Ny i familjen

I går var vi alltså iväg och hämtade vår nya katt. Hade det bara varit jag och stora J som bestämde, och vi hade haft stora plånboken med oss, så hade jag kunnat tänka mig att stoppa in en av de svarta kattungarna i transportburen också. Nu fick vi "nöja oss" med Linne, som hade bytt namn till Cullen innan vi hann fram till bilen.


Så här gosigt hade vi det på kvällen, när han hade hittat fram från under soffan/bakom skostället. Fast han tyckte det var lite otäckt med kamerablixten. Han läser också. Gärna menyn - jag menar Fågelguiden.

Den här madamen är dock inte lika förtjust över nytillskottet i familjen. Syns kanske på den ondskefulla blicken. Hon fräser som den värsta alien. Vi kallar henne Morran just nu.

På önskelistan

Vad ger man ett vampyr-freak som har allt? (Fast jag har inte allt, det fattas jättemycket.)

Hmmm..... Jag får snart döpa om min blogg till "Vampyrbloggen" eller nåt.

Bakläxa

Ja, det gick väl kanske inte direkt jättebra i helgen. Jag fick en liten blackout när jag ledde mitt pass och tappade bort mig totalt. Hade jag inte gjort om jag varit bättre förberedd. Jag kommer inte med några ursäkter, för det finns det ingen. Bara en förklaring. Jag var inte förberedd. Så jag har fått bakläxa och ska leda ett pass till.

Jag har varit inne i en period där jag inte har tyckt att det är kul alls med yoga. Det har känts som ett tvång, och då är jag jätteduktig på att inte göra det som jag vet att jag egentligen borde göra. För det är så att om man inte vill göra yoga, när man är på min nivå, så är det antagligen det man behöver göra. Men jag lekte struts i stället och låtsades om som ingenting. Sen har jag faktiskt haft svårt att passa in yogan i mitt dagliga liv, med mina arbetstider och pyssel med familjen. Måste lösa det.

I dag har jag dock lyckats göra del 1 av 15 i min hemläxa (inte bakläxan) och gjort ett pass för hjärtat. Jag ska göra 10 pass för hjärtat och 5 pass för immunförsvaret till nästa tillfälle i oktober. Blir en chock för kroppen, nu när jag har slöat till. Fast jag fixade mina 11 minuter Jot Kriya i varje fall. Alltid något.

Jot Kriya

Uppdatering om Inkys hår

Ungen har klippt av sig luggen. Jag skulle visst vara orolig när hon frågade om jag skulle bli arg om hon klippte sig själv...

Arg är jag nu inte, men jag tycker inte det är så tjusigt. Hon som hade en så himla snygg klippning.

Ja, se dagens ungdom.... *tsk tsk*

Och i morgon hämtar vi katten. Han kommer heta Cullen. Vampires rule!

Prince Vladrik

Jag fick ett sms när jag var i Stockholm, från älskade maken och de små barnen. De hade köpt en present till mig. Inga ledtrådar. Nu är ju jag ungefär nyfiknast i universum, så det blev ett par jobbiga dagar innan jag fick öppna mitt paket. En prins var det. Nämligen en liten burk te från Kusmi med smaken Prince Vladimir. Eller som älskade maken hade tejpat dit en liten lapp med - Prince Vladrik. Det är bra när man har en älskad make som leker vampyr med en ibland.

Och tet smakar utmärkt!

Mor Annas äppelfavorit

En riktig favorit i äppeltider är denna korsning av paj och kaka. Första gången jag åt den, hemma hos min ömma moder, slök jag tre bitar innan jag bad om receptet. Jättegod lite ljummen med vaniljsås, vispgrädde eller vaniljglass.

Fyllning:
5 medelstora äpplen
1 msk smör
2 msk flytande honung.

Skala äpplena och riv dem grovt. Bryn äppelrivet i smör och honung tills det mjuknat. Bred ut äpplena i botten på en pajform i porslin, ca 25 cm i diameter.

Smet:
125 g smör
1 stort ägg
3 dl vetemjöl
2 dl socker
1½ tsk vaniljsocker
1½ tsk bakpulver

Smält smöret och låt det svalna. Vispa upp ägget. Blanda mjöl, socker, vaniljsocker och bakpulver i en bunke. Blanda mjölblandningen med ägget och smöret.
Fördela smeten ovanpå äpplena, jämna till ytan med baksidan på en sked.
Grädda i nedre delen av en 200 grader varm ugn ca 30 minuter.

