Junifavoriter

Jag har vissa saker som återkommer på bloggen - Dagens, FredagsFilmen, MåndagsMotivation och så klart att jag avslutar månaden med dess favoriter. Och eftersom det är sista juni idag - gissa vad?

Bok/fic: Det har gått segt med läsningen av böcker den här månaden. En enda bok har jag läst ut och det är "How Star Wars conquered the universe" av Chris Taylor och om den tyckte jag inte så värst. Jag har bara läst ett par kapitel i min nästa bok, så den uttalar jag inte om än.
Jag har inte läst överdrivet många fics heller faktiskt - undrar vad jag gjort med min tid? Nåväl. Bäst den här månaden är nog "This might be irony" av thepsychicclam, en Sterek AU i high school-miljö som baseras på en Taylor Swift-video.

Film: Om jag varit på bio? Nej. Men jag har äntligen fått igenom att vi ska se Star Trek-filmerna - vi är snart inne på Next Generation-filmerna och det är där mina favoriter finns.

Tv-program: Älskade maken och jag roas just nu av "Veep" som vi frukosterar till ibland. Annars tycker jag väldigt mycket om "Agent Carter".

Frisyr: Många höga tofsar blir det. Och knuten är fortfarande min bästis. Behöver en ny hårmunk dock, för min har gått sönder. Hittar bara gigantiska i butik.

Kläder: Har en ny favorittop från Monki, som syns här ovan, och en klänning från samma ställe som jag troligen kommer bo i i sommar.

Nagellack: Amal från Zoya. Helt underbart - särskilt matt som det ska vara.

Upptäckt: Håller man det bara litet så är det inte superhemskt att fira födelsedag. Men jag skulle ha hoppat över att göra tårtan själv för den var ett stressmoment. Allt som kunde gå fel gjorde det. Fulaste tårtan någonsin, men den smakade bra.

Extra speciell rolighet: Träffade båda mina bröder i midsomras, samt merparten av deras barn, och det är alltid roligt. Att mina sväron var med gjorde saken ännu trevligare. Så midsommarafton helt enkelt.

Mitt eget favoritinlägg: Det blir delad favoritplats i juni på den här punkten. Jag snöade in på James Bond i ett inlägg och det tycker jag alltid är roligt, och så tyckte jag om mina bröder i ett annat inlägg och det var också väldigt roligt.

Säsongssammanfattning: Agent Carter, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Innan man ser "Agent Carter" är det en bra idé att se första "Captain America"-filmen. Peggy Carter, seriens huvudkaraktär, presenteras i den filmen och det är även där vi får viktig bakgrundshistoria om hennes relation dels till Captain America och dels till Howard Stark. Ni vet - Ironmans pappa. 

I den här serien är Andra världskriget slut och Peggy Carter arbetar numera på Strategic Scientific Reserve, SSR, där hon trots sin agentstatus mest behandlas som en sekreterare som kan hämta kaffe och svara i telefon - hon är ju trots allt bara en kvinna. Hon får dock annat att göra när hon kontaktas av Howard Stark som behöver hennes hjälp. Hans valv med uppfinningar har nämligen plundrats och han behöver hjälp med att återfå dem medan han gömmer sig undan från en rättegång. Till hennes hjälp finns den trogne butlern Jarvis, som kanske har egna hemligheter i bagaget.

Bildkälla Disqus

Favoritavsnitt: 1x05 "The iron ceiling" Peggy får äntligen chansen att bevisa sitt värde som agent när hon skickas på ett uppdrag till Ryssland med Agent Thompson och Howling commandos. Agent Sousa gör en viktig upptäckt.

1x08 "Valediction" Howard Stark återvänder men hamnar i klorna på fienden. Leviathan slår till med allt de förmår. Deras mål - Manhattan. Om inte Peggy och Jarvis kan stoppa dem, men lite hjälp från Sousa.

Favoritkaraktär: Så självklart Peggy. 

Favoritpar: Total avsaknad kärlekspar. Så skönt! Men jag gillar verkligen samarbetet mellan Peggy och Jarvis, de utgör ett utmärkt brotp.

Bäst i säsongen: Att den här serien inte förskönar kvinnornas situation i efterkrigstiden. Det hade varit så lätt att låta Peggy vara en respekterad och betydande agent i SSR, men så var det inte på riktigt och så är det inte här. Jag tycker även om att hon säger ifrån till Sousa när han tar henne i försvar då hon anser att det inte är hans uppdrag och hon vet sitt värde ändå. Peggy behöver ingen riddare i blank rustning.

Värst i säsongen: Sexismen. Att karlarna trampar på Peggy och tar äran av hennes framgång. Det är jobbigt att se. Låt oss inte för ett ögonblick glömma bort att det faktiskt fortfarande ser ut så här på många arbetsplatser. 

Övriga kommentarer: "Agent Carter" fick chans till en andra säsong mycket tack vare påtryck från fans, men sedan tog det slut. Jag har alltså bara en säsong kvar att se. Jag tycker det är mycket synd, för det här är en både spännande och intressant serie, i varje fall om man gillar hela tjottablänget med Avengers-filmerna och så där. Som jag gör.

The Imperial march-Dagens

Låt: "The Imperial march" av John Williams.
Outfit: T-shirt från Monki, vid byxa från HM.
Smink: Ögonbrynsgel från Model co., mascara från IsaDora.
Nagellack: Yellow från Pop.
Frisyr: I knut. Numera nytvättat.
Doft: Rain från Marc Jacobs.
Smycken: Örhängen från Esprit, armband från Edblad - födelsedagspresent från sväronen.
Klocka: Ingen.
Frukost: Pannkakor där jag blandade ner riven morot och vallmofrö i smeten, serverade med banan och lönnsirap. Te!
Fika: Te - för det är en dag som slutar på g, valnötsglass, jordgubbar och en aning choklad.
Middag: Teriyakilax med ris, ugnsrostad sesammorot, chiligurka och sallad.
Pryl: Varuscanner.
Träning: Yogapass för rygg och nacke.
Kvällsnöje: "Hateful 8".
Att tillägga: När man får gosa med Schumi the cat gäller det att fånga ögonblicket på bild. Idag fick jag gosa med henne flera minuter innan hon fick nog.

"How Star Wars conquered the universe" av Chris Taylor

Senast utlästa bok, och det tog ett tag, har egentligen titeln "How Star Wars conquered the universe - The past, present and future of a multibillion dollar franchise". Puh!

Bildkälla Goodreads

Den här boken gav jag till älskade maken i julklapp och han fullkomligt älskade den. Han är målgruppen också - de där som älskar Star Wars, har sett filmerna så många gånger att de kan dialogen utantill och som har svalt fakta och kuriosa om filmerna sedan de såg dem för första gången. "How Star Wars conquered the universe" tycker han till och med är en av de bästa böckerna om Star Wars som han någonsin har läst.
Jag kan förstå denna förtjusning för det här är en väldigt välskriven bok som baseras på egna erfarenheter och upplevelser, intervjuer i massor och efterforskningar i källmaterial både från när och fjärran. Boken är en sorts inofficiell biografi över George Lucas och hans arbete med Star Wars och som sådan är den säkert alldeles förträfflig.
Men.

