Bara en tanke så där

Känner bara att jag vill tala om för hela världen att jag älskar älskade maken.

Så nu vet ni det.

Pacifist javisst!

Jag hade tänkt att jag skulle skriva ett inlägg angående det kaos som blivit på Ketchupmammans blogg angående mobbing, på grund av hennes debattartikel i Aftonbladet med utgångspunkt från YouTubeklippet där Casey till slut tröttnar på sin plågoande och ger igen.

Jag hade planerat ett långt jädra inlägg för att försvara min ståndpunkt att mer våld inte löser det våld som mobbing innebär.

Men jag skiter i det. Jag visar bara upp den här bilden, tagen i min yogastudio efter ett pass där vi jobbade med det fjärde chakrat - hjärtchakrat. Det är ett ord där som en hel del av kommentatorerna på Ketchupmamman skulle behöva ta till sig. Behöver jag påpeka vilket?

Lägg gärna märke till att på sanskrit heter hjärtchakrat Anahata vilket kan översättas med "icke slagen".

Jetlag

Måndagen efter övergången till sommartid. Och jag är så trött att jag smäller av!

Samma visa varje år och två gånger varje år. Jag blir helt kajko i pallet av sommartiden. En timme kan kanske anses inte vara så mycket, men i mitt fall är det mer än tillräckligt. Jag är morgontrött i vanliga fall, men de närmaste dagarna vet jag att det kommer kännas extra jobbigt. För min kropp anser inte att klockan är halv sju när väckarklockan ringer, utan halv sex. Och det kan ta upp till två veckor för mig att vänja mig.

Sedan upprepas samma sak fast åt andra hållet när vi återgår till normaltid. Har jag riktigt otur kan jag få en månad varje år med stört sömnmönster.

Och jag bara undrar - varför? Varför i hela friden har vi sommartid? För att få en extra timme dagsljus på kvällen? Är det verkligen värt det?

Nej. Avskaffa skiten. Gärna omedelbart.

Adaptioner

Varning! Detta inlägg innehåller spoilers om filmen/tv-serien/romanen "Stolthet och fördom" (av Jane Austen). Du läser på egen risk.

Jag har haft en lite diskussion med vännen G på Facebook angående filmen "Stolthet och fördom" med Kiera Knightley i rollen som Elizabeth Bennet. Som Jane Austen-freak har jag lite invändningar mot filmen, men jag tycker trots det att den är så bra att den förtjänar betyget 5/5, som G hade gett den. Mina invändningar gäller smådetaljer som jag tycker har försvunnit i adaptionen. Små detaljer som jag är fullt medveten om är bortvalda av manusförfattaren för att få ner romanen till en 2 timmar lång film.

Med anledning av denna diskussion satte jag mig ner denna gråa och blåsiga eftermiddag och tittade på sagda film som jag haft haft otittad i min dvd-samling alldeles för länge.

Kiera Knightley och Matthew MacFadyen som Elizabeth Bennet och Fitzwilliam Darcy. 2005.

Colin Firth och Jennifer Ehle i samma roller från BBCs tv-serie från 1995.

Vill man ha en absolut, bokstavstrogen, adaption får man vända sig till den förträffliga tv-serien om 6 avsnitt som BBC gjorde 1995. Tv-serien är 5 ½ timme lång och ger mer utrymme till att återge även de små detaljerna. Den är så noggrant adapterad att flera av replikerna stämmer till minsta lilla stavelse med de som återges i romanen. Alla miljöer är som de beskrivs i romanen och tempot är mycket långsammare. Det får ta sin tid att bli kär helt enkelt.

Det finns tre saker från filmen från 2005 som stör mig lite extra.

1. Mr Wickham - I romanen träffar vi den svekfulle mr Wickham mycket mer än vad vi gör i filmen. Man får en helt annan bild av honom där. Han börjar som en charmant herre som väcker känslor hos Elizabeth och hans berättelse bidrar stort till hennes avsky mot Darcy. Darcys handlande mot Wickham får även det en djupare förklaring och man förstår därför på ett helt annat sätt varför Darcy väljer att hjälpa familjen Bennet när han rymmer med Lydia. Jag gillar även att man på ett bra sätt får se att han får sitt straff i äktensapet med den flamsiga Lydia. Serves you right!
2. Frieriet - I romanen friar Darcy till Elizabeth i prästgården efter det att hon på alla sätt undvikit att träffa honom på Rosings. I filmen är de i en park, det ösregnar och de är på vippen att kyssas fastän de precis har läst lusen av varandra. Efterspelet med Darcys brev blir även det lite hastigt. Det är mycket mer förklarande i romanen, och det är med det brevet Elizabeth börjar se Darcy på ett annat sätt. Jag tycker det försvinner i filmen, men eftersom jag vet så gör det inte mig så mycket.
3. Slutet - Jag hade tills idag bara sett USA-versionen av filmen och jag höll på att få tuppjuck på det slutet! Dravel, rent ut sagt. Till min glädje upptäckte jag så idag, när jag tittade på min dvd för första gången, att i UK-versionen så är slutet bra. Riktigt jädra tokbra, till och med! Vad man blir snuvad på med UK-slutet är en kyss, men det kan jag leva med.

