En bokcirkel utan ett ord

Jo det skulle vara något det. Att vi träffas utan att prata. Tjena mittbena liksom. Vi kacklar som tre hönshus när vi träffas. Men om boken vi snackar om heter "Utan ett ord" (av Linwood Barclay) så måste jag vitsa till det lite. Det är ungefär lag på det.

Hamnade ute i lantlig idyll hemma hos Å, där jag raskt konstaterade att det inte skulle räcka med endast en bit av den goda chokladkakan hon ställde framför mig. Ge hit liksom. Och sen te på det, som det ska vara. 

Självklart pratade vi om ungefär en miljard saker som inte rörde boken. På väg hem kunde vi konstatera att det nästan är så att boken är en anledning att träffas och ha roligt. Jag är inte den enda som längtar till våra träffar. Det är kul att träffas hemma hos varandra, fika och prata några timmar. Självklart pratar vi om boken, men inte bara. Boken är anledningen, men att ses har blivit det viktiga.

Den här omgångens anledning var en deckare. Den handlar om ett mystiskt försvinnande.
När Cynthia vaknar på morgonen efter ett gräl med sina föräldrar, upptäcker hon att hennes mamma, pappa och bror är borta. 25 år senare medverkar hon i ett tv-program om olösta kriminalfall för att förhoppningsvis få en lösning på vad som hänt hennes familj. Och nya saker kommer fram - saker som kanske borde varit kvar i det förflutna.

Det första som slog oss var berättaren i boken. I den inledande prologen är det berättat i tredje person och vi hade kanske förväntat oss att det skulle fortsätta så, men det visade sig från och med det första kapitlet, att det var Cynthias make som var berättaren. Första person således, men kanske inte den man hade väntat sig. Man kunde ju tro att det skulle vara ur Cynthias synvinkel, även om man en bit in i boken förstår varför det är hennes man som är röst. Det var ingenting man hängde upp sig på dock, utan man vande sig snabbt, mer något man inledningsvis blev lite förvånad över.
Storyn var väldigt spännande. Det var helt klart en deckare i "bara ett kapitel till"-stil och den var mycket lättläst. Nästan lite för lättläst ibland. Jag fick en känsla av uppsats på gymnasiet. Lite taffligt språk, flöt liksom ovanpå på något sätt. Där kom frågan upp huruvida det var författarens fel eller översättarens, men känslan i texten tror jag nog att översättaren är oskyldigt till. Det kändes lite som att den hade behövt en omarbetning till innan den gick till tryck. Typ.
Sedan var väl kanske upplösningen inte direkt trovärdig om man  säger så. Lite för osannolik, lite för konstlad och lite för många skurkar för att det skulle falla just den här läsecirkeln på läppen.

Det fattas betyg från två av våra deltagare, men i dagsläget ligger det på 2,8/5. En av oss var tyvärr sjuk och hon hyste inte direkt varma känslor för texten. Hon skickade nämligen med en 1:a i betyg och den drog ner hela medlet. Annars var det 3 eller 3,5 hela vägen.
Jag gav ursprungligen en 4:a i betyg, men under de veckor som gått sedan jag läste klart har jag sänkt mitt betyg till en trea. För även om jag tyckte det var en spännande story så var språket ganska så dåligt och upplösningen lite väl osannolik. Och en av karaktärerna var så motsägelsefull att det nästan blev larvigt, och det var en av de centrala karaktärerna i hela mysteriet. Så nä - det fick bli en sänkning.

Nästa gång träffas vi på Nobeldagen. Ett alternativt Nobelprisutdelande i litteratur kan man säga. Efter mycket vånda lyckades jag äntligen välja nästa bok. En kvinnlig variant på Dan Brown, med änglar! Danielle Trussoni heter författaren till "Angelologi - Änglarnas tecken". Den fikar vi oss igenom i december.

Men vad i!

Bilden snodd från Illamasqua.

Jag säger då bara det! Mitt habegär bara växer. Slänger på en sådan här på önskelistan också. Särskilt parfymen. Om inte annat för att jag tycker flaskan är så läcker. Med sötaste lilla snigeln på. Göllig!

På årets önskelista

Eh... Ja tack för fan. Ge hit!

Kattkavalkad

Jag har ju faktiskt en katt till. Det är inte bara knäppskaftet Cullen som bor i det här huset. Hans "syster" Schumi är dock av det normalare slaget och har inte lika många knäppheter för sig, så jag kommer på mig själv med att inte blogga om henne lika ofta. Hon är mer en äta-sova-skita-katt, men de sakerna gör hon med bravur. 

Bered er på bildspam. Gillar man inte katter kan man hoppa över det här. Men jag älskar mina små missar så jag kan inte låta bli. Sådeså!

Ligger gärna och sover i den här korgen. Brukar stå i Lilla E:s rum.

Filrester är utmärkt frukost åt en liten katt.

Morgongos i närbild.

