Läsecirklen om "Sarahs nyckel"

Läsecirkeln har flamsat och tramsat och fikat hos H den här gången. Hon bjussade på kladdkaka och te, samt kaffe till nye medlemmen K, som ersatt K. Boken vi lyckades prata om, bland allt flams och trams var "Sarahs nyckel" av Tatiana de Rosnay.

När H presenterade den här boken för oss var min spontana kommentar att det verkade vara en "feel good by feeling bad"-bok. Alltså en bok som man blir känslomässigt berörd av på ett sätt som inte är alltför angenämt, för att sedan lägga den ifrån sig med en känsla av att man är lite rikare i livet. Att det är bra och att vi lärt oss något.

Vi kan ju börja med att vi lärt oss att vi är okunniga. I varje fall känns det så, och det är helt okej. Och kanske till och med meningen. För de händelser som sker i boken är verkliga men dolda. Man har liksom inte fått lära sig vad som hände i Frankrike under andra världskriget, på samma sätt som man fått lära sig om Tyskland eller Polen. Så att man inte känner till Frankikes roll i judeutrotningen kanske inte är så konstigt.

Jag citerar baksidestexten:

" Paris 1942. Sarah, en 10-årig judisk flicka, gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer - Vel'd'Hiv. Hon låser dörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir dygn och Sarahs desperation växer.

Paris 2002. Inför 60-årsdagen av Vel'd'Hiv, ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.

Sarahs nyckel lyfter fram de tabun och den tystnad som omger en skamfläckad händelse i Frankrikes historia, samtidigt som den skildrar en modern kvinnas liv i dagens Frankrike och USA. Tatiana de Rosnay har skrivit en varm och inkännande roman om utanförskap, hemlängtan, skuld och familjeband, men också om människans inre styrka och hur viktigt det är att inte glömma det som varit."

Vad tycker vi då? Älskar vi det här?

Ja och nej.

Sarahs berättelse känns in i märgen. Det är den man vill ha - det man vill veta. Julia, skribenten, känns i vissa fall onödig. Vi skiter liksom i hennes privatliv. Vi vill veta vad som hände med Sarah och hennes bror. Hur livet gestaltade sig för dem. Istället får vi en massa oväsentligt om Julias äktenskap och en lägenhetsrenovering.

Första halvan av romanen berättas ur två olika synvinklar. Sarahs berättelse berättas med kusiverad stil, och Julias med vanlig hederlig typsättning. Där den kursiverade stilen försvinner, försvinner även en hel del av tempot i berättelsen. När man inte längre får förstapersonssynvinkeln på det som händer Sarah, utan bara Julias iakttagelser och inhämtade kunskaper, så är det inte längre lika intressant. Fokus tas från Sarah och läggs på Julia.

Och som sagt - Sarahs berättelse är mycket intressantare läsning än Julias dito.

Betyg är bara inkommet från 6 av cirkelns medlemmar. J hade inte riktigt läst färdigt och bad att få återkomma med sitt när hon läst klart.

Det pendlade rätt rejält den här gången. Från 2 till 4,5 på vår femgradiga betygsskala. Av 6 deltagare blev snittbetyget 3,3. Över medel med andra ord.

Nya medlemmen K valde, på begäran, en förhoppningsvis rolig bok. Hennes val föll på "Ers Majestät olycklige Kurt" av Lena Ebervall och Per E Samuelson.

Nästa träff blir i mitten av augusti.