En annan anledning till att jag tycker att filmen är bra adapterad är att den inte utger sig för att vara en trogen adaption genom att kalla filmen "Jane Austens Stolthet och fördom". Hade de gjort det hade jag blivit tokig på ändringarna, nu anser jag att det är helt okej med manusförfattarens fria tolkningar. En film som gjorde mig lite arg i det avseendet är "Bram Stokers Dracula" men det har jag bloggat om tidigare.

Summa summarum: om en film är baserad på en bok så är regeln i 98% av fallen att boken är bättre. Helt enkelt för att det får plats så mycket på de där boksidorna, som går förlorat när man översätter det till rörliga bilder och repliker. Att försöka överföra en känsla som en författare omsorgsfullt skrivit en och en halv sida om kan vara svårt.

Det händer ofta så mycket i en roman att det kan vara svårt (eller omöjligt) att få med allt i en normallång film. Mindre viktiga karaktärer editeras bort, i "Stolthet och fördom" har till exempel en av Bingleys systrar uteslutits och Elizabeths morbror har gått från 4-barnsfar till barnlös. Små sidospår i berättelsen utesluts eller skrivs om för att passa bättre i dramaturgin. Och det är helt okej så länge som filmen är "baserad på" och inte utger sig för att vara en noggrann adaption genom att lägga in författarens namn i titeln.

Det finns undantag till regeln om att boken är bättre än filmen, enstaka tillfällen där filmen är vida bättre eller i varje fall lika bra. Så här på rak arm kan jag komma på tre sådana, varav en är en trilogi:

• "A walk to remember" baserad på en roman av Nicholas Sparks. Är så religiös och sliskigt slemmig som roman att det nästan är ett under att någon ens ville skriva manus av den.
• "Det levande slottet" baserad på en roman av Diana Wynne Jones där man önskar att författaren kunde ha hållit sig till sak.
• "Sagan om ringen"-trilogin. Nej, jag gillar inte böckerna, men älskar filmerna.

En och annan Tolkien-fanatiker står nu upp och skriker åt datorn. Det här är min åsikt, du måste inte hålla med.

Headset

Var häromdagen ute och promenixade med Perny när vi möter en dam som var ute och gick med sin lurviga hund.

Precis när vi var jämsides med henne utbrister hon:

- Det var ingen robot, han var en människa.

Hunden tittade oförstående på sin matte med en blick som sade:

- Jag är faktiskt en hund.

Perny och jag höll på att skratta ihjäl oss och bestämde oss för att damen hade ett headset. Vi hoppas på det i varje fall.

Och jag började osökt nynna på denna lilla visa:

Marina and The Diamonds – I Am Not A Robot

I natt jag drömde

Man skulle ju kunna se det som att jag är beroende. Eller så kan man se det som att jag bara tycker väldigt mycket om chips. Jag har i vilket fall inte äta dessa oljekokta potatisskivor på några veckor nu eftersom chips är en av de saker jag avstår från nu under fastan.

I natt drömde jag att jag stod vid chipshyllan på Ica och åt en påse av Estrellas Dill- och gräslökschips. Ingen tyckte det var konstigt alls att jag gjorde det. Och jag vaknade till mitt i härligheten och kunde nästan känna smaken av dem. Bara en månad kvar nu...

Sova ensam

Älskade maken är bortrest å tjänstens vägnar. Någon konferens ute i obygden. Så jag ska sova själv i natt. Jag tycker inte om att sova själv. Alltså går jag inte och lägger mig fastän jag är jättetrött och har en mindre skojsig huvudvärk.

Kommer krama hans kudde i natt.

Tema favoriter: Grön

Sista färgen ur blir grönt. Passar väl himla bra såhär när våren äntligen börjar sprida sig över vårt avlånga land. Små söta blommor tittar upp i trädgården, träden börjar knoppas. Som jag har längtat har jag gjort har jag!

På tummen: China glaze Zombie zest, olivgrönt med massor av guldglitter. Från 2010 års Halloween-kollektion Awakening.

Pekfingret: Zoya Midori, vackert pärongrönt skimmerlack. Midori är för övrigt japanska och betyder grön. Så nu vet ni det.

Långfingret: IsaDora Go green, klargrönt krämlack. Har jag på tårna just nu.

Ringfingret: Zoya Ivanka, ganska skirt grönt lack med massor av glitter i guld och grönt.

Lillfingret: H&M Envy me, mörkt grönt skimmerlack som skiftar i blått eller guld beroende på ljuset. Precis lika snyggt som det låter.

Vänster till höger: China glaze Zombie zest, Zoya Midori, IsaDora Go green, Zoya Ivanka, H&M Envy me

Vad ska jag hitta på nu då? Något ni vill se? Kom med förslag!

Hundskit och kattbajs

Våren är här! Snön smälter och trottoarerna är fulla av hundbajset som du var för lat för att plocka upp. Man får ha all fokus på var man sätter fötterna och kryssar fram som ett fyllo på gatorna. Så jävla äckligt!

