Sagostund

Om det tar tre dagar att läsa en bok kan man lugnt påstå att den var lättläst. Alltså var "Stardust" av Neil Gaiman lättläst. 

Det här är en saga för vuxna och som sådan inte värst lång, straxt över 300 sidor inklusive vissa illustrationer och rätt så stor text. Det var bara att plöja på.

Bildkälla AdLibris

På den engelska landsbygden, i den lilla staden Wall, bor Tristran Thorn. Han är djupt förälskad i den vackra Victoria och för att vinna hennes hjärta lovar han henne att han ska ge henne den stjärna de sett falla. För att komma till platsen där stjärnan fallit måste han gå genom porten muren och in i det okända landet där mystiska saker händer och allt man kan föreställa sig kan hittas.

Att den här berättelsen var så lättläst är både till dess fördel och dess nackdel. Fördelen är så klart att det går fort att läsa och att man snabbt hänger med i persongalleriet. Nackdelen är att den inte kommer nära inpå, jag känner aldrig riktigt med någon av karaktärerna.
Sagoformen är dock fint fångad och lite lagom tillskruvad så att man aldrig riktigt kan slappna av och tro att allt bara är frid och fröjd. Det förekommer både sex och mord och våldsamma handlingar, inklusive slakt av ett magiskt djur. Det är just de där lite överraskande elementen som gör att man aldrig riktigt får den där pluttenuttiga känslan över den här sagan, här får det vara mer Grimm än Disney.

Det här var min första bekantskap med Neil Gaiman i bokform, och jag blev helt klart sugen på att läsa mer av honom. Mitt betyg på "Stardust" blev 3/5.

"Kiss me," he pleaded. "There is nothing I would not do for your kiss, no mountain I would not scale, no river I would not ford, no desert I woukd not cross."
He gestured widely, indicating the village of Wall below them, the night sky above them. In the contellation of Orion, low on the Eastern horizon, a star flashed and glittered and fell.
"For a kiss, and the pledge of your hand," said Tristran, grandiloquently, "I would bring you that fallen star."