"Efter mörkrets inbrott" av Haruki Murakami

Det blev mycket Murakami sista halvan av 2020, och den allra sista boken jag läste ut förra året var hans lilla roman "Efter mörkrets inbrott".

Bildkälla Goodreads

Eri och Mari är systrar som befinner sig på olika sidor av dröm och verklighet. Eri verkar inte kunna vakna i sitt rum, medan Mari inte verkar kunna sova. Mari har tagit sin tillflykt den här natten till nöjeskvarteren i Shinjuku, där hon träffar jazztrombonisten Takahashi; en före detta kvinnlig brottare som numera är portier på ett love hotel, och en ung kinesisk prostituerad som misshandlats på detta hotell av en affärsman.
Genom natten korsar deras vägar om igen och deras hemligheter tycks dra dem mot varandra.

Det här är en riktig slice of life som handlar om en natt, från straxt innan midnatt till straxt efter 6 på morgonen. Under dessa timmar följer vi ett sprakande galleri av karaktärer, där Mari och Eri är våra främsta fokus. Det är ett nästan filmiskt äventyr vi tas med på, där vi blir åskådare som liksom genom en filmkamera över det som sker. Både det mer vardagliga, men också det mer udda - för det känns nästan inte som en Murakami om det inte finns med lite magisk realism. I det här fallet hade jag dock kanske lika gärna kunnat vara utan sagda magiska realism. Jag tyckte boken var intressant, kanske till och med snudd på spännande, när det bara handlade om Mari och hur hon spenderade sin natt - och varför hon valde att spendera den så som hon gjorde. Det mystiska som händer hennes syster Eri hade jag lika gärna kunnat vara utan, särskilt som jag kände att de avsnitten svarade på färre frågor än vad de ställde. Kanske kände en aning antiklimax över det.
Annars var boken väldigt lättläst och inte heller värst lång. Ett snabbläst litet äventyr som jag tyckte om att få följa med på.

Mitt betyg på "Efter mörkrets inbrott" blev 3/5.