"Red, white & royal blue" av Casey McQuiston

"Red, white & royal blue" är en sådan där bok som florerat vilt på diverse bokplatser i mitt sociala medier-flöde. Vunnit priser och haft sig. Så det var kanske inte så konstigt att jag valde att skaffa mig den. Och nu har jag läst den och försvunnit in i en annan värld ett tag.

Bildkälla Goodreads

Alex är son till USAs första kvinnliga president. Henry är prins i Storbritannien. De har länge hyst en fientlighet, men då en diplomatisk katastrof hotar tvingas de att låtsas vara vänner.

Den spelade vänskapen växer snart till riktig vänskap, och kanske något mer än så.

Men kan en son till en världsledare och en tronarvinge tillåtas välja varandra? När det finns plikter att uppfylla och val att vinna.

Den här boken väcker liv i frågor jag ställer mig mellan varven. Hur skulle det vara om en kunglighet ganska nära tronen skulle vara homosexuell? Får hen ens vara det? För det där med arvingar i ju hyfsat viktigt i kungafamiljer. (Ännu en anledning till att jag inte direkt tycker att monarkier är en bra grej.) Och i det stora landet i väst, land of the free så länge du tycker precis som jag, skulle det gå att vara i hög politisk position, om än bara som anhörig, och samtidigt tillhöra HBTQ+spektrat? De är ju inte nådigt homofobiska i det landet.

Casey McQuiston, bokens författare, började arbeta med den här boken 2016, men tappade lusten till den lite när en viss cornflakesfärgad man vann presidentvalet över en kvinna. För USA är visst fortfarande inte redo för en kvinnlig president, de dumma jävlarna. (Not all americans - ofcourse.) Hen valde dock att fortsätta skriva boken, lite som en verklighetsflykt. Den president som enligt den här boken blev vald 2016 är sålunda USAs första kvinnliga sådana, med barn av blandras då pappan är mexikan. Och valet som ska ske i den här boken är alltså det som ska ske i höst i USA - det som den där cornflakesfärgade idioten högst troligt kommer vinna (och sedan blir det Lisa Simpson som får städa upp). Det gör att vi i boken både är i dåtid, 2019, och i framtid - om du inte läser boken efter november 2020 vill säga.

Jag hade vissa problem med att läsa den här på engelska just när det handlade om det politiska spelet. Det var förkortningar och begrepp som jag inte riktigt hängde med på, men jag lät det bero. Blev jag riktigt frustrerad över något så googlade jag. Jobbigast av allt var nästan att tyda datumen, eftersom de skriver datum i ordning månad/dag/år i USA vilket jag tycker är en rätt så ologisk ordning. Så håller de på med Fahrenheit också, de dumma jävlarna.

I övrigt är det ingen svår historia att följa med i. Det är en klassisk "enemies to friends to lovers", som jag känner väl igen (och gillade mycket) från mina fan-fictiondagar. Här dock med rejäla hinder i vägen, som politik och familjetraditioner i högt uppsatta positioner. 

I grunden är det dock en romance - med en twist. Och det är lagom doser gulligt, sexigt och angstigt. Jag fick liksom lite hjärtknip mellan varven. För jisses i min lilla låda vad jag ville att Alex och Henry skulle få vara lyckliga med varandra. Jag var aldrig direkt orolig, för en romance följer vissa regler, så även här.

Extra plus i kanten så klart för den rikliga representationen. Folk med olika etnisk och socioekonomisk bakgrund, rikligt med representation från HBTQ+spektrat. Något som var viktigt för författaren som är både bisexuell och icke-binär. Bra jobbat!

Jag gillade "Red, white &royal blue" väldigt mycket men har ändå bråkat lite med mig själv gällande betyget. För är det verkligen en klockren femma? Nja. Men den där fyran skulle i så fall vara så pass hög att den skulle bli 4,8 eller så och då kan jag lika bra runda av uppåt till en femma. Så det är ett litet minus där, men ändå högsta betyg med 5/5. Första femman jag delar ut i år.