Mrs Data borde skämmas...

I morgon ska jag åka till Stockholm för nästa delkurs i min utbildning till Livsyogalärare. Bland annat ska jag leda ett elevpass.


Tror ni jag har förberett mig till det? Har jag yogat som en duktig yogini? Har jag läst mitt kompendium? Gjort alla mina uppgifter?


Nej.


Jag borde skämmas....


Men det gör jag inte. Jag har känt mig ur gängorna sedan i somras. Jag hade ingen semester, förutom de två yogaretreaten, och har följaktligen inte "vilat upp mig och laddat om batterierna". Efter att ha varit med och drivit företag i 9+ år, och knappt varit ledig från det de sista 3 åren, och sedan gå direkt på nytt jobb ovanpå det, tar på krafterna mer än vad jag trodde. Självklart är jag glad att jag har ett jobb, och jag trivs jättebra med allt - uppgifterna, arbetskamraterna, lönen.... Men! Jag orkar inte med min fritid längre. Och där hamnar yogan. Jag orkar läsa och jag orkar glo på tv. Sen är det stopp. Min kreativitet är som bortblåst. Jag orkar inte ens baka längre. Har ingen fantasi i köket. Det som varit mina domäner, min "hobby". Jag har inte ens orkat hålla i mina klasser för kompisarna.


Jag skulle behöva ha en veckas semester. Minst. Men det finns det tyvärr inte ekonomiska möjligheter till. Får vänta till nästa år. Då har jag rätt till semester. Med ersättning. Wow.... Det är skönt att vara anställd.

Inkys hår är randigt

Hmm.... Det där med att sätta en urtvättningsbar mörklila färg i blonderat hår i olika stadier var kanske inte världens bästa idé. Det var superfint och coolt första veckan. Sedan började färgen ge vika mer och mer. Om jag fick skulle jag färga håret svart på ungen. Det ser liksom inte riktigt klokt ut just nu. Men hon har en fin klippning i varje fall. Hon brukar inte ha luggen framkammad så där - jag lovar. Bara lite emo-lugg ibland. Eller synthlugg som det hette när jag växte upp.

Stora J framifrån. Lägg märke till den tjusiga mörkare randen lila mitt på. Vid hårbotten har hon sin naturliga färg. Det är randigt på riktigt.

Nacken i olika nyanser av brunt, blont och hela skalan från rosa till lila. I olika fläckar.

PS. Behöver jag vara orolig när hon frågar mig ifall jag skulle bli arg om hon klippte håret själv?

Mer än lite galen?

Angående mitt förra inlägg, vill jag bara påpeka att jag är i gott sällskap vad det gäller samlarvurmen. Älskade maken har mer än en samling, de flesta har något med bilar att göra. Men den roligaste samlingen han har är ändå denna. George Lucas är nog stolt.

Det är alltså Star Wars-prylar det gäller. Just prylar är det inte så gott om, på bilden saknas endast Darth Vader-telefonen (tack för den Penko!) samt diverse småfigurer. Filmer däremot... Och böcker... Jag har inte med allt i någon av dessa kategorier på bilden. Det är orginalfilmerna i båda utgåvorna, de nya filmerna, Clone Wars, pocketromaner utifrån Star Wars-universumet inklusive romaner baserade på manusen till filmerna, och uppslagsböcker om allt en inbiten Star Wars-fantast behöver veta, bland annat "Galactic phrase book and travel guide".

När vi träffades var det just science fiction vi snabbt upptäckte att vi båda gillade. Men att han var riktigt så här galen i Star Wars förstod jag först senare. Som när vi såg "A new hope" tillsammans första gången och han kunde alla replikerna utantill... Jag skojar inte. Alla. Replikerna. Utantill.

Så jag kanske ligger i lä med min Twilight-vurm. Än så länge.

Lite smågalen kanske...

"Om jag kunde drömma", specialutgåva med ett kapitel där Edward berättar om första mötet med Bella. "Directors notebook" om arbetet med filmen Twilight. "Twilight", dvd. "Twilight", boken i engelsk pocket med filmomslag. Soundtracket är på ingång...

Någon som tvivlade på att jag var galen? Jag har åtminstone en god vän (hej H) som känner igen det här beteendet hos mig. Tycker jag om något riktigt mycket eller blir tillräckligt engagerad så finns det ingen hejd på mig och min samlarvurm. Tro mig - det här är bara början. Jag är nämligen besatt på riktigt. Have no doubt.

