"Mistlar och mord" av P.D. James

För flera år sedan beställde jag böcker och fick fler böcker i min försändelse än vad jag hade beställt. Jag har ingen aning om vad som gick fel, men jag fick ändå behålla böckerna jag inte beställt. Egentligen var ingen av dessa värst intressant, men jag behöll ändå en - P.D. James novellsamling "Mistlar och mord". Den hamnade dock på en hylla i källaren, och det var först när vi gick igenom de böckerna i samband med sommarens översvämning som den kom in i ljuset igen. Och när är det lämpligare att läsa en bok om mord i jultid, än just kring julen?

Bildkälla The StoryGraph

 
Precis som det står där på omslaget består boken av fyra julmysterier. Vi tar dem i ordning.

"Julens tolv ledtrådar". Adam Dalgleish är på väg till sin faster för att fira jul, när han kallas till en intilliggande gård för att bevaka vad som verkar vara ett självmord. Dalgleish fattar dock misstankar och finner inte mindre än 12 ledtrådar som pekar på att det kanske ändå rör sig om ett mord. 
2/5

"Mistelmorden". P.D. James själv, i en berättelse baserad på händelser i hennes ungdom. Under ett julfirande hos sin mormor påträffas en av mormoderns gäster död i biblioteket. 
4/5

"Ett mycket vanligt mord". En ung man misstänks för mordet på sin gifta älskarinna. En person som smygtittat på dem vet sanningen, men frågan är om han ändå kommer träda fram för att rädda den unge mannen från galgen, och därmed riskera att avslöja sig själv som en fönstertittare.
2,5/5

"Boxdalearvet". Adam Dalgleish har av sin gudfar domkyrkoprästen, fått i uppdrag att undersöka om hans gammelfaster var oskyldig till mordet på sin make, eller om hon kom undan straff. För om hon var skyldig kan det bli moraliskt svårt att ta emot det arv hon efterlämnat.
3/5

Författaridolen för P.D. James verkar helt klart vara Agatha Christie. Inte direkt ovanligt, å andra sidan. Känner igen mycket i stilen på de olika mordgåtorna från Christies verk. Dalgleish får väl räknas som hennes Poirot. 
Det här är en kort bok med fyra ganska korta noveller, och gick alltså väldigt fort att läsa. Däremot älskar jag inte direkt det jag läser. De tre noveller som inte baseras på verkliga händelser genomsyras av ett väldigt nedsättande sätt att beskriva kvinnor. Jag slås av tanken att hon hatar kvinnor. Utsätts de för brott har de på något sätt gjort sig förtjänta av det, och de beskrivs som vresiga och sura, slampor och fnask och syndare, gamla och fula och med hängbröst, ondskefulla och illistiga ränksmidare. Det känns daterat och ofräscht. 

"Mistlar och mord" fick samlingsbetyget 3/5 av mig. Enskilda betyg vid respektive novell.