"Pachinko" av Min Jin Lee

Den här veckan kommer bloggen få boktema, för jag har så många böcker att skriva om. Bland annat den sista jag läste ut i februari, som jag så klart känner behov av att skriva om innan jag gör min månatliga lässammanfattning. Troligen imorgon.
När jag inte ser mycket på tv, så läser jag desto mer, och jag såg inte mycket på tv i februari.

Bildkälla Goodreads

1911 föds Sunja, den efterlängtade dottern till fattiga föräldrar i det av japan koloniserade Korea. Sunja blir senare gravid med en redan gift man, och familjen är nära att falla samman. Lösningen kommer i form av en sjuklig präst, Isak, som ber om Sunjas hand. De gifter sig och hon följer med honom till Japan.
I ett främmande land, där hon inte kan språket och där japanerna ser ner på koreanerna, måste Sunja skapa ett nytt hem och en ny tillvaro för sig och sin familj.

"Pachinko" är något av en släktkrönika. Den utspelar sig mellan åren 1911 - 1989, under en turbulent tid för världen i allmänhet, och i det här fallet, för Sunja i synnerhet. Jag ser henne som centralgestalten i den här boken, även om vi följer fyra generationer koreaner och exilkoreaner.
Det här är sådan där bok som jag lär mig mycket från. Jag är inte värst bevandrad i asiatisk historia i stort, och jag har inte så bra koll på vad som hände där borta. Jag förstår lite mer av konflikten där nu, med det delade Korea och vilken roll Japan spelat i att det alls blev så.
Jag var inte alls beredd på den utbredda rasismen, på hur illa behandlade koreaner som flyttade till Japan blev. Hur de sågs ner på, fick bo i fattiga getton och långt in i modern tid har väldigt dålig status. Även om du är född i Japan i kanske tredje eller fjärde generationen, så räknas du inte som Japan. Lite lätt upprörande emellanåt.
"Pachinko" handlar alltså främst om Sunja, men även om hennes barn och senare om hennes barnbarn. Om hur de har det i detta främmande land som inte riktigt välkomnar dem. De fördomar de får utstå, och de svårigheter de ofta ställs inför.
På det stora hela gillar den här boken, och slutet är utmärkt för det knyter ihop säcken på ett tillfredsställande sätt. Däremellan har jag dock lite tråkigt mellan varven. Jag föredrar när berättelsen kretsar kring Sunja och allt det fantastiska hon faktiskt uppnår, med de svårigheter hon ställs inför. Det är en tuff liten tant det där. Men ibland svävar berättelsen ut och fokuserar på karaktärer och skeenden som inte alls tillför något till själva berättelsen (som Mozasus bästa väns fru - why?). Det är som att författaren ville stoppa in så mycket som möjligt om hur Japan sett/ser ut, men det kanske inte riktigt passade in på någon av huvudkaraktärerna. Det är ganska mycket snaskigt sex, som jag ärligt talat hade kunnat vara utan. Och snälla - kan vi sluta odla myten om mödomshinnan i moderna böcker? Tack.
Boken innehåller också många ord och fraser på både koreanska och japanska som jag inte får veta vad de betyder. Jag kan gissa mig till dess ungefärliga mening, och det är ganska lätt att låta det bero och bara läsa vidare, men det är samtidigt lite störande ibland. Fast inte lika störande som kontinuitetsmissen jag hittade...

"Pachinko" är en helt okej bok, och jag gillade den, ibland mer än på andra ställen. Det berodde lite på vem som var central för berättelsen just då, och hur pass intressant jag tyckte att just den personen var. Mitt betyg på "Pachinko" blev 3/5.