Våren är här! Snön smälter bort från min gräsmatta och blottar all kattskit som din lösspringande katt valt att släppa ifrån sig i min trädgård. En timme varje vår går åt till att plocka upp alla dessa högar. Så jävla äckligt!

Så min fråga till dig som djurägare är denna - om du nu inte tänker ta ansvar för ditt djur, varför i hela friden skaffade du det?

Varför skaffa en hund, som man vet kommer utföra sina behov när du är ute på promenix med, om du inte har för avsikt att plocka upp denna avföring?

Varför skaffa katt och sedan släppa den vind för våg så att den kan komma och bajsa i min trädgård? Eller gå in i mitt hus om jag lämnar dörren öppen för att vädra?

Jag förstår inte hur ni tänker.

Och ja - jag har två katter själv. De bajsar i en låda inomhus som jag eller (oftast) älskade maken städar varje dag. De går ut i lina i vår trädgård. Det händer att honan, Schumi, rymmer ibland. Då ser ni mig leta efter henne, svärandes, för jag hoppas innerligt att hon inte sitter och skiter i någons rabatt.

Men om hon nu skulle göra det, så hoppas jag att det är i din trädgård. Du som inte plockade upp efter din hund. Du som släpper ut din katt utan uppsikt.

Tema favoriter: Lila

Bara två färger kvar nu i mitt lilla tema. Älskade maken fick välja dagens färg och det blev lila.

På tummen: Zoya Valerie, mörkt lila med guldigt skimmer.

Pekfingret: Nox Twilight Sugar plum, skiftar i hela skalan från cerise till lila till blå beroende på hur ljuset faller. Ett riktigt wawawoom-lack.

Långfingret: Essie Luxedo, mörkast möjliga lila krämlack. Man kan nästan inbilla sig att det är svart, så mörkt är det.

Ringfingret: RBL Scrangie, blålila med skimmer och glitter i grönt och blått. Ett sådant där måste ses-lack.

Lillfingret: Eyeko Lilac, lysande ljust lila krämlack. En aning neon i tonen. Man kunde tro att det skulle vara diskret lavendellila men icke. Jag skulle vilja kalla det för en pastellneon om nu något sådant kan existera. (Tydligen kan det det för mitt stavningsprogram reagerar inte alls på ordet pastellneon.)

Vänster till höger: Zoya Valerie, Nox Twilight Sugar plum, Essie Luxedo, RBL Scrangie, Eyeko Lilac.

Tema favoriter: Brun

"Kan man verkligen ha fem favoriter av bruna lack?" kanske du undrar nu. Jajemensan, svarar jag på det. Tyckte dessutom att brun var en lämplig färg att visa idag. Snön smälter undan snabbt nu och visar alla bruna höstlöv som vi inte hann kratta upp innan snön kom så där jobbigt tidigt förra året. Om vädret håller i sig tror jag minsann att det blir lite trädgårdsjobb i helgen.

Anyhow - vänster till höger: Zoya Richelle, Essie Little brown dress, China glaze Ingrid, China glaze Ginger, China glaze Foxy.

På tummen: Zoya Richelle, bronsguldigt med massor av skimmer. Lilla A krävde att den skulle vara med. Han älskar guld.

Pekfingret: Essie Little brown dress, mörkt brunt krämlack.

Långfingret: China glaze Ingrid, mullvadsbrunt med guldskimmer.

Ringfingret: China glaze Ginger, bronsfärgat med massor av holografiskt glitter.

Lillfingret: China glaze Foxy, kopparbrunt skimmerlack. Snudd på rött.

Tema favoriter: Svart och grå

Idag är himlen grå. Ingen sol i sikte. Så länge det är plusgrader gör det dock ingenting. Bara snöeländet smälter bort så är jag nöjd. Tänkte vi skulle matcha den grå himlen med de grå och svarta favoriterna. Bortse från katthåret som fastnat på pekfingret...

På tummen: Nox Twilight Black tie, svart krämlack med otrolig pigmentering.Täcker på ett lager!

Pekfingret: Eyeko Vampira, svart med rött mikroglitter.

Långfingret: Eyeko Cosmic, svart med holografiskt mikroglitter. Ser silvrigt ut på bilden men det skimrar i regnbågens alla färger i solen.

Ringfingret: Color club Worth the risque, holografiskt silvergrått skimmerlack. Nästan lite 3D-effekt på nageln. Coolt!

Lillfingret: H&M Happy grey, mjukt grått krämlack.

Vänster till höger: Nox Twiligt Black tie, Eyeko Vampira, Eyeko Cosmic, Color club Worth the risque, H&M Happy grey.

Tema favoriter: Orange och gul

Slår ihop de orangea och de gula lacken. Fastän jag ständigt är på jakt efter det perfekta gula så är det även det som alltid gör mig mest besviken. Så jag har faktiskt bara två favvisar av de gula. Då passar det ju bra att fylla upp med lite orange också.

Börjar med flaskorna idag. Vänster till höger: Nfu Oh 45, Depend 124, Make Up Store (MUS!) Melina, RBL Yellow fever, China glaze Lemon fizz.

