Eftersom det är så förbonkat kallt i det här landet just nu (och i det här huset av orsaker), så dricker jag massor av te, eller teliknande drycker om teblad inte varit med i tillagningen. Roiboos - inte te, örtte - inte te, varm svartvinbärssaft med honung - inte te, men den ultimata förkylningsdrycken.
När jag växte upp tyckte jag inte alls om te, utan föredrog att dricka varm choklad när kvällsmaten hette "te och macka". Det var först i de övre tonåren jag förstod tjusningen med te. Då drack jag den med socker och mjölk, numera enbart med en skvätt mjölk.
Jag har druckit många koppar te sedan den där ungdomstiden, och har kommit fram till vilka som är mina favoriter. Ofta är det de jag köper, för andra teer har en tendens att bara bli stående odruckna i skåpet, och det är ju himla tråkigt. Bättre få tesorter som blir druckna, tycker jag.
Fem av favoriterna kommer här, och nej - svartvinbärste kommer inte vara med här. Även om ovan nämnda svartvinbärsdryck är en favorit sedan barndomen, så är nog svartvinbärste det te jag tycker allra sämst om.
 |
| Dricker just nu. Pukka Earl Grey gorgeously delicate, med bergamott, citron och lavendel. Mugg från IKEA. |
Earl Grey är min ohotade favorit. Fick jag bara dricka ett te resten av livet skulle det vara Earl Grey. Finns i många varianter, men enklast är godast, med en blandning av svarta tesorter med smak av bergamott.
English Breakfast är nästa favorit på listan, och även det dricker jag ofta. En blandning av olika svarta teer, som tagits fram för att passa ihop med mjölk. Och socker, men det hoppar jag över. Enligt vissa källor det vanligaste teet i Storbritannien.
Citronte är det te jag oftast vill ha när jag känner för lite smaksättning. Synd då att det är svårt att hitta i annat än påsform (jag föredrar löste) om en inte besöker en tehandel. Har jag det hemma dricker jag det fort, men eftersom jag inte ofta besöker en tehandel, för jag är för lat för att ta mig upp på stan, så är det inte så ofta. Kanske borde önska mig i julklapp.
Vaniljte är ett annat smaksatt te jag tycker mycket om, men så tycker jag om vanilj överhuvudtaget, så det kanske inte är så konstigt. Har det inte hemma värst ofta, men liksom med citrontet så dricks det upp fort när jag väl har det.
Chai, och nu menar jag riktig chai som görs på svart te och olika kryddor, inte kanelsirap med ångad mjölk som vissa säljer som chai latte. Brukar köpa Yogites Chai eller Classic, om jag inte orkar stå och brygga hela härligheten själv, då det så klart blir allra godast. Doften av chai påminner mig dessutom om min yogalärarutbildning, då det alltid stod en stor gryta chaibas på spisen som spred väldoft i hela lokalen.
Inga gröna teer. För jag har inte testat macha (än) och andra gröna teer brukar jag ofta bli illamående av. Synd för mig, som går miste om de gröna teernas hälsofördelar.
Nu är teet i koppen slut, och jag ska äta lunch. Tjing!