Myser lite extra ihop med Teddy, som nallen heter.

Platt-tv? Nej tack, om katten själv får välja.

Vad är grejen med att dricka ur kranen egentligen? Måste testas.

Sova i skuggan på altanen är grejer det!

Är man söt som en docka så...

Jo. Hon låg och tvärsov sådär. Tills hon trillade ner.

På favoritpallen.

Uppe på tvn igen. Med huvudet utanför och öppna ögon. Najs.

Veckans nyheter

Här i Örebro får vi varje vecka en gratistidning i brevlådan med det snillrika namnet Örebroar'n. Lite nyheter, lite reportage, massor av annonser. Jag gillar den. Nyheterna består främst av små notiser och idag satte jag nästan morgontet i halsen när jag läste om en väskryckning som ägt rum.

På väg hem i söndags natt, klockan närmare ett för att vara bestämd, blev en kvinna alltså väskryckt av några ungdomar. Bestulen alltså. Jävla tråkigt.
Tråkigare ändå är att man väljer att påpeka, som allra sista mening i hela notisen (och notiser är korta grejer) att kvinnan vid tillfället var berusad.

Jamen tack då! Fick hon skylla sig själv då? Om en man hade varit på väg hem från krogen och blivit rånad - hade det då påpekats att han varit berusad? Känner mig tveksam till det.

Men så är det ju så ofta, om en kvinna blir utsatt för ett brott så ska hon skuldbeläggas.
Vid en våldtäkt är det tyvärr inte alls ovanligt att man får redogöra för hur många sexuella kontakter man har haft, om man varit berusad, om man varit utmanande klädd, om man kämpat emot, om man varit tydlig med att man inte vill.
Som att sådana saker egentligen spelar någon roll.
Det heter våldtäkt av en anledning - för att man inte var med på det. Det begicks våld mot någons kropp och själ. Oavsett hur många öl man druckit, hur kort kjol man haft, eller hur många man legat med.

Men nu - nu kan man inte ens bli väskryckt utan att det var ens eget fel. För att man var berusad.
Gör ju att det känns lite extra olustigt att bo i just Örebro, eftersom det tydligen är en av Sveriges mest våldtäktstäta städer. Nu har vi en till som härjar runt, efter att en viss serievåldtäktsman äntligen blivit satt bakom lås och bom. Som jag alltid trott - tar man ett rötägg så står ett gäng andra på kö för att ta över.

Är snäll och bjussar på notisen i sin helhet. Saxat ur Örebroar'n v. 43 2011.

Pojkar ryckte ifrån kvinna handväska
Örebro: En kvinna blev av med sin handväska när en grupp med ungdomar ryckte den ifrån henne vid ettiden natten till i måndags. Efter en stund kom några pojkar tillbaka med väskan, som dock saknade kontanter och kontokort. Kvinnan var berusad när hon utsattes för stölden.

Min knäppa katt i bilder

Livet med Cullen blir sällan tråkigt. Här är diverse av hans hyss i bild.

Leker kurragömma och gömmer sig under hallmattan. Jag hittade honom...

Blir förvirrad och tror att han är en halsduk. Eller en vetevärmare. Händer dagligen.

Gosdags. Då mular man ner ansiktet i mattes filt och spinner vilt ett par minuter.

Funderar på att rymma genom våra vipp-fönster. Via mikron kanske?

Eller genom badrumsfönstret kanske? Skit samma att det är en bra bit ner.

För den ultimata sovpositionen - knöla ihop hallmattan och sov på ena benet. Bättre än en tempurmadrass!

Dricka vatten ut en skål? Varför då när jag har dresserat människorna att sätta igång vattenkranen åt mig?

Tittar efter det stora barnet när hon ska gå till skolan. Hon är fin upp-och-ner också. Promise.

Mamma

Min mamma är världens bästa. När jag är sjuk är det henne jag längtar efter, hennes svala hand på min varma panna.Oavsett hur gammal jag blir.

Min barndom doftar kanelbullar och det där speciella flata brödet hon brukade baka. Söndagssteken där jag och min bror fajtades om ändbitarna. Bären som plockades i skogen och rensades vid köksbordet. Hemkokt saft och sylt.

Min mamma har den bästa famnen att krypa in i. Min mamma var min trygghet under alla oroliga år. Alltid där. Alltid redo att lyssna och komma med goda råd. Vi har inte alltid varit sams, men vi har alltid älskat varandra.

Min mamma är ljudet av stickorna som klickade när hon stickade en ny tröja åt mig, eller ett par nya sockor. Min mamma är att tvätta ansiktet på kvällen, måla naglarna korallröda, små lappar på köksbordet med läppstiftsmun på. Min mamma är hårgos, en mjuk kind, en glad blick. Min klippa.

Hon är en underbar mormor till mina barn, och en underbar farmor till mina bröders barn. En sådan mormor och farmor vill jag bli en dag.

