Plejaderna om "Tatueraren i Auschwitz" av Heather Morris

Igår satt vi där igen, bland katter, te, cheesecake och goda vänner. Alltså var det dags för bokcirkelträff, minus en som kände sig lite för krasslig för att utsätta sig för kattallergener, dagens värdinna har nämligen ett gäng katter en kan få klappa på, om en har tur.
Vi pratade om högt och lågt. Allt kul som hänt sedan sist, och även det som inte varit så kul, för a circle of books is a circle of friends.
Och så pratade vi bok också, så klart. Nämligen "Tatueraren i Auschwitz" av Heather Morris.

Bildkälla Goodreads

Lale Sokolov förs till Auschwitz-Birkenau i april 1942. Snart upptäcks det att han behärskar flera språk, och han får uppgiften att tatuera sina medfångar, han blir lägrets Tätowierer. Från sin något upphöjda position finner han sätt att hjälpa sina medfångar till att få bättre mat och en större chans till överlevnad.
En dag får han i uppgift att tatuera Gita, och där och då lovar han sig själv att de två ska överleva kriget och att han ska gifta sig med henne.

Romanen är baserad på intervjuer författaren gjorde med Lale innan hans död. Det är således en ögonvittnesskildring vi får här, och det känns som en viktig berättelse och ett viktigt perspektiv. Ofta när en läser böcker om judar (och andra koncentrationslägerfångar) under andra världskriget så är det i rollen som offer, här är perspektivet från en som valde att göra allt han kunde för att överleva, hur mycket han än hamnade i den moraliska gråzonen för det.
Boken är lättläst och inte särskilt lång, så den gick fort att läsa, och perspektivet är intressant.
Där någonstans slutade vi säga snälla saker om den här boken.

Det är nämligen inte värst bra skrivet. Det här är författarens debutbok, och det känns som att den släppts igenom ganska oredigerad för "att den är viktig". Det gör den inte bra. Gestaltningen av karaktärerna är minst sagt dålig. När boken är slut vet jag inte mer om Gita än att Lale är kär i henne och om Lale vet jag att han var listig och charmig. Även miljöbeskrivningarna faller ganska platt. Det är som att författaren förväntar sig att läsaren ska titta på fotona i slutet av boken och att vi sedan ska bildgoogla hur lägren såg ut.
Auschwitz var ett fruktansvärt läger, där många tusen blev gasade. Mengele härjade där. Mord och död och ångest måste ha genomsyrat varje dag. Men som det beskrivs här är det nästan som att fångarna skulle befinna sig på kollo. Inte ens där det skulle kunna bli riktigt otäckt och känslosamt så blir vi riktigt berörda.
Är det oss det är fel på? Är vi känslokalla? "Tatueraren i Auschwitz" har över fyra stjärnor i snittbetyg på Goodreads, lovorden haglar och folk skriver om hur de har blivit så tagna av berättelsen, att de har gråtit sig igenom den, att den träffar rakt i hjärtat. Och vi känner just... ingenting. Men så hittar jag ett dåligt betyg där på Goodreads (för de finns) och den kommentaren satte liksom huvudet på spiken - en bra och viktig berättelse som slösas bort på en medioker författare. För så är det, i händerna på en skicklig skribent hade det här kunnat vara hur bra som helst. Som det är just nu tycker jag mest att det var synd om Lale som slösade bort sin livshistoria på någon som inte kunde förmedla den.
Heather Morris jobbar på sjukhus, i många år har hon "studerat och skrivit filmmanus" varav ett möjligen skulle bli valt av en "academy award winning screenwriter in the U.S." Hon var alltså inte ens en värst framgångsrik manusförfattare när hon hade den enorma turen att bli presenterad för en äldre man som hade något att berätta. "Tatueraren i Auschwitz" var också först tänkt att vara ett filmmanus, tills någon gav henne idén att i stället skriva en bok. Det var ju synd, för som film hade nog det här gjort sig mycket bättre, med rätt regissör och rätt skådespelare vill säga.
Då hade berättelsen kunnat komma till sin rätt, och inte blivit ett så platt fall som vi nu upplevde den som.

Betygen på "Tatueraren i Auschwitz" var inte supervarierande, och heller inte värst höga. Högst betyg - 3,5/5 -  fick den av den av oss som inte var närvarande. Lägst betyg - 1,5/5 - fick den av dagens värdinna. Medelbetyget blev 2,25/5. Mitt personliga betyg var 2/5.

Nu är det inte så att vi direkt avråder från att läsa "Tatueraren i Auschwitz". Det är en viktig berättelse. Den har ett viktigt perspektiv. Den är sann och det här har hänt, och det får vi inte glömma. Förvänta dig inte bara att det är jättebra utfört, för det här är mest en skoluppsats med sina och sen, och sen, och sen.
Summa summarum av boken, för oss i Plejaderna, är att vi håller med den där Goodreadskommentaren - väldigt viktig berättelse, bortslösad på en medioker författare.