge innan vi blir klara med vad det egentligen är för experiment som pågår bakom låsta dörrar. Det är ju svårt att lägga ihop alla ledtrådar om eleverna oftast är lite berusade, eller rentav bakfulla, som Ines är ungefär 85% av boken. 
Det är en ganska kort bok, som det kanske egentligen händer så jättemycket i. Det är ett långsamt pusselläggande fram till det ganska öppna slutet. Det känns som att Ines mest går omkring och äter, dricker vin ut små keramikbägare, ligger runt och är naken överallt. Ingen av karaktärerna är vidare värst sympatiskt, utan de är alla ganska grå. Jag blev riktigt på riktigt trött av att läsa den här boken, så där så att jag var tvungen att pausa och ta en tupplur ibland. Stämningen i den var liksom sövande. Kanske rentutav lite tråkig. Det gick trögt att komma igång med den, och jag upplevde den absolut inte som lättläst.

Jag tyckte inte illa om "Catherine House" men jag tyckte heller inte så vidare värst mycket om den. Mitt betyg blev 2/5.

onsdag 13 oktober 2021

Soundtrack of my life

 


Ruelle - Monsters

You've got no place to hide
And I'm feeling like a villain, got a hunger inside
One look in my eyes
And you're running cause I'm coming gonna eat you alive

Your heart hits like a drum
The chase has just begun

Monsters stuck in your head
(We are, we are, we are)
Monsters under your bed
(We are, we are)
We are monsters
(We are, we are)
We are monsters

One misstep, you're mine
And you better stay clever if you wanna survive
Once you cross the line
You'll be wishing you would listen when you meet your demise

Your heart hits like a drum
The hunt has just begun

Monsters stuck in your head
(We are, we are, we are)
Monsters under your bed
(We are, we are)
We are monsters
(We are, we are)
We are monsters

We never shoot to stun
We're kings of the killing, we're out for blood
We'll take them one by one 
We're kings of the killing, we're out for blood
We never shoot to stun
We're kings of the killing, we're out for blood
We'll take them one by one 
We're kings of the killing, we're out for blood

Monsters stuck in your head
(We are, we are, we are)
Monsters under your bed
(We are, we are)
We are monsters
(We are, we are)
We are monsters

tisdag 12 oktober 2021

Pahlish; Hey, let's go!

Black Friday 2020 satt och och kickade hem hela den limiterade kollektionen Hey, let's go! från Pahlish webbutik. Glatt ovetandes om att jag skulle få vänta en bra bit in på 2021 innan de äntligen, med många fördröjningar, landade i min brevlåda.
16 lack totalt hittade hem till mig, och nu när jag 11 månader senare sitter med et sista av dem på naglarna, så kan det väl passa att jag visar upp dem, även om det var en limiterad kollektion, och de flesta lacken har utgått ur sortimentet vid det här laget.  
Inspirationen till Hey, let's go! kommer från Studio Ghibli, en japansk studio för animerad film, som gör helt fantastiska filmer där jag har många favoriter. Så ja, det var 100% därför jag klickade hem hela kollektionen. Grundkollektionen bestod av 14 lack, men så följde det även med två extralack som enbart följde med på köpet om en handlade för en viss summa. De gick alltså inte att beställa på egen hand, och fanns bara att klicka hem under Black Friday.

Massor med lack alltså, bäst vi börjar. I den ordning jag bar dem.


Catbus är en sorts ljus terracotta, möjligen lite åt ingefärshållet. I detta finns det en hel del guld flakes i olika storleker, och sådana finns det många av i den här kollektionen.
Lacket har hämtat inspiration från filmen "Min granne Totoro" där det förekommer just en kattbus, som är precis vad det låter som - en glad katt som är en buss.



Witch of the waste är ett lila lack som har holoflakes. Ett väldigt trevligt och glittrigt lack i solens strålar. 
Witch of the waste är med i filmen "Det levande slottet". En karaktär som kanske inte är helt igenom sympatisk, och bland annat sätter en förbannelse på vår hjältinna Sophie.