På tummen: Nfu Oh 45, orange jelly med flakeglitter. Sagolikt men överjävligt att ta bort.

Pekfingret: Depend 124 bär jag ofta på tårna. Vackraste orangea krämlacket.

Långfingret: Make Up Store Melina, väldigt skirt orange skimmerlack med yttepyttesmå guldglitter.

Ringfingret: RBL Yellow fever, skimrar i flaskan men inte på nageln. Det gör ingenting. Postbilsgult som man vill ha det.

Lillfingret: China glaze Lemon fizz, citronfromage på nageln. Pastellgult krämlack.

Tema favoriter: Blå

Känns en aning lättare att gå upp ur sängen en dag när solen skiner från en klarblå himmel. Hoppas det blir rejält med plusgrader så att den där snön som vräkte ner igår snabbt smälter bort.

Firar den blå himlen med att visa mina fem blåa favoritlack. Eftersom jag har mest lack i röda, blå och gröna lådan hade jag aningens med problem att välja. Lilla A fick hjälpa till igen.

På tummen: Rimmel Blue vogue, blå på snudd till svart med en aning skimmer

Pekfingret: Nox Twilight Talon, marinblå med skimmer. Vackert som en dag i solsken.

Långfingret: H&M Spending cash with Carl, kornblått skimmerlack. 80-talet igen.

Ringfingret: China glaze Secret peri-wink-le, ljusblått krämlack. Som en blåklocka.

Lillfingret: Nox Twilight Poseidon, drar lite åt det turkosa hållet. Lite dammig i tonen.

Vänster till höger: Rimmel Blue vogue, Nox Twilight Talon, H&M Spending cash with Carl, China glaze Secret peri-wink-le, Nox Twilight Poseidon.

Nya favoriter imorgon!

Teman favoriter: Glitter

Käckt att vakna till 10 centimeter nysnö. Och det snöar fortfarande. Vad göra? Vi piggar upp oss med lite glitterlack, tycker jag.

Svåra som tusan att avbilda, men jag gjorde ett tappert försök i varje fall.

På tummen: RBL Look rich be cheap, massvis med guldglitter och en hel del lila glitter.

Pekfingret: OPI Absolutely Alice, blått glitter en masse och en aning silverglitter också.

Långfingret: OPI Mad as a hatter, glitter i alla möjliga färger. Galet häftigt!

Ringfingret: Nox Twilight Disco darling, holografiskt miniglitter. En storfavorit.

Lillfingret: Nubar 2010 över ett vitt krämlack. Det syns dåligt, ber om ursäkt för det. Det här lacket är egentligen ett topplack som beter sig olika beroende på vad det har för bas. På det vita var det blåskimrande, på det röda jag har på mig just nu är det guldigt. Piffar upp vad som helst, med andra ord.

Vänster till höger: RBL Look rich be cheap, OPI Absolutely Alice, OPI Mad as a hatter, Nox Twilight Disco darling, Nubar 2010.

Otack är världens lön!

Var på jobbmässa idag med Perny och Bäbs. Tämligen aptråkigt, men jag hade något att göra några timmar i varje fall. Efter det råkade vi slinka in i en liten butik där jag hittade världens underbaraste ring i form av en uggla med lila stenar i.

Eftersom stora J brukar skrika "UGGLA" så fort hon ser en på bild så bestämde jag mig raskt för att lilla mamma skulle ge sin dotter en liten present. Bara sådär.

Ungen kommer hem från skolan, och jag står ivrigt i hallen med presentpåsen i högsta hugg. Och vad får man? Ett tack? Glöm det!

Ungefär såhär lät det: Jag har sagt sådär bara för att det var roligt. Jag använder inte ringar så ofta, särskilt inte stora ringar. Men den var lila - det är en estetfärg.

Jag sär jag sär. Tur att jag hade kvittot så hon kan byta den. Mot ett halsband eller något. Kanske.

Ungar!

Tema favoriter: Röd

Nagellackstemat fortsätter och nu har vi kommit till min favoritfärg - rött.

Man kan lugnt påstå att min låda med röda lack är ganska full. Att välja endast 5 favoriter var inte lätt. Men efter lite huvudbry och lite input från lilla A kom jag till sist fram till dessa.

På tummen: Rimmel Desire, mörkt vinrött med guldskimmer.

Pekfingret: China glaze Riveter rouge, vinrött med mikroglitter i silver, guld och rött.

Långfingret: Zoya Sara, klarrött glittrande underbart.

Ringfingret: China glaze Ruby pumps, jag tror det här är min absoluta röda favorit.

Lillfingret: Nox Twilight Red velvet, klarrött jellylack.

Och här är flaskorna! Från vänster till höger: Rimmel Desire, China glaze Riveter rouge, Zoya Sara, China glaze Ruby pumps, Nox Twilight Red velvet.

Tema favoriter: Rosa

En nackdel med att ha blivit av med jobbet är att jag numera inte har råd att köpa nagellack i den takt jag skulle vilja. Min låda för otestade lack är tom för första gången sedan i somras, och ja - jag tycker det är förjävla trist. Ni får tycka det är ytligt om ni vill.