Jag älskar inte Star Wars. Jag tycker om Star Wars och har sett alla filmerna mer än en gång. Så jag gillar Star Wars men jag älskar inte Star Wars. Jag är helt enkelt inte målgruppen för den här boken. Å andra sidan gillar jag film väldigt mycket och det var därför jag valde att läsa den här boken. Jag vill läsa om filmen, om hur manusen skrevs, hur effekterna gjordes, vilken betydelse för filmernas framgång musiken hade och all försäljning av merchandise - någonting som faktiskt exploderade just i anknytning till Star Wars. Jag är däremot måttligt intresserad av att läsa en biografi över George Lucas - då hade jag valt en annan bok. Problemet med den här boken - för mig - blir då att så stort fokus ligger just på George Lucas. Om musik och merchandise får man veta inte värst mycket alls - de seglas det förbi i några få korta kapitel. Däremot vet jag numera det mesta om George Lucas barndom, bilintresse, kärleksliv och hur hans skrivbord ser ut. Saker jag tycker är fullkomligt ointressant ur ett rent filmprespektiv. Visst kan saker som skett, eller sker, i ens liv påverka det man skriver, men man kan välja att förklara sådant i korta paragrafer och inte låta det få ta över handlingen i boken till bekostnad på annat som verkligen rör filmerna.

Som sagt var - jag tillhör inte målgruppen för den här boken. Jag tröttnade stundtals totalt på den och kunde lägga den ifrån mig i flera dagar, det var blott min egen envishet som gjorde att jag avslutade den. Boken innehåller också en massa slarviga typo-missar som jag inte för mitt liv förstår hur de kunde krypa igenom en granskning av texten.
Mitt betyg blev svala 2/5, älskade maken gav den betyget 4/5.

FredagsFilmen: Star Trek Beyond

Egentligen hade jag tänkt skriva om den kommande Star Trek-filmen, "Star Trek Beyond", efter det att jag hade sett den. Men så vaknade jag i måndags till en nyhet som gjorde mig superledsen. 2016 har skördat ytterligare ett dödsoffer, den här gången den blott 27-årige Anton Yelchin som spelar Chekov i Star Trek rebooten. Så det här inlägget är en hyllning till honom.

Bildkälla CelebNMovies

Anton Yelchin, 11 mars 1989 - 19 juni 2016

Bildkälla CelebNMovies

USS Enterprise fortsätter sitt uppdrag att utforska rymden och har nu kommit dit ingen annan har varit förut. I dess outforskade delar stöter de på en mystisk ny fiende som utmanar inte bara besättningen på Enterprise, utan allt det som Federationen står för.

It's all claimed by the earth-Dagens

Låt: "We have it all" med Pim Stones.
Outfit: Byxa och t-shirt från HM.
Smink: Inget.
Nagellack: Metallic match från HM. Födelsedagspresent från Chilipojken.
Frisyr: Någorlunda nytvättat men inte värst kammat. Så rufs.
Doft: Jag själv.
Smycken: Bara ringarna.
Klocka: Ingen.
Frukost: Te - såklart, knäckemacka med kaviar och ägg, grekisk yoghurt med min egen granola, smultron och en nektarin.
Fika: I två delar. Del 1: Cherry Coca cola. Del 2: Te och en liten skål med valnötter, kokosflagor, torkade jordgubbar och mörk choklad.
Middag: Tacotorsdag! Och ett litet glas rosé.
Pryl: Lakrits.
Träning: Hundpromenad av det aningen längre slaget, samt ett kort yogapass för rygg och nacke.
Kvällsnöje: Nöje och nöje. Försöker traggla mig igenom en bok.
Att tillägga: Mensvärk alltså - kan vi avskaffa det? Inte nog med att man blöder en massa ur snippan ungefär en gång i månaden, det gör ont också! Och man känner sig svullen som en Michelingubbe.

Säsongssammanfattning: Jessica Jones, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Gjorde ett misstag när jag började titta på "Jessica Jones" - jag skulle helst ha sett den här första säsongen innan jag såg säsong två av "Daredevil". Det är en del karaktärer som känns igen och den här säsongen utspelar sig mellan "Daredevils" två första säsonger. Märks på att de kommenterar händelser från varandras handlingar. Det är också en bra idé, för båda de här serierna, om man sett "Avengers" innan. De här serierna utspelar sig efter händelser i de filmerna som har betydelse här.

Jessica Jones handlar annars om - tadah! - Jessica Jones. En superhjälte som inte vill vara en superhjälte utan istället försörjer sig som privatdetektiv. Hon lider av PTSD efter att ha haft sin vilja kontrollerad av den mystiske Kilgrave. Hon försöker gå vidare efter hans död och förlika sig med vad hon gjorde när hon var i hans våld. Om han nu verkligen är död vill säga.

Bildkälla His and hers movie reviews

Favoritavsnitt: 1x01 "AKA Ladies night" Jessica anlitas för att leta upp en försvunnen collegestudent. Ledtrådarna för henne in i hennes eget förflutna och de minnen hon försöker undvika.
1x08 "AKA WWJD?" Jessica återvänder till sitt barndomshem för att bo med Kilgrave och föröka hitta en svag punkt hos honom.
1x13 "AKA Smile" Kilgrave testar sina nya förmågor och Jessica gör allt för att stå emot honom.

Favoritkaraktär: Trots att hon är väldigt trulig och sur mest hela tiden så är det så klart svårt att inte tycka om vår hjältinna Jessica Jones. Tycker också mycket om Malcom och Trish.

Favoritpar: Jessica och Luke. Ibland. Ibland inte.

Bäst i säsongen: Jag älskar när man verkligen känner av det är baserat på serier. Vissa bildrutor känns som hämtade ur seriealbumen, och det kanske de är, vad vet jag för jag har inte läst dem. Det är en lite tecknad serie-känsla över hela serien. För att inte tala om hur ofta jag satt och tänkte på film noir och dess hårdbarkade detektiver med voice over och jazzig bakgrunsmusik. Stående ovationer på det.

Värst i säsongen: Kommer inte på något ens om jag tänker efter lite.

Övriga kommentarer: David Tennant är tamigsjuttom briljant som skurk! Om man är van att se honom som Doctor Who nummer 10 kanske det är lite chockartat, men man ska icke glömma att han är en fantastisk skådespelare och inte bara behärskar en enda typ av roll. Och han ger sina roller ett sådant djup att man inte kan låta bli att tycka litegranna synd om Kilgrave, även om han är en manipulerande slempelle av rang. Cool motive - still a murder.

Tre tomma no. 15

Det gick ju fort det där, att tömma tre förpackningar till. Jag har till och med väntat ett par dagar med att mata ut den här och är sålunda bara en förpackning bort från nummer 16, bara så ni vet.
Det här har jag tömt sedan sist.