Chihiro lutar åt neonhållet. Ett rosa lack som påminner om rosévin med rejäl färg. Det kan vara skimret som gör det, som skiftar i guld, koppar, och mörkare rosa. 
Chihiro är huvudkaraktären i filmen "Spirited away".



Soot sprites är i grunden ett ljust askgrått lack. I detta simmar det holoflakes och där finns även ett skimmer som skiftar i rosa, lila och guld. Det händer alltså en hel del i det här lacket, och det där grå är bitvis svårt att ens se. 
Soot sprites förekommer i flera Ghibli-filmer, och är en sorts andar, sprites, som tar sin form av sot och damm som samlas i övergivna hus. De lämnar bara huset om de som flyttar in där är tillräckligt snälla.



Spirit of the forest är ett hyfsat spektakulärt lack. Basen är mörkt blågrön och här finns det både flakes och skimmer som skiftar i grönt, blått och lila. 
Lackinspirationen kommer från "Prinsessan Mononoke" där skogen, och dess andar, spelar en stor roll.



Ohmu har en härligt isblå nyans med massor av holoflakes.Färgen påminner mig om glaciäris.
I "Nausicaä från Vindarnas dal" förekommer stora insekter som heter Ohmu. Vänliga så länge de inte känner sig hotade, då blir de direkt farliga på grund av sin storlek.



Nausicaa är ett mörkt tealgrönt lack med gold flakes. Basfärgen kunde ändra färgen på de där flakesen så att de ibland såg ut att vara färgskiftande i alla möjliga nyanser.
Passade ju bra att jag bar ännu ett lack som är inspirerat av "Nausicaä från Vindarnas dal", när jag nyligen burit ett annat. Blir nästan som en minikollektion i kollektionen.



Ponyo har den där sjöskumsgröna nyansen jag aldrig verkar tröttna på. Toppat med ett guldgrönt skimmer och spritt holo är det här precis så fint som det set ut att vara.
Ponyo har så klart hämtat sin inspiration från filmen med samma namn, "Ponyo på klippan vid havet", en film om en guldfiskprinsessa som vill bli människa. 



Howl's heart är mörkast möjliga indigoblå, med safirblått skimmer och gulddamm. Det kändes som en lite udda fågel i kollektionen, men jag klagar inte för set var redan på bild ett av de lack jag såg mest fram emot. 
Återigen hämtas inspiration från filmen "Det levande slottet", som ägs just av trollkarlen Howl.



Calcifer var mitt födelsedagslack i år, och det är inte undra på för här finns ungefär allt jag gillar i ett enda lack. En lavaröd bas med spritt holo och skimmer i rött och guld och även multikromatiskt dito. Så väldigt vackert, och en given förhandsfavorit som höll hela vägen.
Calcifer är en elddemon, och den som står för driften av det där slottet i filmen "Det levande slottet". En av mina favorit-Ghibli, boken gillade jag däremot inte.



Jiji är så vackert att jag dånar dimpen lite. Svärtad auberginelila med guldflakes. 
En annan av mina favorit-Ghiblis är "Kikis expressbud" och där finns Jiji med. En smart liten talande svart katt, som vackert får ställa upp på mattes upptåg. Om jag någonsin skaffar en svart katt vet ni redan nu vad den kommer få heta.



Toxic jungle har fått en mycket passande färg med sin nästan lite giftigt smaragdgröna nyans. Här finns även ett skimmer som skiftar i blått och grönt, men jag tyckte mest det såg gyllene ut när jag bar det.
Också det här lacket har hämtat inspiration från "Nausicaä från Vindarnas dal".



Spirited away är ett av de där lacken som inte gick att beställa utan bara följde med på köpet. Ärligt talat var jag inte supersugen på det. Det är fint, så klart, men blått med guldflakes har Pahlish i ungefär alla nyanser av blått, känns det som. Just det här är förgätmigej-blått, och kanske lite extra fint i mina ögon bara på grund av det.
Gissa filmen? "Spirited away" - så klart.