Min mamma är en på miljonen.
Min mamma är också 1 av 9.

I början på sommaren fick hon diagnosen bröstcancer. Därför ber jag er om ett bidrag till Cancerfondens Rosa bandet-kampanj. För att jag älskar min mamma.

Cancerfonden har pg 90 1986-0, eller så kan man skicka ett sms tll 72988 med texten ROSA för att skänka 50 kronor. Ditt bidrag hjälper. Tillsammans kan vi besegra cancer. Du är väl med?

Tack.

PS. Mamma mår bra idag. Cancern upptäcktes tidigt efter en mammografi. Så gå när du blir kallad. Snälla. Tänk på att du är värdefull.

Svar till Perny

Min vän Perny kan inte alls förstå varför jag är rädd för oskyldiga små spindlar... Personligen förstår jag inte hur hon kan vara rädd för getingar. Fobier slår olika tydligen. 

För mig är de alltid som den på bilden. Fast med 8 ben.

Höstpromenad

En solig söndag i slutet av oktober. Vad att göra? För att inte slösa bort hela dagen valde vi en promenad längs med Svartån. Utgångspunkt Strömsborg.

Mamman och två av de små barnen. Det tredje, stora barnet, ville inte följa med. Och pappan fick fotografera.

Vackra vyer finns det gott om.

Och blickar man uppåt finns där vackra färger i trädens kronor med den klarblå himlen där uppe.

Två träd som gillar varandra. Ibland så mycket att de växt ihop.

Funderar de på att slänga sig  plurret?

Även en vattenpöl kan vara vacker när man ser de leriga löven på bottnen. Lilla A och Lilla E blev väldigt förtjusta i dessa pölar.

Vackra stammar, knotiga rötter och slingrande snår.

På köpet fick jag rosiga kinder och den godaste friskaste luften i lungorna. En dag med guldkant.

Pretty In Pink

Det är ju fortfarande oktober, den rosa månaden. Vad kan då passa bättre än att påminna om denna braiga låt. Som är med på soundtracket till en braig film.
Ja - jag är en sucker för 80-talets high schoolfilmer. Molly Ringwald en mulen dag och solen börjar skina. Typ. Funderar på att klippa mig och är aningens Andie-fixerad just nu.
I filmen syns även James Spader, Andrew McCarthy och Jon Cryer. James Spader har alltid varit ögongodis för mig.

Låten framförs av The Psychedelic Furs. Lätta Bowie-komplex där...



Så, idag tänker jag tvätta lakan och titta på "Pretty in pink". Ni då?

Nässpray

Här sitter jag med röd näsa i busskuren och väntar. Det sitter en kille bredvid mig. Klädd i kostym med slips. Han läser tidningen. Vi är de enda människorna som syns till på säkert 20 meters omkrets eller mer.

Känner ett plötsligt behov av att nysa. Vad att göra? Jo - det enda logiska är såklart att inte nysa i armvecket utan på den där killen bredvid mig. Han den där enda på 20 meters omkrets eller mer.

Men det gör inget. För han är också förkyld.
Fast det hörs inte för han hittade såndär *pscht pscht*.

Reklam när den är som mest irriterande.

Mrs Data utvärderar

Jag är ju ingen beautybloggare, som får små rara paket i brevlådan med smink och krämer att testa och utvärdera. Jag köper sådant jag tror kan passa mig, och oftast stämmer det. Ibland blir det felköp dock, eller besvikelser av andra anledningar. 

De senaste veckorna har jag testat följande produkter, och här kommer en liten utvärdering.

Jag har problem med känslig hårbotten som lätt blir irriterad och kliar. Jag hoppades stort på det ekologiska shampot från Urtekram, oparfymerat och med bara aningens kokosdoft. Shampot löddrar inte alls mycket, eftersom det inte innehåller uttorkande sulfater. Alltså passar det här shampot min känsliga hårbotten. I teorin. I praktiken - njaaaa. Det torkar inte ut hårbottnen, men det kliar fortfarande, så jag kan inte vara 100% nöjd. Dessutom upplever jag att topparna blir lite torra och frissiga och håret tovar sig lätt.
Betyg 2,5/5. Jag vill testa något annat, men kan tänka mig att återvända.

Så fyllde man 40 och ja, det märks på hyn. Jag är yttorr med en del ytliga blodkärl och det börjar komma linjer. Så jag testade Youth Code serum från L'Oreal. Och nu vill jag inte vara utan den någonsin mer! Min hudton har blivit jämnare, huden är slätare och linjerna syns mindre. Särskilt har jag en linje vid näsan jag inte gillar, som jag upplever inte är lika tydlig längre.
2 droppar morgon och kväll, efter rengöring innan kräm. Att den dessutom kostar under 200 kronor och räcker flera månader - bara plus i kanten.
Betyg 5/5. Love it!

