torsdag 22 januari 2015

Säsongssammanfattning: Buffy the vampire slayer, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Jag vet inte jag. Ska jag verkligen spendera mer tid i Sunnydale och se om den här serien skärper sig, eller ska jag lägga den på hyllan för gott? Jag har nämligen hört rykten om att "Buffy" skärper till sig efter de två första säsongerna och blir så där bra och fantastiskt som ryktet påstått, men jag vet inte om jag ska våga tro på det riktigt. 
För att vara en serie med så pass många viktiga kvinnliga karaktärer så är det väldigt mycket sexism. Väldigt mycket vita karaktärer också, man ser knappt ens några färgade elever i korridorerna i skolan och tro mig - jag har verkligen letat efter lite ovitt. Och så är det vääääääligt heteronormativt också. 
Jag får liksom en lite dålig smak i munnen av det här. Samtidigt så vill jag inte riktigt ge upp eftersom jag har hört så mycket bra om serien. Samt att jag är jävligt envis av mig. Jag har ju "bara" fem säsonger kvar. Typ.

Bildkälla Notes from my notebooks
Lite så här ser jag ut när jag tittar på Buffy. Whaaaaaat?
Favoritavsnitt: 2x17 "Passion". Jenny försöker ge Angel hans själ tillbaka, men han vill inte ha den och gör allt för att stoppa henne.
2x22 "Becoming, part 2". Buffy måste fatta flera svåra beslut och hennes mamma får äntligen veta sanningen om vem Buffy är.

Favoritkaraktär:  Willow. Med Buffy som tvåa. Tror jag.

Favoritpar: *suck* Det är väl meningen att man ska gilla Buffy och Angel, men jag är inte så jädra förtjust faktiskt. Så jag säger Willow och Oz.

Bäst i säsongen: När Angel förlorade sin själ och blev 100% demon igen. Jag gillade honom mer som elak märkte jag.

Värst i säsongen: De extremt tillgjorda dialekterna. Alltså - jag satt med skämskudden så fort Drusilla visade sig i bild. Överhuvudtaget tycker jag att Drusilla är en hemsk, och överflödig, karaktär. För att inte tala om Kendras jamaicanska. Det. Låter. Bara. Så. Pinsamt. Dåligt.

Övriga kommentarer: Jag har egentligen något som är ännu värre än dialekterna, och det var jag inne på i inledningen av detta inlägg - nämligen sexismen. Sådan där inrotad sexism som man kanske inte ens lägger märke till för att man är så otrevligt van vid att vara omgärdad av den, men jag ser den. Tyvärr.
Särskilt avsnitt 2x20 "Go fish", var väldigt illa. Där blir Buffy utsatt för vad som närmast kan beskrivas som ett våldtäktsförsök, och får höra både från gärningsmannen och rektorn att hon borde klä sig anständigare för annars "ber hon om det". Samtidigt som Cordelia anklagar Xander för att ha sprungit iväg "som en tjej" och uppmanar honom att öva på att springa som en man.
Alltså - det är fan inte okej. Särskilt inte att skuldbelägga offret för ett sexuellt övergrepp. Här var jag liksom tvungen att pausa ett tag och skrika lite i en kudde. Eller något. Jo tjena - jättebra kvinnosyn. Joss Whedon är kung. Eller inte.

6 kommentarer:

  1. Jag och maken pratade om det efter vårt samtal och han undrade om tiden filmen var gjord kan påverka hur hårt man kan kritisera den. Att sådant som vi nu förfäras över inte alls varit till diskussion och därför inte heller går att använda som argument mot dem. På samma sätt som jag tänker när jag inte analyserar Tolkien efter moderna mått. Samtidigt så är det ju som du säger, när du talar om Tolkien, att han har ändå kvinnofientliga och rasistiska budskap som inte riktigt funkar idag. Kanske är det så man ska säga även om Buffy, då funkade det (eftersom man inte riktigt var lika upplysta då), idag skär det sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, det skär sig ändå lika mycket idag, trots hur det stod sig då, försökte jag säga.

      Radera
    2. Njae... Alltså - jag säger det hela tiden att det märks att den här serien snart firar 20 år, och då inte bara i modebilden. MEN!!! När Buffy utmålas som en så bra karaktär för tjejer, en riktig förebild och serien hela tiden får nya tittare som ser upp till henne, kanske just för att folk säger att Buffy är så himla bra som förebild, då känner jag att det kanske är bra om jag som skeptiker kan komma in och inte bara älska allt rätt av. Jag säger inte att Buffy är tvärdåligt, för då hade jag inte funderat på om jag ska sluta titta - då hade jag gjort det - jag säger att det finns problem med den här serien som kanske bör påpekas.
      Visst är det så att man har lärt sig en del med de år som gått, och jag hoppas och tror att man idag inte skulle släppa igenom en scen där en tjej blir beskylld för det övergrepp hon utsatts för på grund av sin klädsel. Däremot så VET jag att den där kommentaren om att "springa som en tjej" skulle gått igenom, eftersom det är negativt att vara tjej. Typ. Just den här säsongen gick på TV när jag läste genusvetenskap så hade jag sett den då hade jag sett de problemen redan då, så i mina ögon har de sakerna varit förlegade länge, men vi har kanske kommit lite längre i vårt genustänk i Sverige än vad man gjort in the land of the "free".

