Decemberfavoriter

Decenniets sista dag minsann. Och årets med för den delen. Men här på lille bloggen koncentrerar jag mig på att det är månadens sista dag, med att skriva om det som varit favoriter under månaden som gått.

Bok: Ingen är väl förvånad över att det blir "Call down the hawk" av Maggie Stiefvater. Den bok jag längtade mest efter under hela året. Del två i denna trilogi ska visst komma 2020, så längtan är stor.

Film: Var på bio igen och såg "Star Wars: Episode IX - The rise of Skywalker" och jag tyckte mycket om den. Kanske till och mest av alla de nya Star Wars-filmerna faktiskt. Tittade inte på klockan en enda gång, och det är ganska ovanligt när det gäller mig.

Tv-program: "Black Mirror". Skriver mer om det nästa år.

Nagellack: Det jag bär just nu. Alltså Sweather weather från Essie.

Skönhet: Sömn. Har varit lite sisådär med den den senaste månaden. Mest på grund av emotionell stress, men också för att det varit blåsigt (något som alltid stör mig) och att det ibland blivit herrejössesvarmt i sovrummet. Och sömn för mig är viktigt som sjutton, det där med "skönhetssömn" är inte bara något jag säger, utan det är i högsta grad sant.

Upptäckt: Julmust är fortfarande gott.

Extra speciell rolighet: Pappas 80-årsfirande.

Favoritinlägg: Årets backspegel.

Det var det! Nu ska jag gå och förbereda kvällens middag, som blir dubbelmarinerad fläskfilé med rosmarin och citron samt potatisgratäng. Förrätt flatbread med creme fraishe och löjrom, efterrätt After Eight-päron med vaniljglass.
En lugn men ändå festlig hemmakväll hoppas jag på, och sedan en god nattsömn.

Gott nytt år!

Decembers nagellack

Jag har ganska precis lackat om naglarna till det lack jag antar att jag kommer fira in det nya året med. Det visar jag längst ner, som vanligt, eftersom jag visar lacken i den ordning jag burit dem. Och i december såg mina naglar ut lite såhär.

A England, Mod
Det gäller att passa på när solen visar sig om en vill att hololacken ska få visa sig från sin bästa sida. Jag fick ett gäng A England-lack i julklapp som jag är bra sugen på, men jag vill inte "slösa" dem på gråmulna dagar.
Mod är i varje fall mörkaste militärgröna lacket, svart men ändå tydligt grönt liksom. Och så skimrande vackra holoregnbågar på det.

OPI, Black cherry chutney
Jag valde mörkt lack en gång till, men här var det som synes lite värre med dagsljuset. Jag blev dessutom inte riktigt klok på den här färgen. Är det vinrött? Eller lila? Tror jag till slut bestämde mig för att det var svart med lila skimmer, som ibland skiftade över i vinrött.

A England, London calling
Såklart döpt efter albumet med The Clash, och lånar sig färg från albumomslaget. En härlig rosa nyans med vackert holo i.

Depend, #5076 Wish for love
Försökte mig på ett prismatiskt glitter, och det gick ju sådär bland molnen. Fast det är ju fint med silverflakies också, nu när det inte fick spraka som ett tomtebloss. Dessa prismatiska (silvriga) flakies befann sig i en rödlila bas. Från julkollektionen 2018, så jag var inte snabb på bollen där.

OPI, You only live twice + Pahlish, Golden snidget
Årets julmanikyr såg ut såhär. Rosaröda You only live twice från OPI, med guldskimmer som jag plaockade upp i guldprismatiska Golden snidget som fick agera som accentnagellack.

Depend 7Day, Royal winter view

Ett enda Dependlack från årets julkollektioner hittade hem till mig, i deras 7-dagarsformula som höll en dag på mig. Men fint är det. Mörkt lila med skimmer i blått och rött. 

Essie, Sweather weather

Sista lacket ut är den här sköna gröna. Lite guldskimmer också, så blir det så här tjusigt. Min mamma skulle säkert älska det här. Hennes favoritfärg är nämligen grön, och alltid när jag målar naglarna gröna så gissar jag om hon skulle gilla just det lacket. Här är svaret ja så det sjunger om det.

2019 i backspegeln, samt årets favoriter

I stället för att smäcka ut sjuttiotolv listor över året som varit (eller decenniet) så tänkte jag nöja mig med att slå ihop årets favoriter med min backspegellista, som jag gör för åttonde året eller så. Eftersom det finns vissa punkter i den som får samma svar vartenda år, så får de frågorna helt enkelt stryka på foten (ja, jag är fortfarande kär i älskade maken...) och där petar jag in någon favvo istället.
Decembers favoriter kommer som vanligt på nyårsafton.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? 
Upptäckte en vattenläcka. Inte roligt alls, kan jag tillägga.

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag gav inga löften, men jag hade ett gäng mål. Vissa av dessa har jag lyckats med, vissa har blivit omformulerade under året, och vissa har jag misslyckats totalt med. Lite som vanligt alltså.

Vilken var den bästa filmen?
Kan egentligen hänvisa till min Topp 10 från förra veckan, men av de två filmer jag såg på bio (ett av målen jag misslyckades med men släppte tidigt i år för att inte gräma ihjäl mig) så var "Star Wars: Episode IX - The rise of Skywalker" bäst.

Är det något du saknade 2019 som du vill ha 2020?
En resa. Vi stannade på hemmaplan i år, både av val och omständigheter, och jag saknade att få komma iväg, om så bara för några dagar. 2019 sov jag i min egen säng alla nätter. Ingen hotellfrukost här inte.