Men det är som det är med den saken, och jag har i varje fall ett ganska digert nagellacksförråd att leka med. Och så kom jag på det! Ett nagellackstema! Skitkul! För mig i varje fall.

Så idag har jag lackat naglarna, tagit av lack, lackat naglarna, tagit av lack, lackat naglarna... Ja, ni fattar. De är en aning slitna nu, så jag har oljat in dem rejält och låter dem få en välbehövlig vila. Tills ikväll. Imorgon ska jag på jobbmässa och jag vill i varje fall inte visa upp mina missfärgade naglar för en potentiell arbetsgivare.

Nu till temat! Jag tänkte visa upp mina favoritlack i olika färger. 5 för varje färgkategori, så att det blir ett lack till varje nagel. Färgerna kommer vara dessa: rosa, röd, gul/orange, brun, svart/grå, grön, blå, lila och glitter.

Varsågoda - mina 5 rosa favoriter.

På tummen: Nox Twilight Debutante, ett duokromt lack i gammelrosa och guld.

Pekfingret: H&M Happy pink, ett tuggummirosa jellylack. Lite 80-tal sådär.

Långfingret: Nox Twilight Citrus, korallrosa med guldskimmer.

Ringfingret: OPI Wing it!, klart rosa med mikroglitter i rosa och lila.

Lillfingret: Nox Twilight Crush, neonrosa krämlack. Torkar till en matt yta.

Och här är de i sina flaskor. Från vänster till höger: Nox Twilight Debutante, H&M Happy pink, Nox Twilight Citrus, OPI Wing it!, Nox Twilight Crush.

Japan

Nej, jag har inte stängt av hjärnan och ignorerar det hemska som hände och fortfarande händer i Japan. Jag mår fysiskt illa av att se dödssiffrorna stiga och av att de se mycket otäcka bilderna från tsunamins framfart.

Bara ordet tsunami kan få mig att gråta. När den stora tsunamin drabbade Asien på annandag jul 2004 mådde jag så dåligt att jag var tvungen att gå ifrån på jobbet flera gånger och sätta mig på lagret och fulgråta. Därför känns det lite extra bra idag att vara med att bidraga till driften av ett barnhem i Thailand, genom Odd Fellow.

Men - nu svamlade jag iväg. Det var inte alls det jag ville säga med det här inlägget egentligen.

Jag läste någonstans att en av skaparna av "Family guy" fått gå ut och be om ursäkt för ett uttalande han gjort på Twitter. Vad han skrev? Något om att utifall man mådde dåligt av dödssiffran i Japan så skulle man googla dödssiffran vid Pearl Harbour.

Jag säger ingenting om det uttalandet i sig, men skickar bara ut ett stillsam påstående.

Det är himla bekvämt att glömma bort Hiroshima och Nagasaki. Särskilt om man är amerikanare. Har jag märkt.

Tänk vad en liten apostrof kan göra

Sitter och tittar på "C.S.I. New York" med älskade maken. Reklampaus så klart...

Där de bland annat gör reklam för detta öl.

Själv dricker jag inte öl, för jag tycker det är äckligt. Skitäckligt rent utav. Men älskade maken tar sig gärna en bira någon gång ibland. Dock tror jag nog att han föredrar Pripps Blå Pure (låter gott förutom att det är öl dårå) framför Pripps Blå Puré.

Skrattade som en idiot när älskade maken lade till den där lilla apostrofen.

Final i Glooooben!

Jaha. Så satt man där ännu en lördagkväll med två alltför uppspelta barn och med humöret någon annanstans. Tycker att det bara blir sämre och sämre med den här tillställningen. Det som förut var en av årets höjdpunkter för mig har blivit ett tidskonsumerande jippo som lämnar en bitter eftersmak i munnen.

Ja, jag tycker faktiskt det var bättre förr. Med en (1) tävling, jurygrupper och i stora finalen så var det max 20 länder som alla sjöng på sitt eget språk. Det var liksom det som var grejen, man tävlade med en låt - inte ett uppträdande.

Lilla A och lilla E var i varje fall nöjda med gårdagens tävling eftersom de höll stenhårt på Eric Saade. Jag lät dem till och med rösta en gång var, som den ömma moder jag är. De for runt som studsbollar i vardagsrummet när det stod klart att deras favorit vunnit. Det var ju roligt för dem. Typ. Själv tyckte jag mest det var jämn skit.

