"1794" av Niklas Natt och Dag

"1794" är så klart uppföljaren på "1793" som kom för några år sedan och som då tog hela Sverige med storm. Den var egentligen tänkt som en ensamstående bok, men det fanns material för att skriva en fortsättning och så blev det. Bellman noir kallas denna planerade trilogi, där bok tre, "1795" planeras komma ut någon gång 2021.

Bildkälla Goodreads

På Danvikens hospital sitter en ung man och våndas över det brott han anklagas för att ha begått. Han skriver ner sin berättelse, den som börjar med kärlek och sluta i sorg.
En mor sörjer sin dotter som dog på sin bröllopsnatt. Hon tror att något brottsligt har skett, men får ingen att intressera sig för att lösa mysteriet. Hennes sista hopp blir en enarmad och nersupen palt som sörjer sin döde vän.

Jag känner igen Bellmans texter i den här boken vid några tillfällen, och kallas en serie för Bellman noir så kan ju det vara lämpligt. Jag hittade både "Stolta stad" och "Märk hur vår skugga" - bland annat.
Niklas Natt och Dag har verkligen hittat sin nisch här. Böckerna är enormt välskrivna och jag får väldigt tydliga bilder av Stockholm som det såg ut då när jag läser hans böcker. Han kan sin historia och sina historiska miljöer, och boken känns välresearchad och väldigt trovärdig i både miljö- och karaktärsbeskrivningar.
Han är inte heller rädd för det fula och vikar sig inte för att visa upp sådant som inte är smickrande. Som Sveriges part i slavhandeln, hur illa folk behandlades och hur skitigt det var. Natt och Dag visar inte de fina salongerna, utan de fattigas värld, de som super för att hålla värmen, och de som hamnat i samhällets utkant, de som är desperata och inte har många val för sin överlevnad.
Problemet för mig är att jag tycker att det bitvis blir lite för mycket av den varan. Det blir liksom äckligt för äcklets skull, inte för att det direkt tillför något. Jag hade även svårt att komma in i berättelsen och var inte så värst förtjust i "fallet som ska lösas" den här gången. Det känns luddigt, och i slutet av boken har inga svar givits. Jag antar att det kommer en upplösning i den sista boken. Jag hoppas det, för här lämnas jag liksom vind för våg i mina undringar.

Jag skulle så klart kunna ge "1794" ett högt betyg för att jag gillar sättet den är skriven på, men jag tycker inte riktigt att den förtjänar den. Jag hade ganska tråkigt den här gången, och boken känns som att den lider av transportsträckesyndromet lite väl mycket. Jag kommer så klart att läsa även den avslutande delen, men ärligt talat var jag mer än nöjd med bara "1793".
Mitt betyg på "1794" blev 2,5/5.