torsdag 22 januari 2015

Säsongssammanfattning: Buffy the vampire slayer, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Jag vet inte jag. Ska jag verkligen spendera mer tid i Sunnydale och se om den här serien skärper sig, eller ska jag lägga den på hyllan för gott? Jag har nämligen hört rykten om att "Buffy" skärper till sig efter de två första säsongerna och blir så där bra och fantastiskt som ryktet påstått, men jag vet inte om jag ska våga tro på det riktigt. 
För att vara en serie med så pass många viktiga kvinnliga karaktärer så är det väldigt mycket sexism. Väldigt mycket vita karaktärer också, man ser knappt ens några färgade elever i korridorerna i skolan och tro mig - jag har verkligen letat efter lite ovitt. Och så är det vääääääligt heteronormativt också. 
Jag får liksom en lite dålig smak i munnen av det här. Samtidigt så vill jag inte riktigt ge upp eftersom jag har hört så mycket bra om serien. Samt att jag är jävligt envis av mig. Jag har ju "bara" fem säsonger kvar. Typ.

Bildkälla Notes from my notebooks
Lite så här ser jag ut när jag tittar på Buffy. Whaaaaaat?
Favoritavsnitt: 2x17 "Passion". Jenny försöker ge Angel hans själ tillbaka, men han vill inte ha den och gör allt för att stoppa henne.
2x22 "Becoming, part 2". Buffy måste fatta flera svåra beslut och hennes mamma får äntligen veta sanningen om vem Buffy är.

Favoritkaraktär:  Willow. Med Buffy som tvåa. Tror jag.

Favoritpar: *suck* Det är väl meningen att man ska gilla Buffy och Angel, men jag är inte så jädra förtjust faktiskt. Så jag säger Willow och Oz.

Bäst i säsongen: När Angel förlorade sin själ och blev 100% demon igen. Jag gillade honom mer som elak märkte jag.

Värst i säsongen: De extremt tillgjorda dialekterna. Alltså - jag satt med skämskudden så fort Drusilla visade sig i bild. Överhuvudtaget tycker jag att Drusilla är en hemsk, och överflödig, karaktär. För att inte tala om Kendras jamaicanska. Det. Låter. Bara. Så. Pinsamt. Dåligt.

Övriga kommentarer: Jag har egentligen något som är ännu värre än dialekterna, och det var jag inne på i inledningen av detta inlägg - nämligen sexismen. Sådan där inrotad sexism som man kanske inte ens lägger märke till för att man är så otrevligt van vid att vara omgärdad av den, men jag ser den. Tyvärr.
Särskilt avsnitt 2x20 "Go fish", var väldigt illa. Där blir Buffy utsatt för vad som närmast kan beskrivas som ett våldtäktsförsök, och får höra både från gärningsmannen och rektorn att hon borde klä sig anständigare för annars "ber hon om det". Samtidigt som Cordelia anklagar Xander för att ha sprungit iväg "som en tjej" och uppmanar honom att öva på att springa som en man.
Alltså - det är fan inte okej. Särskilt inte att skuldbelägga offret för ett sexuellt övergrepp. Här var jag liksom tvungen att pausa ett tag och skrika lite i en kudde. Eller något. Jo tjena - jättebra kvinnosyn. Joss Whedon är kung. Eller inte.