Depend Nagellacksremover Supersnabb. Depends blå remover är stapelvara hemma hos mig. Den bästa removern om ni frågar mig. Har alltid en ny som står och väntar när en flaska håller på att ta slut.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Kueshi Pure and clean revitalizing face toner. Jag fick den här flaskan i en Glossybox, som jag inte prenumererar på sedan ett drygt år tillbaka på grund av ständig besvikelse. Jag började använda den på allvar först för några månader sedan och gillade den, men älskade inte. Den hade en fräsig rosa färg och doftade bärigt - så där så att det kändes lite som att stå och sprida ut saft i ansiktet, men den dög väl. Jag har en annan toner jag testar nu dock. Annars är jag rätt dålig på att använda toners i min rengöringsrutin, men jag försöker bättra mig på den punkten.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5

Maybelline Dr. Rescue CC nails base coat. Jag borde ha förstått att den här var på väg bort ur sortimentet på HM när jag hittade den i en reaback. Jag borde ha hamstrat det. Någon som vet var jag lätt kan hitta den ute i butik nu? Jag har alltså ett annat baslack i lådan just nu, men gillade verkligen Dr. Rescue så det är ju synd att jag inte hittar den i annat än nätbutiker nu.
Miljöfarligt avfall eftersom jag inte fått ut precis allt ur flaskan.
Betyg 4,5/5

Måndagsmotivation, del 9/?

Bildkälla Pinterest

What I eat in a day - helg

Jag har snöat in på videos på YouTube med mattema, bara för att jag vill ha inspiration. Mina favoriter är de som samlas under namnet "What I eat in a day" eller liknande. Och eftersom man alltid visar sig duktig i social medier så är det såklart massor av videos på hemmixade smoothies med ekologiska bär, tofu och veganskt och vegetariskt och hälsosamt.
"Kul!" tänkte jag. "Jag gör en egen." Och eftersom jag inte på minsta lilla sätt står med pekpinnen och domderar så tänkte jag visa hur en av mina fuskdagar kan se ut. Jag försöker nämligen tappa några kilon just nu och tänker på vad jag stoppar i mig, men herregud! - man måste väl leva också!

Och igår var det lördag och jag fotograferade allt! Utom vattnet som jag dricker rätt så mycket av både tillsammans med maten och annars.
Min riktiga fuskdag hade jag i fredags då jag drack absint och bubbel och käkade choklad och tårta because of reasons, men jag släppte lite på tyglarna igår med.

Frukost! Bara för att det var lördag betyder inte det att jag tog sovmorgon. Jag vaknar nästan alltid tidigt på helgerna, tidigare än i veckorna i varje fall. Konstigt det där. Igår när jag vaknade ville jag ha gröt till frukost, så det här är havregrynsgröt toppat med ett tärnat äpple som jag vänt runt i lite jordnötssmör och kanel. Och pumpakärnor! Jag älskar pumpakärnor! Till det så klart te, för ingen frukost är komplett utan te.
Jag taggar fortfarande nästan alla mina frukostar på Instagram med taggen #enbrastartpådagen.

Älskade maken och jag veckohandlande och kom bland annat hem med halv grillad kyckling som vi hittade i "Ät snart"-hyllan. Perfekt att göra kycklingmacka av alltså. Här en bit baguette med baguettesallad med kyckling- och currysmak, bitar av grillad kyckling och sallad. Jag droppade hemgjord vinägrett i min macka också och åt en skiva mer melon än vad bilden visar till efterrätt. Drack vatten till.

Älskade maken och jag tog en promenad och när vi kom hem bestämde jag mig för en kopp te. Just den här koppen är grönt te, för jag försöker byta ut en av dagens tekoppar mot just grönt te. Det skulle visa sig att det här blev dagens sista tekopp också, och det tillhör mer ovanligheterna. Jag snittar på fyra koppar te om dagen annars.

Eftermiddagsfikat blev  i stället en kopp kaffe med mjölk och en nougatfyllt chokladelefant som min bror skickat till mig. Han är snäll han. Sedan somnade jag i soffan en stund. Ibland blir jag tvärtrött av kaffe. Jag har förstått att jag inte är ensam om det, jag har till och med hört talas om folk som dricker kaffe när de inte kan somna. Kanske ligger något i det, men man måste somna innan koffeinkicken går igång.

Vi grillade till gårdagens middag och jag fyllde tallriken med allsköns pryttlar och drack ett glas rosé till. Här har vi sallad, tomat, pommes frites, en grillad korv, ketchup, en klick gurksallad - som jag fortfarande inte tycker om - ett par mozzarelasticks som jag valde att göra i ugn för att spara på oljan, och piemento de padrons. Det sista är små, milda chilis som stekts i het olivolja och toppats med flingssalt. De bränns bara i munnen om man inte låter dem svalna en aning först - de är alltså inte chiliheta. Mer som grillad grön paprika i smaken.

Det var ju lördag! Maken och jag drack en varsin mojito som lördagsdrink. Mmmmm mojito....

Och när man tittar på film så smaskar man i sig det ultimata filmgodiset - popcorn! Jag var dock ganska mätt, så det finns kvar popcorn i den där skålen idag med.

Det var min lördagsmat det. Nu ska jag trotsa min onda fot och pröva att stavgå lite med den. Wish me luck!

Fredagsmys: Pizza

Pizza på en fredag är ungefär lika vanligt som tacos i de svenska hemmen är min gissning. Nu åt vi inte den här pizzan på en fredag utan i onsdags till lunch, men någon annan gång kanske vi äter den på en fredag.

Den här pizzabottnen är baserad på mjöl med bakpulver i som man kan köpa i affären, eller så tillsätter man 2 tsk bakpulver. Bottnen blir alltså inte sådär pizzaaktig seg som med en jäsdeg, utan lite "kortare", mer som en sconesbotten. Smakar gott för det.
Jag gjorde pizzasåsen själv också, med färsk tomat. Som i singular. Och det täckte en pizza som var nästan lika stor som plåten, så det räckte gott och väl.

Pizzadeg

5 dl fint vetemjöl med bakpulver
2-2½ dl vatten
½ tsk salt
1 msk olivolja

Blanda allt i matberedare eller för hand till en deg som är mjuk och aningen klibbig men inte kladdig. Kavla ut degen på mjölat bakbord till önskad storlek, en stor eller flera små.

Pizzasås

1 tomat i bitar
3 msk tomatpuré
1 msk olivolja
½ tsk salt
1 krm svartpeppar
1 krm vitlökspulver
1 tsk oregano

Mixa allt till en slät sås. Bred den över pizzan.

Nu till toppingen och här gäller devisen "man tager vad man haver". Vi havde en korv som jag skivade tunt, några skivor skinka som jag strimlade, några skivade gröna oliver och ost som jag i en sann anda av lathet inte rev utan bara hyvlade och bröt i bitar.

Skjuts in i ugnen, 225 grader 10-15 minuter. Klart att servera!

Kokbokstipset

Jag visade min kokbokssamling i april 2010 men sedan dess har det hänt lite. Vill ni se den nu? Okej. Här är den.

Jag har alltså en hel Billybokhylla full med bara kokböcker. Ett tag var mitt samlande nästan lite galet, men jag har lugnat ner mig lite grann. Och det kanske är tur med tanke på att det nästan inte finns någon plats kvar därinne. Bokreor däremot är ju ena satans enablers...

