Plajaderna om "Klubben för lyckliga slut" av Caroline Säfstrand

Med släppta restriktioner kan vi i bokcirkeln Plejaderna äntligen ses på riktigt, även inomhus. Något som vi alla saknat lite grann. Den här gången sågs vi på ett helt nytt ställe, då dagens värdinna precis har flyttat in i ett nytt hus. Med det i bakhuvudet hade hon valt en bok som hon hoppades skulle vara lättläst, så hon skulle hinna med den mitt i allt flyttkaos, och det hann hon. 
Vi pratade så klart väldigt mycket om helt andra saker än vald bok, så där som vänner som ses gör. Och så åt vi äppelpaj och drack massor av te. Business as usual,med andra ord.

Bildkälla Adlibris

Tre kvinnor med olika bakgrund hittar en lapp på vindrutan till sin bil. "Välkommen till Klubben för lyckliga slut". En skrivkurs där de får skriva sina egna lyckliga slut. De befinner sig i vägskäl i livet, Cecilia som blivit änka alldeles för tidigt, Lisbeth som längtar efter något annat än sitt förutsägbara äktenskap och att alltid få passa barnbarnen, och Ivy som oroar sig för allt och önskar att hon var mer som andra. Även kursledaren Sam verkar ha saker att bearbeta.
Till en början är deltagarna möjligen lite ovilliga, men de finner snart att skrivkursen får en stor betydelse, när de blickar bakåt på sina liv för att kunna blicka framåt.

En ytterst lättläst och lättsmält bok. En sådan där teflonbok, där jag antar (hoppas) att det mesta av handlingen kommer ha försvunnit ur medvetandet inom en vecka eller två. Det var just den där grejen med att den var lättläst som gjorde att vi läste ut den, annars var den ganska intetsägande. Det går nästan att lista ut var boken ska sluta bara genom att läsa baksidestexten.
En sak som boken förlorade stort på var att de olika karaktärerna kändes så osympatiska och konstlade. Det var nästan bara Michelle och Lisbeth som hade lite försonande drag. Övriga kändes bara konstiga och jobbiga. Och så har vi det där med att det återigen är ett gäng kvinnor som behöver bli räddade av en man, för här är det både vitt och heteronormativt så det visslar om det. Sam ansåg vi vara ungefär lika creepy som Edward Cullen när han står och glor på Bella när hon sover, och hur han då ska vara ett plirigt och charmigt romantiskt intresse kändes inte lite underligt. Överlag kändes det som att många av karaktärerna skulle vara lite småroliga, men se det tyckte inte vi. 
Boken blev också väldigt detaljerad, men på ett sätt som att det som pekades ut och beskrevs var sådant vi egentligen inte var så värst intresserade av. Som att Cecilia har sina bilnycklar i en George Jensen-skål av rostfritt stål. 

Det här var helt enkelt inte en bok som vi tyckte om. Förutom att vi inte gillade själva storyn, så tyckte vi också att den var dåligt skriven. Det känns som att boken följer någon sorts mall, komplett med twister, som kanske inte alltid var jättesvåra att se på långt håll, men desto mer svårbegripliga. Karaktärerna kändes platta och tråkiga, och det fattas det ena dåliga beslutet efter det andra, men de kan jag inte avslöja på grund av spoilers. Låt oss bara säga som så att någons yrkesplaner är direkt olämpliga och att vi alla hade lite lust att åka till ett visst orangeri och klämma sönder en viss mimosa.

Betygen var inte så skiftande. Högst fick den av cirkelns decimalbetygsgivare som gav den 2,2, annars var det mest tvåor och ett par ettor. Medelbetyget hamnade på 1,7/5. Mitt personliga betyg på "Klubben för lyckliga slut" blev 1/5.

Fast en sak stämmer ju - vi blev alla lite lyckliga när boken tog slut.