Besatt? Besatt!

Tack tack!

Nu har jag fått boktips både här och irl.

Min vana trogen styrde jag kosan till hovleverantören Bokia (jag anser alltså att jag är ett hov) och nappade återigen på deras erbjudande om att köpa 4 pocket och betala för 3. Jag lovar Perny, ett av dina tips var med i kassen hem.

Livet är komplett - något att läsa igen!

Boktips tack!

Jag är mellan böcker just nu, och det känns typ JÄTTEJOBBIGT! Jag är en bokmal av rang och enligt mig finns det inget värre än att ha läst ut en bok utan att ha en ny på gång. Nu är jag där. Jag har ingenting att läsa. Det är värre än känslan av att ingenting ha att ha på sig när man ska på partaj. Det är inte direkt så att bokhyllorna gapar tomma här hemma, men jag har ju redan läst allt av intresse minst en gång.


Nu kommer Perny tycka att jag ska komma och låna den där Stephen King-boken av henne, men det är mer en biografi/handbok och jag vill ha en roman. Inget historiskt tjafs, som älskade maken försöker med, och inga biografier om eländiga eller icke eländiga liv. Absolut INGET där barn far illa.


Ge mig boktips - snälla. Jag går upp i limningen!

Så hemskt så att det inte är sant.

Hittade en otrevlig liten artikel på aftonbladet.se om det vidriga med tvångsgifte. Hur hemskt är inte detta? Jag blir så ledsen. Över att det fortfarande förekommer. Över att vi inte har kommit längre år 2009, även i ett fattigt land som Jemen. Folk kan väl tänka? Använda hjärnan? Ett barn är inte en sexuell varelse. Man är barn när man är 8, 11 och 12. Man ska inte giftas bort och föda barn då.

Jag blir så ledsen.

Nobody puts baby in a corner.

Jaha. Det är ju inte direkt oväntat att någon som drabbas av cancer i bukspottskörteln avlider, men nu pratar vi om min ungdomsidol här. Patrick Swayze. Som jag tyckte var mycket snygg då på 80-talet (trots hockeyfrillan). Det var någonting med de där ögonen, munnen...

Så det var ju inte så värst betungande att pallra sig iväg på bio och beskåda snyggingen i filmer som "Dirty dancing" och "Point break". (I den sistnämnda förlorade han dock snygg-kampen mot Keanu Reeves som är jabba-dabba-do snygg i mina ögon.) Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om "Dirty dancing". Som en stillsam undran över vad sjutton jag inte har den i dvd-samlingen för!? Den borde verkligen finnas där. "Point break" lever inte riktigt upp till förväntningarna i dagsläget. Men han har gjort så mycket mer. Som den helt underbara filmen med den 18 mil lång långa titeln "To Wong Foo Thanks for everything, Julie Newmar" där han spelar transvestit med bravur.

Men! Det är väl ändå som Johnny Castle han kommer bli bäst ihågkommen. Med odödliga repliker som "nobody puts baby in a corner". En replik som kan få vilken kvinna som helst i min ålder att få något drömskt i blicken.

Vila i frid, Patrick. Dina dvd kommer sälja som smör nu.

Som Johnny Castle i "Dirty dancing".

Mitt första Patrick Swayze-minne. Som Orry Main i tv-serien "Nord och Syd". Jisses, vad kär jag var!

Mrs Data är en bitch!

Kan inte rå för att jag känner mig lite bitchig och elak när jag i tankarna skickar modepolisen på folk. Men.....

Är det verkligen tjusigt att vika upp sina jeans i ett enda jättehögt uppvik (sisådär 30 cm) som gör att jeansen blir FÖR KORTA och sedan matcha detta med ett par jävla tubsockor!!! Det gjorde faktiskt ont i ögonen på riktigt. Var glada att jag inte har nån bild, hon väntade på bussen och jag cyklade förbi, men bilden brände fast på näthinnan.

Är det inte snudd på barnmisshandel att låta sin drygt 6-årige son ha hockeyfrilla? Jag vet att det var modernt för 20 år sedan, men frågan är om det snyggt ens då? Fast pappans jacka tydde på att allt från 80-talet var bra. Det var nog därför han inte hade tvättat håret sedan 1986.

Jag sa ju att jag var en bitch idag....

Rusakulan

Jag bor inte så värst långt ifrån Kilsbergen. I dag kände jag och älskade maken att det var på sin plats med en liten utflykt. Lilla E och lilla A har varit sjuka i veckan, men nu är de friska och skulle behöva göra något annat än att sitta och glo på tv. Så vi packade ihop en liten matsäck och tog oss upp till Rusakulan för att spana in utsikten.