Lady Eboshi var det andra lacket som inte gick att beställa, och här är jag lite mer förtjust. Mörkt plommonlila med holo och minsta möjliga flakes som skiftade i rosa och koppar och guld.
Lady Eboshi är inte en av Ghiblis snällaste karaktärer, när hon ställer till det för Mononoke i filmen "Prinsessan Mononoke".



Kiki är faktiskt blått, men så pass mörkt och svärtat att det nästan ser svart ut. I detta finns det guldflakes.
Lacket hämtar så klart inspiration från huvudkaraktären i "Kikis expressbud", om den unga häxan Kiki som flyttar till en ny stad och startar en budfirma.



Arietty bär jag i skrivande stund. Ett härligt rosa lack som gläntar på neondörren, och som även det förgylls av guldflakes.
Arietty är en liten lånare och huvudkaraktär i filmen "Lånaren Arietty". 

Det blev långt, men nu är det klart. Jag försöker intala mig själv att jag inte ska köpa några Pahlish det här årets Black Friday, men det finns så klart risk att jag trillar dit ändå beroende på vad kollektionen har för tema, och hur den ser ut. Jag lyckades hålla mig från att köpa på mig Halloween-kollektionen, och det tycker jag var riktigt duktigt av mig. Om inte annat så kan jag kanske hålla mig från nya Pahlish-inköp om jag påminner mig om att Pahlish-lådan i min Helmer faktiskt är knökfull vid det här laget... Troligen inte.

måndag 11 oktober 2021

Plajaderna om "Klubben för lyckliga slut" av Caroline Säfstrand

Med släppta restriktioner kan vi i bokcirkeln Plejaderna äntligen ses på riktigt, även inomhus. Något som vi alla saknat lite grann. Den här gången sågs vi på ett helt nytt ställe, då dagens värdinna precis har flyttat in i ett nytt hus. Med det i bakhuvudet hade hon valt en bok som hon hoppades skulle vara lättläst, så hon skulle hinna med den mitt i allt flyttkaos, och det hann hon. 
Vi pratade så klart väldigt mycket om helt andra saker än vald bok, så där som vänner som ses gör. Och så åt vi äppelpaj och drack massor av te. Business as usual,med andra ord.

Bildkälla Adlibris

Tre kvinnor med olika bakgrund hittar en lapp på vindrutan till sin bil. "Välkommen till Klubben för lyckliga slut". En skrivkurs där de får skriva sina egna lyckliga slut. De befinner sig i vägskäl i livet, Cecilia som blivit änka alldeles för tidigt, Lisbeth som längtar efter något annat än sitt förutsägbara äktenskap och att alltid få passa barnbarnen, och Ivy som oroar sig för allt och önskar att hon var mer som andra. Även kursledaren Sam verkar ha saker att bearbeta.
Till en början är deltagarna möjligen lite ovilliga, men de finner snart att skrivkursen får en stor betydelse, när de blickar bakåt på sina liv för att kunna blicka framåt.

En ytterst lättläst och lättsmält bok. En sådan där teflonbok, där jag antar (hoppas) att det mesta av handlingen kommer ha försvunnit ur medvetandet inom en vecka eller två. Det var just den där grejen med att den var lättläst som gjorde att vi läste ut den, annars var den ganska intetsägande. Det går nästan att lista ut var boken ska sluta bara genom att läsa baksidestexten.
En sak som boken förlorade stort på var att de olika karaktärerna kändes så osympatiska och konstlade. Det var nästan bara Michelle och Lisbeth som hade lite försonande drag. Övriga kändes bara konstiga och jobbiga. Och så har vi det där med att det återigen är ett gäng kvinnor som behöver bli räddade av en man, för här är det både vitt och heteronormativt så det visslar om det. Sam ansåg vi vara ungefär lika creepy som Edward Cullen när han står och glor på Bella när hon sover, och hur han då ska vara ett plirigt och charmigt romantiskt intresse kändes inte lite underligt. Överlag kändes det som att många av karaktärerna skulle vara lite småroliga, men se det tyckte inte vi. 
Boken blev också väldigt detaljerad, men på ett sätt som att det som pekades ut och beskrevs var sådant vi egentligen inte var så värst intresserade av. Som att Cecilia har sina bilnycklar i en George Jensen-skål av rostfritt stål. 