De flesta hyllorna är vackert sorterade efter färgen på bokryggarna, utom en hylla där numrerade böcker står i nummerordning. Ja, den stör mig lite - jag vill ha den i färgordning. Och i nummerordning. Gah! De är även ställda efter någon sorts tema som bara jag förstår mig på, men en av hyllorna innehåller bara böcker om bakning i varje fall.

I ärlighetens namn är jag inte superduktig på att använda mina kokböcker. Jag har dem lite som romaner, sitter och bläddrar i och oh:ar och ah:ar och ibland testar jag något. Det är en av anledningarna till att jag har någon sorts köpstopp på nya kokböcker - jag ska banne mig använda de jag redan har. 

Några böcker jag verkligen använder mig av är de ovan. Ser nu att jag glömde Annas kakbok av Anna Bergenström. Sjuttsingen också! Den åker fram ofta när jag bakar, nästan lika ofta som tokklassikern Sju sorters kakor.

Grundkokboken Vår kokbok kan kanske se lite trist ut i sammanhanget, men jisses vad jag bläddrar i den ofta. Ibland bara för att jag behöver kolla upp något, men även för att hitta grundrecept och sådana där som jag lagar ofta men inte kommer ihåg utantill. Än.

Indiska kokboken köpte jag på Indiska någon gång för jättelänge sedan. Minns att jag lagade mina första recept ur den när Stora J var rätt så liten. Det har lagats mycket ur den sedan dess.

Smaker från hela världen: USA var ett samarbete mellan Expressen och Allt om mat för några år sedan och jag köpte hela serien med 20 böcker. De här använder vi ganska ofta. Inte bara USA-boken utan hela serien. 

Och så husets två "biblar", Mera vego och Italiensk fastfood. Jag har lagat merparten av recepten ur båda böckerna och kan verkligen rekommendera dem. Det har kommit ut en Ännu mera vego också, men den har jag inte. Den ligger högt upp på önskelistan dock.

Min vurm för film och tv syns även i kokbokshyllan. Har jag lagat några recept ur de här böckerna? Nej. Men de är ack så roliga att titta i och kanske någon dag...
Star Trek cookbook bjuder på recept både från serierna och från skådespelarna. Så här finns allt från klingonskt blodvin och Seven of nines tricorderpaj till Earl grey och chokladkaka och BBQ-sås.
Star Wars Cookbook 1 och 2 är även de trevliga att bläddra i. Här är det mest namnen som är inspirerade av Star Wars och recepten är vanlig amerikansk mat med tyngdpunkt på sötsaker. Om jag får en R2D2-kakburk ska jag baka Wookie cookies. Lovar.
Cooking with friends fick jag så klart av en friend. Jag som älskade tv-serien blev jublande glad när jag öppnade mina julklappar det året.
Två böcker med avstamp i filmens värld är Filmkokboken och Filmdrinkar. Självklart jätteroliga för mig som älskar film så pass mycket som jag gör. Men! Filmdrinkar innehåller ett faktafel som gör mig galen.

Bara för att de eldar absinten i filmen Moulin Rouge betyder inte det att det är så man ska/bör göra. Varför i helvete ska man elda sprit överhuvudtaget? Det är bara dumt och farligt. Så nej, det är inte "valfritt" att göra så - låt bli. Eld har ingenting i den så kallade bohemiska ritualen att göra. Man spär sin absint genom att droppa vatten i den, möjligen genom en sockerbit eller flera.

Syskonkärlek

När jag kallar den här veckan för födelsedagsveckan så skojar jag inte. Både jag och mina två storebröder fyller nämligen år den här veckan, varannan dag från måndag till fredag - och i åldersordning! Det betyder alltså att min store storebror fyllde år i måndags och att min lille storebror fyller år idag. När jag fyller år kan ni säkert lura ut, men jag behöver inga gratulationer för att må bra - tvärtom faktiskt.

Det är 8 år mellan mig och min store storebror och 5 år mellan mig och min lille storebror. Och idag fyller han 50 år! Va? Är man inte gubbe då? Men nej, trots att han till och med är en morfar sedan några år tillbaka så är gubbe det sista jag skulle kalla honom, eller den andre brorsan för den delen. De är precis lika busiga och härliga som när vi växte upp, det är bra det att vi hamnar i slagsmål lite mer sällan numera. Typ aldrig.

De är gosiga att krama på när vi ses, för vi bor på olika orter allihopa. De är snälla och får mig att skratta och uppskatta livet. De har underbara familjer med extremt fina brorsbarn som jag också får krama på och som faster är så inihelvete stolt över.

Det här är världens suddigaste mobilbild av mig och mina bröder, tagen i slutet av förra året när vi alla tre sammanstrålade hos våra föräldrar. Mamma ville att vi skulle ta en fin syskonbild. Det gick sådär kan vi väl säga, när man har två bröder som grimaserar bredvid en och man själv skrattar så tårarna trillar.
Grattis på födelsedagarna bröderna, och grattis till mig som fått så underbara brorsor. Och tack mamma och pappa för att ni satte oss till världen så att vi fick lära känna varandra. Jag älskar er.

Tre tomma no. 14

Jag trodde jag hade skrotat etiketten "Tre tomma", men när jag för att tag sedan städade bland mina etiketter såg jag att den fanns kvar och tänkte "Vad 17! Jag blåser liv i den igen."
I november 2012 skrev jag nummer 13 av Tre tomma, så det var ett tag sedan, men jag kommer nog ihåg hur man gör.
Som vanligt är det skönhetsprodukter jag gjort slut på som jag visar, annars skulle jag få ihop tre tomma mest varje dag, när jag gör slut på mjölk och sånt där.

Kung Markatta Äppelcidervinäger. Det verkar kanske märkligt för de flesta att jag kallar äppelcidervinäger för en skönhetsprodukt. Den gör man väl salladsdressing av? Och jo - det har hänt att jag har använt den här i matlagningen också, men främst har denna flaska äppelcidervinäger använts som hårbalsam. Jag kör no poo sedan 1½ år tillbaka och sköljer alltså igenom håret med ett par matskedar äppelcidervinäger blandat med vatten när jag tvättar det. Man kan låta det sitta kvar - det luktar inte vinäger om håret när det är torrt, jag lovar - men jag brukar skölja ur det. Vilket är tur eftersom jag råkade köpa ofiltrerad vinäger när jag ersatte den här flaskan.
Glasåtervinning. Plaståtervinning på korken.
Betyg 5/5