Vilket datum kommer du alltid att minnas?
25 juli när jag fick krama min sister from another mister för första gången på 16 år. Hon bor nämligen i Australien, och som vi alla vet så reser ju inte jag på grund av fattig, så hon var tvungen att komma hit.

Vad är det bästa som hänt dig under året som gått? 
Mitt bibliotek (båda gångerna) och att K hälsade på. ↑

Vilket var ditt största misstag?
Att virka mig till ett senganglion. Men det har läkt ut nu.

Vilket var ditt bästa köp?
Det som behövdes till mitt bibliotek.

Vad spenderade du mest pengar på?
Böcker och nagellack.

Vad gjorde dig riktigt glad?
Små saker. Som att gå och fika med älskade maken. Myskvällar med mina barn. När någon med en enkel gest visat att den uppskattat mig. För tro mig - det här året har det behövts en hel massa sådana där små saker för att inte tappa sugen totalt.

Mådde du bättre eller sämre 2019 än vad du gjort tidigare år?
Sämre. Inte så att jag känner att jag är på väg i en nedåtspiral i gen, men det sista halvåret har varit riktigt tungt och jobbigt, ärligt talat.

Vad var det bästa på tv?
Jag har ju inte riktigt kommit upp i samma kaliber som för några år sedan där jag plöjde serie på serie, men det har plockat upp sig något sånär i varje fall. Och nej, "Game of thrones" har inte varit bäst. Det priset går till "The Umbrella Academy". Längtar efter säsong två.

Bildkälla The Papercut

Finns det något du önskat att du lagt ner mer tid på?
Att umgås med mina vänner. Utan att det ska involveras partners och så där. Fikastunder bara vi, lite så. Med fokus bara på oss.

Finns det något du önskar att du lagt ner mindre tid på?
YouTube.

Det vackraste nagellacket jag bar 2019?
Här är jag elak som f-n mot mig själv, för jag har prytt tassarna med många skönheter. Jag funderar också på att göra en topplista i början av januari med hela 2019 års favoriter, men det har vi inte sett än så...
Ett lack jag älskade men som trots det inte fick favoritstatus den månaden jag bar det var Polyjuice från Pahlish. Finns tyvärr inte att få tag på längre, men ack så fint det är.

Hatar du någon som du inte hatade förut? 
Borde jag stryka den här punkten för att den känns så negativ? Kanske. Och ingen ny nej, Trump leder fortfarande ohotat.

Vilken var bästa boken du läst under 2019?
Om 2018 var året det var svårt att välja en bok för att jag läst så medelmåttiga böcker, så är 2019 svårt för att jag läst så många bra. Men en som sticker ut är "The astonishing colour of after" av Emily X. R. Pan. Fantastisk magisk realism, som jag försöker få E att läsa.

Önskade du dig något som du fick?
Ja! Pyjamasbyxor, fina böcker, en ny blender, James Bond-FunkoPop - ett frikking bibliotek!

Önskade du dig något som du inte fick?
En frisk och intakt släkt. Jävla skitår...

Vilka var de bästa människorna du träffade?
De som jag tycker om.

Hur skulle du beskriva din klädstil?
Något som är satt i förändring. Men fortfarande gärna mönstrad och färgglad.

Vad fick dig att må bra?
Rutiner. Promenader. Yoga. Beröring. Egentid. Snälla ord.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Tom Hardy.

Bildkälla Coming soon

Vilken var årets bästa låt?
Plättlätt. För jag har typ lyssnat sönder "Barricades" med Editors. Inte för att jag tröttnat, för det har jag inte. Jag älskar den fortfarande. Men vissa i familjen ser lite plågade ut ibland.

Vem saknade du? 
De jag inte träffade så som jag hade önskat.

Vilken var din bästa månad?
April. Tror jag nog.

Finns det något du skulle kunnat göra bättre?
Helt säkert. Kommer väl tillbaka och biter mig i baken om det var riktigt illa.

Hur kommer nästa år skilja sig från 2019?
Jag hoppas så klart att det blir bättre. Bland annat hoppas jag innerligt att jag slipper gå på någon mer begravning.

"Daisy Jones & The Six" av Taylor Jenkins Reid

Nu har jag läst en sådan där hypad bok igen. Den har vunnit lite olika priser under det här året, och eftersom jag tyckte mycket om "Evelyn Hugos sju äkta män" av samma författare så tänkte jag att det här såklart bara kunde bli bra.

Bildkälla Goodreads 

På 70-talet var Daisy Jones och rockbandet The Six på stark uppgång. De bestämmer sig för att jobba tillsammans och skapar ett av den tidens mest inflytelserika album. Men på den följande turnén splittras plötsligt bandet, från en dag till en annan. Det här är berättelsen om vad som ledde fram till splittringen, berättad av de som var där.

Det är ju inte utan att jag undrade mellan varven om det här bandet funnits på riktigt, men det har det såklart inte. Det här är helt och hållet författarens fantasi, och det är ju trist för nu kan jag inte lyssna på låtarna de beskriver, även om texterna till albumet "Aurora" finns med i slutet av boken.
Boken har ett intressant upplägg, där de olika personerna vi möter i texten har blivit intervjuade och de berättar sina historier i kronologisk ordning. Det är alltså inte uppställt efter varje persons bild av det som hände i tur och ordning, utan var och en berättar samtidigt. Det ger en samtalskänsla över boken, att få alla dessa synvinklar serverade på samma gång. Det visas tydligt vem som säger vad med att deras berättelse inleds med deras namn, men jag tyckte ändå att det bitvis blev rörigt. Främst kanske för att jag ibland glömde bort vem som var vem, om de inte förekom lika flitigt som vissa andra.
Jag hade dessutom lite problem att komma in i boken, och det känns faktiskt som lite av en nackdel att jag läste den så pass långsamt. Det här känns som en bok som kanske egentligen borde läsas snabbt, lite på ett bräde sådär. Som ett reportage, vilket texten känns som.
Jag tappar också intresset när det blir lite för tekniskt, när det pratas om riff och ackord och tonarter och sådant som jag som musikaliskt okunnig inte riktigt hänger med på. Jag känner också att det kanske nästan blev lite väl uppstyltat ibland när det talades om hur de olika låtarna kommit till. Jag är mer intresserad av historien bakom än själva texten och melodin, så att säga.
Så ja, det känns lite som att det saknas känslor i den här boken. Det blir liksom lite torrt och trist mellan varven, och jag har svårt att känna hur de olika karaktärerna verkligen kände när det är så pass många olika berättare, och de ibland nästan pratar i mun på varandra, vilket blir resultatet av detta reportageformat.

