"A clockwork orange" av Anthony Burgess

Kan vi börja med att prata om omslaget till den här boken? För det här kan mycket möjligt vara det fulaste bokomslaget jag har sett. Tur då att det finns en punkt som heter "A book with an ugly cover" på min läsutmaning - här kommer den prickas av.

Bildkälla Goodreads

I "A clockwork orange" får vi följa Alex, i bokens början blott 15 år gammal. Han och hans kompisar Georgie, Pete och Dim tycker om att hänga på en mjölkbar om kvällarna och dricka mjölkplus. Sedan ger de sig ut på stadens gator för ultravåld och våldtäkter. Tills Alex en dag åker fast.

"A clockwork orange" är en dystopi med en dyster framtid där våldet tagit över städerna. Gäng driver omkring och misshandlar alla de stöter på, rånar och våldtar och slåss även med andra gäng. Polisen har inte mycket att sätta emot och alla är misstänksamma mot varandra.
Boken skrevs inspirerad av att författaren, Anthony Burgess, fru blivit illa misshandlad och rånad i ett mörklagt London under Andra Världskriget. Han började fundera på det här med folks frihet och vad som kan hända när en människa får för mycket frihet, och även vad som händer om denna sedan tas ifrån henom.

Min tanke om boken är att den är mer intressant än bra, och det som är mest intressant är leken med språket. Boken är så fylld av ett påhittat slang att jag snabbt fick vänja mig av med att titta i den lilla ordlistan i slutet för annars hade jag suttis och bläddrat mest hela tiden. Det var bara att släppa det och läsa vidare, man förstår det mesta ändå av sammanhanget, men vissa vanligt förekommande ord kollade jag ändå upp. Och nu har jag gått omkring i flera dagar om och pratat om att "ge någon en tolchock på råttan så att krovtsen rinner röttrött liksom horrorskönt". Tolchock, krovits, horrorskönt och liksom kan vara bokens mest förekommande ord.

Kanske är "A clockwork orange" allra mest känd för filmen med samma namn som kom 1971, med manus och regi av Stanley Kubrick och med Malcolm McDowell i rollen som Alex. Jag har sett den, för en herrans massa år sedan, och tycker den är klart sevärd. Egentligen hade jag inte tänkt läsa boken, men så hittade jag tokbilligt på bokrean så d¨blev det så ändå. Boken är klart läsvärd, men som sagt - mer intressant än bra. En sådan där bok som jag är glad att jag har läst, men inte känner något större behov av att läsa igen.

Mitt betyg på "A clockwork orange" blev 2,5/5.

∾∾∾

"Vad ska det bli nu då?"
Det var jag, vill säja Alex, och mina tre drogisar, vill säja Pete, Georgie och Dim, som är dimmigare än dom flesta, och vi satt på Korovas Mjölkbar och rannsakade våra rassdocker för att hitta på nånting för kvällen, en svart kall flippad vinterjäven fast utan snö. Korovas Mjölkbar var ett mesto med mjölkplus, och det kan tänkas, o mina bröder, att ni har glömt hur såna meston var, eftersom allting ändrar sig så skorrigt nu för tiden och alla glömmer så fort, och ingen är vidare mycket för att läsa tidningar heller. Ja, vad de sålde där var alltså mjölk plus nånting. De hade inte licens att sälja sprit, men än fanns det ingen lag som förbjöd folk att prodda en del nya vestcher som dom spetsade den gamla moloken med, så man kunde peta den med vellocet eller synthmesc eller drencrom eller vissa andra vestcher som gav en femton fina lugna horrorsköna minuter på sig att beundra Herren Bog och alla Hans Heliga Änglar och Helgon i den egna vänsterskon med mozgen full av strålande ljus. Eller man kunde peta mjölk med knivar i, som vi brukade säja, och av det blev man skärpt och redo för en stunds läskigt tjugo-mot-en, och det var det vi petade den där kvällen som jag sätter igång historien med.
Vi hade fickorna fulla med deng, så det förelåg inget riktigt behov i stil med att kasta friska pålar genom att tolchocka nån gammal veck i en gränd och vidda hur han badade i sitt blod medan vi räknade bytet och delade på fyra, eller köra med ultravåld på nån starig och darrande gråhårig nevesta i en bod och kila iväg med kassalådans innehåll under glada smeck. Fast, som det brukar heta, pengar är inte allt.

∾∾∾