Apoliva Argan and almond Kroppsolja. I början på förra året var jag sällskapsdam på Apoteket och råkade prova den här oljan lite på ena handen. Och sedan var jag tvungen att skaffa den för gosh darn vad den doftar underbart! Lite vaniljigt, och jag älskar allt som är vaniljigt, det är sedan gammalt. Att den dessutom är förträfflig gör inte saken sämre. Jag smörjer mig med den i dess oblandade skick om jag är riktigt torr, eller blandar den med min oparfymerade hudlotion om jag bara vill ha lite extra skjuts och en god doft. Funkar finfint för punktbehandling och som massageolja också. Självklart har jag redan skaffat en ny.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Atrix Intensive Protective cream. Min ständiga följeslagare när det gäller handkrämer. Jag provar så klart andra handkrämer mellan varven, men återvänder alltid till Atrix. Jag tror det beror på att min mamma använder den, eller gjorde när jag var liten i varje fall. Doften ger mig solklara mammavibbar i varje fall. Den finns i en lättare variant som jag bär i handväskan, den här är lite kraftigare och tar mer tid på sig in i huden så jag har den bredvid sängen och i badrummet. Det finns säkert bättre och snajsigar handkrämer därute, men när man har en tub som börjar prutta så där som de gör i slutskedet, så är det så himla lätt att bara plocka på sig en ny när man handlar annat på Ica. Så ja - jag har tre tuber i varierande fullhetsgrad både här och där just nu.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Jomen det gick bra det där. Som avslutning vill jag bara berätta om en helt fantastiskt bra grej. Sedan lite mer än ett halvår kan jag nämligen superlätt sortera mina sopor här hemma. I min kommun kan man nämligen färgsortera, alltså lägga soporna i en påse med en särskild färg och sedan slänga denna färgade påse i den vanliga soptunnan så kommer sopbilen och hämtar dem och sorterar dem optiskt. Kanonbra! Skrymmande sopor och glas åker vi fortfarande iväg med så klart, allt annat hämtas vid dörren.
Plaståtervinningen sorteras i orange påsar. Det är den det går åt mest av, men vi har bara behövt be om påfyllning av påsar en gång. Och vi har fortfarande den minsta soptunnan, den blir bara aningen mer full nu.
Tack Örebro kommun! Det gjorde ni bra.

My morning sun-Dagens

Låt: "True faith" med New Order.
Outfit: Byxa från HM, tröja bandmerchandise för Destine Fragile. Blommiga solglasögon från HM.
Smink: Ögonbrynsgel från Model co., mascara från IsaDora, läppglans från HM.
Nagellack: Amal från Zoya. Egentligen ett matt lack men nu när det sjunger på sista versen testade jag det med blankt topplack också.
Frisyr: Plattat. Blir skitirrirerad på det när det är plattat så jag ska sluta med tocke stölleprov.
Doft: James Bond 007 for women.
Smycken: Silverring med pil från Guldfynd, örhängen med färgade stenar från Indiska - för en herrans massa år sedan.
Klocka: Svart och röd Jaques Lemans F1 kronograf.
Frukost: Te, smörgås med skinka och sallad och en skål med körsbär.
Fika: Kaffe och kex.
Middag: Kyckling med ris.
Pryl: Baslack.
Träning: Promenerat på stan idag och tittat i affärer. Bara jag och älskade maken.
Kvällsnöje: Ingen aning.
Att tillägga: Imorgon börjar den - födelsedagsveckan.

Säsongssammanfattning: Daredevil, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Sådärja. Hell's Kitchen är säkert för ett tag till och jag har tittat ikapp på ännu en serie. Jag tycker att "Daredevil" har varit sådär bra, både överlag men särskilt den här säsongen. Lite väl spretig säsong med lite för många linor som kastas ut åt olika håll. Jaja, de reder säkert ut trasslet någon gång.

Foggy Nelson, Elektra, Daredevil/Matt, The Punisher/Frank, Karen Page.
Bildkälla Blastr

Favoritavsnitt: 2x12 "The dark at the end of the tunnel" Adkovatfirman Nelson och Murdock sjunger på sista versen. Karen följer en ledtråd som försätter henne i fara.
2x13 "A cold day in Hell's Kitchen" Foggy får ett erbjudande om nytt jobb. Daredevil och Elektra står inför en slutgiltig kamp. Matt får en oväntad allierad och avslöjar en hemlighet.

Favoritkaraktär: Fortafarnde Foggy, men jag gillade även The Punisher lite oväntat mycket.

Favoritpar: Passar på det den här säsongen också. Det var så hattigt mellan kärleksintressena att jag inte orkade bry mig.

Bäst i säsongen: The Punisher.  Har hört det viskas om en spin off med The Punisher, något som jag hoppas blir mer än bara rykten.

Värst i säsongen: Väldigt dåligt skådespelat att Matt är blind den här säsongen. När han till och med tittar en annan blind karaktär i ögonen under en dialog så känner jag bara *gäsp*. Stick är trovärdigt blind för han fokuserar inte blicken en enda gång, som Matt gör hela. tiden. Skärpning på den detaljen tack.

Övriga kommentarer: Tag line på den här säsongen kunde ha varit "Matt fattar dåliga beslut". För det gjorde han. Ideligen. Så där så att det blev tröttsamt.

FredagsFilmen: Bend it like Beckham

Är det någon som missat att fotbolls-EM startar idag? Det här är en Zlatanfri blogg, för han behöver inte mer vatten på sin ego-kvarn, så jag tänkte att vi kollar in en film om fotboll som Zlatan inte är med i. Däremot så var den något av en genombrottsfilm för både Keira Knightley och Parminder Nagra som spelar huvudrollen som Jess, eller Jesminder. Jag talar såklart om den otroligt livsbejakande lilla guldtackan till film som "Bend it like Beckham" är. "Skruva den som Bekham" som den heter på svenska.

Bildkälla Rave pad

Jess har en stor idol, David Beckham, och drömmer om en karriär som professionell fotbollsspelare. Hon får plats i ett lag och blir ivrigt påhejad av nya lagkamraten Jules och tränaren Joe. Hemma ses dock hennes fotbollsintresse med misstänksamma ögon - det är väl ändå mycket viktigare att skaffa sig en pojkvän och lära sig laga en perfekt aloo gobi?

Soundtrack of my life

New Order - True faith

I feel so extraordinary

Something's got a hold on me

I get this feeling I'm in motion

A sudden sense of liberty

I don't care 'cause I'm not there

And I don't care if I'm here tomorrow

Again and again I've taken too much

Of the things that cost you too much

I used to think that the day would never come

I'd see delight in the shade of the morning sun

My morning sun is the drug that brings me near

To the childhood I lost, replaced by fear

I used to think that the day would never come

That my life would depend on the morning sun

When I was a very small boy

Very small boys talked to me

Now that we've grown up together

They're afraid of what they see

That's the price that we all pay

Our valued destiny comes to nothing

I can't tell you where we're going

I guess there's just no way of knowing

I used to think that the day would never come

I'd see delight in the shade of the morning sun

My morning sun is the drug that brings me near

To the childhood I lost, replaced by fear

I used to think that the day would never come

That my life would depend on the morning sun

I feel so extraordinary

Something's got a hold on me

I get this feeling I'm in motion

A sudden sense of liberty

The chanses are we've gone too far

You took my time and you took my money

Now I feel you've left me standing

In a world that's so demanding

I used to think that the day would never come

I'd see delight in the shade of the morning sun

My morning sun is the drug that brings me near

To the childhood I lost, replaced by fear

I used to think that the day would never come

That my life would depend on the morning sun

I used to think that the day would never come

I'd see delight in the shade of the morning sun

My morning sun is the drug that brings me near

To the childhood I lost, replaced by fear

I used to think that the day would never come

That my life would depend on the morning sun

Bond. James Bond.

