Angående "Inkys" hår.

Min stora J har ju färgat sitt hår lila, vilket så klart inte gått obemärkt förbi. Det syns liksom om man går från blondin till lila över en helg. Detta har lett till en diskussion här hemma. Stora J har nämligen en vän som även hon älskar lila och hon färgade sitt hår i denna färg i somras. Hennes föräldrar blev galna. Indragen månadspeng blev straffet för detta tilltag. Man ser ju liksom inte "normal" ut med lila hår. Usch då.

Älskade maken och jag har ställt oss frågande till denna reaktion. Vi talar nämligen om mycket välartade tonåringar här. Inga busungar som rantar omkring på stan och dricker häxblandning och spyr i buskar. Inga bråkstakar som mobbar/mobbas på msn och letar reda på sina antagonister på stan för ett uppfriskande slagsmål. Inga boffande/knarkande/supande/misshandlande bråkiga hormonstinna varelser. Helt vanliga tjejer som gärna spenderar kvällarna med en mangabok eller 20, lite skramlig hårdrock ur högtalarna (det tycker jag är lite usch..), en bra rulle att titta på. Eller som i stora J's kompis fall, gärna vid symaskinen - här har vi en designer i vardande!

Och hon får indragen månadspeng för att hon färgar håret lila.................................

Jag hade kunnat förstå den indragna månadspengen om hon hade kommit hem full, eller med barn, eller med en blåtira. Men lila hår........ Urtvättbar färg dessutom...... Jag förstår helt enkelt inte vad det är som är så hemskt med det. Det är ju bara ett uttryck för ens personlighet.

Nåja, det är ju inte min unge och jag ska väl inte lägga mig i, men nog finns det värre saker att hänga upp sig på. Är det verkligen bättre att se ut som tjejerna i Vecko Revyn och vara ute och härja på helgerna, än att sitta hemma vid sin symaskin med lila hår? Hon var väldigt fin i det lila håret dessutom. Synd att hon inte kommer göra om det. (Fast om jag var hon vet ju jag hur jag skulle fira min 18-årsdag!)