"Dotterns berättelse" av Armando Lucas Correa

 För ett par år sedan läste jag Armando Lucas Correas bok "Den tyska flickan" och uppskattade den mycket. När jag såg att han hade kommit med en ny bok, på liknande tema, ville jag så klart läsa den också - trots att jag egentligen är ganska så mätt på böcker om och kring andra världskriget, som ni säkert vet vid det här laget.

Bildkälla Goodreads

I början av 30-talet lever Amanda Sternberg med sin lilla familj i en lägenhet ovanpå en bokhandel hon ärvt från sin far. Hennes man Julius är kardiolog, och snart välkomnar de två döttrar i sin familj, Viera och Lina. Men oroliga tider startar. Hennes butik blir länsad och böckerna brända, hennes man fängslas och försvinner. Det sista han gör att säkra biljetter för familjen att fly till Kuba ombord på St. Louis.
Men Amanda dyker upp i en fransk by, nu med endast en dotter i sällskap.
2015 i New York får Elise Duval ett samtal som river upp minnen från ett förflutet hon har försökt glömma.

Vill du bara läsa en bok av Armando Lucas Correa så rekommenderar jag "Den tyska flickan". Skeppet som den boken handlar om förekommer lite snabbt även i den här boken, men den mesta handlingen utspelar sig i Frankrike, med utgångspunkt från en verklig tragedi. På så sätt liknar de här böckerna varandra, med sin verklighetsanknytning. Men där "Den tyska flickan" var djupt tragisk så kändes "Dotterns berättelse" snarare lite övergripande. Det blev en känsla av "och sen så", som att han ville berätta så mycket som möjligt på så få sidor som  möjligt. För boken är inte lång, och den är samtidigt väldigt lättläst.
Jag tyckte den kändes lite hattig. Den bytte perspektiv ofta, och då på ett sätt som kunde vara förvirrande. Ibland hände jag liksom inte med på vem det var som berättade. Det var även många personer som kom och gick genom boken.
Jag saknade att inte få veta hur det hade gått för flera av dem. Dessutom tyckte jag att slutet var väldigt knepigt.

Så nej, "Dotterns berättelse" var ingen höjdarbok i mina ögon, men ändå intressant och sorglig på sitt sätt. Jag gav den betyget 3/5.