"Mexican gothic" av Silvia Moreno-Garcia

Förra året läste, och älskade, jag "Gods of jade and shadow" av Silvia Moreno-Garcia, så det var med iver jag tog mig an hennes senaste bok, "Mexican gothic". En bok om ett hemsökt hus och gamla mysterier kändes som skrivet för mig.

Bildkälla Goodreads

 Efter att hennes nygifta kusin skrivit ett förvirrat brev hem till Noemís far, skickas Noemí till huset High Place för att med egna ögon rapportera om kusinens tillstånd. Med sina vackra klänningar och perfekta läppstift känns Noemí som ett underligt val, men hon och kusinen Catalina har alltid stått varandra nära, och bakom den glättiga ytan döljer sig en viljestark och smart unga kvinna som inte så lätt låter sig hunsas. Inte av Catalinas man, den ståtlige engelsmannen Virgil, inte heller av hans far - patriarken som styr familjen med järnhand, och inte av huset självt, som med sin underliga historia och mörka korridorer snart nästlar sig in i Noemís drömmar.
Hennes ende bundsförvant blir yngste sonen i familjen, Francis. Han verkar vilja hjälpa henne, men även han bär på hemligheter. Och snart har High Place Noemí i sitt grepp.

Jag tyckte som sagt var mycket om "Gods of jade and shadow" och berättarstilen gör mig inte besviken här heller. Vi befinner oss också nu i Mexiko (duh!), men lämnar mytologin bakom oss och tar istället steget in i skräcklitteraturen. Mycket är hämtat från klassiska gotiska skräckromaner, eller romantiska för den delen, och det hymlas det inte med. Här nämns Brontë-böcker som "Jane Eyre" och "Svindlande höjder" med deras gåtfulla hjältar och mystiska förflutna, samt hus som döljer hemligheter. Det talas även en del om sagor, de klassiska berättelserna med ohyggliga och blodiga konsekvenser, snarare än de Disney-gulliga berättelserna vi annars ser. Boken utspelar sig under tidigt 1950-tal, och Mexikos historia vävs in i händelserna, koloniseringen, revolutionen, uppbyggandet av infrastrukturen - som inte nått riktigt hela vägen till High Place än.
På sätt och vis gillar jag hur boken är skriven, med en drivande och stark kvinnokaraktär i form av Noemí. Däremot kunde jag ibland att tycka att tempot var lite underligt. Det verkar ha gått väldigt lång tid, men samtidigt bara någon vecka. Jag blir inte heller klok på varför Noemí väljer att stanna dessa dagar eller veckor eller månader, när hon ändå aldrig tillåts träffa sin kusin, som antingen är för sjuk för att ta emot henne, eller vilar. Catalina är ju ändå anledningen till besöket. Jag känner att en så klipsk karaktär som Noemé hade sett till att lämna High Place ganska omgående under de omständigheterna. Nåja. Hur ska det annars kunna börja spöka?
Mer äckligt än skräck, kunde jag känna. Det var såklart bitvis ganska spännande, men samtidigt kunde det bli lite väl mycket av två steg fram ett steg tillbaka för att jag skulle hålla spänningen uppe. Det blev lite pannkaka av alltihop, och särskilt i slutet kände jag att det inte blev riktigt så spännande som det hade kunnat bli, kanske snarare lite uttjatat.
Jag insåg ganska snabbt hur det hängde ihop i stora drag, men detaljerna kom fram pö om pö. Hela boken byggs på oberäkneliga karaktärer, och ända fram till sista sidan var Noemí den enda jag litade på. Jag satt och väntade på den där sista twisten - om den kom avslöjar jag inte här. 

Jag är ganska svalt inställd till "Mexican gothic" alltså. Den var på inga sätt dålig eller dåligt skriven, men jag blev lite besviken på den. Den levererade inte riktigt det jag hade hoppats på, helt enkelt. Mitt betyg blev 3/5.