Nivea Pure & natural Milk & honey köpte jag i förhoppning om att den skulle kunna ersätta mitt älskade HoneyStick från The Body Shop, som utgått ur deras sortiment sedan några år tillbaka. Det kunde det inte. Det är på inga sätt ett dåligt läppbalsam, det är inte det, men det lever inte upp till mina höga förväntningar. Det känns som vilket annat läppgunk som helst och doftar inte alls så mycket honung som jag hade hoppats på. Jakten fortsätter.
Betyg 3/5.

För ett tag sedan vann jag ett hudvårdskit inne hos LipGloss Bitch. Kitet skänktes av Softskin, kommer från Mádara och är ekologiskt. Det består av Delicate cleansing milk, Deep comfort toner, Eye repair cream, Deep moisture cream samt Regenerating night cream.
Rengöringen luktar marsipan! Bara det skulle få mig att köpa den igen. Sedan att den dessutom rengör ordentligt utan att torka ut eller irritera min känsliga hud - ja, det lutar åt ett nytt köp. Betyg 5/5.
Aniktsvattnet tycker jag varken gjorde till eller från. Betyg 1/5.
Ögonkrämen gillar jag mycket. Superdryg, försvinner in i huden kvickt som attan och gör huden mjuk och smidig. Men det slår inte favoriten... Betyg 4/5
Dagkrämen har en mysko doft. Gräsmatta? Ogräsrensning? Sprita ärter? Något grönt, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Den tar tid på sig att försvinna ner i huden, men väl där gör den huden mjuk. Jag är dock inte överförtjust. Betyg 2/5.
Nattkrämen märker jag knappt av, och det är positivt enligt mig. Ingen påträngande doft, ingen fet hinna i ansiktet. Den bara är där. Å andra sidan tillför den inget exeptionellt heller. Betyg 3/5.

Köttfri tisdag

Det har ju gått lite mode i att ha "Meatfree Monday", och det är ju bra. I min familj har vi kört vegetariska dagen länge. Oftast inte måndagar dock, eftersom jag inte alltid äter hemma på måndagar. Den här veckan blev tisdag vegodagen, och som så ofta förr blev det en smaskig pastarätt. Just den här har jag längtat efter ett tag. 

Receptet kommer från Rachael Ray, som har en talk show som visas på 3:an varje förmiddag. Hon avslutar varje program med att laga något gott, vinka in i kameran och säga "This is what could be for dinner tonight". Och idag blev det sant - igen. Fast jag har gjort om receptet lite grann, ska erkännas.

Californienpasta med kronärtskocka och citruspesto


Ett knippe persilja
En handfull skållade mandlar
Rivet skal från 1 apelsin, 1 citron och 1 lime (bara det yttersta)
1 klyfta vitlök
1 dl riven parmesan
olivolja

Börja med peston. Lägg persiljeblad, mandel, vitlök, ost och citrusskal i en matberedare. Mixa tills det är rejält finhackat och tillsätt sedan oljan i en fin stråle tills peston går ihop och tjocknar.

1 purjolök
1 burk kronärtskockshjärtan
olivolja
salt och peppar

Dela och skölj ur purjon noga, skiva den i ½ cm tjocka skivor. Häll av kronärtskockorna och dela dem i fjärdedelar. Hetta upp lite olivolja i en stekpanna och fräs lök och kronärtskocka på medelvärme ungefär 5 minuter tills det mjuknar. Smaka av med salt och peppar.

Under tiden bör man ha kokat pasta och sparat lite av pastavattnet innan man hällde av den.
Blanda ner pesto och det frästa i pastan, späd med vattnet allteftersom så att pastan blir krämig.
Servera med extra ost att riva över.

Och till efterrätt körde vi en fruktsallad med hallonkeso. Fruktsalladen bestod den här gången av apelsin, persimon, äpple, clementin och passionsfrukt. Men det där gör man ju som man vill.

Fågeldansen?

Maroon 5 har en ny singel, ett samarbete med Christina Aguilera. 

Bild snodd någonstans på nätet.

"Moves like Jagger". Och i videon en massa inklipp på Jagger himself och dansare/modeller av diverse kön som visar vad bra de är på att röra sig som Mick Jagger.

Lyssnar på texten och inser att de menar att det är sexigt att röra sig som Jagger.

Really? Sexigt att röra sig som en nackad höna? 

För övrigt gillar jag låten. Bra att dansa till. Inte som Jagger.

Japp - jag har lite tråkigt idag. Du då?

Den sida av Formel 1 som inte är kul att se på

Platsannons i Korean Times inför Formel 1-loppet 2011.

Sökes! Du unga, snygga, smala tjej som ser bra ut i bikini och kan gå och stå i 15 centimeter höga klackar.

Dina arbetsuppgifter: hålla i en skylt, stå på rad och applådera samt le. Vi står för uniformen som består av några tygstycken och tandtråd.

Välkommen med din ansökan till "Kvinnosyn anno 1800-tal".

