Säsongssammanfattning: Downton Abbey, säsong 3

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Vi kan lugnt påstå att jag och älskade maken kom av oss rätt så rejält i vårt tittande av "Downton Abbey" bara ett par avsnitt in på säsong 3. Men förra veckan bestämde vi oss för att ta tag i det hela igen och titta klart på serien. Så nu är säsong tre under bältet, äntligen.

Bildkälla Den of geek

Favoritavsnitt: 3x01 Det är dags för bröllop mellan Mary och Matthew, men det verkar osäkert in i det sista. Downton Abbey är på ruinens brant och bara ett mirakel verkar kunna rädda godset från försäljning. Samtidigt rör närvaron av Coras mamma upp känslor både hos familjen och tjänstefolket.
3x08 En årlig kricket-match mellan godset och byn är nära förestående och många saker ställs på sin spets och många beslut fattas.

Favoritkaraktär: En som jag tycker utvecklats väldig mycket den här säsongen är faktiskt Thomas. Från att ha varit en karaktär jag varit mäkta irriterad på och mest av allt ville ha bort, tycker jag att han den här säsongen, särskilt dess senare del, vuxit och mognat en hel del. Jag väntade mig kanske inte att någonsin känna sympati för Thomas, men den här säsongen gör jag det. Sedan kanske han inte är en favoritkaraktär som trumfar andra favoriter, men han är ny och värd att nämnas.

Favoritpar: Mary och Matthew.

Bäst i säsongen: Bröllopet. Inte för att vi fick se  mycket av det, men för att det hände.

Värst i säsongen: Sybils och Matthews respektive dödsfall. Båda två när de precis blivit föräldrar. Fy så sorgligt det blev. Också - väldigt underligt/hemskt sätt att avsluta en säsong på, att en av huvudkaraktärerna dör.

Övriga kommentarer: Alltså - när blev det här en serie med comic reliefs? Tänker främst på hur Molsley förvandlats till husets clown, och Alfred och James blivit några slags Humle och Dumle. Det känns på något sätt lite malplacerat i en i övrigt mycket välgjord och trovärdig serie, med avstamp i en omvälvande politisk tid i England.