Böckerna jag läste ut i december

En sammanfattning över alla böcker jag läste under 2020 kommer snart, men först tänkte jag att vi kikar närmare på de 9 jag läste ut i december. Inklusive en gigantisk som jag jobbat med sedan i oktober, men gav mig attan på att hinna/orka läsa ut förra året.
Som vanligt läste jag ut dem i ordningen uppifrån och ner.

"Shirley" av Charlotte Brontë blev inte en favorit. Faktiskt så tycker jag att den är Charlottes sämsta bok, och jag tror att jag har läst alla hennes nu. Betyget blev 2/5. 

"Elevation" av Stephen King var en liten nätt bekantskap som jag tyckte om ganska mycket. Det finns viss kritik mot den som jag håller med om, men ändå. Det kändes trevligt att vara tillbaka i Castle Rock. Mitt betyg blev 4/5.

"Our dark duet" av V.E. Schwab är den avslutande delen i duplogin Monsters of Verity, en värld där vanliga människors våldsbrott resulterar i verkliga monster. Överraskande slut, som jag gillade. Eftersom jag gav även den här delen betyget 4/5 så blev det det samlade betyget på duologin också.

"Barnen på Bråkmakargatan" och "Lotta på Bråkmakargatan" av Astrid Lindgren känns nästan som att fuska att räkna som två böcker. "Lotta..." (den jättetrasiga pärmen på bilden) tog hem priset som årets kortaste bok, med sina drygt 70 sidor. Annars är det alltid lika trevligt att läsa om dessa bullriga busbarn. Även om användandet av n-ordet fick mig att häpna. Betyget på båda böckerna blev 3/5. 

"Allt jag fått lära mig" av Tara Westover är inte bara decembers bästa bok, utan även en av de bästa böckerna jag läste under 2020, inte illa av en memoar. Det är inte alltid lätt att läsa om Tara och hennes uppväxt i en minst sagt dysfunktionell familj, men väldigt intressant. Vägen till en utbildning är inte alltid spikrak. Betyget blev så klart 5/5.

"Piranesi" av Susanna Clarke kunde stundtals vara lite förvirrande, men allteftersom bilden klarnade så häpnade jag mer och mer. En underbar liten bok om Piranesis ganska ensamma liv i Huset. Betyget blev 4/5.

"Efter mörkrets inbrott" av Haruki Murakami läste jag ut några timmar efter den understa boken, men jag tänkte att den skulle synas också. En slice of live med magisk realism, där jag hade varit nöjd med de mer vardagliga aspekterna av boken. Intressant upplägg dock, där vi som läsare blir åskådare på ett väldigt tydligt sätt. Mitt betyg blev 3/5.

Och så, längst ner, vad som blivit min stora stolthet att jag orkade läsa ut under 2020 - Bibeln. Jag gjorde den till ett projekt från oktober - december. Från början hade jag tänkt att den tiden skulle gälla bara Gamla Testamentet, men så kände jag att jag ville ha denna "böckernas bok" tillgodoräknad i sin helhet under 2020. Och det tog ju en hel del lästimmar i anspråk, milt uttryckt.
Jag har valt att inte skriva något särskilt inlägg med mina tankar kring den här boken, men om ett sådant önskas så säg till. 
Att jag ens valde att läsa den beror på olika saker. Dels har jag haft den på min läs-bucketlist sedan tonåren, dels har jag varit en del i kyrkorum de senaste månaderna, dels var det 20 år sedan jag och älskade maken fick den där Familjebibeln som jag valde att läsa i, i bröllopspresent (som vi önskade oss). Det kändes som att det var dags, helt enkelt. Jag är sjukt stolt över att jag klarade av det. På bara tre månader dessutom. Kommer jag någonsin läsa om den? Nej.