Eller så undrar jag bara lite stillsamt detta -vad i hela friden har en halvnaken kvinnokropp med bilsport att göra? Varför i hela friden ska det stå en rad med 50 smala, snygga, väldigt utmanade klädda tjejer och klappa i händerna när pristagarna är på väg från banan till prispallen?

Det är sånt här som kan få mig att bli förbannad. Det är sånt här som gör att jag nästan glömmer att det var kul att Red Bull säkrade sitt konstuktörsguld i dag.

Och ja - loppen i Asien är värst med detta, men det förekommer självjävlaklart i de övriga loppen också.
Fult.

Punschpralin

Ni vet hur det kan vara ibland. Man blir helt galen i ett godis under en period. Jag har haft min fruktnapps-period, min Ferrari-period, min Turkisk peppar-period, min hallonlakritsskalle-period och nu har jag helt oförhappandes ramlat in i en punschpralin-period.

Efter dagens tripp till lokala Ica Maxin, där vi veckohandlat och kanske köpt en och annan lördagsgodis, så står jag med älskade maken på parkeringen och filosoferar över detta fenomen. Älskade maken har bara haft en enda godisvurm alla de 13 år jag känt honom och det är sura gelégodisar, så han kände inte direkt igen fenomenet för egen del även om han sett mig gluffa i sig en och annan godistyp.

Jag undrade lite grann hur det kunde bli så, att jag helt plötsligt hade fått nippran på att äta punschpraliner. Och han - mannen jag älskar och som påstår att han älskar mig - svarar:

- Det är för att du har fyllt 40. Det är åldern som tar ut sin rätt.

Ibland är det tur för honom att jag vet att han bara skojar....

För det gjorde du väl? Älskling?

Rosa lördag

Idag - mina damer och herrar - är det Rosa lördag. En bra dag att visa stöd, omtanke och att skänka en liten peng till Cancerfondens Rosa bandet-kampanj.

För att bara visa att du tycker att bröstcancer (och alla annan cancer också) är en jävla skitsjukdom - sätt på dig något rosa. En rosa slips, en rosa scarf, rosa örhängen, rosa läppstift, rosa nagellack, rosa klänning, rosa vadsomhelst. Bara det är rosa.

Vill du bidra med pengar till cancerforskningen och behöver nya trosor? Då är idag en bra dag att besöka Lindex underklädesavdelning. 10% av det de säljer underkläder för idag, skänks nämligen till Cancerfonden.
Sedan finns det en massa andra rosa prylar man kan lägga pengar på. Soppåsar, keso, te, ögonskuggor, handkräm, morötter, nagellack, armband, Rosa bandet. Lista på rosa varor hittar du här.

Sedan vill jag uppmana er att göra det till en vana att känna igenom era bröst! Lär dig hur de ser ut och känns när de är friska så att du vet det, då är det lättare att veta när något inte står rätt till. Gå på dina kontroller. Och nu menar jag inte bara bröstkontroller utan se till att pallra dig iväg och ta dina cellprover. Det eventuella obehag en sådan undersökning kan innebära, är värt det om man tänker på vad alternativet kan vara.
Mer information om bröstcancer och olika undersöknings- och behandlingsmetoder hittar du här.

Ta hand om dig - du är värdefull!

Sms:a ROSA till 72988 för att skänka 50 kronor eller sätt in valfritt belopp på Cancerfondens pg 90 1986-0. Ditt bidrag gör skillnad.

Tävlar lite

Alltså - att jag gillar vampyrer är ju inget nytt för er som läst här förut. Mina inlägg om vampyrer och om Dracula brukar generera många träffar. Onsdagkvällar är höjdpunkten på veckan nu när jag får se Eric i "True blood" blotta huggtänderna, och i november har "Breaking dawn" premiär. 

Men här är en serie jag aldrig fastnade för - "Vampire diaries". Jag har läst de första två böckerna också och om dem tyckte jag sådär. Max.

Egentligen borde jag ha fallit pladask för den här - unga snygga vampyrer och intriger i high school, men nej, det ville sig inte riktigt. Min ursprungsuppfattning var att det var ju konstigt att någon med jättehakan Allan ska föreställa att vara en underskön vampyr, och måste hon den där (Elena?) alltid se så jädra nollställd ut? Dessutom gick den på någon konstig tid och meningen var att jag skulle spela in den vilken gick sådär. Jag tappade intresset efter tre avsnitt.

Men nu har min nyfikenhet väckts igen och jag känner att jag kanske har missat något trots allt. Så jag gör ett försök att vinna en box med säsong 1 + 2 av "Vampire diaries" inne hos Seriedrottningen. Alltid trevligt att läsa en blogg skriven av någon som tittar på fler tv-serier än mig.

Alvhilda

Jag har en god vän, Perny, som trogna läsare borde veta om vid det här laget. Särskilt som jag länkar till hennes blogg titt som oftast.

