"Mordet på Orientexpressen" av Agatha Christie

Kan det bli mer klassiskt än att spendera lite tid med en bok av Agatha Christie? Den här med hennes berömda detektiv Hercule Poirot i huvudrollen. Nummer 10 (av sisådär 40) i ordningen om honom, så det är inte undra på att han är en av de mest berömda litterära detektiverna. Lätt att känna igen med sitt äggformade huvud och sin mustasch.
Boken har filmats några gånger, nu senast med Kenneth Branagh som Poirot, och det är därifrån det här omslaget kommer.

Bildkälla Goodreads

Hercule Poirot blir hastigt kallad till London och lyckas få en av de sista platserna ombord på Orientexpressen i vagnen som ska ta honom från Istanbul till Calais. Redan andra natten stoppas resan av kraftiga snöfall och tåget blir stående. Samtidigt sker ett mord i en av sovkupéerna och alla i den aktuella vagnen ses som misstänkta när den belgiske detektiven tar sig an att finna en lösning på mysteriet.

Det här är en sådan där deckare som jag förknippar med Agatha Christie. Ett slutet rum och en begränsad mängd misstänkta. Mördaren finns där, men är väl  dold.
Här märks också tydligt att Christie var inspirerad av verkliga händelser, bland annat kidnappningen av Charles Lindbergs barn. I den här boken finns en liknade kidnappning med, som en motivbild för flera av passagerarna ombord. Offret visar sig nämligen vara kidnapparen, som undkom sitt straff. Slutet får väl kanske anses hamna någonstans i en moralisk gråzon.
Den här gången hade jag inte svårt att lista ut hur mordet gått till, men det beror nog mest på att det inte var jättelänge sedan jag såg filmen snarare än att jag i det här fallet var värst smart. För en annan sak som Christie var utomordentligt bra på var att skriva gåtor som jag som läsare har svårt att lösa.
Det är rappt skrivet och handlingen rör sig hela tiden framåt i ganska rask takt. Det går alltså fort att läsa en liten Christie-deckare, och det får väl anses vara ett perfekt tidsfördriv en en eller ett par dagar.

Mitt betyg på "Mordet på Orientexpressen" blev 3/5.