"Blood of elves" av Andrzej Sapkowski

Jag liksom många andra satt i slutet av förra året och tittade på Netflix-serien "Witcher". Serien är baserad på en serie böcker av den polske författaren Andrzej Sapkowski, och dessa böcker ligger även som grund för spelet "Witcher". Chilipojken har spelat spelet, och trots att han inte alltid är jätteintresserad av att läsa, så är det tack vare honom vi har de tre första böckerna  här hemma. Jag tänkte att det kanske kunde vara kul att läsa dem, så jag började där en bör börja - med bok 1, "Blood of elves".

Bildkälla Goodreads

I mer än hundra år levde människorna i fred med dvärgarna och alverna. Nu är dock den bräckliga freden över och alla srider både mot varandra och inbördes. I dessa tider föds ett barn som världens Witchers väntat på.

Ciri, barnbarn till drottning Calanthe, har märkliga krafter och ett märkligare öde. Profetian säger att hon är Flamman med makt att förändra världen. 

Geralt av Rivia är den Witcher som hat övertagit vården om Ciri. Han upptäcker dock snart att Ciris förmågor går över Witchers förmågor, och han behöver finna någon annan som kan fullända hennes krafter och träna henne. Men någon annan har också fått upp ögonen för Ciri, och snart finner Geralt att han kanske mött sin överman.

Jag som trodde jag skulle få läsa samma saker som jag sett i serien blev mäkta förvånad när så inte var fallet. "Blood of elves" tar snarare vid där serien fick sitt säsongsavslut. Så finns det ett par prequel-böcker i den här serien också, som jag antar att säsong 1 är baserade på. Jag tror mig alltså ha en ganska god bild av vad som kommer hända i säsong 2.

Boken är lite knepigt uppbyggd. Det känns nästan som att kapitlen är noveller. De är långa, och ibland var det svårt att hitta ett bra ställe att pausa i läsandet. Perspektiven skiftar ofta, och vi får följa flera olika karaktärer. Geralt, Ciri och magikern Yennefer är de viktigaste, men även Triss och Dandelion har viktiga storylines här, för att inte tala om fienderna som även de får komma till tals ibland.

Boken innehåller många inslag av den här världens mytologi och politik, men de är så bra införlivade i storyn att de aldrig känns som en massa infodumpande. Mycket sker även i dialog, inta bara som ett sätt att driva handlingen framåt utan även för att berätta för oss om de olika karaktärerna och deras utveckling. Väldigt bra gjort, tyckte jag. Jag gillade även att kapitlen inleddes med ett utdrag ur någon profetia eller bok, på så sätt fick jag veta en hel del av vad som skedde i den här världen och hur den utvecklats och vad som kunde förväntas på de följande sidorna.

Det märks även att den här första boken är en del i en större serie, för när den slutade kändes det inte alls som att den var slut. Det fanns inget specifikt äventyr som avslutats, ingenting känns liksom färdigt. Det var lite av en känsla av att det här är en jättelång bok som delats upp i olika volymer bara för att de skulle bli lättare att hantera. Så där som skedde med Tolkiens "Sagan om ringen".

Det här är inte den bästa fantasy jag har läst, men jag var underhållen och kommer fortsätta läsa serien. Samt se till att de andra böckerna hamnar i sonens ägo även de - så att jag kan låna dem, så klart.

Mitt betyg på "Blood of elves" blev 3/5.