Frustration!

Nu vill jag fanimej i min lilla låda ha ett jobb! Det här är inget roligt. Alls.

Ont i magen och grina varje dag? Känna sig totalt värdelös och överflödig? Nej tack.

Få piffa sig varje morgon, utföra ett gott dagsverke och känna sig ledig när man är det och inte bara extra lat? Ja tack.

Jag är alltså en lagom gammal kvinna, lite rund om magen. Jag är glad, arbetsvillig och en fena på att lära mig nya saker, dessutom inte rädd för att fråga om det är något jag inte kan eller förstår. Jag är lojal, snäll, envis, bra på att baka kakor till fikat, utbildad lärare i yoga, har mer än 12 års erfarenhet från detaljhandeln och behärskar svenska och engelska ungefär lika bra. Älskar att läsa, älskar nagellack, älskar katter (utom de lösspringande fanskapen som skiter i min trädgård), älskar te, älskar min familj, älskar vackra ting.

Jag är dessutom en bortslösad arbetskraft, som just nu tappat sugen totalt. För eftersom jag inte är berättigad till a-kassa (eftersom jag driver eget pyttelitet företag som yogalärare) så är jag inte intressant att få ut på arbetsmarknaden. Jag får ingen hjälp alls av Arbetsförmedlingen mer än att de säger "fortsätt som du gör" varannan månad när jag pratar med någon på kundtjänst. Hade jag varit under 25, stämplat eller sjukskriven hade de jobbat häcken av sig för mig. Nu har jag fått klara mig själv sedan december. Tack och bock. Var det Arbetsförnedringen ni kallades? Bra smeknamn tydligen, för mitt stavningsprogram reagerade inte alls på det...

Jag vill ha ett jobb. Ungefär vad som helst - men jag vill inte ringa telefonsamtal för jag har någon typ av social fobi vad gäller telefoner, och jag har inget körkort så jag kan med andra ord inte köra bil. Och jag kräks av blod och nålar så inget inom vården.

Min dröm skulle vara en bokhandel. Eller en nagellacksaffär. Eller en tebod. Eller alla ovanstående alternativ hopslagna till en.

Kom igen nu - anställ mig! Pretty please with sugar on top?