2021 är året då jag reste till Japan i bokform. Tydligen. Och det är ju kul på sitt sätt, men ibland har jag kommit på mig själv med att blanda ihop intriger från olika böcker inne i huvudet, ibland till och med från olika författare, för jag har inte bara läst Murakami i år.
"Hur mår fröken Furukura?" har jag däremot lyckats hålla för sig själv. En nätt liten bok på ungefär 160 sidor, som gick rätt så snabbt att läsa.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Kieko Furukura har alltid setts som lite konstig, till och med i sin egen familj. Hon har arbetat som timanställd i en närbutik i 18 år och det är den enda framtid hon ser framför sig, trota stt hon är 36 år och aldrig har haft en pojkvän.
Hennes omgivning är bekymrad över hennes brist på engagemang, men de vet inte att Kieko har sitt egna sätt att ge livet mening.
Första halvan av den här boken gillade jag. Kieko Furukura framstår för mig som en person som inte passar in i normen, men som ändå försöker få leva sitt liv så som hon vill. Under läsandes gång började jag däremot tappa greppet om den, och även om den spottade upp sig igen de sista sidorna, så hade jag redan hunnit tröttna.
Det är bland annat bra (eller dåligt) jobbat av en bok att kunna kännas repetitiv, eller rent av tjatig, fastän att den är så kort. Jag borde ha kunnat läsa ut den här boken på en dag, men det tog mig tre för att jag tappade lusten för den.
Bokens andra halva introducerar en karaktär som jag fullkomligt avskydde att läsa om, och han får ta så pass stor plats i berättelsen att jag tappade lusten att läsa. Så kan det gå.
Mitt betyg på "Hur mår fröken Furukura?" blev 2/5.