Min åsikt om årets finalbidrag:

1. Danny Saucedo - In the club: In genom ena örat ut genom det andra. Fast dansvänlig. Kan han få pluspoäng för.
2. Sara Varga - Spring för livet: Bara för att det är en angelägen låt betyder inte det att det passar i alla format. Här är ett sådant där ställe där jag tycker den är tokfel.
3. The Moniker - Oh my God!: Beatles på rullband. Typ.
4. Brolle - 7 days 7 nights: Erkänner att jag var ute i köket och gjorde morotsstavar med dip åt mig här, så jag hörde aldrig låten. Däremot fick jag extremt dåliga vibbar när jag såg snabbreprisen. Han såg ut som en karaktär ut någon skräckfilm. Huga.
5. Linda Bengtzing- E det fel på mig?: Lilla A svarar "ja" på den frågan. Som en påskkyckling på uppåttjack. Förtjänade verkligen den lägsta poängen från svenska folket.
6. Nicke Borg - Leaving home: Men guuuud vad tråkigt det är med powerballader! Somnar stående.
7. Swingfly - Me and my drum: Ägnade mig åt lite soffdans. För den var dansvänlig. Lite party så där. Men ändå lite för... tradig...
8. Sanna Nielsen - I'm in love: Jaha, men det är inte jag. Som älskade maken sade: "Det ser ut som en show från 70-talet".
9. The playtones - The King: I mitt tycke en riktigt jävla skitlåt. Så gissa vad jag har på hjärnan idag. Just det... Kill me now, please.
10. Eric Saade - Popular: "Don't say it's impossible, I know it's possible..." Oh vilket innovativt rim! Not. Barnens favorit som sagt. Snyggaste dansnumret i varje fall. Kommer kanske inte skämmas ihjäl när den här är i Tyskland. Kanske.

För att förtydliga

Jag har för några inlägg sedan gjort mig lustig över låtvalet i Guccis reklam för sin senaste parfym Guilty. Låten som spelas i reklamen är en cover på Depech Modes "Strangelove" från albumet "Music for the masses". En väldigt bra låt, men som sagt - den handlar om sex i allmänhet och s&m-sex i synnerhet. Lite roligt att höra i en reklam av det här slaget. Känner på mig att de inte direkt djupanalyserade texten som sjöngs innan de godkände reklamen. Till glädje för mig.

There'll be times

When my crimes

Will seem almost unforgivable

I give in to sin

Because you have to make this life liveable

But when you think I've had enough

From your sea of love

I'll take more than another riverfull

And I'll make it all worthwile

I'll make your heart smile

Strangelove

Strange highs and strange lows

Strangelove

That's how my love goes

Strangelove

Will you give it to me

Will you take the pain

I will give to you

Again and again

And will you return it

There'll be days

When I'll stray

I may appear to be

Constantly out of reach

I give in to sin

Because I like to practice what I preach

I'm not trying to say

I'll have it all my way

I'm always willing to learn

When you've got something to teach

And I'll make it all worthwile

I'll make your heart smile

Pain will you return it

I'll say it again - pain

Pain will you return it

I won't say it again

I give in

Again and again

I give in

Will you give it to me

I give in

I'll say it again

I give in

I give in

Again and again

I give in

That's how my love goes

I give in

I'll say it again

I give in

Depeche Mode – Strangelove (Single Version)

What the....?

Gör som Petra och lägger upp en bild med ett löfte om ljuvare dagar. Snart smälter snön undan, snart grönskar naturen och solen värmer oss. Snart kan jag återigen åka till Vargkitteln och meditera till porlandet från bäcken. Snart.

Gucci Guilty

Undrar om de tänkte på att de i den här reklamen använder en låt som, om man lyssnar noga på texten, handlar om s&m-sex.

Känns tveksamt på något sätt...

40 dagar och 40 nätter

Första dagen i fastan.

För flera år sedan blev jag lite extra nyfiken på vad fastan innebar för de kristna. I det fallet kände jag att jag hade mer koll på ramadan faktiskt. Så jag googlade en tråkig dag på jobbet och läste massvis av artiklar i ämnet.

På det stora hela kan man säga att fastan är ett tillfälle att få syndernas förlåtelse genom att göra bot i 40 dagar. Det börjar på askonsdagen, som alltså infaller idag, och pågår fram till påsk. Långfredagen är fastans sista dag.

Att det heter askonsdagen beror till stor del på att den som kände att den behövde någon typ av förlåtelse kunde bege sig gudstjänsten i kyrkan och där fick man ett kors av aska ritat i pannan. Sedan var det fasta, inget kött, och inga kyrkobesök förrän till långfredagen. Om man då ansågs ha gjort tillräckligt för att rädda sin arma själ så fick man syndernas förlåtelse. Av prästen.

I en modernare tappning har fastan blivit ett tillfälle att avstå. Jag har läst att det är vanligt med internet-fasta bland de moderna utövarna. Alltså att avstå internet och mobiler under fasteperioden. Eller i varje fall att avstå Facebook.

Just det där med att avstå från något fastnade jag för, och jag går nu in på min fjärde period där jag avstår.

Jag har valt att avstå från alkohol, godis, snacks, och söta bakverk. Alla som känner mig vet hur mycket jag kommer sakna de där potatisflarnen.

Fastan bryter jag på påskafton. Oftast med ett glas vin eller flera, och ett påskägg fyllt med det godis jag varit mest sugen på. Det brukar bli lakrits. Eller chips.

På köpet brukar jag bli något kilo lättare.

Men jag jobbar lite extra med min själ också. Den här gången har jag tänkt att jag ska jobba med samma mantra under hela fasteperioden. Lite härlig mantrasång för mig, med andra ord. Så ska vi se vad det kan ge. Utvärdering efter påsk!

Köksslav?