Inte så pjoskigt va. Det lilla vattenblänket är sjön Tysslingen, där tranor brukar mellanlanda när de förflyttar sig genom vårt avlånga land.

Här står lilla jag och spanar på utsikten. Tjockt med moln över Örebro, så några 21 kyrktorn som man kan se en klar dag, var det inte tal om idag.

Tjusiga bänkar var uppställda att sitta på när man njuter av utsikten (och mackorna). På en av dessa var det en kompass. Hemåt ligger åt söder.

Om man som jag nyligen läst Maria Gripes skuggböcker, så är den här bilden rolig.

"Skuggan över träbänken".

He he

Hur kul som helst, om man nu gillar vampyrer.

M är en liten säl

Jag har en vän i huvudstaden som dessutom är en av mina följare. (Han och Perny!)

Nåväl - älskade maken tycker att vännen i Stockholm är dålig på att kommentera i min blogg, så han tyckte jag skulle kalla honom för en liten säl. Bara för att provocera fram en reaktion (=en bloggkommentar mao). So - here goes:

M är en liten säl.
(Men jag tycker om dig ändå, och hoppas vi ses snart!)

Ännu mer vampyrer!

Som sagt - jag gillar vampyrer. Har alltid gjort. Därför blev jag glad när jag tittade på "Skräckminsteriet" (på SVT2 21:30) igår. Där pratade de om vampyrer. Roligt roligt.

Ännu gladare är jag över att SVT1 har den goda smaken att visa "True blood" (på onsdagar 22:00). Det har bara visats tre avsnitt än så länge, och jag väntar fortfarande på att Alexander Skarsgård ska visa sig, men det bådar gott.

Anna Paquin och Stephen Moyer i True Blood.

I korthet handlar "True blood" om att vampyrer numera lever öppet bland människorna, då japanska forskare har fått fram konstgjort blod (Tru Blood) som gör att vampyrer inte behöver människoblod längre. En av vampyrerna som har kommit ut ur kistan är Bill Compton, som återvänder till sina gamla hemtrakter i Louisiana. Där träffar han servitrisen Sookie Stackhouse som kan läsa tankar, men inte Bills. Tycke uppstår. Samtidigt härjar en mördare i den lilla staden. Gissa vilken vampyr som blir misstänkt?

Och som i så många andra HBO-serier så handlar det mycket om sex.... Ingenting för den som lätt blir generad.

Star Trek och dess befälhavare

Angående mitt inlägg om namn på katten (ännu inte avgjort) har jag och Perny haft en liten debatt i kommentatorsfältet. Vi är väl inte helt överens vad det gäller de olika befälhavarnas kvaliteter.

Det har (hitills) gjorts 5 serier om Star Trek: Original series, Next Generation, Deep Space 9, Voyager och Enterprise. Det finns med andra ord 5 befälhavare att tycka till om. Deep Space 9 och Enterprise har jag sett för få avsnitt av för att kunna ge en rättvis bedömning, så vi lämnar Benjamin Sisko och Jonathan Archer därhän. De andra tre däremot har jag sett allt eller nästan allt av och kan därför tycka till lite bättre.

Deep Space 9, Avery Brooks som Benjamin Sisko.

Star Trek Enterprise, Scott Bakula som Jonathan Archer.

Star Trek Original Series (STOS) är som namnet antyder orginalet. Och det brukar ju båda gott. STOS Bjuder förutom sin kapten, även på andra sköna karaktärer som Scotty, Dr McCoy och den alldeles underbare Spock. Så har vi denne kapten - den förste att få synas i tv-rutan. (Eller egentligen var det Jeffery Hunter som spelade kapten Pike i pilotavsnittet.) James Tiberius Kirk. Kvinnotjusaren. Mannen som talar i stackato. Är han min favorit? Nä! (Fast jag och älskade maken förlovade oss på William Shatners födelsedag!)

Star Trek Original Series, William Shatner som James T. Kirk.

1987 kom Star Trek The Next Generation (STTNG) med Jean-Luc Picard som befälhavare. Här är min favorit! Übercool snubbe om ni frågar mig. Har räddat jorden från Borgerna mer än en gång, dricker Earl Grey, och är befälhavare över Data. Min älskade Data. (Smarta läsare förstår nu varifrån mitt bloggnamn kommer.) 7 säsonger med rafflande rymdäventyr. Ja tack!

