"Harry Potter and the chamber of secrets" av J.K. Rowling

Det är ju inte första gången jag läser Harry Potter-serien (det är den tredje), men den här gången känner jag kanske att lite av förälskelsen lagt sig. Bland annat hade jag inte alls värst kul när jag läste den här andra boken, men mer om det lite senare.

Bildkälla Goodreads

Efter en hemsk sommar hos familjen Dursley ska Harry Potter äntligen få återvända till Hogwarts. Men konstiga saker händer som verkar vilja hindra Harry från att åka till skolan, och väl där börjar snart konstiga saker hända. Elever skadas, Harry hör röster i väggarna och hemligheternas kammare har öppnats.

Som vanligt är det välskrivet när J.K. Rowling står för orden, men jag tycker att orden hon använde den här gången var ganska tråkiga. Jag känner verkligen av att jag är 30 år äldre än målgruppen, kan vi säga. Det är även så mycket infodumpande i boken att jag suckade mig igenom första halvan av den. Min stora behållning var att hitta de planterade ledtrådarna till den stora historien, som sträcker sig över hela serien. Annars blir det inte värst spännande innan Harry och Ron lyckas lösa mysteriet (utan Hermoine den här gången, eftersom hon befinner sig på sjukhusavdelningen) och upplösningen är nära.
Värst av allt var att läsa om Harrys sommar hos Dursleys, eftersom vad han blir utsatt för där är ren och skär misshandel. Blir liksom ledsen och illa berörd av Harrys situation där, och har svårt att se minsta lilla förlåtande hos hans fosterföräldrar. Får lust att göra en orosanmälan, på ett ungefär.

Mitt betyg på "Harry Potter and the chamber of secrets" blir inte lysande den här gången. 2,5/5. Boken lider helt klart av transportstäckesyndrom.