Gud vad jag slavade i köket i söndas! Stackars lilla mig. Hela dagen höll jag på och fixade med middagen. Vilket slit! (Ni känner igen ironi när ni ser det, hoppas jag.)

Jag gjorde nämligen pulled pork, eller draget fläsk som min ömma moder lite vitsigt kallar det.

Som så här gjorde jag:

I en liten skål blandade jag 3 tsk salt och ungefär 3 krm nymalen svartpeppar. Detta gned jag in ordentligt i ett och ett halvt kilo benfri fläskkarré och lade hela härligheten i en fin gjutjärnsgryta med lock som jag har.

Sedan plockade jag fram ett par lökar som jag skalade och skar i klyftor och släppte ner till köttet. Och vitlök! Glöm inte vitlöken! Jag tog en hel vitlök, skalade alla klyftorna och ploppade ner även dem i grytan.

Efter det plockade jag fram en flaska barbequesås som jag helt sonika dränkte in köttet i. Och löken. Hela jädra flaskan använde jag. Jag har hört att det går lika bra med ketchup, men jag använde alltså grillsås. Och sedan satte jag på locket på grytan och ställde in hela härligheten i ugnen. 125 grader. Och där fick den stå. I 4½ timme. Någonstans mellan 4 och 5 timmar brukar bli bra. Då är köttet så mört att man kan dra isär det med gaffeln.

Man kan nu välja att göra just det, dra isär köttet med gaffeln och blanda ner det i såsen, eller att låta var och en ta kött efter eget behov och sås som man vill ha det.

I söndags serverade vi fläsket i pitabröd tillsammans med ost, grönsaker och creme fraishe. Som stora J visar här.

Vill man kan man servera det med potatis (supergott att mosa kokt potatis i såsen!), så igår åts resterna upp till ugnsstekta potatisklyftor och en god sallad.

Lång tid - liten ansträngning. Långkok när det är som bäst!

Andra chansen

Sorry svenska folket - återigen har ni bäddat för att "vi" ska göra fiasko i ESC. Vad är det för skit som ska göra upp i Globen på lördag egentligen?

Nu har jag, som tidigare sagt, i och för sig inte hört alla tidigare bidrag, men vad 17 var det ni skickade vidare igår?

En sång om kvinnomisshandel framförd av någon vars röst sprack flera gånger och om hon inte hade haft micken hade hon inte hörts alls. Man ska sjunga - inte viska.

Och den låten slog ut de två bästa på hela tävlingen igår. Ska jag skratta eller gråta? Förvånad är jag inte längre i varje fall.

Och sedan har vi Sergeant Pepper i kaftan. På rullband. Med psykadeliska blommor i bakgrunden. Och två tjejer med bikupehår som dansar twist. Just det - "Oh my God".

Vad säger man? Skyll inte på mig - jag röstade på "Love generation".

Ängelns lek

Så har läsecirkeln haft träff igen. Rackarns så trevligt och högljutt och flamsigt. Och gott! Vår värdinna J hade bakat cupcakes som såg ut som drömmar och smakade likadant. Sitter just nu och grämer mig över att jag inte bad att få doggybag på den med hasselnötter. Nu vet jag ju inte hur den smakade! Varianten med choklad var däremot god så det räckte till.

Nåväl, vi åt ju inte bara muffins utan pratade bok också. J hade valt boken "Ängelns lek" av för oss obekante Carlos Ruiz Zafón. (Eller "The angel's game" som den hette i F:s tappning.)

En bok som vi ville älska, men det var ack så svårt. Idén till romanen gav vi höga betyg, men själva romanen fick medelbetyget 2,7. Högst betyg fick den av K, som tyvärr inte kunde komma i sista stund. Å hade ett ganska högt betyg från början, men det sjönk när vi pratade om boken och hon ändrade det.

Perny valde att dra en parallell till filmen "Amadeus" där Salieri arbetar hårt för att ge Mozart dålig kritik och till sist utbrister: "There's too many notes!" Och ungefär så kändes det - det var alldeles för många ord.

Romanen lider även av att författaren inte har kunnat styra upp sin text, strukturera den. Ett helt solklart fall av brist på förmåga att kill your darlings. Det händer för mycket på små obetydliga sidospår som inte tillför något till historien. Alldeles för många personer passerar som inte har någon som helst del av handlingen i stort. Så blir det som det blir - hattigt och rörigt med ett hetsigt tempo och en story som inte håller hela vägen. Säcken knyts inte ihop ordentligt.

I inledningen fick jag nästan gåshud för att jag tyckte det var så underbart skrivet. Underbara miljöbeskrivningar, ett sätt att använda färger på så att man fick en tydlig bild av stämningar och atmosfärer. Tyvärr går det senare förlorat och bidrar bara till rörigheten.

Ett annat störande moment för mig var alla dessa gatunamn! Höll på att bli galen på alla dessa Calle si och så som vår huvudperson färdas på i Barcelona i slutet av 1920-talet. Jag kan inte Barcelona och dess gatumönster. Jag har aldrig varit där, i synnerhet inte 1928... Här hade det varit bättre med beskrivningar av gatorna. Som läsare vet jag inte på vilka gator de rika bor eller de fattiga. Beskriv omgivningen i stället!