      Varför skulle du å andra sidan INTE kunna analysera Tolkien utifrån dagens synsätt? Är inte det ett förträffligt sätt att belysa hur snedvridet det har sett ut och hur accepterat det var, och hur långt vi har kommit idag? Tolken vinner ju också nya läsare hela tiden och har en hur stor fanbase som helst, betydligt större än Buffys. Så jo - jag tycker att man kan se på filmer, eller läsa böcker, med "dagens"glasögon oavsett närifrån de kommer och jag tycker visst det att man kan använda det problematiska man finner i dem emot dem. Om inte annat så för att belysa att vi har kommit en bit på väg. Men vi har förbonkat långt kvar att gå, och Joss Whedon ser jag inte som en förebild som så många andra gör. Inte Buffy heller, i varje fall inte de två första säsongerna.

      Radera
    3. Jo, jag säger inte emot. Det jag menade med att inte kunna analysera Tolkien är att det inte blir en rättvis jämförelse eftersom jag jämför olika böcker.

      Radera
  2. Nu ska vi se om jag KAN kommentera. Har försökt några gånger tidigare i din blogg men men..

    Jag är ju som du kanske vet en Buffynörd, men jag halkade in på serien av ren slump och jag gjorde det i säsong 4. Kanske är det en av anledningarna att jag fastnade för serien för jag minns att första gången jag kollade serien från början fann jag de första säsongerna rätt kassa. Nuförtiden är det dock inte så, säkerligen för att jag lärt känna karaktärerna så ingående att jag ursäktar deras brister.

    Som ni pratar om här så har serien inte alltid åldrats med värdighet, och trots all min fanboism gentemot Joss Whedon är han INTE den perfekte feministiska förmedlaren han ofta utmålas som. BtVS är ofta utseendefixerad, stereotyp och sunkig på andra sätt, men det finns också en tydlig önskan att motverka sådant beteende.
    Drusilla är min absolut minst omtyckta karaktär i Buffyverse, hon känns påklistrat "wacky" och saknar förankring i berättandet. Detta blir bättre men jag tror det hela bottnar i att Julia Landau inte är en speciellt bra skådis.
    För mig är storheten i serien hur de viktiga karaktärerna hela tiden varierar mellan att vara starka, föredömliga och vacklande, motsägelsefulla. Precis som riktiga människor. Fast riktiga människor som dessutom råkar vara satta på jorden för att döda fula gummimaskmonster.

    Jag hoppas du kommer inse storheten i BtVS.
    Kram,
    Magnuz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas också att jag gör det, för jag har hört så mycket gott om den här serien att jag verkligen vill tycka om den. Jag avskyr den inte, som sagt, men jag vill liksom tycka om den MER än vad jag gör hittills.
      Jag började titta med förhoppningen om att Buffy skulle vara just den där kvinnliga förebilden man har hört att hon - och serien - ska vara, så döm då om min förvåning och besvikelse när den trillar ner i dessa fällor. Jag hade hört ord som "banbrytande", och det tycker jag inte riktigt att det känns som när det slinker igenom victim blaming och den typen av sexistiska uttalanden som "slå som en tjej" är, alltså när det utmålas som något som är negativt att vara tjej/kvinnlig.

      Nu har jag fått höra att det är i säsong tre-fyra det blir riktigt bra, så jag hoppas på det och jag har bestämt mig för att inte sluta titta på Buffy. Än. Jag har till och med hört att om man är en Buffyist så vill man gärna låtsas om som att de första säsongerna inte riktigt existerar.

      Gällande Drusilla - jo, jag tror absolut att det beror på att Julia Landau inte är en direkt bra skådis. Maken till överspel alltså. Och som sagt, hennes tillgjorda brittiska accent får mig att gömma min bakom skämskudden mest hela tiden.

      Jag ser fram emot att få se hur det här utvecklar sig, och för att se om jag kan trilla ner i Buffy-fällan. Men om det inte blir bättre på vissa för mig kritiska punkter så kommer jag överge den här båten. För det är ju inte meningen att jag ska bli squibad* av att se vissa avsnitt, som jag blev av "Go fish".

      *Squib = något som får en att börja må dåligt, men inte så illa som triggad ner i ångestgropen.

      Radera

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.