Livet

Det här året alltså. Så många toppar och så väldigt många dalar.
Bilen har gått sönder x antal gånger. Det har varit bromsstrul, länkarmar som gått av, punktering, svindyr bensin - rubbet. Inte alltid så roligt att behöva betala en verkstad för pengar vi hade hoppats kunna göra något kul med. Men det är som det är, och en stor anledning till att bilen strulat beror säkert på att den helt plötsligt körs mycket mer. Båda hemmavarande barnen har nämligen tagit sina körkort, och då blev pendlingen till jobbet helt plötsligt mycket enklare. (Nej, det går inga bussar till deras arbetsplats (de jobbade på samma ställe) särskilt inte till de börjar klockan 5 på morgonen).
Älskade maken slog äntligen till och köpte en drömbil, så nu har vi en liten cabbad sportbil i garaget. Han fyller 50 nästa år, så det kanske har något med saken att göra, vad vet jag. Den har än så länge bara bjudit på glädje, och det tackar jag för.
Översvämningen ja... Talar vi ens om den? Helst inte, för den var och är jättejobbig. Hela källaren drabbades, och i dagsläget verkar det som att bara tvättstugan har klarat sig undan skador. Tvättmaskinen gick dock sönder, så vi behövde köpa en ny. Och en ny frys, för den gick också sönder. Och. Värmepumpen. Fem dagar utan varmvatten innan delarna kom och den kunde lagas. Tur att försäkringen täcker sådant. Alla väggar och alla golv har blivit skadade (utom i tvättstugan då). Älskade makens hobbyrum. Matkällaren. Pannrummet som även tjänstgjorde som klädvårdsrum eftersom tvättstugan inte rymmer värst mycket mer än tvättmaskinen. Min yogastudio. Hela den här terminen verkar gå om intet.
Vi kommer ha en byggfläkt susa där nere kanske hela oktober månad, och först då kan hantverkare komma och renovera. Och när de ens har tid med oss vet vi inte. Om vi har tur är det klart innan jul.
Chilipojken har börjat plugga systemvetenskap på en skola som ligger på pendlingsavstånd, men ändå på annan ort, så han kommer flytta dit om några veckor. Mitt lilla hjärta. E planerar också att flytta ut snart, vilket betyder att jag och älskade maken snart kommer ha huset för oss själva. Känns så klart bra, men samtidigt hjärtskärande. Mina fina barn. Så stora nu.
Ja. Det är väl ungefär vad som hänt. Livet.