"Ängelns lek" handlar om David Martín, en ung man som växt upp under svåra villkor i Barcelonas slum och som av en slump får tillfälle att visa sina talanger som skribent. Hans författardröm tar fart och han skriver en rad kriminalromaner. Dock under pseudonym och i det närmaste slavlika villkor. Han lider även av en olycklig kärlekshistoria som förmörkar hans tillvaro.

En dag blir han kontaktad av en mystisk man som påstår sig vara förläggare. Han erbjuder David en stor summa pengar mot att han ska skriva en särskild bok, en bok som världen aldrig tidigare skådat. Men vem är denne man? En ängel eller en djävul? Och vad hände egentligen med den man som tidigare bott i huset som David nu hyr? Ett öde som verkar märkligt sammantrasslat med Davids eget.

Nästa bok är Pernys val - "Oförrätten" av Anders Karlgren. En lokal författare som tyvärr avled mycket ung. Romanen är utgiven postumt i mycket liten utgåva av författarens föräldrar.

LCHF kan dra åt fanders!

"Where there is bread there is life." Så sade Nigella Lawson i ett av sina program för ett tag sedan, och det fastnade hos mig för herreduminje så rätt hon har.

Men det ska inte vara något fabriksbakat elände med massor av jäst och inpumpad luft. Nej tack. Det ska vara bröd. Riktigt bröd. Som doftar och smakar som bröd ska. Helst surdegsbröd. Och allra helst ett så kallat levain (som egentligen är franska och betyder surdeg).

Gissa nu vad jag har bakat idag som luktar himmelskt i hela huset.

Nej, det här har inte jag bakat.

Om det luktar himmelskt från deg till färdigt bröd, så vet man att man stoppar i sig något av kvalitet. När man dessutom enbart använt ekologiska ingredienser så kan man äta med extra gott samvete. Gott för magen och gott för själen.

Surfa gärna in på Pain de Martin för inspiration. Det gjorde jag och nu är jag fast. I surdegen. På ett ytterst trevligt vis.

Läskramp

På lördag ska vi ha nästa träff i läsecirkeln. Boken vi läser har 587 sidor. Jag ska börja på sida 117.

Känns på något sätt lite tveksamt om jag ska hinna läsa ut den.

Och den är på inga sätt dålig - tvärtom faktiskt. För mig ligger den på en stadig trea, kanske till och med en aning mer.

Jag har bara läskramp. Om man nu kan ha det. Svårt att komma till ro med att läsa. Kan komma på 1000 andra saker att göra, som inte är att läsa.

Så nu ska jag göra som jag gjorde när jag pluggade litteraturvetenskap, vilket är så länge sedan att det nästan inte hänt.

Jag ska sätta mig och sträckläsa. Målet är att jag ska ha läst till sida 250 idag, sida 496 imorgon och de sista sidorna innan träffen på lördag. Och nu när jag skrivit det här så har jag lite press på mig.

Wish me luck.

Tillägg 3/3: Har hunnit läsa mitt "beting". Hinner nog till och med läsa lite till.

Tillägg 4/3: Bara 77 sidor kvar nu. Det finns hopp om att jag hinner klart!

Tillägg 5/3: Jag hann! Och jag kommer inte vara snäll... Fortsättning följer.

Ta er i brasan!

Varning! Detta inlägg innehåller kraftuttryck.

Har man läst här de senaste veckorna så vet man att jag (tydligen) inte är berättigad till a-kassa eftersom jag har ett aktivt företag. Arbetstid tas det ingen som helst hänsyn till, så även om jag inte skulle jobba något i mitt företag så skulle jag inte få a-kassa då mitt företag är aktivt. Det är där skon klämmer. Ett aktivt företag betyder tydligen att man inte är arbetslös. Fin regel. Eller inte.

Så idag ramlar det ner ett mail från Arbetsförnedringen i min inkorg. Innehöll ungefär det här meddelandet:

"Hej ditt arbetslösa pucko! Arbetsförnedringen på en helt annan ort än den du bor i ska ha en rekryteringsträff med en annan Arbetsförnedring på en annan ort som du inte bor i. Vi håller på hela dagen och det åker bussar mellan de olika orterna. Vi har bestämt att eftersom du är ett arbetslöst pucko så ska du åka dit och ta med ditt cv och vara där heeeeeeela dagen. Have fun!"

Vet ni vad jag säger om det? Jag säger skit ner er!

Vad ska ni göra liksom? Dra in min a-kassa? Den jag i varje fall inte får? Mohahahaha!

Enda fördelen med att vara nekad a-kassa är att jag fullkomligt kan skita i de där jobben de tycker jag ska söka och som jag inte vill ha. På annan ort och så. Jag kan skita i att åka på rekryteringsträffar på andra orter hela dagar. Särskilt om jag få en veckas förvarning och har klass den dagen. Ni vet - i det där företaget som gör att jag inte får a-kassa.

Deras vi-ska-minsann-tvinga-dig-argument är alltid hotet om indragen a-kassa. Jävligt svårt att dra in något jag inte har. Pilutta er!