Jag tycker såklart att boken är klart läsvärd, om inte annat så för att den berättar en fin historia på ett annorlunda sätt. Men samtidigt hade jag inte jättekul hela vägen, och betyget kan inte bli mer än 3/5 från mig. Lite synd, för jag hoppades att jag skulle tycka mer om den än vad jag gjorde.

"Brev från nollpunkten" av Peter Englund

Jag hade egentligen ingen plan för vilken bok jag skulle välja som min långläsning för december, så jag plockade en ur hyllan som jag hade tänkt läsa "någon gång". Någon gång blev nu, och boken jag valde lite på måfå sådär är Peter Englunds essäsamling "Brev från nollpunkten: Historiska essäer".
Boken innehåller 6 olika essäer med det gemensamt att de utspelar sig på 1900-talet, ett århundrade som varit rätt så katastrofalt och som dödat många människor.

Bildkälla Goodreads

Det här är absolut inte boken att välja om du vill ha en bok att bli lite på glatt humör av. Vill du däremot bli berörd och få tänka till så är den toppen. Det är bitvis både väldigt skrämmande och väldigt otäck läsning. Som sig bör kanske när en läser texter om skyttegravskrig, koncentrationsläger och atombomber. Jag har suttit och gråtit när jag har läst, riktigt kippat efter andan emellanåt. Så nej - någon feel good är det då rakt inte frågan om. Faktiskt så långt ifrån att inte ens feel bad räcker till. Men så är det väl när en läser något som baseras på verkligheten, på riktiga historiska skeenden och vägen fram till dem. Särskilt när resultatet ofta varit väldigt många människors död.

Ur förordet till "Brev från nollpunkten":

Under 1900-talet har 183 miljoner människor dött till följd av andra människors beslut, vilket innebär att fler bragts om livet under detta sekel än under alla föregående sekler sammantaget. Länge tänkte vi att det faktiskt var så att katastroferna under seklets första hälft bara var tillfälligheter och att deras blotta monumentalitet skulle göra dem svåra att glömma och omöjliga att upprepa. Men nu vet vi bättre. Vi har nyligen sett händelser som tvingar oss att undra om dessa stora tragedier kanske inta bara var temporära yttre störningar, utan har samma rötter som våra påtagliga framsteg. Och vi kan nu också skåda betydande försök att förneka det som skett, en verksamhet som bara finner sin logiska fullbordan just i återupprepningen. Därför är det idag viktigare än någonsin att att minnas. Den här samlingen texter är ett litet bidrag till den uppgiften.
183 miljoner döda. Besväret med fakta av det slaget är att de sin skenbara exakthet till trots är abstrakta. 183 är en meningsfull siffra: den går att översätta till lika många platser eller ting eller ansikten. 183 miljoner däremot, det är bara ett ljud. Och när vi möter det förflutnas plågor är det alltför ofta i form av dessa ljudande abstraktioner. I en genomsnittlig historiebok blir ett helt folk till intet på en halvsida och en nation går under i en bisats. Och hålen som uppstått när abstraktionerna störtat genom vårt medvetande söker vi förgäves fylla med adjektiv: "ohyggligt", "vidrigt", "barbariskt". Problemet är bara att ju mer tiden går och avståndet växer, desto mer "adjektiviserade" blir kunskaperna. De laddade orden markerar att det skedda visst var horribelt men blir så småningom en ersättning för riktig insikt. Och sedan, när verkligheten skyms bakom en sky av siffror och värdeord, kan förnekelsens maskineri börja bryta ned allt till en fin mäld som sakta rinner bort mellan våra fingrar.

Boken är väldigt välskriven och detaljerad, som jag numera förväntar mig när jag läser Peter Englund. Den höll också mitt intresse uppe hela vägen och jag tyckte väldigt mycket om alla 6 essäerna i den här boken. Men om du bara ska läsa en av dem så rekommenderar jag "På rundtur i labbet". Borde vara obligatorisk läsning i skolan, om ni frågar mig. Det är också den jag tyckte var otäckast att läsa, så en liten varning för det.
Bästa Peter Englund hittills. Högsta betyg så klart, 5/5.

God jul!

En synnerligen god och glad jul önskar jag er. Hoppas ni får en fin dag (alla andra dagar också såklart), god mat, trevligt sällskap och fina paket.

Och imorgon är det årets bästa dag - pyjamasdagen! Som jag har längtat, har jag gjort.

BuJo januari 2020

Snart dags för ny månad, nytt år och nytt decennium. Jag har ju redan visat årets blivande sidor, och lite såhär kommer det se ut i januari.

Jag hade verkligen inga planer alls för hur jag ville att januari skulle se ut. Så jag öppnade lådan med washitejp och valde en som jag gillade och plockade färgen från den. Blått med andra ord.
Inleder med en månadsöversikt. Som jag tidigare sagt så använder jag inte den här så mycket, men den känns ändå bekväm att ha där. Om inte annat så är det min startsida för månaden.

