Final i Glooooben!

Jaha. Så satt man där ännu en lördagkväll med två alltför uppspelta barn och med humöret någon annanstans. Tycker att det bara blir sämre och sämre med den här tillställningen. Det som förut var en av årets höjdpunkter för mig har blivit ett tidskonsumerande jippo som lämnar en bitter eftersmak i munnen.

Ja, jag tycker faktiskt det var bättre förr. Med en (1) tävling, jurygrupper och i stora finalen så var det max 20 länder som alla sjöng på sitt eget språk. Det var liksom det som var grejen, man tävlade med en låt - inte ett uppträdande.

Lilla A och lilla E var i varje fall nöjda med gårdagens tävling eftersom de höll stenhårt på Eric Saade. Jag lät dem till och med rösta en gång var, som den ömma moder jag är. De for runt som studsbollar i vardagsrummet när det stod klart att deras favorit vunnit. Det var ju roligt för dem. Typ. Själv tyckte jag mest det var jämn skit.

Min åsikt om årets finalbidrag:

1. Danny Saucedo - In the club: In genom ena örat ut genom det andra. Fast dansvänlig. Kan han få pluspoäng för.
2. Sara Varga - Spring för livet: Bara för att det är en angelägen låt betyder inte det att det passar i alla format. Här är ett sådant där ställe där jag tycker den är tokfel.
3. The Moniker - Oh my God!: Beatles på rullband. Typ.
4. Brolle - 7 days 7 nights: Erkänner att jag var ute i köket och gjorde morotsstavar med dip åt mig här, så jag hörde aldrig låten. Däremot fick jag extremt dåliga vibbar när jag såg snabbreprisen. Han såg ut som en karaktär ut någon skräckfilm. Huga.
5. Linda Bengtzing- E det fel på mig?: Lilla A svarar "ja" på den frågan. Som en påskkyckling på uppåttjack. Förtjänade verkligen den lägsta poängen från svenska folket.
6. Nicke Borg - Leaving home: Men guuuud vad tråkigt det är med powerballader! Somnar stående.
7. Swingfly - Me and my drum: Ägnade mig åt lite soffdans. För den var dansvänlig. Lite party så där. Men ändå lite för... tradig...
8. Sanna Nielsen - I'm in love: Jaha, men det är inte jag. Som älskade maken sade: "Det ser ut som en show från 70-talet".
9. The playtones - The King: I mitt tycke en riktigt jävla skitlåt. Så gissa vad jag har på hjärnan idag. Just det... Kill me now, please.
10. Eric Saade - Popular: "Don't say it's impossible, I know it's possible..." Oh vilket innovativt rim! Not. Barnens favorit som sagt. Snyggaste dansnumret i varje fall. Kommer kanske inte skämmas ihjäl när den här är i Tyskland. Kanske.