Skatter i min bokhylla

Jag är en sådan där människa som älskar böcker, ifall någon missat det. Jag har inte ens ett bibliotekslånekort, för jag vill veta att boken jag läser är min. Att jag kan göra vad jag vill med den. Spara den för evigt. Ge bort den. Kasta den i väggen. Ja, ni förstår.
Och bland alla dessa böcker finns det såklart de jag skattar lite extra högt. De jag skulle försöka rädda vid en brand, så att säga. Helt enkelt för att de är oersättliga för mig.

Sagan om Kurre Nötpigg av Beatrix Potter är egentligen min brors. Det står i varje fall en dedikation till honom inuti den. Han är född 1963 och jag gissar att boken bara är något år yngre än honom, om några alls. Det är lite så där lagom slitet och välläst, och underligt nog har det fortfarande sitt skyddsomslag kvar. Sådana brukar inte överleva små barnhänder annars.

Pippi Långstrump i Söderhavet av Astrid Lindgren är ännu äldre. Den här boken har tillhört min pappa - nu är den som synes min. Det här exemplaret är tryckt 1948, så det är ingen förstaupplaga som gör att den är värdefull för mig. Det är den så klart på grund av vem som först ägde den.

Det sitter en tiger i tekannan av Betty Yurdin med underbara illustrationer av William Pène du Bois, är en av mina absoluta favoritböcker från när jag var barn. Den är tryckt 1971, samma år som jag föddes, så det är inte omöjligt att den alltid har varit min, även om jag gissar att den från början tillhörde någon av mina äldre bröder.
Det här är en underbar liten berättelse, och jag tröttnar nog aldrig på att läsa den (läste om den alldeles nyss). Har tvingar mina barn att lyssna på den genom en massa läsestunder.

Den här pyttelilla psalmboken är precis vad det står på omslaget att den är - ett konfirmationsminne. Min mamma fick den av sin mamma (alltså min mormor) när hon konfirmerade sig, och när jag konfirmerade mig så fick jag den i arv. Eftersom min mormor dog när mamma fortfarande var tonåring, så betyder den här väldigt mycket för mig. Inget av mina barn konfirmerade sig så att jag kunde låta arvet fortsätta, men Lilla E har lovat att ta hand om den när jag inte finns kvar längre.

Jag har en del signerade böcker också, som jag skattar väldigt högt. Liseys berättelse av Stephen King vann jag som signerad, så jag har tyvärr inte haft nöjet att träffa herr King på riktigt. Fast jag skulle antagligen svimma av star struck-ness, så det kanske är lika bra att jag fick tag på mitt signerade ex genom en tävling.
Liseys berättelse är för övrigt en av mina favoritböcker av Stephen King, men den är allra bäst på engelska. Den här boken är mitt sucka-hänfört-över-exemplar.

En annan bok jag haft turen att vinna signerad är Betvingade av Simona Ahrnstedt. Det är del två i Slottet Wadenstierna-trilogin (de utspelar sig i olika århundraden, så de går utmärkt att läsa var för sig) och inte den jag tycker är bäst i den serien, men den är ju signerad! Gubevars!

Men allra finast av mina signerade böcker är kanske den här. För att Alvhilda av Pernilla Lindgren är en fantasy baserad på nordisk folktro, och för att den är skriven av en av mina bästa vänner. Då blir dedikationen så här trevlig. Stolt, är vad jag är. Jag har så begåvade kompisar så det inte är klokt!