FredagsFilmen: The Mummy

Oftast när jag skriver om film här så är det för att tipsa. Om något jag redan tycker är bra, eller om något jag hoppas är bra. I dag är inte en sådan dag. För idag ska jag skriva om "The Mummy". Och då inte den ganska utmärkta filmserien med Brendan Fraser och Rachel Weisz, utan remaken de kände sig tvungna att göra för några år sedan. Med Tom Criuse...

Bildkälla CDON

Nick och hans polare råkar av en slump (?) upptäcka en egyptisk grav - i Mesopotamien. Här ligger en egyptisk prinsessa begravd, som en gång berövades sin resa mot fullständig makt. När hon nu återväcks i våra dagar släpps krafter lösa som ingen hade kunnat föreställa sig.

Jisses. Var ska jag börja? Jag visste att det här skulle vara en hyfsat kass film redan när jag började titta. Faktiskt så såg vi den här bara för att kunna sitta och häckla den, men till sist blev till och med det lite tröttsamt.
Handlingen är det i och för sig inget fel på, och meningen är (var) att det här skulle vara den första filmen i Dark Universe, Universal Studios försök att göra en Marvel med de klassiska filmmonstren. Här finns hintar om vampyrer, varulvar, Jekyll/Hyde är med och jag anade även en hint av Frankenstien - förutom denna films mumie. Det hade kunnat vara så bra, om det inte hade blivit så dåligt.
Klippningen är ganska tradig, och vissa scener får vi repeterade så många gånger att det är löjligt. Vi behöver liksom inte se om och om igen hur Ahmanet blev den ondskefulla mumis hon är, vi förstod redan i filmens inledning. For starters.
Sedan har vi det här med vilka skådespelare vi sätter i rollerna. Jake Johnson är bra som komisk sidekick (hej "En amerikansk varulv i London"), och Russel Crowe är helt okej som den splittrade karaktären Jekyll/Hyde. Sofia Boutella är frikking amazballs som Ahmanet, titelns mumie,och för mig var hon filmens behållning. Men.
Annabelle Wallis är inte min favorit direkt, så det var ju tråkigt att hon får spela loveinterest. Hon är en sådan där skådis som typ bara har två ansiktsuttryck när hon agerar - nollställd och aningen förvånad/rädd. Hon har kletat ner flera tv- och filmupplevelser för mig, och det här var ännu en. Jag har till och med sett en sådan där elak YouTube-video där de listade bra filmer som skulle bli förstörda av dåliga skådespelarprestationer, och då var "The Mummy" med - på grund av AnnaBelle Wallis. Så det är inte bara jag.
Men vad de glömde nämna i den YouTube-videon var huvudrollsinnehavaren, Tompa himself. Tom Cruise spelar en enda roll - den som sig själv. Om och om igen. Jag har sett honom i bra roller, men med tanke på hur mycket film han gör så är andelen bra filmer i hans repertoar försvinnande liten. Det ska erkännas att jag tillhör den där klicken människor som inte tycker att han är minsta lilla snygg heller, har aldrig tyckt - kommer aldrig tycka. Så jag ser liksom förbi det där snygga (?) skalet och ser hur ensidig han är i sina rollval och sina prestationer. Han är hyfsat överkattad, även om han gör sina egna stunts. Han är ungefär lika finkänslig som en elefant i porslinsfabrik i de lite mer lågmälda och känslosamma scenerna. Jag himlade så mycket med ögonen när jag såg "The Mummy" att jag fick lite huvudvärk.

Så. Se gärna "The Mummy" om du absolut vill, men vänta dig inget mästerverk. Se då hellre "Mumien" från 1999, eller ännu hellre "Mumien vaknar" från 1932 med Boris Karloff som mumien. Also known as filmen som gav mig mardrömmar som barn. De andra - not so much.