Jag lovade tidigare att jag skulle spekulera lite om "nästa Bond". Rykten snurrar fort just nu kring vem som kommer gestalta James Bond i nästa Bond-film, och det dyker upp nya namn i ryktesspridningen varje vecka.

Än så länge vet vi inte med 100 procents säkerhet att Daniel Craig inte ställer upp i rollen en gång till. Hans kontrakt var från början på fem filmer och av dem har han gjort fyra, men kontrakt kan omförhandlas och brytas. Gäller alla utom Kesha tydligen...
Den stora anledningen till att det spekuleras hej vilt om att Daniel Craig skulle hoppa av rollen är att han i en intervju inför "Spectre" sa att han hellre skulle skära upp handlederna med ett krossat glas än spela Bond igen. Samt att han precis landat en stor roll i ett tv-projekt om 20 delar som heter "Purity". Inspelningarna av "Purity" skulle i så fall skjuta en ny Bond-film på framtiden lite mer än vad som från början var tänkt, men vad jag erfar så är man beredd att vänta in Craig om han vill återvända till James Bond.
En stor anledning till att Craig inte ville spela Bond just där och då i den där intervjun, är nog att han för tillfället var rejält trött på rollen. Han har antytt det i andra intervjuer efteråt - att han var trött på frågan, var trött på rollen och hade ont. Under inspelningarna av både "Skyfall" och "Spectre" skadade han sig nämligen rejält. Så där så att det krävdes upprepade operationer av hans knän. Om man spanar in tågslagsmålet i "Spectre" så ser man exakt när hans knä gick sönder. Han gillar att göra sina stunts själv nämligen, men nu kanske han tar det lugnt med det ett tag.
Daniel Craig ligger fortfarande kvar i rykteshögen kring nästa Bond-film, och om det var upp till mig skulle han reprisera rollen för alltid och för evigt, men det är inte upp till mig. Sablars.

Daniel Craig
Bildkälla Rebloggy

För några år sedan blev Sony hackat och massor av dokument läckte ut. Ett av dessa visade att några hot shots lobbade för att Idris Elba skulle få rollen som James Bond efter Daniel Craig. Ramaskrin hördes skalla över världen. Varför? För att Idris Elba är färgad och James Bond ska vara vit. Jag vet, så förbannat dumt. Av alla de namn som dykt upp i näste-Bond-spekulationerna så hoppas jag faktiskt mest av allt på Idris Elba. Jag tycker han är en fantastisk skådespelare, han har den rätta fysiken, och kan han spela Heimdal - från den nordiska och supervita mytologin - i Thor-filmerna, så kan han banne mig spela en spion i 2000-talets Storbritannien. Att Ian Fleming skrev Bond som vit är en petitess i sammanhanget, han skrev honom som mörkhårig med ett ärr i ansiktet också, Craig är blond och klarade jobbet bra, ingen av skådespelarna har haft ett ärr i ansiktet - det fick Blofeldt. Böckerna är dessutom väldigt rasistiska, så där så man sitter och vrider sig av obehag, så i det här sammanhanget kan vi bortse helt från hur Fleming skrev Bond tycker jag. Ge mig en ny och modern Bond, och jag skiter högaktningsfullt i om han är vit, svart, asiat eller rödhårig - bara det är en bra skådespelare. Och det är Idris Elba.
Anledningar till att jag inte tror att det blir Idris Elba är att han spelar huvudrollen i adaptionen av Stephen Kings Mörka tornet-epos. Och tro mig - trots att Stephen King själv gick ut och sade att han stödde valet av Idris Elba som Roland Dechain, så skreks det om att han var färgad. Roland ska också vara vit enligt den litterära förlagan nämligen, men som sagt var - man kan faktiskt skriva om en roll. "Mörka tornet" är ett långt projekt som planeras innehålla både ett antal filmer och ett antal tv-serier, så jag tror att det kan bli svårt för Elba att hinna med James Bond helt enkelt.

Idris Elba
Bildkälla Consequence of sound

Ett annat namn som ligger högt upp i bettinglistorna över vem som blir näste Bond är Tom Hiddleston, kanske mest känd som Loki från Marvel-filmerna. Han tror själv inte att han egentligen är aktuell att spela Bond och jag hoppas han har rätt i det. Missförstå mig rätt - jag gillar Tom Hiddleston i det mesta jag har sett honom i, men det är någonting med honom som Bond som bara känns fel för mig. Å andra sidan tyckte jag det om Daniel Craig en gång i tiden, så jag kan ha fel.

Tom Hiddleston
Bildkälla Independent

Andra namn jag hört nämnas i det här sammanhanget är Eddie Redmayne, Jamie Bell, Richard Armitage, Daniel Radcliffe,  Damian Lewis, Gerard Butler, Tom Hardy och Michael Fassbeder - bland annat.
I slutändan tror jag dock att det blir någon helt annan som axlar rollen när Daniel Craig lämnar över stafettpinnen. Personligen kanske jag hoppas lite på Tom Hardy, men jag tror inte Hardy är jätteintresserad, det känns inte riktigt som den typ av roll han söker sig till numera.

För att sammanfatta det här superlånga inlägget - jag hoppas att Daniel Craig åtminstone stannar kvar som James Bond för film nummer 25, som hans kontrakt ursprungligen/fortfarande gjort gällande. Mina personliga krav på nästa Bond är annars att han är britt och att han är man. För det är svårt att göra James Bond till en kvinna.
Men! Jag skulle väldigt gärna se en spin off-serie av filmer om agent 00-något annat nummer på MI6, självklart är agent 00-något annat nummer en kvinna i precis samma anda som James Bond. Ligger runt, dricker fancy champagne, slår hårt, är smart, stark och modig, skjuter snabbt och är inte rädd för att skita ner sig. Kort sagt en kvinna som inte behöver någon man. Jag tänker Naomie Harris här, som spelar Eve Moneypenny i de två senaste Bond-filmerna. Är inte Eve Moneypenny ett alldeles utmärkt namn på en kvinnlig spion med rätt att döda?

Naomie Harris
Bildkälla The Telegraph

"Döden på Jamaica" av Ian Fleming

När man mest har känslan av att man läser en bok bara för att ha det gjort, då är det ingen lysande bok man har i handen. Precis den känslan hade jag av "Döden på Jamaica" av Ian Fleming, den sjätte boken om James Bond han skrev, och den femte jag läser.

James Bond har sakta återhämtat sig från överfallet och förgiftningen han utsattes för i "Kamrat mördare". Då han fortfarande anses lite väl klen för aktiv tjänst skickas han till Jamaica för ett lättare uppdrag, kontrollera vad som hänt med John Strangeways och hans medhjälpare May Trueblood. De tros ha rymt tillsammans, men Bond fattar snart misstankar om att det är allvarligare än så, när han får höra rykten om mystiska händelser på den lilla ön Crab Key som ägs av den mystiske Doctor No.

