Adaptioner

Varning! Detta inlägg innehåller spoilers om filmen/tv-serien/romanen "Stolthet och fördom" (av Jane Austen). Du läser på egen risk.

Jag har haft en lite diskussion med vännen G på Facebook angående filmen "Stolthet och fördom" med Kiera Knightley i rollen som Elizabeth Bennet. Som Jane Austen-freak har jag lite invändningar mot filmen, men jag tycker trots det att den är så bra att den förtjänar betyget 5/5, som G hade gett den. Mina invändningar gäller smådetaljer som jag tycker har försvunnit i adaptionen. Små detaljer som jag är fullt medveten om är bortvalda av manusförfattaren för att få ner romanen till en 2 timmar lång film.

Med anledning av denna diskussion satte jag mig ner denna gråa och blåsiga eftermiddag och tittade på sagda film som jag haft haft otittad i min dvd-samling alldeles för länge.

Kiera Knightley och Matthew MacFadyen som Elizabeth Bennet och Fitzwilliam Darcy. 2005.

Colin Firth och Jennifer Ehle i samma roller från BBCs tv-serie från 1995.

Vill man ha en absolut, bokstavstrogen, adaption får man vända sig till den förträffliga tv-serien om 6 avsnitt som BBC gjorde 1995. Tv-serien är 5 ½ timme lång och ger mer utrymme till att återge även de små detaljerna. Den är så noggrant adapterad att flera av replikerna stämmer till minsta lilla stavelse med de som återges i romanen. Alla miljöer är som de beskrivs i romanen och tempot är mycket långsammare. Det får ta sin tid att bli kär helt enkelt.

Det finns tre saker från filmen från 2005 som stör mig lite extra.

1. Mr Wickham - I romanen träffar vi den svekfulle mr Wickham mycket mer än vad vi gör i filmen. Man får en helt annan bild av honom där. Han börjar som en charmant herre som väcker känslor hos Elizabeth och hans berättelse bidrar stort till hennes avsky mot Darcy. Darcys handlande mot Wickham får även det en djupare förklaring och man förstår därför på ett helt annat sätt varför Darcy väljer att hjälpa familjen Bennet när han rymmer med Lydia. Jag gillar även att man på ett bra sätt får se att han får sitt straff i äktensapet med den flamsiga Lydia. Serves you right!
2. Frieriet - I romanen friar Darcy till Elizabeth i prästgården efter det att hon på alla sätt undvikit att träffa honom på Rosings. I filmen är de i en park, det ösregnar och de är på vippen att kyssas fastän de precis har läst lusen av varandra. Efterspelet med Darcys brev blir även det lite hastigt. Det är mycket mer förklarande i romanen, och det är med det brevet Elizabeth börjar se Darcy på ett annat sätt. Jag tycker det försvinner i filmen, men eftersom jag vet så gör det inte mig så mycket.
3. Slutet - Jag hade tills idag bara sett USA-versionen av filmen och jag höll på att få tuppjuck på det slutet! Dravel, rent ut sagt. Till min glädje upptäckte jag så idag, när jag tittade på min dvd för första gången, att i UK-versionen så är slutet bra. Riktigt jädra tokbra, till och med! Vad man blir snuvad på med UK-slutet är en kyss, men det kan jag leva med.

En annan anledning till att jag tycker att filmen är bra adapterad är att den inte utger sig för att vara en trogen adaption genom att kalla filmen "Jane Austens Stolthet och fördom". Hade de gjort det hade jag blivit tokig på ändringarna, nu anser jag att det är helt okej med manusförfattarens fria tolkningar. En film som gjorde mig lite arg i det avseendet är "Bram Stokers Dracula" men det har jag bloggat om tidigare.

Summa summarum: om en film är baserad på en bok så är regeln i 98% av fallen att boken är bättre. Helt enkelt för att det får plats så mycket på de där boksidorna, som går förlorat när man översätter det till rörliga bilder och repliker. Att försöka överföra en känsla som en författare omsorgsfullt skrivit en och en halv sida om kan vara svårt.

Det händer ofta så mycket i en roman att det kan vara svårt (eller omöjligt) att få med allt i en normallång film. Mindre viktiga karaktärer editeras bort, i "Stolthet och fördom" har till exempel en av Bingleys systrar uteslutits och Elizabeths morbror har gått från 4-barnsfar till barnlös. Små sidospår i berättelsen utesluts eller skrivs om för att passa bättre i dramaturgin. Och det är helt okej så länge som filmen är "baserad på" och inte utger sig för att vara en noggrann adaption genom att lägga in författarens namn i titeln.

Det finns undantag till regeln om att boken är bättre än filmen, enstaka tillfällen där filmen är vida bättre eller i varje fall lika bra. Så här på rak arm kan jag komma på tre sådana, varav en är en trilogi:

• "A walk to remember" baserad på en roman av Nicholas Sparks. Är så religiös och sliskigt slemmig som roman att det nästan är ett under att någon ens ville skriva manus av den.
• "Det levande slottet" baserad på en roman av Diana Wynne Jones där man önskar att författaren kunde ha hållit sig till sak.
• "Sagan om ringen"-trilogin. Nej, jag gillar inte böckerna, men älskar filmerna.

En och annan Tolkien-fanatiker står nu upp och skriker åt datorn. Det här är min åsikt, du måste inte hålla med.