FredagsFilmerna: 2023 år 10 i topp

Året närmar sig sitt slut, och jag börjar känna att det är dags för bokslut på mer än ett sätt. Som att titta tillbaka på de filmer jag sett (hittills) i år och försöka list ut vilka som verkligen var de allra bästa. 
Det behöver inte vara nya filmer, men jag ska ha sett dem för första gången i år. Alltså kommer inte "Inception" vara med på den här gången, fast den är en av mina absoluta favoritfilmer. Däremot en av samma regissör.

I ingen ordning alls - min topp 10 av filmer (nya för mig) jag har sett 2024.

Bildkälla Movies anywhere

Hidden figures (2016)
Eller "Dolda tillgångar" som den översattes till. En verklighetsbaserad film om de färgade kvinnor som hjälpte NASA att skjuta upp astronauter i rymden. De hade det inte alltid så lätt, men tog sig fram ändå trots alla motgångar.

Bildkälla tv.nu

På västfronten intet nytt (2022)
Den här filmen har inte lämnat mig än, trots att jag såg den redan i början av januari. Jag blir på riktigt helt grinfärdig när jag tänker på den. Baserad på romanen med samma namn av Erich Maria Remarque, handlar om det elände som var första världskrigets skyttegravskrig. Fantastisk musik dessutom.

Bildkälla Netflix

The dig (2021) 
Som älskade maken tjatat på mig om att se den här filmen. För några veckor sedan gav jag så äntligen med mig, och det är jag glad för. "The dig" är en långsamt berättad film som är baserad på den sanna berättelsen om utgrävningen i Sutton Hoo, precis innan krigsutbrottet 1939. Med Ralph Fiennes och Carey Mulligan i två av rollerna.

Bildkälla Megafonen

Grand Budapest Hotel (2014)
Jag brukar tycka att Wes Anderson är lite väl pretto för min smak, och jag har flera av hans filmer i tyckte-inte-om-påsen än vad jag verkligen tyckt om. Med det i åtanke var det kanske modigt av mig att ändå ge mig på "Grand Budapest Hotel". Estetiken i Wes Andersons filmer är vi välbekanta med vid det här laget, också att han berättar ganska dråpliga historier, med likaledes dråpliga karaktärer. Här är berättelsen om Gustave H och hans lobbypojke Zero, och deras äventyr på ett hotell under mellankrigsåren.

Bildkälla tv.nu

Eldflugornas grav (1988)
En film från Studio Gihbli, kanske den sorgligaste jag har sett från dem.I slutet av andra världskriget blir syskonen Seita och Setsuko föräldralösa, och försöker nu överleva på den japanska landsbygden.

Bildkälla JC Shakespeare

Boyhood (2014)
Nästan tre timmar lång film, men jag såg den i ett svep för att den riktigt sög in mig. Det är en lågmäld berättelse om pojken Mason och hans uppväxt under 12 år. 12 år var även hur lång tid det tog att spela in filmen, då samma skådespelarensemble samlades årligen för att berätta ännu ett kapitel i Masons liv.

Bildkälla IMDb

Barbie (2023)
Vad skulle hända om Barbie tog sig in i människovärlden? Och vad skulle hända om Ken följde med? Möjligen en katastrof, både bland människorna och i Barbievärlden. Trodde det här skulle vara en fånig film, men jag gillade den jättemycket. Om att få finna sig själv och sitt eget sammanhang.

Bildkälla Disney movies

Elemental (2023)
Heter "Elementärt" på svenska. Vi får följa eldflickan Ember under hennes uppväxt i Elementstaden. Hon har svårt att tygla sitt humör, och det är under ett av sina utbrott som hon träffar Wade, som är vatten. Och alla vet ju att eld och vatten inte är en bra kombination. Eller?
En mycket gulligare film än jag hade väntat mig, även om den såklart är lite Disney-gullig och smått förutsägbar.

Bildkälla Ghettoblaster

Renfield (2023)
Som jag längtade efter den här filmen! Så kom den, blev sågad och försvann snabbt. När den äntligen dök upp på en strömmningstjänst nära mig var jag hyfsat snabb på att se den, och den var precis vad jag trodde - lite smårolig och dum, med massor av överdrivet och icke trovärdigt våld. Samt en fantastisk Dracula i form av Nicholas Cage.
Renfield har tröttnat på att vara assistent till Dracula, men det är först när han träffar polisen Rebecca han finner modet att slå sig fri.

Bildkälla The Collision

Oppenheimer (2023)
Troligen den film jag längtat mest, och längst, efter att få se. Troligen också årets favoritfilm för mig. Handlar om mannen som kallats atombombens fader, något han troligen inte tyckte var helt angenämt. Filmen följer Oppenheimer från studieåren, via krigsåren och hans forskningsframsteg, fram till tiden efter kriget och hans eftermäle som gav genklang långt upp i den politiska sfären.

Undrar vad 2024 kommer föra med sig i filmväg. Just nu har jag ögonen på "Poor things", "Argylle" och "Dune 2".