Det här var helt enkelt inte en bok som vi tyckte om. Förutom att vi inte gillade själva storyn, så tyckte vi också att den var dåligt skriven. Det känns som att boken följer någon sorts mall, komplett med twister, som kanske inte alltid var jättesvåra att se på långt håll, men desto mer svårbegripliga. Karaktärerna kändes platta och tråkiga, och det fattas det ena dåliga beslutet efter det andra, men de kan jag inte avslöja på grund av spoilers. Låt oss bara säga som så att någons yrkesplaner är direkt olämpliga och att vi alla hade lite lust att åka till ett visst orangeri och klämma sönder en viss mimosa.

Betygen var inte så skiftande. Högst fick den av cirkelns decimalbetygsgivare som gav den 2,2, annars var det mest tvåor och ett par ettor. Medelbetyget hamnade på 1,7/5. Mitt personliga betyg på "Klubben för lyckliga slut" blev 1/5.

Fast en sak stämmer ju - vi blev alla lite lyckliga när boken tog slut.

fredag 8 oktober 2021

FredagsFilmen: Crimson Peak

Guillermo del Toro har vid det här laget hunnit göra en massa filmer som jag på ett eller annat sätt tyckt mycket om,  och till och med vandrat hem med en gyllene Oscarsgubbe för "The Shape of water". Jag gillar ofta estetiken i hans filmer.
Eftersom jag hört så blandade saker om hans film "Crimson Peak" så dröjde det länge innan jag tittade på den. Passade på förra helgen, när det regnade och jag var sur. 

Bildkälla eBay

Edith Cushing vill inte bara bli någons hustru, hon drömmer om att bli författare. Efter en serie tragiska händelser ser hon fram emot att få börja sitt nya liv tillsammans med Thomas Sharpe, en ung brittisk aristokrat som hon träffat när han sökt finansiering för ett gruvprojekt.
Hon flyttar till hans gods, Allerdale Hall, som är ett förfallet hus långt från annan bebyggelse. Här bor de tillsammans med hans syster och husets alla spöken.



Jag hade som sagt var inga större förväntningar när jag började titta på filmen. Jag hade fått för mig att det skulle vara vampyrer med, men sådana syns ingenting av alls. Betydligt mindre blod än vad som kan anas också. Filmen innehåller en viss del romantik, en och annan oväntad twist (didn't see that one coming) och en ganska så rejäl dos med spöken. Och jag gillade den ganska så rejält. Det är inte ofta jag känner att jag skulle kunna tänka mig att se om en film snarast möjligt, men i det här fallet gör jag det. Jag vill se om jag hängde med på alla de där små detaljerna som jag trodde att jag hade missat.
Det är ingen skräckfilm, per se. Visst förekommer det läskiga ögonblick, otäcka spöken och en och annan jump scare, men i mångt och mycket är det mest en mysteriefilm. Som en deckare, fast med övernaturliga inslag.
Finns på Netflix.

torsdag 7 oktober 2021

"Fågeln som vrider upp världen" av Haruki Murakami

Min självpålagda uppgift att läsa alla Murakamis böcker, i den snajsiga pocketutgåvan med svartvitröda omslag, fortgår. Sist ut är en av de böcker jag började tro att jag inte skulle få tag på alls, eftersom den varit slut hos förlaget en längre tid. å när den väl dök upp igen var jag snabb att klicka hem den, och nu har jag läst den - boken som blev Haruki Murakamis internationella genombrott, "Fågeln som vrider upp världen".