Det är faktiskt inga ändringar alls från hur jag lagt upp det det senaste året eller så. Så här kommer uppslaget med nagellack, böcker och ekonomin.
Och ja - pennorna ghostar från sidorna innan. Men gissa vad? Det stör inte mig annat än när jag fotograferar. Det blir liksom lite osynligt allteftersom jag fyller i sidorna.

Och mitt personliga favorituppslag varje månad, med en rad om dagen, vanorna och något om en bok jag planerar att läsa i januari. Jag har till och med bestämt vilken bok det blir, jag har bara inte skrivit in den än.

Och ett veckouppslag, det enda jag hittills har gjort, ser ut så här. Får ta mig tid att göra resten av veckouppslagen i mellandagarna.

Topp 10, Film 2019

Inspirerad av en god väns Instragram stories igår, så tänkte jag skriva något litet om de 10 filmer av de jag har sett i år som jag tycker varit bäst. Alltså i allra högsta grad inte filmer som kommit just precis i år, utan de jag sett (för första gången) i år. Inte heller i någon ordning, mer än i den som jag kom på dem.

Bildkälla Filmtopp

What we do in the shadows (2014)
En skruvad komedi i mockumentärform. Om ett gäng vampyrer som bor i samma hus, och vad de har för sig på nätterna.
Skriven, regisserad och huvudroll av bland annat Taika Waititi som snart är bioaktuell med "Jojo rabbit" och regin till "Thor: Love and thunder".

Bildkälla Collider

The King (2019)
Berättelsen om Kung Henry V och slaget vid Azincourt hittas på Netflix. Robert Pattinson har lämnat vampyrtänderna bakom sig och gör här en utmärkt roll som den franske kronprinsen, mot Timothée Chalamets Kung Henry.

Bildkälla Pinterest

The Favourite (2018)
Mer historiskt drama i form av "The favourite" där Emma Stone och Rachel Weisz. spelar undersåtar till Olivia Colmans Drottning Anne, som de försöker manipulera till sin egen fördel.

Bildkälla Filmbladet

Captain Marvel (2019)
Årets bästa Marvelfilm är helt klart "Captain Marvel". ("Endgame" hade blivit så mycket bättre med mer Carol Danvers och mindre Steve fattar ett dåligt beslut.) Dessutom med en katt - som är en flerken.

Bildkälla Amazon

Spiderman: Into the Spider-Verse (2018)
En animerad Spiderman som var bra och väldigt snyggt animerad. Äkta serietidningskänsla här. Är inte med i MCU. Handlar om Miles som en natt blir biten av en radioaktiv spindel, och hur han försöker få grepp om vad som händer honom. Med hjälp av några nya vänner.

Bildkälla Collider

BlacKkKlansman (2018)
Verklighetsbaserad film om en färgad polis som lyckas infiltrera Ku Klux Klan, med hjälp av sina kolleger. Hjärtskärande och tyvärr fortfarande aktuell. Och bitvis rolig.

Bildkälla Amazon

Three billboards outside Ebbing, Missouri (2017)
En mor sörjer sin mördade dotter, och hyr tre stora annonsskyltar för att ifrågasätta polisens arbete då ingen gärningsman hittats. Ett drag som får oanade konsekvenser i hela staden.

Bildkälla tv.nu

First man (2018)
En skildring av Neil Armstrong, som blev förste man på Månen. Ganska lågmält berättad om hans liv under denna period.

Bildkälla abundo

Terminator: Dark Fate (2019)
Den sjätte Terminatorfilmen, men den första som känns som en uppföljare till "Terminator 2" (som fortfarande är bäst). Mycket action, otäck mördarrobot, och underbara försvarare av någon som kommer vara viktig i framtiden.

Bildkälla Visit Eksjö

Star Wars: Episode IX - The rise of Skywalker (2019)
Om jag precis kommit hem från bion? Ya bettcha! Årets andra biobesök blev så klart sista (?) delen i Star Wars-sagan, och nu ska säcken knytas ihop. Och jag gillar hur den knöts ihop. Men jag hade hoppats på en liiiiten annan grej i slutet där, men vad kan jag inte avslöja för spoilers, sweetie.

Det var min Topp 10 av film för i år. Hittills, får jag kanske säga, för jag räknar med att hinna se någon mer film i år. Fast högst troligt inte på bio, så där var jag bara två gånger i år. Kanske blir ändring på det 2020, för jag vet redan massor av filmer jag vill se då.

FredagsFilmen: Ghostbusters - Afterlife

Jag blev på riktigt lite hoppig och glad när jag insåg att ryktet om en ny "Ghostbusters" var sant. Jag älskar de här filmerna, och är glad över en uppföljare av de ursprungliga filmerna snarare än en re-make. Även om jag gillade re-maken också.

Bildkälla Feber

En ensamstående mamma och hennes två barn flyttar till en liten stad. Där upptäcker de att de står i förbindelse med de ursprungliga Ghostbusters, och att deras morfar lämnat något efter sig.

Kastar en ett öga in på IMDb så ser en att alla skådespelarna från originalet kommer vara med på något hörn, utom såklart Harold Ramis som dog 2014. Så det ligger nära till hands att tro att barnen ska vara Egon Spenglers barnbarn.

Sommaren 2020 kommer den här filmen, och jag längtar redan.

Bullet journal 2020

Ack ja, att försöka ta bilder en mulen dag i december. Går sådär, men en överblick blir det i varje fall.

Jag har gjort klart (?) mina sidor för år 2020 i min sprillans nya, fina, röda Leuchtturm (som jag har lärt mig betyder fyrtorn) och faktiskt hunnit börja skissa lite på januaris sidor också, så det visar jag troligen upp nästa vecka, eller i slutet av den här.