Jo, den här vännen och jag har ett gäng gemensamma intressen. Ett av dem är att skriva. Men hon har kommit aningens längre än mig, som mest skriver och förkastar hela tiden och aldrig kommer vidare i storyn. Hon har kommit så långt att hon skrivit det första utkastet på en roman, den första i en trilogi. Det utkastet har jag precis läst och kommenterar järnet på.

Och kom ihåg var ni läste det först - ser ni en roman som heter "Alvhilda" så köp den för bövelen! För det är den jag precist läst. Och jag vill väldigt, väldigt gärna läsa del två och tre också.

Jag har bestämt hur bokomslaget ska se ut också. Perny har ingen talan.

Frustration!

Nu vill jag fanimej i min lilla låda ha ett jobb! Det här är inget roligt. Alls.

Ont i magen och grina varje dag? Känna sig totalt värdelös och överflödig? Nej tack.

Få piffa sig varje morgon, utföra ett gott dagsverke och känna sig ledig när man är det och inte bara extra lat? Ja tack.

Jag är alltså en lagom gammal kvinna, lite rund om magen. Jag är glad, arbetsvillig och en fena på att lära mig nya saker, dessutom inte rädd för att fråga om det är något jag inte kan eller förstår. Jag är lojal, snäll, envis, bra på att baka kakor till fikat, utbildad lärare i yoga, har mer än 12 års erfarenhet från detaljhandeln och behärskar svenska och engelska ungefär lika bra. Älskar att läsa, älskar nagellack, älskar katter (utom de lösspringande fanskapen som skiter i min trädgård), älskar te, älskar min familj, älskar vackra ting.

Jag är dessutom en bortslösad arbetskraft, som just nu tappat sugen totalt. För eftersom jag inte är berättigad till a-kassa (eftersom jag driver eget pyttelitet företag som yogalärare) så är jag inte intressant att få ut på arbetsmarknaden. Jag får ingen hjälp alls av Arbetsförmedlingen mer än att de säger "fortsätt som du gör" varannan månad när jag pratar med någon på kundtjänst. Hade jag varit under 25, stämplat eller sjukskriven hade de jobbat häcken av sig för mig. Nu har jag fått klara mig själv sedan december. Tack och bock. Var det Arbetsförnedringen ni kallades? Bra smeknamn tydligen, för mitt stavningsprogram reagerade inte alls på det...

Jag vill ha ett jobb. Ungefär vad som helst - men jag vill inte ringa telefonsamtal för jag har någon typ av social fobi vad gäller telefoner, och jag har inget körkort så jag kan med andra ord inte köra bil. Och jag kräks av blod och nålar så inget inom vården.

Min dröm skulle vara en bokhandel. Eller en nagellacksaffär. Eller en tebod. Eller alla ovanstående alternativ hopslagna till en.

Kom igen nu - anställ mig! Pretty please with sugar on top?

Sovovanor

Idag har älskade maken tagit ledigt från jobbet. Vi ska nämligen röja upp i trädgården och här hemma. Slänga en massa skräp. Har hyrt släpvagn och så. Den är vår 4 timmar idag och vi ska hinna åka till återvinningsstationen med trädgårdsavfall i massor, diverse skräp och saker som ska lämnas till återvinning. Som mina dip in-removerburkar (miljöfarligt) och gamla leksaker som går att sortera in under den käcka lilla visan "i allt som rör sig, lyser eller låter, sitter ett batteri som ska lämnas åter". Sånt ska vi roa oss med idag.

Så himla fint att jag vaknar klockan 4 på morgonen med ett ryck och tror att hyllan över sängen ska ramla ner i huvudet på mig.

Det visade sig att skramlet jag vaknat av var älskade maken som vaknat till och skulle kolla vad klockan var och i sitt famlande knuffat omkull en ärad-vare-gud-i-höjden-denna-har-jag-gjort-i-slöjden-födelsedagspresent från lilla A. Det skramlet trodde jag var en Lackhylla som var på väg ner i huvudet på mig i sällskap med diverse böcker, fotoramar och prydnadspryttlar.

Tror ni jag somnade om sedan? Nej. Det gjorde jag inte. För jag började jaga upp mig över Håkan Juholt, fackförbund och Handels a-kassa. Efter en timme kunde jag bara konstatera att jag inte ens var trött och att ligga där i mörkret faktiskt började kännas en aning som bortslösad tid. Så jag bestämde mig för att gå upp och läsa. Och dricka varm mjölk.

Så jag satte mig med datorn i knät och började läsa min väns manus, som hon arbetar med. Surfade runt lite. Blev inte trött alls, så jag satt kvar. Straxt innan 7 gick jag in i sovrummet där älskade maken låg och trynade och stängde av min väckarklocka. Onödigt att den ringer om jag ändå är uppe. Lagade frukost till små skolbarn. Krånglade som vanligt lite extra med lilla E. Älskade maken stod som en fågelholk i hallen och iakttog hela spektaklet. Fick intyga att det var så varje morgon.