Bildkälla Goodreads

Toru Okadas katt har försvunnit. Inte lång därefter försvinner även hans fru. Samtidigt börjar han få en rad underliga samtal på telefon, han blir kompis med en grannflicka och lär känna en löjtnant från andra världskriget. 
Från att ha levt en inrutad tillvaro i Tokyo är ingenting sig längre likt. För att bringa klarhet i sin nya tillvaro börjar Toru Okada att spendera alltmer tid i en torrlagd brunn.

Det här är en bok som är bitvis riktigt förvirrande. Jag är fortfarande inte helt säker på vad det egentligen är jag har läst, men jag vet att jag gillade det. Jag känner igen mig i Murakamis berättarstil. Det är ett gränsland mellan dröm och verklighet, och den ena bisarra händelsen efter den andra inträffar, men här känns det fullkomligt normala och logiska för den värld vi befinner oss i. Det är magisk realism, och historier som vävs samman - så småningom. Som vanligt med Murakami är det mycket katter, klassisk musik, matlagning, ganska dåliga sexscener, en dos andra världskriget, obehagliga personer, en egentligen mesig huvudkaraktär som i slutändan ändå fixar skivan.
Jag tycket möjligen att historien ibland var lite onödigt invecklad. Att det fanns saker som berättades som egentligen var helt irrelevanta för historien i stort. Ibland kändes det som att berättelsen stod och stampade på stället. Det var lite som att den ville berätta alldeles för mycket på samma gång, och därför fanns det saker som kändes hafsiga och ibland att det inte kom till något riktigt avslut.
Jag fastnade dock snabbt i boken, och hade egentligen inga problem med att läsa den, förutom att jag inte alltid varit så lässugen den sista tiden.
Boken är på 741 sidor i min utgåva, och det är inte direkt en bok att bara skumma sig igenom. Den kräver lite av sin läsare, helt enkelt.

Mitt betyg på "Fågeln som vrider upp världen" blev 3,5/5. 

Senare idag tillkännagives vem som fått Nobels Litteraturpris. Jag hoppas lite som vanligt på Murakami, men jag håller inte andan direkt. Om några timmar vet jag.
Edit: Det blev som jag gissade inte Murakami, men jag känner att jag är nöjd ändå med att priset gick till Abdulrazak Gurnah. En afrikansk författare som jag inte ens hört talas om innan nu. Men ändå - Afrika! Känns som att det var på tiden. Även om han numera är bosatt i England.

onsdag 6 oktober 2021

Wishlist Wednesday - Namnsdag!

Idag har inte bara bloggen namnsdag, utan också jag. Inte för att det är någonting vi firar här, mer än med ett litet grattis (så grattis på namnsdagen alla Jenny), men jag tänkte passa på att önska mig saker i varje fall. 


Bildkälla RoyalDesign

Hur länge har vi velat ha nya tallrikar istället för den hög med kantstötta vi har nu? Rätt så länge faktiskt. Fast inte lika länge som jag har velat att dessa tallrikar ska vara Rörstrands Swedish grace, för den här serien har jag älskat sedan jag första gången såg den. Problemet är ju att den inte är billig. Men kanske dags för en investering ändå snart? Inte nödvändigtvis i färgen Snö, som på bilden, men helst i färgen Snö, som på bilden.


Bildkälla Lagerhaus

Behöver jag ens ett pennställ? Egentligen inte, men den här lite kaxiga katten kan gärna få flytta in på mitt skrivbord.


Bildkälla Lagerhaus

Pennstället ovan kan gärna ha med sig den här muggen när den kommer hit. Ännu en sak jag inte behöver, för jag har skåpet fullt med muggar, men en mugg med en liten katt på? Villhovet är stort.


Bildkälla Adlibris

Av bullet journal-anledningar har jag fått för mig att jag vill ha bokstavs- och sifferstämplar. Och stämpeldynor så klart, gärna i mer färg än svart.