Men - en röd Leuchttrum alltså, och således mycket röd text. Inga andra dekorationer alls än så länge, så just nu är det ganska minimalistiskt.

Börjar såklart min Bullet journal med en årsöversikt av 2020. Gör inte annat än tittar på den här sidan, men den är min referenspunkt för hela året.

På nästa sida har jag gjort plats för mina humörsidor. Kallar den för "Wild mood swings" för att det är roligt. Försökte mig på en variant av pixlat år också i år, men tappade det i somras när det blev lite väl eländigt. Tänkte dock göra ett nytt försök 2020. Och så klart en menstracker, så att jag kan se om mitt humör speglas av var i cykeln jag befinner mig. Brukar inte vara så mycket, men alltid spännande att se när det händer. Lite "A ha!" så där.
Och så börjar framtidsloggen på nästa sida, där jag har plats för att skriva in sådant som komma skall under året, men som jag inte har plats för innan jag gjort mina månadssidor.

Bestämde mig för att ha en helsida för sådant som dyker upp för 2021, för den lilla fjuttplatsen jag hade avsatt för det i årets Bujo räckte inte till. Det här är å andra sidan alldeles för mycket, men jag får väl rita dit en fjäril eller något.

Boksidor! Här kommer jag hänga massor under året. Min planeringssida för en bok i månaden får dela uppslag med planeringssidan för Plejaderna, som vana läsare vid det här laget vet att min bokcirkel heter.

Ett uppslag att skriva in böckerna jag har läst också. I år hade jag ett uppslag där jag skulle rita in böckerna, men det föll ganska snabbt för att jag helt enkelt inte tyckte att det var kul. Så jag gör så här i stället.
Jag har liknande uppslag även för filmer jag hoppas jag kommer se, och så gjorde jag ett till likadant uppslag av bara farten som jag troligen kommer omvandla till en inköpslista över saker jag behöver skaffa mig.

Tv-serieuppslaget ser ut så här. Under 2019 hade jag en enda sida för tv-serier och märkte att det var lite snålt.
Jag gjorde som så att jag skrev upp serien jag ville se, och sedan gjorde en ruta för varje avsnitt som jag sedan fyllde i när jag sett det avsnittet. Kommer göra samma sak nästa år, för det ser roligt ut med alla dessa färgglada, ifyllda rutor.

Sista uppslaget jag har gjort är mina lathundar. En där jag lätt kan se vilka mått sidorna har, vilket är till hjälp när jag sedan gör mina uppslag. Så slipper jag mäta och räkna om varje gång jag känner inspirationen komma. Och så en liten penntest av mina Tombows. Lättare att bestämma vilken jag vill använda, helt enkelt.

Jag har lämnat några tomma uppslag innan jag började med januari, så att jag har plats att göra sidor för sådant jag glömt bort, eller sådant jag kommer på under året som jag inte riktigt vill spränga in mellan månaderna, som jag gjort hittills. Känns mer ordnat att ha allt på samma ställe.
Jag kommer högst troligt också att göra en årsöversikt för 2021 i slutet av boken, men inte just idag. För idag ska jag hem till mamma och pappa och göra julgodis, som traditionen bjuder.

Fransk bondsoppa

Det här receptet på Fransk bondsoppa kommer ursprungligen från tidningen Buffé. Och det går liksom inte att få det att se så gott ut som det är på bild, inte ens i fullt dagsljus, vilket vi som bekant har ont om i Sverige så här dagarna innan jul.
Men det är gott, och blir även en utmärkt lunchlåda dagen efter. Om du tröttnar på julmaten, menar jag.

Fransk bondsoppa

2 gula lökar
2 morötter
150 g rotselleri
200 g rökt sidfläsk
smör
1 buljongtärning
1½ dl röda linser (torkade)
1 liter vatten
2 dl creme fraishe
½ dl hackad persilja
salt, svartpeppar

Skala och hacka lök, morot och rotselleri i små tärningar. Jag gör det i matberedare för att jag är lat/smart.
Skär bort svålen från fläsket och skär det i små tärningar.
Stek fläsket i smör (1½ msk ungefär) i en soppgryta i några minuter. Tillsätt grönsakerna och låt det fräsa ytterligare några minuter.
Tillsätt buljongtärning, linser och vatten. Koka upp och låt puttra ca 15 minuter tills linserna kokat klart. Smaka av med salt och svartpeppar.
Rör ner creme fraishe och persilja och nu är soppan klar att avnjutas.
Servera med ett gott bröd, smör och ost.

Bon appétit!

"Worlds of ink and shadow" av Lena Coakley

En roman om syskonen Brontë och deras fantasivärld? Med supersnyggt omslag? Jomen ja tack. Och så hamnade boken hemma hos mig, och blev så småningom utvald till läsning.

Bildkälla Goodreads

Syskonen Brontë har alltid stått nära varandra. Så som det blir om man bor isolerat i en liten by vid de engelska hedarna. De flyr in i sina fantasivärldar, platser de även kan besöka på riktigt.
Men priset för att besöka Verdopolis och Gondal, och denna världs hjältar och hjältinnor, är högt.