Sedan gick jag och lade mig igen. Nu har jag sovit två timmar till, älskade maken har hämtat släpvagnen och operation trädgård/husröjning har börjat. Jag ska bara dricka upp mitt te först. Och hänga den där tvätten som precis snurrat klart i tvättstugan.

Diss

I vanliga fall skriver jag om en bok om jag har tyckt om den. Tänkte att jag skulle göra tvärtom den här gången. Se det som en varning om du vill, eller läs ändå. Man blir ju liksom intresserad av att läsa en bok som fått så mycket beröm av kritiker och läsare, sålts till massor av länder och så. 

Saxat beröm från pocketutgåvans omslag:

"Det är en av de absolut starkaste romaner jag läst på länge." SvD

"En av 2010s garanterat bästa svenska romaner." Bokhora

"Till sista andetaget" av Anne Swärd

Saxat motsatsen till beröm ur min läsedagbok:

"Den här boken är jag besviken på. Till och med jävligt besviken. Att det tog 9 dagar att läsa ut den beror på att jag inte ville läsa den. För jag tycker att den är dålig.
Hattig tidlinje, tråkig handling, tråkigt skrivet, dåligt slut.
Har hört så mycket bra om den här att det inte är undra på att jag blir besviken när det är så satans kasst!
Vill aldrig läsa något av Anne Swärd igen. 
Jävla skitbok. Årets bottennapp tror jag minsann. Funderade på en tvåa, men nej. Den förtjänar inte det. Blä!"

Betyg 1/5

Och det är min åsikt, som jag får ha. Sådetså!

Söndagmorgon

En lugn morgon. Tittar på Formel 1, Japans Grand prix, och ser hur Sebastian Vettel säkrar världsmästartiteln med tre lopp kvar att köra och trots att han "bara" kom trea. Vann gjorde Jenson Button, som jag gillar. Fast ingen av dem kör för favoritstallet Ferrari.

Lackar om naglarna i ännu en rosa nyans och gillar vad jag ser. Snygg cerise.

Lilla A fixar frukost till hela familjen. Brer mackor och blandar O'boy till sig och lillasyster. Han är en fin kille.

Känner att jag har det bra. Väldigt bra.

Som jag trodde!

Det bidde inte Joyce Carol Oates i år heller.

Men att Tomas Tranströmer får priset gör mig glad ändå - 1974 var senaste gången en svensk fick priset, eller två rättare sagt då Eyvind Johnsson och Harry Martinsson delade på priset det året.

Fast nu är det ju som så att karlar fått priset två år i rad, så i jämlikhetens namn borde 2012 års pris gå till en kvinna. Som vanligt hoppas jag på Joyce Carol Oates. Bara ett års väntan till.

I väntans tider

Idag är det dags - Nobelpriset i litteratur. Vem som får det tillkännages av Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund klockan 13.

Som boknörd tycker ju jag att det här är en av årets roligaste händelser. Som alltid hoppas jag att Joyce Carol Oates får det, men förståsigpåarna sätter sina pengar på Tomas Tranströmer, Adonis och Bob Dylan. Jag förbereder mig på ännu en besvikelse.

Om två timmar vet jag. Spännande!

En gul kanin på Stortorget i Örebro

Herregud vilken hallå det varit runt den gula kaninen som legat på rygg på Stortorget i Örebro sedan i somras. Särskilt stort hallå har det varit kring det faktum att den ska bort igen, rivas. Som att det kommer som en överraskning. Om ett konstverk deltar i en tillfällig utställning så hörs det liksom på namnet att den inte kommer få vara kvar. Tillfällig being the operative word here...

Så här såg kaninen ut för några veckor sedan när jag skulle hem från en logekväll. Det regnade också, så nej - han/hon/den/det brukar inte vara sådär blank. Inte heller brukar den vara hel. Att lägga en stor gul kanin på rygg på ett centralt torg i Örebro inbjuder tydligen till förstörelse. Berusade ungdomar (säkert en och annan så kallad vuxen också) som klättrar, bryter, klottrar och förstör. Har läst så mycket i lokalpressen om vandaliseringen kring Open Art i år, att jag undrat vad som kostat mest - själva konstverken eller att ständigt laga dem? Vad jag tyckte om Open Art i sin helhet kan du läsa här, nu koncentrerar vi oss på det mest omtalade verket - kaninen.

Vad är den omtalad för då? För att den ligger med rumpan vänd åt kyrkan (som jag gifte mig i), för att den är jättestor, för att den är gul, för att den är söt, för att den är ful, för att den har statyn av Engelbrekt 2 cm från rumpan och man var tvungen att dela lyktstolparna kring sagda Engelbrekt. Men mest av allt för att den ska bort. Det har skapats grupper om kaninens bevarande på Facebook, man ordnade ringdans kring den för någon vecka sedan, lokala aktörer inom handeln har försökt köpa den för att bevara den på annan plats i staden, eller låt oss vara ärliga - för att dra uppmärksamheten till sin handelsverksamhet. Konstnären tackade nej till det eftersom han inte ville att hans konstverk skulle användas i kommersiellt syfte.