Bildkälla EsquireME

Ungefär sju miljarder gånger sköts premiären på den senaste James Bond-filmen upp. Jag som trodde jag skulle få se den i april 2020. Så naiv jag var... För sedan kom den där pandemin och satte käppar i hjulet för min hela lust att ens gå på bio. Så även om jag halvt längtat ihjäl mig efter att få se "No time to die", och är av den åsikten att film är bäst på bio, så har jag ingen jättestor lust att ta mig till en biograf. Jag har alltså inte sett den än. Och den här helgen är uppbokad. Så blir det bio, blir det nästa helg. Och då önskar jag mig popcorn också.

tisdag 5 oktober 2021

Chips?

Världens enklaste lilla snack så här på en vanlig vardag? Som tar minuter att göra? Och bara kräver tre ingredienser? Ja tack. 
Rispapperchips är just ett sådant snack, så om du liksom jag har vandrat hem med en förpackning rispapper som du inte riktigt vet vad du ska göra med (förutom vårrullar) så har du ett tips här.


Rispapperchips

Rispapper
Neutral olja (jag väljer rapsolja)
salt (och kanske någon annan krydda om du vill det)

Hetta upp lite olja i en (liten) stekpanna. Det krävs inte mycket, bara så det täcker botten och kanske lite till. Klipp rispappret i mindre bitar och släpp ner dem i oljan en och en så de inte klibbar ihop. Om oljan är tillräckligt varm bör rispappret bubbla upp och bli klart inom några sekunder. Ta upp dem ur oljan med en tång/stekpincett/hålslev och låt dem rinna av på hushållspapper. Salta snarast, och kanske släpp på någon krydda till, jag valde dill för jag gillar dill.
Beräkna ungefär ett rispapper per person som ska äta. Försvinner hyfsat fort.

måndag 4 oktober 2021

a England, a-England Knights

Tänka sig att jag lyckades med konststycket att komma ifatt med mina a England-lack! I oktober kommer (förhoppningsvis) mitt favoritmärke ut med nya lack, och mitt mål var att hinna lacka på de jag redan hade i lådan innan dess. 
Sista kollektionen ut består inte av ett enda holo. A-England Knights har två krämlack och två metalliclack. En liten nätt kollektion alltså, med endast fyra lack. Tyvärr höll ingen av dem särskilt bra på mig, men med tanke på att inget lack verkar vilja göra det så kan det möjligen vara mig det är "fel" på snarare än lacket. Jag har fortfarande inte lyckats hitta det där baslacket, sedan min favorit försvann ur produktion. Jag tror att hållbarheten på lacken mer beror på det än något annat.

Anyhoodels. Här är de i varje fall, a-England knights.


Gold knight påminner mig en hel del om Excalibur New Edition från samma märke, även om det är betydligt mer silver än det här. Jag tycker dock att jag ser en del silver i det här, och guldet känns mest som en antikguld. Eller som en rustning med en hel del patina. Kanske skitig efter en strid, vad vet jag. Inte en klockren guld, i varje fall, utan mer som små partiklar av en massa olika metaller i samma lack. Blev lite åt det beige hållet på nageln.



Silver knight sitter fortfarande på, men kommer åka av senare under dagen eftersom det rent ut sagt ser hemskt ut just nu. Synd på ett sånt här fint silverlack att det inte vill sitta kvar på mig. Även här ser det ut som en massa olika partiklar, men alla är åt silverhållet. Jag upplever det som att det ser ganska matt ut, trots att jag faktiskt har blankt topplack på. 



Black knight + White knight bar jag på samma gång, bara därför att. Helt enkelt ett svart och ett vitt krämlack, och kanske inte direkt jättespännande. Jag som oftast inte har så mycket lack på nageln var tvungen att måla på mer än ett lager lack, men jag gissar att de skulle kunna vara one coaters om en är lite mer generös än mig.

Kanske inte en jättespännande kollektion. Jag upplever den som något som skulle kunna ingå i ett bassortiment, och det kanske är så det är tänkt. Fina, med ospännande.