Det här är en portal fantasy baserad på verkliga personer och verkliga händelser. Syskonen Brontë fantiserade verkligen om denna boks Verdopolis och Gondal, och det går att hitta fragment till både "Jane Eyre" och "Svindlande höjder" i dessa tidiga berättelser. Och på så sätt är det intressant. Boken känns välresearchad och värladrna där den utspelas känns verklighetstrogna, så realismen i miljöbeskrivningarna får ett plus i kanten.
Jag tyckte dock att den var ganska rörigt skriven. Kapitlen har en av de fyra syskonen (Charlotte, Emily, Anne och brodern Branwell) som huvudberättare, men det märks sällan vilken det är några meningar in, då handlingen hoppar mellan syskonen i en rasande takt. Det var liksom ett onödigt grepp, när berättelsen ändå berättas i tredje person, vi kommer aldrig nära inpå någon av karaktärerna.
Även i Verdopolis känns karaktärerna lite platta och faktiskt ointressanta. Jag kommer aldrig in i berättelsen och tycker att det som sker är värst intressant eller värst spännande. Det här var lite en sådan där bok som jag jobbade mig igenom mest för att ha det gjort. Men ett snyggt omslag har den i varje fall.

Mitt betyg blev 2/5. Okej, men inte så mycket mer än det.

FredagsFilmen: No time to die

Längtan är stor för det här lilla Bond-fanet. Ända till april måste jag vänta tills Daniel Craigs sista Bond-film (den 25:e i ordningen) rullar upp på biograferna, men har jag väntat så här länge kan jag vänta några månader till.

Bildkälla 007.com

Bond har dragit sig tillbaka från aktiv tjänst och lever ett lugnt liv med kärleken Madeleine Swann. När hans vän från CIA, Felix Leiter, ber om hjälp att rädda en kidnappad vetenskapsman så tar Bond sig an uppdraget. Ett uppdrag som ska visa sig vara farligare än han kunnat förutse.

Eftersom det här är Craigs sista film som Bond så går det så klart en massa rykten. Som att Bond kommer dö i den här filmen. Som att nästa 007 kommer vara Nomi, som presenteras i den här filmen.
Något vi med högsta sannolikhet kan vara säkra på är att det kommer vara en del biljakter, actionfighter, explisioner, smarta skurkar, vackra kvinnor - och personligen hoppas jag på att Q har fixat den där exploderande pennan till Bond i den här filmen. (Överlag hoppas jag på mer Q, men det är en annan femma det.)
Tredje april hoppas jag få sitta i en biofåtölj och få veta det.

Tre tomma no. 99

Månne jag hinner med nummer 100 innan året är slut. För 100 eller årsskiftet betyder slutet på "Tre tomma". Så det här kan bli det sista.
Dålig bild så klart. Som det blir när en tar kort i mörka december.

Urtekram. Body lotion. No perfume.
Jag har gillat den här hudlotionen, men jag har ändå återgått min stora favorit nu när den här tog slut. Flaskan är aningen för liten och tar slut för fort för en torrboll som mig.
Annars är den bra på alla sätt och vis. Sjunker in fort, bra konsistens och doftar just ingenting.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Urtekram. Conditioner. Reparing. Nordic berries.
Balsamet som hör till schampot jag använder. Jag har dock inte gjort något omköp här, för jag upplever att det kliar lite väl mycket när jag använt balsamet. Har inget balsam alls just nu, faktiskt. Var väl inget revolutionerande heller. Ett sådant där dussinbalsam.
Plaståtervinning.
Betyg 2/5

Kicks. Hydration beauty. Instant treatment. Instant moisture mask.
Här är det lite sorg dock, för den här ansiktsmasken har varit en storfavorit. Men den har utgått och jag har precis klämt ut den allra sista skvätten ur min allra sista tub. Har inte hunnit ersätta den med någon annan heller. Eller orkat leta efter en ersättare ens en gång.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Soundtrack of my life

Marie Fredriksson 30 maj 1958 - 9 december 2019

Vila i ro

Marie Fredriksson -  Efter stormen

Ännu är sanden varm

Efter sommar'n som gått

Det är så mycket som hänt

Och så mycket jag fått

Jag känner mig lite trött

Nu när hösten är här

Fast att träden har dött

Så lever vår kärlek kvar här

Du ger mig lugn efter stormen

När mina drömmar faller isär

Du ger mig lugn efter storm

Och jag vandrar på samma väg

Där jag alltid har gått

Och det känns ganska bra

När jag vet att du har förstått

Fast att tiden gick alltför fort

Så var det mycket den gav

Allt det starka och svaga i mig

Möts från en strand till ett hav

Du ger mig lugn efter stormen

När min drömmar faller isär

Du ger mig lugn efter stormen

När allt är över väntar du här

Du ger mig lugn efter storm

Efter stormen...

Efter stormen...

Efter stormen...

Jag känner mig lite trött nu

När sommar'n är slut

Genom regn och sol har du hjälpt mig

Att hålla ut

Du ger mig lugn efter stormen

När min drömmar faller isär

Du ger mig lugn efter stormen

När allt är över väntar du här

Du ger mig lugn efter stormen

När min drömmar faller isär

Du ger mig lugn efter stormen

När allt är över väntar du här

Du ger mig lugn efter storm

Efter stormen

Du ger mig lugn

Efter stormen

Du ger mig lugn

Efter stormen

Du ger mig lugn

Efter stormen

"En enda natt" av Simona Ahrnstedt

Jag läste Simona Ahrnstedts historiska romance-böcker hyfsat tätt på att de gavs ut, men hennes mer kontemporära lämnade jag av någon anledning kvar på hyllan. Tills nu, för plötsligt kände jag en längtan efter romance igen.

Bildkälla Goodreads

Natalia de la Grip är den väluppfostrade adelskvinnan som växt upp i en adelsfamilj som driver Sveriges mest framgångsrika finansbolag, Investum. Trots att hon är ytterst kompetent har hon inte lyckats ta sig in i familjens bolag - för att hon är en kvinna.
David Hammar är arbetarkillen som tagit sig fram i livet och nu är en framgångsrik riskkapitalist. Hans mål är att förinta Investum, och affären är snart i hamn.
De möts över en affärslunch, och ingen av dem är beredd på attraktionen de känner för varandra.