Och nu är det dags - nermonteringen började igår.

Så här såg kaninen ut igår när jag var på väg till logen. Om man vill kan man visst få ta med sig en bit av kaninen hem att göra vad man vill med. Annars sorteras materialet i olika containrar för vidare transport till den sista vilan. Jag lade ut den här bilden på min Facebooksida igår, och reaktionerna lät inte vänta på sig. Allt från bort med skiten, till varför och ledsna smileys.

Och vad tycker då jag? Jag tycker det är rätt att kaninen försvinner. Jag var aldrig förjust i placeringen av den och jag tycker i ärlighetens namn inte att den är värst fin. Kanske en aning rolig, men inte fin. Det tråkiga är bara att den inte blir bevarad. Jag hade gärna sett att den hamnade i Kumla, i deras permanenta skulpturutställning Konst på hög. Där kunde den ha fått ligga och blicka upp i skyn utan att ett gäng överförfriskade typer ska klättra runt på den.

Oktober

Jag kommer tjata hål i huvudet på er den här månaden. Om vilken fin färg rosa är och hur mycket jag tycker att ni ska köpa rosa band, rosa lypsyl, rosa nagellack, rosa te, rosa flingor. För ditt bidrag hjälper faktiskt. Idag är överlevnaden för patienter som diagnostiserats med bröstcancer uppe i 80%, och det är ju bra, men det finns fortfarande 20% som inte klarar sig. Mammor, systrar, döttrar, vänner (ja, jag vet att män också kan få bröstcancer - men det är ju en hel del vanligare bland kvinnor).

Min nagellacksblogg är helt rosa den här månaden. Även om jag skulle trilla över världens finaste gula lack så får det vänta till november. Oktober är rosa.

Sätt att hjälpa:

• Sätt in ditt bidrag på pg 90 1986-0.
• Messa ordet ROSA till 72 988 för att skänka 50 kronor och få ett fint digitalt rosa band till din mobil.
• Köp rosa bandet. I år är det en minikollektion om 6 omfamningar i design av Lena Philipsson och Per Holknekt.
• Köp någon av de rosa varorna ute i butik. Lista på varorna finns här.

Och glöm inte att känna igenom dina bröst. Ofta är det så man först upptäcker förändringar, så ta för vana att titta på dem och känna igenom dem. Lär dig hur de känns och ser ut så att du snabbt kan hitta förändringar. Gå på mammografi när du blir kallad. Ta hand om dig.

D.I.S.C.O.

Ibland kan jag tycka att jag är en urusel mamma. Som när jag inte blir alldeles till mig av förtjusning över att barnen vill ha kalas. För om sanningen ska fram så avskyr jag att hålla i kalas. Inte mina egna för då dricker jag bubbligt vin, men det känns liksom inte helt okej att dricka prosecco när man har huset fullt av andras barn.

Men - lilla E ville så gärna ha ett kalas, och mormor bidrog med sponsring, så jag kunde liksom inte slingra mig längre. Så trots att det var nästan två månader sedan födelsedagen så var det bara att bita i det sura äpplet och ordna discokalas. (Ordet "discokalas" sägs gärna med lite eftertryck. Som en dålig/hysterisk reklam för pruttlera eller något.) Stora J flydde fältet. Smart unge det där.

Lämpligt nog finns det ett rum i huset som är ganska omöblerat, nämligen min yogastudio, så vi dukade upp där med chips, popcorn och läsk samt ett gäng gulliga cupcakes som blev uppätna så snabbt att det nästan visslade om det. Korv och bröd så klart, presentöppning, dansstopp, dans i största allmänhet och skattjakt efter godispåsar. 

Två timmar senare var jag mör, mina öron ville helst lämna huvudet och söka asyl på en öde fjälltopp, och mina fötter kändes som att de var råa in på benet. Jag överdriver lite. Däremot talar jag fullkomlig sanning när jag säger att jag hade nedräkning hela kalaset. Bara en och en halv timme kvar.... Bara en timme kvar... Bara 45 minuter kvar.... Bara 20 minuter kvar.... Bara fem minuter kvar.... Men så hämta era ungar då!

Typ så.

Och nu är det bara städningen kvar.

Jag ska ha klass imorgon förmiddag. Wish me luck. För inte 17 kommer jag städa nu. Orkar inte. Ska dricka GT och äta överblivna chips. Sådeså!



PS. "Sat nam" står det på väggen, det stämmer. Det är ett mycket använt mantra inom kundalini/livsyoga (same same but different) och betyder "jag är sanning". Det är min fina vän som gav mig den väggmålningen i 40-årspresent. Älskar den - och dig E!