Sett på tv: Squid game

Alltid spoilervarning när jag skriver om tv.

Det känns som att alla med ett Netflixkonto har sett "Squid game" vid det här laget, och de som inte har gjort det har nog ett ganska gott hum om vad serien handlar om ändå. För det här blev en succé, långt utanför Sydkoreas gränser, som den här serien var en tänkt publik för. Undertexter nödvändiga, med andra ord.

Bildkälla Den of Geeks

Det går inte så bra för Seong Gi-hun. Han har förlorat vårdnaden om sin dotter, och hans ex-fru tänker nu flytta till USA med dottern och sin nya familj. Han lever på sin mammas pengar, som han gärna spelar bort på hästar. 
En dag möter han en mystisk man på tunnelbanan, och får genom honom möjligheten att delta i ett spel. Tillsammans med flera hundra andra deltagare, förs han till en okänd plats. De ska nu tävla mot varandra i olika lekar från barndomen, tills bara en av dem återstår som vinnare och får åka därifrån med  46,5 miljarder won i vinstpengar - en prispott som ökar allteftersom de övriga deltagarna dödas.
Samtidigt söker polisen Hwang Jun-ho efter sin försvunne bror, och spåren leder honom till dessa dödliga lekar.

Jag älskade den här serien. Vissa avsnitt var actionspäckade till bredden, och vissa andra var mer långsamma och kontemplativa. Det blev också jobbigare allteftersom tiden gick, då vi får ta farväl av väldigt många karaktärer - på mer eller mindre brutala sätt. Och vi har liksom fått lära känna dem, på ett sätt som gör att tårarna kom mer än en gång. 
Att jag hade svårt att hålla isär namnen är helt och hållet ett jag-problem. Jag hade ändå inte svårt att skilja karaktärerna åt, och hade deras historier och anledningarna för deras deltagande klara för mig.
Mycket våld i den här serien, så är det något som inte tilltalar dig så är det här inte serien för dig. Jag har sett den jämföras med "Hungerspelen", fast för vuxna, men skulle även vilja påstå att den på minner en del om filmen "Battle Royal" (en film som förtjänar ett eget inlägg, när jag tänker efter).