Det är lite som att ta på sig ett par bekväma skor att kliva in i Simona Ahrnstedts värld igen. Det är välresearchat, så där så att jag sväljer hela överklassvärlden och allt finanssnack med hull och hår. Det är passion, det ångar verkligen om sidorna ibland, och det är en spännande historia med många trådar som hela tiden drivs framåt. Och jag får svaren, så jag är nöjd.
Jag såg också väldigt många paralleller med Simona Ahrnstedts genombrottsbok "Överenskommelser" (som för alltid kommer vara min favorit). Det om flickan från en fin familj som har svårt att ta sig fram och kräva sin plats, sin röst hörd. Mannen som är en uppkomling och gamla pengar som ställs mot nya. En familj som är van att få och ta allt som ställs inför något som de ansåg vara otänkbart. Och så långt är jag med.
Men jag har lite svårt för den nästan schablonaktiga framställningen av Natalia. Vacker utan att veta om det... *suck*. Och David är stor och vacker och förmögen och får henne att släppa hämningarna - för första gången! *swoon*
För att vara skriven av en feministisk författare så känns den inte så värst feministisk. Det är lite damsel in distress där Natalia (och bästisen Åsa) bara kan bli kompletta av en man. Och jag tror minsann inte att boken klarar ett Bechdel-test, om jag tänker efter. Något som för mig känns självklart när det rör sig om en bok av en uttalat feministisk författare, att två namngivna kvinnliga karaktärer ska kunna ha en konversation om något annat än män. Nu ställer jag kanske hårda krav på en romance, men jag råkar tycka att det går att få både och - passion och samtal om annat än passion.

Boken faller lite för mig alltså, även om jag rycks med i historien och gärna läser bara ett kapitel till. Persongalleriet är rikt, och synvinkeln ändras ofta, men det blir aldrig förvirrande. Jag kommer dock på mig själv mellan varven med att känna mig lite trött. På lyxen, på allt sex, på de osannolika vändningarna. Betyget blev 3/5.

Säsongssammanfattning: Chilling adventures of Sabrina, säsong 2

Spoilervarning när jag skriver om tv, så klart.

Det gick ju ganska fort att se säsong två av "Sabrina", så här kommer en ny sammanfattning.

Bildkälla Top tvseries

Favoritavsnitt: 2x04 "Chapter 15: Doctor Cerberus's house of horror" En spådam tar sin tillflykt till Cerberus's bokhandel under en regnig dag, och spår alla i tarot.
2x06 "Chapter 17: The missionaries" Hilda och Sabrina försöker rädda Ambrose. Samtidigt anländer en grupp hänsynslösa häxjägare till Greendale.
2x09 "Chapter 20: Mephisto waltz" Den mörkes profetia är på väg att slå in, och våra vänner kämpar mot den. Prudence bestämmer var hennes lojaliteter ligger.

Favoritkaraktär: Sabrina.

Favoritpar: Hilda och Cerberus.

Bäst i säsongen: Jag har jättekul åt att de svär med fraser som "I himlen heller". Alltså motsatt till vad vi vanliga dödliga gör.

Värst i säsongen: Jag hyser en viss hatkärlek till Prudence och hennes "systrar" och har så gjort sedan de visade sig i det allra första avsnittet. Oftast är de mest irriterande och jobbiga och ställer till en massa, men Prudence blev aningen mer sympatisk där i säsongens slutspurt. I övrigt kunde jag gärna vara utan dem.

Övriga kommentarer: Enligt IMDb så är det klart med två säsonger till av "CAOS". Säsong tre släpps på Netflix 24 januari 2020, så jag behöver inte vänta så värst länge på just den.

Världens bästa pappilur

Igår fyllde min älskade lille pappa 80 år. Inte illa pinkat av en trähäst. Särskilt inte som han sedan han fyllde 50 har sagt att han bara skulle bli 75. Han hade fel. Tur för honom!
En hinner med en hel del på 80 år. Som att födas mitt in i ett världskrig och ha alla sina tidiga barndomsår i en tid av förvirring, ransonering och samhällsuppbyggnad. Han föddes hemma, och hans först säng var en sockerlåda som min farmor bäddade ner honom i. Så småningom fick han flytta in i en utdragen byrålåda. Det var inte ett rikt liv, men det var ett liv.
Pappa och mamma har alltid strävat efter att göra mitt och mina bröders liv till något mer än vad de växte upp med. Vi fick mer saker än vad de någonsin fick, men viktigast av allt var att vi fick deras tid. Att de lyssnade på oss, gav oss råd och kärlek.
Från min pappa har jag också fått glädjen att läsa. Han tog mig ofta med till biblioteket när jag var lite. Ibland kunde vi vara där i flera timmar. Han gick och tittade bland de skönlitterära böckerna och jag satt på barnavdelningen och läste Mumin i serieformat (och en och annan Tintin). Det var han som sedan ledde in mig på böcker skrivna för vuxna när jag var i högstadieåldern, och det var han som var först med att sätta en Stephen King i mina händer.
Han är fin, min pappa. Det är dock honom jag har varit allra mest osams med, och under många år kunde vi inte umgås alls utan att det blev gräl. Jag antar att det var en del av min frigörelse, men så här långt senare kan jag tycka att det var tråkigt att vi förlorade så pass mycket tid med att vara sura på varandra.
Men oavsett hur surt det varit mellan oss så jag jag alltid vetat att han (och mamma så klart) funnits där, och de har ställt upp på så mycket. Hjälpt mig med så mycket. Framför allt hjälpt mig att bli den jag är idag. Och kunnat säga när jag gör något bra och inte bara när jag gör något tokigt. De har älskat mig, helt enkelt, och det är väl ungefär det viktigaste en förälder kan göra.