Den här boken känns oinspirerad och trött, som ett mellanspel och en transportsträcka. Jag får lite känslan av att Fleming inte riktigt visste vad han ville skriva om egentligen och hittade på allteftersom han skrev. Så fick jag lära mig en del om den rosafärgade skedstorken och guano också. Superspännande eller inte.
Rasismen och sexismen flödar på sidorna, precis som vanligt med Bond-böckerna. Skurken, Julius No, är en schablonskurk som håller skrytsam monolog för sina fångar, Bond och Honeychile Rider. Hon är förövrigt väldigt vacker men har en knäckt näsa - fast det kan man ju operera så hon blir snygg igen. Och så är hon naken första gången Bond ser henne. *gäsp*

"Döden på Jamaica" ligger till grund för vad som blev den första Bond-filmen, "Doctor No" i original, "Agent 007 med rätt att döda" på svenska. Filmen är bättre. Faktiskt tycker jag det var riktigt modigt att göra film av just den här boken först av alla. Det har så klart gjorts stora ändringar, särskilt i vad skurken håller på med på sin isolerade ö och hela slutet är annorlunda. Skönt det så vi slapp se det krystade slut som boken har även på film. Då hade det kanske inte blivit den världsomspännande succé som det blev.
Jag tror dock att det är här Bond första gången ber att få en vodka med martini, skakad inte rörd, med en remsa citronskal. Eller så har jag bara missat det i de andra böckerna. Tycker mest han har svept i sig gin och tonic annars.

Nåja, det här var alltså ingen höjdarbok. Jag har läst betydligt sämre å andra sidan, så betyget får ändå bli 2/5. 0,5 poäng av det betyget ligger nog i att det är roligt att läsa Bond-böckerna.

Det verkade otroligt, men nu närmade de sig revet. Sandbotten syntes här och där under båten. De gick längs med revet och spanade efter en öppning. Cirka hundra meter innanför revet såg de att ytvattnet glittrade in mot land. Floden! Då hade de alltså hållit kursen. Bränningen öppnade en passage. Det var en svart och oljig strömfåra strömfåra som spolade över lömska koralltoppar. Kanoten vände fören ditåt och dök in. Vattnet jäste, den skrapade och krängde i kölen, ett sug framåt och det blev stilla och kanoten gled sakta över det spegelblanka vattnet in mot stranden.
Quarrel styrde in i lä under en klippudde där strandremsan tog slut. Bond undrade varför sanden inte lyste vit i det bleka månljuset. När de stötte mot land och Bond stelt krängde sig ut begrep han varför. Sanden var svart. Den kändes mjuk och skön under fötterna, men den måste ha bildats av vulkaniska bergarter som under århundraden pulvriserats, och Bonds nakna fötter liknade vita krabbor på den.

Veckans vego: Old rag pie

Om man läste min Dagens igår så såg man att jag till middag åt Old rag pie. Gammal traspaj? Vad 17 är det? Disktrasor eller?
Självklart är det inte det. Det rör sig helt enkelt om en översättning av grekiskans Patsavuoropita och är en paj som ursprungligen gjordes av bitar som blev över av filodeg, alltså trasor av filodeg.
Jag såg när Nigella Lawson gjorde den här pajen i ett av sina program och bestämde mig för att den skulle jag också göra minsann. Och så gjorde jag det.

Old rag pie

100 gram osaltat smör
1 förpackning filodeg, tinad
200-250 gram fetaost
2 msk riven parmesan
1 tsk torkad timjan
2 ägg
1½ dl mjölk
1msk sesamfrön
flytande honung, valfritt men rekommenderas av mig på grund av smaskens

Smält smöret och ta av det från värmen.
Lägg filodeg i en ugnsform, 20x20 cm, så att deg hänger över kanterna. Häll ca 1 msk av det smälta smöret över degen i botten av formen.
Ta en tredjedel av resterande filodeg och riv dem i remsor och skrynkla ihop dem lite och släpp ner dem i formen. Smula ner hälften av fetaosten, strö över hälften av parmesanosten och en tredjedel av timjanen. Häll över en tredjedel av smöret.
Upprepa en gång till och toppa det sista lagret med resterande deg, vik sedan över degen som hänger över formen, häll över resterande smör.
Med en vass kniv skär man nu pajen i portionsbitar, jag skar fört mitten längs med och sedan fyra snitt på tvären till åtta bitar. Nigella har en kvadratisk form och skär sin så att det blir nio bitar.
Vispa ihop ägg och mjölk och häll detta över hela pajen, strö över resten av timjanen och sesamfröna. Låt pajen vila i minst 30 minuter. Ska den förberedas långt i förväg går det bra att låta den vila i kylen.
Värm ugnen till 200 grader, grädda pajen ca 30 minuter tills den är gyllenbrun. Låt pajen vila 10 minuter, ringla sedan över honungen om du vill ha på det, eller ställ honungen på bordet och låt var och en välja själv.
Skär med en sågtandad kniv i samma snitt du skar tidigare. Servera!

Om man kisar och inte ser den där uppskurna korven på mina bilder, så är det här en utmärkt vegetarisk måltid med en god sallad till. Kan gissa att den annars skulle vara god tillsammans med charkuterier eller en bit grillad kyckling.

Min plan nästa gång, för det blir en nästa gång, är att göra dubbel sats. Så god är den. Och jag rekommenderar alltså att man inte hoppar över honungen för den balanserar upp sältan från osten så bra.

A sudden sense of liberty-Dagens

Låt: "True faith" med New Order.
Outfit: Byxa och tröja från HM.
Smink: Vacker utan spackel.
Nagellack: Let me in från A England.
Frisyr: Någonting knutigt.
Doft: James Bond 007 for women.
Smycken: Örhängen med vargar. Jag tror det är vargar i varje fall...
Klocka: Ingen av dem.
Frukost: Vattenmelon och aprikos med grekisk yoghurt, smörgås med sallad och skinka, juice och självklart te.
Fika: Te och massor av tårta. Jag ångrar den där tredje biten, men den var ju så god!
Middag: Old rag pie, sallad.
Pryl: Papperstrana. Viker så jag får ont i fingrarna.
Träning: Nej.
Kvällsnöje: "Peaky blinders".
Att tillägga: Har firat nybliven 15-åring idag, så hurra! för Mr T.

Säsongssammanfattning: Daredevil, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Har bestämt mig för att titta på lite Marvel-serier i sommar. Här ligger jag verkligen efter kan vi väl lugnt påstå. Filmerna har jag sett nästan alla, men inte en enda tv-serie. Förrän nu när jag precis klämt säsong 1 av "Daredevil".

"Daredevil" handlar om advokaten Matt Murdock som blev blind som barn när han fick giftigt avfall i ögonen när han räddade en man från att bli överkörd. Olyckan gjorde dessutom att hans övriga sinnen förstärktes, något han använder sig av när han på nätterna tar på sig en mask och bekämpar brott lite mer med knytnävarna, i hans älskade Hells Kitchen.