Star Trek The Next Generation, Patrick Stewart som Jean-Luc Picard.

Och så kommer vi till Voyager. En helt underbar Star Trek serie med en kvinnlig befälhavare. Äntligen kom jämlikheten till framtiden! Även här blev det 7 välförtjänta säsonger. Voyager är precis lika bra som STTNG, men jag tycker ändå att Picard är strået vassare än Janeway. Jag vet att Perny tycker annorlunda. Kanske beror det på att hon har en replika av Janeways uniform hemma (nej då, jag är inte avis!) eller helt enkelt på det faktum att vi äntligen får se en Star Trek-kvinna som tar sig fram av andra anledningar än en tajt uniform.

Det blir bara lite för mycket besök i den där hologramvärlden för min smak. Lite pluttesnutte så där, inte helt okej om man är befälhavare. Om ni frågar mig. Dessutom är hon inte kapten på U.S.S Enterprise NCC1701. Bara det talar mot henne.

Star Trek Voyager, Kate Mulgrew som Kathryn Janeway.

Så Perny, mitt val faller på Picard. Janeway är god tvåa med Kirk på tredje plats. Men jag vill i varje fall att katten ska heta Cullen.

Jakob Hellman

Jag vaknar ofta med en eller annan låt i hjärnan. Vad det nu beror på, drömmar kanske? Det har kanske märkts eftersom jag ibland skriver ner texterna i bloggen. I morse hade jag en textrad av Jakob Hellman snurrandes i huvudet. Inte till någon av mina favoritlåtar heller. Konstigt.

Jag lyssnar fortfarande på "... och stora havet" med ojämna mellanrum, och jag tycker att de första 4 låtarna är underbara. Så om det hade varit en rad från någon av de låtarna hade jag kanske inte blivit så förvånad, men från "Visa mej" som aldrig varit någon favorit (inte ens när jag var 18 och dyrkade marken Jakob Hellman gick på.)

Spela lite, spela lite, spela lite intressantare roll
Och säj inget mer
Vad vill du ha?
En vän?
Men som du ser så samlar jag poäng

Jag lyssnar faktiskt på "... och stora havet" just nu. En sådan där specialutgåva med allt Jakob Hellman spelade in. Ursprungsplattan + 7 extraspår. Och man undrar ju ibland... Om han hade fortsatt ge ut plattor - hade han fått en lika stor plats i Sveriges musikhistoria då? Nu är han snudd på kultförklarad, lite mytisk och mystisk. Om han hade fortsatt ge ut plattor, hade han varit stor fortfarande då, eller hade han varit en lovande debutant som det brakade utför för sedan? Att "...och stora havet" är ett fantastiskt debutalbum kan man inte sticka under stol med, men hade han klarat av att upprepa bravaden?

Min teori är att han själv inte trodde det, och därför lade ner. Han fick sina 15 minuter i rampljuset och var nöjd med det.

En annan stor platta från 1989 var "Rymdblomma" med Di Leva. Han har sagt något i den här stilen om den: " 'Rymdblomma' var min Bibel. Och man behöver bara skriva Bibeln en gång."

Jag tror att "...och stora havet" var Jakob Hellmans Bibel. Och han behövde bara skriva den en gång. Plain and simple.

Så trekker jag är...

Jag och älskade maken är lätt oense. Jag hade (visserligen) lovat honom att vi skulle döpa vår kommande katt till Picard, men jag vill hellre döpa honom till Cullen.

Jag älskar Star Trek, men jag är fullkomligt fnattig i Twilight. Vem vinner? Jag eller jag?

Edward Cullen, eller...

...Jean Luc Picard of the USS Enterprise?

Tom

Jag har läst klart den nu, hela Twilightsagan. Jag känner mig helt tom. Vad ska jag läsa nu? Vill jag ens läsa något nu? Vill jag lägga någon bok mellan mig och den här underbara serien? Antagligen... Är man bokmal så är man. Och jag kan ju alltid läsa om dem (vilket jag absolut kommer göra). Men ändå... Jag känner mig tom. Liksom lite ledsen, sorgsen. För det finns inga fler böcker om Bella och Edward. Det är avslutat nu. The end. Och jag älskade dem - jag vill ha mer. Mycket mer.