Så grattis pappiluren, pappilupsen, pappisen, pappa, älskade far. Vi sågs igår, och vi ses igen idag. Då tar vi med oss den där tårtan som var det enda du önskade dig. 💕

Skål!

"Call down the hawk" av Maggie Stiefvater

Det var ju givet att jag skulle kasta mig över "Call down the hawk" när den landade hemma hos mig. Min väntan och längtan har varit ganska otålig nämligen. Jag hade redan läst "The Raven cycle", och älskat den, när Maggie Stiefvater kläckte nyheten om att hon skissat upp handlingen för en trilogi om Ronan, Raven cycles bad boy och min lille darling.
Nu behöver en inte ha läst Raven cycle för att kunna ta sig an Dreamer trilogi, som det här är första boken av, för bilden klarnar allteftersom, men om en har tänkt sig att läsa båda serierna så är det bäst att börja med Raven.
Så var det klargjort.

Bildkälla Goodreads

Ronan bor ensam på familjegården The Barns, men hälsar ofta på bröderna Declan och Matthew i D.C. Och så saknar han sig pojkvän som studerar på college. Drömmer gör han också, så klart.
Jordan Hennesey förfalskar konst och lever ett utsvävande liv där hon bränner ljuset i båda ändar och försöker desperat att inte drömma.
Carmen Farooq-Lane minns sin brors svek. Det som ledde henne dit hon är idag, som väktare åt en siare som ser världens undergång. Hennes uppgift är att stoppa den, och alla som drömmer.

Självklart älskar jag den. Det är så underbart att återknyta bekantskapen igen, få se vad som hänt efter att alla slutat skolan. Självklart saknar jag de flesta, men inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra, då jag har fått ett nytt färgstarkt persongalleri att tycka om, eller inte tycka om, beroende på person. Jag hade dock önskat att Adam hade fått vara med mer, men när han väl är det så är det väldigt finstämt och vackert mellan honom och Ronan.
Jag kunde ibland tycka att det var lite väl många synvinklar att titta in i, men historien släpper snart och jag känner hur läsningen bara flyter på.
Som vanligt är språket poetiskt vackert, och jag har inga problem med att se framför mig så vitt skilda saker som olagliga marknader, skogar och mardrömmar.
Det är lite grann som att ta på sig en tröja jag haft länge och älskat, bara för att upptäcka att den har fickor. Samma, men ännu bättre liksom.
Smolket i bägaren är att boken (såklart) slutar med en cliffhanger. Men jag orkar nog vänta på fortsättningen, när den nu kommer.

Betyget? Så klart 5/5.

Wishlist Wednesday - Nu är det jul igen

Tiden går fort, govänner. Så fort att det snart är dags att plocka fram plastgranen och hänga upp rävar i den. Och under granen ska det väl ändå kunna finnas ett och annat paket med mitt namn på. Jag har ju varit förhållandevis snäll det senaste året... *ehrm*
Kanske något av det här?

Bildkälla Bluebox

På tal om rävar. Kanske vet ni redan att jag samlar på gosedjursrävar? Annars fick ni veta något nytt om mig nu. Jag har så klart redan Jellycats goseräv i det här bubbliga tyget, som E kallar för korvtyg. Den heter Tesla och sitter på min säng just nu. Men den jag har är den lilla storleken och jag vill gärna ha den större som jag står och kramar varje gång jag är på den lokala Åhléns-barnavdelningen. För den är göllig.
(PS. Det var ju dumt av mig att bildgoogla "gosedjur räv" för JAG VILL HA ALLA!)

Bildkälla H&M

En sak som i stort sett alltid står på min önskelista är en pyjamas (samt snälla barn och fred på jorden). I ärligheten namn är det mest pyjamasbyxor jag vill ha, för jag är ganska duktig på att att bara sova i en skön t-shirt, eller sweatshirt om jag känner mig kulen. De här blommiga från H&M till exempel tycker jag om.

Bildkälla The Literary gift company

Ursäkta mig medan jag nördar mig lite. Men alltså. Hallå? Ett doftljus inspirerat av Shakespeare med ett citat av honom och med ordet "library" på? Vill ha! Att bränna i mitt alldeles egna bibliotek, så klart. Det finns massor av saker jag vill ha från The Literary gift company, och det här är en av dem. Annars är ju muggavdelningen extremt lockande.

Bildkälla Adlibris

Och när vi nu ändå pratar böcker så önskar jag mig de böcker jag saknar från Bloomsbury Modern Classics. Bland annat "Kiterunner" av Khaled Hosseini här ovan. Jag har nämligen bestämt mig för att samla på mig den här bokserien, som är ungefär hur snygg som helst. Jag har redan "Song of Achilles" av Madeline Miller och "Jonathan Strange & Mr Norrell" av Susanna Clarke från den här serien, plus "The little friend" av Donna Tart på ingång, men övriga sju skulle bli fina prydnader i min bokhylla.
Jag önskar mig så klart massvis av andra böcker också (för det räcker tydligen inte med att ha 15 böcker i olästa högen), men mest av allt de här.

Bildkälla Lilla Orangeriet

Jag önskar mig en ny parfym också. Problemet är att jag själv inte vet vilken, så någon annan kanske kan bestämma åt mig? Med risk för att jag inte tycker om den, är klart... Tips är att jag ofta har svårt för dofter med patchouli, apelsin och vetiver, medan jag ä-ä-älskar vanilj, trätoner och peppar.

Det var fem saker jag önskar mig. Finns fler, så klart, men inget som jag kommer på just nu. Däremot så fort jag har postat det här inlägget, gissar jag.