Bildkälla Geek culture

Favoritavsnitt: 1x10 "Nelson v. Murdock" Foggy avslöjar Matts hemlighet och är inte glad alls. I tillbakablickar får vi bakgrunden till deras vänskap.
1x13 "Daredevil" Det finns äntligen tillräckliga bevis för att fälla Fisk. Daredevil får sin kostym lagom till att han måste bekämpa Fisk man mot man när Fisk försöker fly.

Favoritkaraktär: Jag är faktiskt allra mest förtjust i Foggy, Matts bästa vän och kollega.

Favoritpar: Pass på den.

Bäst i säsongen: Parkour! Och att man får mycket bakgrundshistoria, både till Matt och till säsongens skurk.

Värst i säsongen: Alltså - jag är med på att Matt med sina förstärkta sinnen kan uppfatta var personer som andas och har hjärtslag befinner sig, men om han nu är så satans blind - hur kan han veta var alla containrar och stegar och sådant är när han springer runt och jagar folk och bilar. Reagerade på det flera gånger, att han visste exakt var stegen eller muren var så att han kunde ta sats och hoppa upp på den. Så Matt var trovärdigt blind som advokat, som Daredevil not so much, och det störde mig.

Övriga kommentarer: "Daredevil" är en Netflix-serie och de släpper ofta hela säsongen på en gång så att man ska kunna maratontitta. Den här serien är et sådant säsongssläpp och det märks. Avsnitten glider in i varandra. Det känns nästan som en enda superduperlång film.

Fredagsmys: Fruktbollar

TGIF!
Inte för att mina veckor är värst krävande, mest för att det ändå är något mysigt med fredagar. Det här att kunna koppla av lite extra, titta på en film, äta något gott.

Av anledningar ställde jag mig på vågen förra veckan för första gången på nästan ett år. Och nog för att jag visste att jag gått upp, det märks liksom på klädernas passform, men så mycket? Ingen rolig syn alls.
Så jag bestämde mig - igen - och jag bestämde mig för att ta det lugnt. Snabbfixmetoder är ingenting för mig och dömda att misslyckas i det långa loppet.

En sak man då kan göra är att äta oftare, men mindre portioner, och framför allt att äta nyttigare. Inte hoppa över mellanmålen alltså, men se till att göra dem lite bättre för hälsan. Så hur gott det än är med chokladbollar till eftermiddagsteet, är det kanske bättre med något aningen mer nyttigt. Som en boll med frukt, frön, kakao och kokos. Sådana här.

Fruktbollar

100 g torkade aprikoser
2 msk rapsolja
1 dl havregryn
½ dl solrosfrön
½ dl sesamfrön
1½ msk kakao
kokosflingor

Hittar du inte mjuk aprikoser i affären så behöver de blötläggas en stund först.
Mixa sedan mjuka aprikoser med rapsoljan till en smet. Blanda eller mixa i havregryn, solrosfrön, sesamfrön och kakao. Forma små bollar och rulla dem i kokosflingor.
Förvaras svalt.

Superlätt recept att dubbla. Aprikoserna brukar komma i 200 gramspåsar, men jag ville ha mina aprikoser i min granola också.

Och kanske varna barnen för att det inte är chokladbollar så att de inte blir superbesvikna när de sätter tänderna i dem.

"Ljuset vi inte ser" av Anthony Doerr

Jag skriver läsdagbok där jag skriver upp vilka böcker jag läst, vilket betyg jag gav dem och lite kort om vad jag tyckte om boken. Ibland - om en bok berör mig extra mycket - så ritar jag en liten sol kring betyget. "Ljuset vi inte ser" fick en sol.

Bildkälla Goodreads

Marie-Laure bor med sin pappa i Paris. Hon har nyligen blivit blind och tolkar världen med ljud, dofter och beröring. Hennes pappa snidar tredimensionella kartor av hennes omgivning för att hon ska kunna orientera sig.
Werner bor med sin syster på ett barnhem i Tyskland. Han drömmer om ett liv där han inte ska behöva jobba i kolgruvan som tog hans pappas liv. Han vill bli radiotekniker. Det enda sättet att nå den drömmen är Hitlerjugend.
När kriget bryter ut flyr Marie-Laure till den lilla kuststaden Saint-Malo, en stad dit Werner skickas på ett hemligt uppdrag. En stad som totalförstördes i krigets slutskede.

När vi bokcirklade häromsistens så tvekade bokväljaren mellan "Ljuset vi inte ser" och den bok det blev, "Vinterkriget". Den största anledningen till att det blev "Vinterkriget" är att "Ljuset vi inte ser" är en väldigt tjock bok, snudd på 600 sidor. Den är dock väldigt lättläst och har korta kapitel. Det längsta kapitlet kanske var på 10 sidor, så det går fort att läsa. Jag läste ut boken på 4 dagar, men så var den väldigt svår att lägga ifrån sig också.
Man kastas snabbt in i handlingen då boken berättas med utgångspunkt från bombningarna av Saint-Malo och sedan varvas bokens delar mellan tillbakablickar och bombningarna och dess eftermäle.

Det här är en bok som känns både hoppfull och ödesdiger på en gång. Werner särskilt ömmade mitt hjärta för då han är en av alla dessa tusentals som bara gled med i rädsla att utmärka sig och på så sätt råka illa ut. Han vet att mycket av det som sker omkring honom inte är rätt, men vad kan han göra? En berättelse om människans litenhet i det stora och hemska som sker omkring honom.
Och så har vi Marie-Laure och hennes blindhet - hur skrämmande måste det inte ha varit att uppleva ett krig på det sättet? Att inte kunna se utan tvingas att tolka sin omgivning på andra sätt, särskilt när hon är ensam.
Även bikaraktärerna är väldigt bra framställda. Särskilt tyckte jag om Volkheimer och hans trevande vänskap till Werner, och den från första världskriget krigsskadade farbror Etienne.
Boken är på samma gång spännande, rolig och andlöst sorglig. Sista 50 sidorna tog tid för mig att läsa eftersom jag var tvungen att snyta mig och torka tårarna så ofta. En bok som känns, helt enkelt.

"Ljuset vi inte ser" är kort sagt en helt fantastisk bok och jag tycker att ungefär alla ska läsa den. Låt dig inte avskräckas av att den är tjock, det går som sagt lätt att läsa den och man kommer snabbt in i handlingen.
Betyget jag ritade den där solen kring är såklart skalans högsta, 5/5.

Flera timmar senare ser han hur silhuetten av ett plan överskuggar stjärnorna när det hastar österut. Det hörs ett mjukt, svischande ljud när det passerar ovanför dem. Sedan är det borta. Ett ögonblick senare bävar jorden.
Ett hörn av natthimlen, bakom en mur av träd, strålar rött. I det flammande, fladdrande ljuset ser han att planet inte kom ensamt, att himlen vimlar av dem, och att ett tiotal av dem dyker och stiger, färdas snabbt i alla riktningar, och i ett ögonblicks förvirring känns det som att han inte tittar upp utan ner, som om en strålkastare hade riktas mot en kil av blodsprängt vatten och himlen blivit ett hav och flygplanen vore hungriga fiskar som jagade bytet i mörkret.