FredagsFilmen revisited: No time to die

I december 2019 tyckte jag att det var aningen jobbigt att behöva vänta flera månader till innan jag skulle få se "No time to die" på bio. Om jag bara hade anat... I stället för ett kvartal, fick jag vänta nästan två år till. Och det har varit en sådan där väntan som gjort att jag nästan känt mig uppgiven mellan varven. Datumet har flyttats fram gång efter gång, så till slut kände jag att jag tror det när jag ser det. Nu har jag sett det.

Bildkälla Europosters

James Bond har dragit sig tillbaka från MI6 och lever ett så pass lugnt pensionärsliv som en före detta mästerspion med rätt att döda bara kan - med en blick ständigt över ena axeln och utan att lita på någon.
När hans gamla vän från CIA, Felix Leiter, ber Bond om hjälp med att frita en kidnappad vetenskapsman som har farliga kunskaper om ett biologiskt vapen, väljer Bond att hjälpa honom.
Jakten tar honom tillbaka till London, till personer han trodde att han aldrig mer skulle träffa, och vidare ut i världen, till en mystisk ö utanför Japan där en större fara väntar än vad någon av dem kunnat förutse.

Daniel Craigs sista film som Bond, men inte den sista Bond-filmen. Om en sitter kvar i biofåtöljen riktigt länge dyker frasen "James Bond will return" upp på duken. Vem som ska axla manteln spekuleras det hejvilt om, men det där visar sig väl så småningom.
Vad tyckte jag då? Väldigt mycket om, faktiskt. Jag gillade "No time to die" en hel massa, och hade inte tråkigt i biosalongen en enda minut av de 2 timmar och 45 minuter som filmen tog i anspråk. Det är en hel del twister, vissa kunde anas - andra var mer överraskande. Och alla easter eggs! Både i förtexterna, i musiken, i miljöer och skeenden. Det plockas från andra Bond-filmer flera gånger, jag blev lite extra glad för  återanvändandet av Louis Armstrongs "We have all the time in the world" från filmen "On Her Majesty's Secret Service".

Jag ser med spänning fram emot vad Bond-franchisen kommer hitta på nu. Det finns flera vägar de kan ta, och det ska bli intressant om det blir någon jag anar, hoppas på, eller något jag inte ens kan föreställa mig.