Twilight - Stephenie Meyer

New moon - Stephenie Meyer

Eclipse - Stephenie Meyer

Breaking dawn - Stephenie Meyer

Bella flyttar från Phoenix till Forks, en liten stad i delstaten Washington. Från solen och ökenlandskapet till regnet och de stora skogarna. Redan den första dagen i sin nya skola lägger hon märke till Edward, och han lägger märke till henne. Han är nämligen snudd på elak mot henne. Hon planerar att konfrontera honom med det, men då dyker han inte upp i skolan på flera dagar. När han kommer tillbaka igen har han ny ögonfärg och är plötsligt vänlig mot henne. Det är något som inte stämmer med Edward. Hur kommer det sig att han alltid dyker upp när hon svävar i fara? Varför besöker han inte indianreservatet? Varför är han inte i skolan när solen skiner? Varför är han så kall?

Bella förstår snart att Edward är odödlig, en vampyr. Han törstar efter hennes blod. Hon är hopplöst förälskad i honom - och han i henne. En omöjlig kärlekshistoria tar sin början.

*Suck*

(En låt nu igen... Gissa i vems hjärna?)

Boy, it's tough
getting on in the world
when the sun doesn't shine
and a boy needs a girl
It's about getting out of a rut
you need luck
but you're stuck
and you don't know how

Don't have to be
a big bucks Hollywood star
Don't have to drive
a supercar to get far
Don't have to live
a life of power and wealth
Don't have to be
beautiful but it helps
Don't have to buy
a house in Beverly Hills
Don't have to have
your daddy paying the bills
Don't have to live
a life of power and wealth
Don't have to be
beautiful but it helps

You need more than a big blank cheque to be a lover or
a Gulfstream jet to fly you door to door
somewhwere chic on another shore
You need more, you need more, you need more,
you need more, you need more, you need more, you need love

Too much of anything
is never enough
Too much of everything
is never enough

Boy, it's tough
getting on in the world
when the sun doesn't shine
and a boy needs a girl
It's about getting out of a rut
you need luck
But, you're stuck
and you don't know how

Don't have to be
a big bucks Hollywood star
Don't have to drive
a supercar to get far
Don't have to wear
a smile much colder than ice
Don't have to be
beautiful but it's nice

You need more than
the Gerhard Richter hanging on your wall
a chauffeur-driven limousine on a call
to drive your wife and lover to a white tie ball
You need more, you need more, you need more
You need more, you need more, you need more, you need love

I believe
we can acheive
the love that we need
I believe
call me naive
that love is for free

Love etc. - Pet Shop Boys

Angående "Inkys" hår.

Min stora J har ju färgat sitt hår lila, vilket så klart inte gått obemärkt förbi. Det syns liksom om man går från blondin till lila över en helg. Detta har lett till en diskussion här hemma. Stora J har nämligen en vän som även hon älskar lila och hon färgade sitt hår i denna färg i somras. Hennes föräldrar blev galna. Indragen månadspeng blev straffet för detta tilltag. Man ser ju liksom inte "normal" ut med lila hår. Usch då.

Älskade maken och jag har ställt oss frågande till denna reaktion. Vi talar nämligen om mycket välartade tonåringar här. Inga busungar som rantar omkring på stan och dricker häxblandning och spyr i buskar. Inga bråkstakar som mobbar/mobbas på msn och letar reda på sina antagonister på stan för ett uppfriskande slagsmål. Inga boffande/knarkande/supande/misshandlande bråkiga hormonstinna varelser. Helt vanliga tjejer som gärna spenderar kvällarna med en mangabok eller 20, lite skramlig hårdrock ur högtalarna (det tycker jag är lite usch..), en bra rulle att titta på. Eller som i stora J's kompis fall, gärna vid symaskinen - här har vi en designer i vardande!

Och hon får indragen månadspeng för att hon färgar håret lila.................................

Jag hade kunnat förstå den indragna månadspengen om hon hade kommit hem full, eller med barn, eller med en blåtira. Men lila hår........ Urtvättbar färg dessutom...... Jag förstår helt enkelt inte vad det är som är så hemskt med det. Det är ju bara ett uttryck för ens personlighet.

Nåja, det är ju inte min unge och jag ska väl inte lägga mig i, men nog finns det värre saker att hänga upp sig på. Är det verkligen bättre att se ut som tjejerna i Vecko Revyn och vara ute och härja på helgerna, än att sitta hemma vid sin symaskin med lila hår? Hon var väldigt fin i det lila håret dessutom. Synd att hon inte kommer göra om det. (Fast om jag var hon vet ju jag hur jag skulle fira min 18-årsdag!)