2021 verkar vara året då jag ofta befinner mig i den grekiska mytologin. Och det är ju intressanta myter, som en kan känna igen i andra texter, så det känns inte direkt som slöseri med tid. Möjligen en känsla av att jag läst det förut, för det har jag.
"Hjältar och monter på himlavalvet" sändes först som följetong i barnradion, men då folk ganska omgående bad att få även en bok, så hamnade texterna så småningom i just bokformat. Fyra böcker blev det, och det är dessa jag har läst i en samlingsvolym under oktober.
En sensommarkväll ute på ön i skärgården går tv:n sönder. Morbror Martin börjar då berätta historier för barnen, som handlar om stjärnbilderna. Om gudar, människor, hjältar och monster som alla hamnat på stjärnhimlen.
Stjärnhistorierna kommer med en ramberättelse, där morbror Martin berättar historier för barn som kanske till en början inte var så jätteintresserade. Intresset växer dock snart, och Martin får fortsätta berätta även kommande somrar under många år.
Jag hade kanske möjligen kunnat tänka mig vara utan den där ramberättelsen. Inte för att den är dålig, men den är inte heller särskilt bra. Jag är inte här för att få veta hur barnen växer upp till exempel. Jag vill läsa om berättelserna bakom stjärnbilderna. Om det nu ska vara en ramberättelse, där de ofta pratar om var stjärnorna finns på himlen, så hade det varit passande med illustrationer som visar just dem, och hur vi kan hitta dem. Boken är rikt illustrerad, men då är inte stjärnbilderna som de ser ut på himlen med, och det kan jag tycka är lite synd. Det finns förvisso stjärnkartor med, av både den norra och den södra stjärnhimlen, men den ger mig ganska få ledtrådar om var på himlavalvet jag ska titta, särskilt om en inte kan en enda stjärnbild sedan innan. Inte för att jag gått ut och tittat direkt, men för mig som i stort sett bara känner igen Orion och Karlavagnen, hade det varit kul med en lite mer pedagogisk utpekning av stjärnbilderna jag precis läser om.
Nu är det ju kul att läsa de här berättelserna ändå, oavsett deras stjärnbilder och position på himlen. Den grekiska mytologin är som bekant (?) en otrolig mängd sagor, av både det humoristiska och det rent tragiska slaget.
Det var inte första gången jag läste de här berättelserna, inte ens första gången jag läste boken. Det är som att återse gamla bekanta. Möjligen att det kändes lite repetitivt, eftersom jag läst så mycket mytologi tidigare i år, men då får jag väl skylla mig själv som väljer att göra så. Jag kunde också störa mig på språket, och det livliga användandet av talspråk. Det känns väldigt förenklat, och ibland nästan lite vårdslöst. Nu är jag en äldre läsare än den tänkta publiken, men jag är en sådan där grinig person som tycker att det är viktigt att lära sig stava rätt från början, och då hjälps inte det av att böcker innehåller felaktiga stavningar, som "mycke" istället för "mycket", som exempel.
Mitt betyg på "Hjältar och monster på himlavalvet" blev 3/5.
1981 var årets julkalender "Stjärnhuset" som även den var baserad på den grekiska mytologin tolkad av Maj Samzelius. Här är det Mytha (Sif Ruud) som berättar för pojken Astro (Johannes Brost). Finns på SVT Play.
