"Slade house" av David Mitchell

En av mina favoritböcker någonsin är "Cloud Atlas" av David Mitchell. Fram till alldeles nyligen var det också den enda bok jag läst av honom, vilket jag ville rätta till efetrsom han faktiskt skrivit ganska många böcker. Och så tyckte jag att "Slade House" hade ett så snyggt omslag, så jag valde den som nästa bok att läsa för att testa om "Cloud Atlas" var en lyckträff, eller om det kan vara så att jag till och med hittat en ny författare att älska.

Bildkälla Goodreads

Slade House kommer du till genom en liten järndörr i muren som omgärdar den undanskymda Slade Alley. Dörren har inget handtag och inget lås, men går att öppna om du sätter handen mot den. Bakom dörren ståtar så Slade House, och det är lätt att komma in i huset, men inte att komma därifrån.

Det visar sig att "Cloud Atlas" inte var bara en lyckträff.
Det här gillar jag skarpt, nämligen. "Slade House" består av fem olika berättelser i jag-form, som utspelar sig vid olika tidpunkter men som ändå hör samman. Allteftersom handlingen framskrider får vi veta mer och mer om vad som händer innanför den där järndörren, och varför - vad det är som knyter samman de olika berättarna.
Det är spännande, oroande och bitvis ganska läskigt. Jag satt som på nålar flera gånger och undrade hur det skulle gå.
Med enkla penseldrag lyckas Mitchell måla sina berättare i både sympatiska och osympatiska drag. Jag lär känna dem ganska väl på de korta sidor jag har på mig innan perspektivet ändras. Miljöbeskrivningarna är även de spot on, och jag har lätt att orientera mig bland de olika skepnader som Slade House antar.

Jag gillade den här lilla berättelsen skarpt, och kommer fortsätta utforska David Mitchells författarskap. Tyvärr verkar han inte finnas utgiven på svenska, så jag får fortsätta vässa mina engelskakunskaper. Det är å andra sidan kanske lika så gott, eftersom jag ofta tycker att något kan tappas i översättningar.
Mitt betyg på "Slade House" blev 4/5. Trevlig avslutning på läsåret 2019.